CDG.

Sitter nu på världens sämsta flygplats, Paris Charles Du Gaulle. Jo den är faktiskt sämst i världen. Förvånar mig varje gång när jag reser härifrån hur världens mest besökta stad kan ha världens sämsta flygplats. Det gråa monstret som jag kallar den. Funderar på att göra en lista på vilka flygplatser som är bra och vilka som är dåliga. Men det har ju inget med tennis att göra, så jag skippar nog det.

I alla fall, är incheckad och sitter och väntar pÃ¥ min flight till Zagreb. Är sugen pÃ¥ att spela igen, det blev ju ett litet för lÃ¥ngt uppehÃ¥ll frÃ¥n Melbourne. Zagreb är bÃ¥de en bra och dÃ¥lig tävling i ett. Rätt konstigt. Alla biljetter är som oftast slutsÃ¥lda för varje dag, men ändÃ¥ kommer det inget folk under dagen. Självklart sätter tävlingen en kroat som kvällsmatch och just till den matchen väller det in folk. Sen spelar det nästan ingen roll vem som spelar kvällsmatchen efter, publiken gÃ¥r i vilket fall som helst. Kommer ihÃ¥g förra Ã¥ret dÃ¥ Mario Ancic spelade klockan 19.00 tror jag det var och det var fullt. Matchen efter var Ivo Karlovic, kroat även han ju, och det var nästan inte en kotte pÃ¥ läktarna. Jag hade nog själv inte heller stannat för Dr. Ivo i och för sig… PÃ¥ tal om Mario. Han har ju haft det otroligt jobbigt dom sista Ã¥ren med sina sjukdomar, eller sjukdom. Jag sÃ¥g att han spelade challengern i Heilbronn denna vecka. Det mÃ¥ste ju betyda att han kommer spela Zagreb och att han är frisk för att göra en ny satsning. Jag hoppas verkligen det! Mario är en av dom snällare pÃ¥ touren och en minst lika bra fighter som Rafael Nadal själv. Ger aldrig upp en poäng. Jag kommer ihÃ¥g vad Fidde Rosengren sa till mig en gÃ¥ng. Mario hade sagt att han kämpar varje poäng för att han har bara EN karriär och den ska han inte slänga bort. Jag önskar att jag kunde tänka mer pÃ¥ det sättet, men det är faktiskt inte sÃ¥ lätt. I sÃ¥ fall skulle ju alla göra det, eller hur? Jag och Mario brukade träna en hel del pÃ¥ tävlingar och det var otroligt lärorikt för mig.

Tillbaks till tävlingen. Schemat för center courten läggs som vanligt med tanke på TV, men dom är otroligt hårda här. Inget får krocka med kvällsmatchen. Inte ens andra singelmatcher, så matchen innan brukar sluta 2-3 timmar innan om det nu inte är maratonmatcher såklart. När vi spelade finalen i dubbel förra året var det rätt löjligt faktiskt. Vi var tvungna att börja 3 timmar innan utsatt tid för finalen. En dubbelmatch tar ju nu för tiden max 90 minuter med no-ad och supertiebreak. Mycket folk på läktaren? Ja, minst 6 personer från städpersonalen. Det sjuka med att det inte är något folk på läktarna under dagarna är att tävlingen inte riktigt bryr sig. Dom har ju sålt slut på sina biljetter så dom är nöjda. Men det är inte bra för sporten att spela inför tomma läktare tycker jag. Vi får se hur det blir i år.

Förra året satt jag och Martin Damm och kollar på när Simon Aspelin/Pavel Vizner spelade en match på bana 1. Martin hade tagit med sin dator för att kunna chatta med sin fru hemma i Florida. Det är bara det att man får inte ha en dator med sig på läktaren under tennistävlingar. Allt på grund av livebetting. Så mitt i hans chat kom några stora kroatiska säkerhetsvakter och lotsade helt enkelt bort Martin. Att han var spelare och att han visade att han bara hade chatten öppen på sin dator spelade ingen roll. Han skulle bort. Hårda bud! Jo, han fick komma tillbaka sen till slut. Jag tyckte det var skitkul dock.

Men man kan inte klaga för mycket. Tävlingen hyr in en massa trevliga värdinnor som man kan prata om klimatfrÃ¥gor, rymdforskning, nanoteknik och annat dylikt med…

Två Brasse-veckor över.

Då var även Cincinnati klart för min del detta året.  En andra runda här, precis som i Montreal.  Fick möta toppseedade här med, precis som i Montreal.  Tuff lottning, men vi gjorde en bra match här med.  Men mot världens bästa får man inte många chanser och om man tappar koncentrationen för en sekund så har dom breaket i hamn.  Det låter som en klyscha, men så är det faktiskt.  Varför blir vissa ordspråk en klyscha egentligen?  Jo, därför att det inte finns någon rök utan eld, eller nåt sånt.

Nu är det dags för New Haven och det betyder tillbaka till Martin Damm som partner och börja jaga poäng mot Masters i London i slutet av Ã¥ret.  Jag har fÃ¥tt en del frÃ¥gor om varför jag inte spelade med Martin i Montreal och här.  Tänkte jag skulle förklara det.  Vi kom inte in.  Det är det enkla.  Men varför frÃ¥gar ni?  (Eller inte…)  Jo, Martins ranking är lägre än min och man kommer in till tävlingar pÃ¥ sin KOMBINERADE ranking.  Vi har ju spelat bra i Ã¥r med 3 turneringsvinster och tvÃ¥ finaler och ligger 11 pÃ¥ racet.  Varför är dÃ¥ min ranking bättre än Martins?  Jo, som ni säkert vet sÃ¥ dom poäng man tar i en tävling mÃ¥ste man försvara nästa Ã¥r.  Jag ska inte bli för teknisk här, men t.ex. vi vann ju Washington, en kategori 500 och fick därmed 500 poäng.  Nästa Ã¥r vi samma tidpunkt kommer vi förlora dom poängen om vi inte vinner turneringen igen, dÃ¥ fÃ¥r vi behÃ¥lla dom.  Eller “byta” ut dom kanske är ett bättre ord.  AlltsÃ¥ förra Ã¥ret när Martin spelade Pavel Vizner, (Simon Aspelins partner i början av Ã¥ret), sÃ¥ började dom otroligt bra!  Kvart i Australien, vinst Marseille, final Dubai, semi Miami, kvart Hamburg.  Därefter vann dom endast 4 matcher pÃ¥ hela Ã¥ret.  AlltsÃ¥ hade Martin praktiskt taget ALLA sina poäng att försvara i början av Ã¥ret.  SÃ¥ när vi vann tvÃ¥ tävlingar nästan direkt sÃ¥ steg han inte pÃ¥ rankingen utan försvarade bara det han gjorde förra Ã¥ret.  Sen spelade vi inte sÃ¥ bra i Mars och Martin förlorade dÃ¥ en massa poäng och tappade helt enkelt pÃ¥ rankingen.  Jag däremot har mer att försvara just nu, sÃ¥ alla poäng vi tagit i Ã¥r har hjälp min ranking och jag blev topp 20.  SÃ¥ pÃ¥ detta sättet har vi, trots att vi spelat tillsammans, gÃ¥tt olika vägar pÃ¥ den individuella rankingen.  Därför spelade jag med brassen Melo.

Eftersom vi förändrat dubbeln sÃ¥ radikalt dom senaste Ã¥ren med nytt räknesystem och det faktum att vi gjort om reglerna för att kunna spela dubbel sÃ¥ har Masters tävlingarna blivit otroligt tuffa att komma in i.  Singelspelare behöver numera ingen dubbelranking för att kunna spela utan kan använda sin singelranking.  D.v.s. jag ligger 21 just nu och Stanislas Wawrinka ligger 20 pÃ¥ singelrankingen.  AlltsÃ¥ ligger han en plats före mig och gÃ¥r sÃ¥ledes in i tävlingen före mig.  Detta kan ses som orättvist och pÃ¥ ett sätt är det väl det.  Men jag tycker att det funkar ganska bra faktiskt.  Att singelspelarna spelar ger mer uppmärksamhet till dubbel och kvalitén pÃ¥ spelarna numer har höjts rejält.  Som det är nu tycker jag att praktiskt taget alla som spelar dubbel just nu är mycket bra tennisspelare.  Det enda problemet jag har med att singelspelare fÃ¥r använda sin singelranking till att spela är när dom inte gör sitt bästa och i vissa fall tankar.  När du tar en plats frÃ¥n en dubbelspelare som skulle göra allt han kunde för att försöka vinna tycker jag att du kan i alla fall spela klart.  Hewitt var ett bra exempel i Washington, gÃ¥ tillbaka till lottningen där sÃ¥ förstÃ¥r ni vad jag menar.  Men som jag sa, jag tycker det är bra att singelspelarna spelar.  Det blir bättre tävlingar dÃ¥, folk kommer och kollar pÃ¥ sina favoriter och fÃ¥r upp ögonen för dubbelspelarna som vann matchen…

Så, jag och Martin kunde inte komma in dessa två veckor för just detta.  Det finns alltså två platser per rankingposition som ligger före mig.  Vad jag menar är att det finns en världsetta i singel och en i dubbel, en världstvåa i singel och en i dubbel o.s.v.  Det är naturligtvis inte optimalt när jag och Martin har bra chans att kunna kvala in till London, men så är reglerna och det är bara att försöka göra det bästa av det.  Vi har US Open på oss att göra någonting bra.  Vinner vi några rundor där kan det se lite bättre ut.  Håll tummarna, så är ni snälla.

Delade bil hem frÃ¥n turneringen idag med Federers coach, Severin Luethi.  En skitschysst kille som jag känt rätt länge och vi snackade om lite allt möjligt.  Även om Roggan naturligtvis och jag frÃ¥gade hur det funkar med ungarna.  Allt är bra, alla mÃ¥r bra och Roger är avslappnad.  Tydligen hade dom tränat pÃ¥ eftermiddagen samma dag som tvillingarna förddes.  Se där ja…  Sen hade han tagit nÃ¥gra dar ledigt.  Men han var i alla fall väldigt avslappnad och tar det hela med ro.  Det är kanske lite lättare att vara just det när man flyger med privatjet och har en personlig sjuksköterska med sig för ungarnas skull.  Tänk om alla föräldrar med nyfödda ungar kunde flyga privat istället.  Vad lugnt och skönt det skulle bli dÃ¥ under mina resor…