Skakis.

IgÃ¥r var jag med om nÃ¥gonting som jag aldrig varit med om innan. En jordbävning. I New York! Helt sjukt ju. Vad är det som händer med världen. Vi var i omklädningsrummet och snackade, jag, Robin och Fidde. Helt plötsligt rycker Fidde till och säger högt “Känner ni?!?”. Fidde är väl vÃ¥ran jordbävningsexpert eftersom han var med om en rätt stor en i Tokyo för ett antal Ã¥r sedan. I alla fall, precis när han säger det känner jag hur jag börjar gunga ofrivilligt. Sjuk känsla. Som att vara pÃ¥ en färja. Det gungade frÃ¥n sida till sida. Tur att vi inte var uppe i en hög byggnad.

Nu var detta bara väldigt lite eftersom epicentret var rätt lÃ¥ngt borta. Men sjukt var det i alla fall. MÃ¥nga spelar sprang ut frÃ¥n alla byggnader och stod ute pÃ¥ parkeringen i nästan 30 minuter. Efter kom jag att tänka pÃ¥ hur korkad jag är egentligen. Jag stod lugnt och bara tänkte att det var en jordbävning och stod stilla. Men jag hoppas om det nu varit kraftigare sÃ¥ hade jag reagerat smartare… Dock ingen garanti!!!

Men skönt att vara i New York. Jag älskar verkligen den här staden! Bor pÃ¥ mitt vanliga Library Hotel. Skönt med rutiner! I New York finns nÃ¥gonting för alla tycker jag. Och världens bästa shopping! Sofia är som tokig här…hehe! Och i morgon är det rea pÃ¥ Barney’s!

Jag har inte gjort sÃ¥ mycket dessa dagar. Bara lite fitness. Börjar med tennisen idag. Horia Ã¥kte till Winston Salem för att träna där eftersom Gabriel Trifu och Andrei Pavel är där. Hans Davis Cup tränare. SÃ¥ han passade pÃ¥ att spela tävlingen med sÃ¥ han fick hotellet betalt antar jag. Bra vinst i första mÃ¥ste jag säga. Han spelar bra utan mig…

Lite mixade bilder.

Mason, Ohio är det faktiskt.

DÃ¥ var träningsveckan snart slut. VÃ¥ra motstÃ¥ndare spelar i morgon, sÃ¥ vi spelar ju pÃ¥ Torsdag. Logiskt… Rätt skönt med denna träningsvecka pÃ¥ nÃ¥got vis ändÃ¥. För jag tycker alltid det är svÃ¥rt att komma in i spelet här. förhÃ¥llandena skiljer sig rätt mycket frÃ¥n andra ställen. AlltsÃ¥, banorna är otroligt snabba. Men inte bara det, nu kommer veckans snackis i omklädningsrummet, utan skillnaden pÃ¥ snabbhet pÃ¥ banorna!

Just det. Banorna skiljer sig åt. Alltså alla banor är mer eller mindre snabbare än någon annan turnering. Förrutom Tokyo och Grandstand banan under US Open. Dom är ungefär lika snabba. Men vad ingen av oss här kan fatta är hur fan man inte kan göra alla banor lika snabba?!?

Jag snackade med Jocke Nyström när jag kom hit. Dom hde varit här i nästan en vecka redan eftersom hans spelare Jürgen Melzer skadade sig i Washington, drog sig ur Montreal och Ã¥kte hit för att träna. Dom sa att centern och grandstand gÃ¥r det att spela tennis pÃ¥, men resten är som ett lotteri. Jag kan inte begripa hur man kan misslyckas sÃ¥. I en mastersturnering! Speciellt när turneringen verkligen försöker göra en sÃ¥ bra turnering som möjligt. Den har verkligen utvecklats och blivit bättre. (Ja, ta bort det där med joint event dÃ¥.) Men att göra en tennisbana…

Snackade lite med Djokovic idag. grattade honom för Montreal. Han har faktiskt en rätt bra säsong den jäveln. 2 Grand Slams och 5 1000 turneringar. Hade jag inte kunnat göra bättre själv. Hur som helst i Wimbledon hjälpte jag honom med min coachbadge. Inte till honom utan till hans fysio. För har du inte spelarbadge eller coachbadge kommer du inte in till omklädningsrummet. Och man fÃ¥r ju bara en coachbadge. Den had ehan get till sin coach, sÃ¥ jag bjöd pÃ¥ min sÃ¥ att hans fysio kunde behandla honom i omklädningsrummet. Jag sa att han fick den om han bjöd pÃ¥ ett break i varje set i Davis Cup matchen. Nu bjöd han pÃ¥ lite mer än det… Hehe!!!

Hur som helst han ville göra samma deal, men den här gÃ¥ngen har jag lovat Melzer att hans fysio skulle fÃ¥ den. Det sjuka med att jag gav den till Djokovic var personen som frÃ¥gade. Det var Sergio Tacchinis tourmanager. Han som ger oss kläder. SvÃ¥rt att säga nej dÃ¥… Undrar om han skulle göra för mig…

Jag sa till Novak att dom mÃ¥ste väl för fan ge dig en extra badge om du frÃ¥gar. Du är faktiskt etta… Men detta är USA och dÃ¥ är ingenting lätt.

Avslutar med lite bilder.

Cinci-f-ing-nnati.

Ja, då var det den tiden på året igen. Cincinnati. Eller Mason som stället faktiskt heter. Tråkigaste veckan på året. Och nu ett joint event. Kan inte bli mycket värre. Men vi börjar med resan. Som vanligt jobbig här borta, men nu ska jag inte prata mer om det. Vi hade en lite roligt konversation med en säkerhets snubbe på flygplatsen som tydligen älskade tennis. Så här gick vårat lilla samtal.

- Are you professional players?!?

- Yes, we are.

- Wow! Are you Djokovic?!? (Pekandes på Horia.)

- No, I am not.

- Who are you?

- Tecau.

- Who is that?!?

- Well, me…

Tror inte alla hästar fanns i stallet där. Hans andra frÃ¥ga var heller inte sÃ¥ glasklar… “How do I open up more in the serve?” Vad fan betyder det???

Blev rätt nöjd när Gilles Simons fru kom fram med min plÃ¥nbok till mig pÃ¥ flygplatsen. Jag glömde den när jag checkade in och dom stod bakom mig. Pulsen sprang iväg rätt snabbt när jag insÃ¥g att jag hade glömt den…

Kom till tennisen idag och det var KAOS!!! Alla skrek efter träningsbanor och smockan hängde nästan i luften. Det största problemet är faktiskt tjejerna. Ja, tjejerna. Det är sÃ¥ att majoriteten av tjejerna pÃ¥ WTA touren inte kan träna med varandra. För att dom inte vill förlora pÃ¥ träning mot varandra. Och dom flesta gillar inte varandra. SÃ¥ därför tränar dom nästan alltid med coach eller hittingpartner. Detta betyder att dom mÃ¥ste ha flera timmar. Killar delar banor och är fyra pÃ¥ en timme. (Oftast.) Medans tjejerna är tvÃ¥ pÃ¥ en bana med var sin hittingpartner eller coach… Just detta gör killar irriterade. Om nu tjejerna kunde träna med varandra sÃ¥ kunde ju större delen av problemet vara löst. Och lättare för alla att fÃ¥ timmar.

Vi har lyckats fÃ¥ träning onsite imorgon eftersom vi har autograf session pÃ¥ kid’s day. Annars hade vi fÃ¥tt Ã¥ka nÃ¥nstans.

Men rätt skönt att vara här nu i alla fall. Jag hatar att vara kvar på ett ställe som jag förlorat på. Så nu är det bättre energi här och träningen börjar imorgon. Förhoppningsvis kan vi vara bättre förberedda på att spela här denna veckan.

Fick en fråga bland kommentarerna om vårt schema under hösten. Så jag tänkte nämna det nu. Planen är att spela Cincinnati, New York, Bukarest, Peking, Shanghai och sen får vi se vilka tävlingar det blir i Europa. Allt beror på hur vi spelat fram till Shanghai.

New Haven.

Då var man på en av dom farligaste platserna som det spelas en tennisturnering på. New Haven, hem till Yale University. Kan det verkligen vara farligt här? Ja, det är det. Eller som hotellpersonalen sa till mig förra året. Om du går fyra kvarter åt vilket håll som helst från hotellet när det är mörkt ute kanske du inte kommer tillbaka. Eeeeh, ok, tack för tipset. Känns lite som en slum om man kommer bort från centrum. Så lika bra att inte göra det.

Resan dÃ¥? Ååååååååååh!!!! När vi är pÃ¥ flygplatsen i Cincinnati säger dom att dom är försenade. Oväntat… Vi kommer iväg 30 minuter sent och kommer missa vÃ¥r connection i Charlotte. Men turligt nog var även flighten frÃ¥n Charlotte till Hartford 45 minuter försenad. SÃ¥ det löste ju sig. Sen en timme i bil frÃ¥n Hartford till New Haven. 8 1/2 timme dörr till dörr. Jag har sagt det innan och säger det en gÃ¥ng till, det är sjukt jobbigt resa inrikes här.

Men, vi mÃ¥ste försöka glömma allt det och göra vad vi kan. Det vore skönt att fÃ¥ vinna nÃ¥gra matcher innan New York. Jag tycker inte vi spelat sÃ¥ dÃ¥ligt egentligen, förutom kvarten i Los Angeles där jag ju var sÃ¥ bedrövlig som man bara kan vara. Men vi har heller inte spelat riktigt bra. Bara mittemellan. Vore kul om vi bÃ¥da kunde spela bra samtidigt, det skulle hjälpa. Kom igen…

Liten rolig grej förra veckan. Jag möter Nalbandians fysio eller fitness kille i hissen pÃ¥ hotellet med tvÃ¥ pÃ¥sar smÃ¥kakor. Jag sa att det där är ju inte bra för dig som ett dÃ¥ligt skämt. Yes, svarade han, but Nalbandian wants so Nalbandian gets. Sen avslutade han med “But he must stop…” Nu fattar man väl varför han inte är i topptrim. Tänk hur bra han hade varit om han var just det, i topptrim. Säger jag för mycket om jag säger världsetta? Jag tror inte det. Jag tycker han är sÃ¥ bra.

Joint event här denna veckan. AlltsÃ¥ svÃ¥rt att träna som vanligt. Hatar det. Hatar det väldigt mycket. Ska du ha joint event, sÃ¥ skaffa ordentligt med banor!!!! SÃ¥g lottningen till tjejkvalet när vi kom hem efter middagen. Last direct acceptance var rankad 132. 1a seedad i kvalet rankad 41. Rätt tufft fÃ¥r man säga…

DÃ¥ var det dags att förbereda sig igen… Kul.

Det känns sÃ¥där nu. Igen. jobbig match igÃ¥r. Tuff lottning, men helt klart “vinnbar”. Tyvärr gjorde vi bara ett bra set och dom fick revansch pÃ¥ oss frÃ¥n s’Hertogenbosch. Det är ju sÃ¥ med dessa Masters turneringarna. Dom är getingbon och alla matcher skulle kunna vara finaler i vilken turnering som helst. Eller som Melzer sa, Wimbledonfinalisterna möter Wimbledonsemifinalisterna för att möta Wimbledonsegrarna. Tufft med andra ord…

Första set kunde gÃ¥tt till vem som helst, sen gör vi ett slarvig servegame. Riktigt slarvigt och vi blir breakade. DÃ¥ känns det som att matchen är över. Och det var den. Lite back i ett servegame till och tvÃ¥ break. Mer eller mindre omöjligt att vända mot dom, i dubbel, pÃ¥ detta underlaget. Jag vet inte om det märks nÃ¥gonting pÃ¥ tv, men jag mÃ¥ste säga att underlaget här är otroligt snabbt. Snabbaste underlaget för Ã¥ret, utan tvekan!!! Nu spelar vi New Haven, fast vi inte ville göra det. Det blir flyg imorgon för att förbereda oss igen. Troligen lÃ¥ngsammare underlag och tillbaka till Wilsonbollarna. Det var ju Penn i Toronto och här. Förbereda sig igen… Det känns som det enda man gjort pÃ¥ den här USA resan är att just förbereda sig och sen spela en eller tvÃ¥ matcher. Men skam den som ger sig. Vi mÃ¥ste hitta tillbaka till att spela bra en hel match. Inte bara i 19 game av 20. Vi mÃ¥ste hÃ¥lla vÃ¥rt spel uppe hela matchen om vi vill göra bra resultat. Det vill säga vinna tävlingar.

Day off idag alltsÃ¥. Orkade inte ens tänka pÃ¥ att hÃ¥lla i ett tennisrack. SÃ¥ jag bytte sport istället. Det finns en golfbana rakt över tennisen som är designad av Jack Nicklaus. MÃ¥nga tävlingar har ofta den servicen för spelarna att vi fÃ¥r spela golf gratis pÃ¥ nÃ¥gon bana. Hyra klubborna kostar ju naturligtvis, men det är ju ok tycker jag. SvÃ¥rt att klaga pÃ¥ det. Skönt att göra nÃ¥gonting annat. Det gick hyfsat ocksÃ¥, sÃ¥ dÃ¥ är det ju ännu roligare. Att jag var mindre än en decimeter att göra hole in one kommer väl ingen tro pÃ¥… 9 hÃ¥l räcker oftast för mig. Orkar inte 18. Jag är alldeles för dÃ¥lig pÃ¥ att gÃ¥. Men här har man ju alltid bil i och för sig. SÃ¥ den ursäkten funkar sÃ¥där. Är för mentalt svag helt enkelt…

Även om det är sjukt tråkigt här där vi spelar turneringen, så försöker dom i alla fall att göra det lite roligare för oss. Vi bor ju inte i Cincinnati utan mitt i ingenstans egentligen. Men dom ger alla main draw spelare hyrbilar, så vi kan köra lite hur vi vill och vart vi vill. Det är en skön frihet att ha. Så åkte till en outlet efter matchen igår för att tröstshoppa lite. Men det gick sådär. Så då blev det till att tröstäta istället. Gick sådär det med. Mådde bara illa istället.

Hoppas resan blir bättre till New Haven än förra året. Den som tog runt 20 timmar på grund av förseningar. Får hålla tummarna.

Har jag sagt att det är varmt?

Det är brutalt. Det är sÃ¥ varmt. Alla som kommer frÃ¥n träningsbanorna flyr sÃ¥ fort som möjligt till omklädningsrummet. Man skulle kunna tro att vi hoppat i en swimmingpool med kläderna pÃ¥, sÃ¥ blöta är vi. Bildbevis kommer längre ner, sorry för det… Nära 40 grader och över 80% luftfuktighet. PÃ¥ banan har dom mätt att det är över 60 grader varmt. Man kan inte fly. Sitter du i skuggan hjälper det knappt. Visst, solen skiner inte pÃ¥ dig, men luftfuktigheten kramar dig som en vÃ¥tdräkt. Lite jobbigt när du kommer inomhus och jänkarna har pÃ¥ sin satans airconditioning till nästan minusgrader. SÃ¥ det tar 2 sekunder sÃ¥ fryser man när man är där inne och man kan skära glas med sina bröstvÃ¥rtor! Kan inte vara hälsosamt att byta frÃ¥n varmt till kallt sÃ¥där snabbt flera gÃ¥nger under dagen.

Tränade efter Dolgopolov igår och han hade en t-shirt OVANPÅ en långärmad t-shirt när han tränade. Jag frågade honom om han hade märkt att det faktiskt är rätt varmt här. Jo, men just denna tröja ska göra det kyligare. Man sprejar den med någonting innan man går ut och så håller den sig kylig. Vem vet, det kanske funkar. T-shirten ska kosta runt 150 dollar i alla fall. Men jävlar vad han spelar konstigt den här killen. 2010-talets Santoro?

P1 är strängarna den här veckan som vanligt. Dom är bland dom bättre i världen och det är dom som bland annat Federer använder vecka ut och vecka in. AlltsÃ¥, hans personliga strängare. Dom har kontrakt med nÃ¥gra spelare och dom kommer till dom stora tävlingarna och kanske nÃ¥gra till för att bland annat stränga stjärnornas rack. (Dom som har rÃ¥d…) Tänk pÃ¥ det nästa gÃ¥ng vissa spelare byter rack pÃ¥ banan sÃ¥ ser ni att det stÃ¥r P1 pÃ¥ plastpÃ¥sen. DÃ¥ är dom där enbart för att stränga rack och stÃ¥r i sitt hotellrum och fixar och donar. Nysträngat och nylindat varje gÃ¥ng. Men smakar det sÃ¥ kostar det. Nu när dom är tävlingssträngare här sÃ¥ kostar även det en hel del. 28 dollar per rack. Hoppsan. Tänk dig dom spelare som inte fÃ¥r natursena gratis och betalar runt 25 dollar per set. AlltsÃ¥ blir det dÃ¥ runt 40 dollar per strängat rack. (Dom flesta spelar med hälften gut och hälften poly.) 10-30 rack pÃ¥ en vecka. Det rullar pÃ¥… Nyfikna pÃ¥ P1? Adressen är www.p1tennis.com Vad kostar det att ha kontrakt med dom dÃ¥? 40000 dollar per Ã¥r. Smaka pÃ¥ den.

Lite mer personligt nu. Ni är nog några som känner min brorsa Niclas. Tänkte bara nämna att han blev pappa den 15e. Otroligt stolt farbror här som inte kan vänta att se sonen efter US Open. Otroligt stolt.

Och än en gÃ¥ng, sorry för bilden…

Toronto-Cincy.

Skit, skit, skit, skit. SÃ¥, dÃ¥ var det sagt. Skitmatch, skitmatch, skitmatch, skitmatch. DÃ¥ var det sagt med. Färdig. Tar man inte sina chanser pÃ¥ den här nivÃ¥, ja dÃ¥ torskar man. Vi har tre no ad poäng i deras första 4 servegame. Vi tar ingen. Dom fÃ¥r en och tar den. Första set slut. Andra är jämt, sen tre misstag vid 5-5. Match slut… Det var inget bra spel direkt och fÃ¥ returer i spel. Kan inte varit sÃ¥ roligt att titta pÃ¥. Som jag sa till den svenske supervisorn Thomas Karlberg som satt och kollade pÃ¥ matchen: “Det här mÃ¥ste vara det sämsta spelet för dagen…” Han garvade lite lätt. Lite skit att vi just torskade mot dom eftersom vi gärna vill ha dom bakom oss pÃ¥ racet. Men det är för tidigt att leka med dom tankarna. Bara att spela och se om man räcker till eller inte. Dock ploppar sÃ¥na tankar upp efter förluster.

SÃ¥ efter matchen var det bara att boka flyg för nästa dag och förbereda sig för nästa veckas fiasko… Kom i säng runt 03.00 eftersom vi kom till hotellet runt 01.00 pÃ¥ morgonen. Sen började strulet nästa dag. Kom till flygplatsen och dom kunde inte hitta mig i systemet. Jag visade biljettnummer och all annan info. Men nej, det gick inte. Jag bokade online pÃ¥ orbitz och bokade United Airways som hade code share med Air Canada. Jag fÃ¥r gÃ¥ till Untied desken och försöka checka in där. Men det gÃ¥r inte. FÃ¥r gÃ¥ tillbaka till Air Canada igen med itinerary som United gav mig. Dom säger att dom redan har den infon men kan inte hitta mig. Och precis när han säger det sÃ¥ dyker mitt namn upp pÃ¥ skärmen. SÃ¥ det gick till slut. Vi var en massa spelare pÃ¥ samma flight och fler hade problem. Det visade sig att United hade problem med kommunikationen med Air Canada sÃ¥ flera passagerare fick inte flyga. Sen när vi kommer till Cincinnati sÃ¥ fÃ¥r flera spelare inte sina väskor. Anledningen är att dom inte fick plats pÃ¥ planet… Undrar varför jag tycker det är jobbigt att resa här borta.

Hurt som helst. Rätt ointressant egentligen. Sorry… Framme i Cincy sÃ¥ fÃ¥r man ett slag i ansiktet när man gick av planet. Ja, det kändes som ett slag. Över 40 grader och stekhet sol. Tyckte det luktade bacon om mig… Fy fan vad varmt!

Toronto är förresten en av dom bästa Masters series tävlingarna. Montréal med såklart. Bara Shanghai slår dom. Men Shanghai är i en helt annan liga, så man kan inte jämföra egentligen. Kanada gör det mycket bättre än sina södra grannar.

Innan vÃ¥r match sÃ¥ tränade jag och Horia pÃ¥ en av matchbanorna och när vi har en paus och dricker vatten kollar jag pÃ¥ reklamen runt om banan. Jag fastnar för en sak… En av sponsorerna är en motorväg. Det tyckte jag var fantastisk roligt. Tänk om det skulle ske i Sverige. Tävlingen presenteras av E4:an… Humor!

VÃ¥rt hotell den här veckan ligger vid en motorväg och är inget vidare mÃ¥ste jag säga. Det ligger bredvid en supermarket som är öppen 24 timmar om dygnet. Det mÃ¥ste det ju vara här… Men jag gillar en grej otroligt mycket i just denna supermarket. Det finns en internationell avdelning och i denna en Skandinavisk avdelning. SÃ¥ nu sitter man och myser med ett paket Ballerina och en flaska Ramlösa. Jag är avundsjuk pÃ¥ er som kan ha allt det goda svenska varje dag. Bra att man fortsätter dieten frÃ¥n förra veckan med pralinerna och varierar med kakor… Var är min disciplin???

Joyeux anniversaire, cherie…

27e gången gillt.

Det här borde man nog inte säga som tennisproffs, men jag är sjukt bakis idag. Det blev en hel del igår. Men fantastiskt rolig kväll på Loft. Ska man fira så ska man fira, tycker jag. Inget att skämmas över. Ibland måste man helt enkelt ha en riktigt rolig kväll. Och det hade vi igår. Jag och Horia, tjejerna från players och andra kompisar bland annat Sean Frost, min sponsor med Sergio Tacchini och Klip strings. Sean är en kompis sen länge och vi har hjälpt varandra under många år.

27e gången gillt? Nja så ofta har jag nog inte startat i Båstad, men det känns nästan som det. Att äntligen få vinna, ja, det känns verkligen som en tung sten lyfts från mina axlar. Det är verkligen en titel som jag saknat. Jag vågar inte nypa mig i armen för den sommar vi har jag och Horia är bara helt overklig. Helt tecknad. Matchen i sig igår var nog ett sömnpiller för många skulle jag tro. Det var verkligen inget skönlir och tyvärr blir det så ibland. Jag tycker att jag började riktigt bra och spelade helt ok i större delen av första set, då Horia inte var på topp. Sen i andra så försvann jag mer och mer. Tycker själv jag var rätt usel ett tag, men då tog Horia tag i saken och spelade riktigt bra på slutet. Skönt att vi kan komplettera varandra så. Det är det som funkat rätt bra på senare tid, när en spelar dåligt har den andra tagit sitt ansvar och höjer nivån. Så andra set har jag verkligen Horia att tacka för.

Det var mycket nerver med i matchen, men jag kände mig som sagt bra i början av den. Sen när vi inte kunde hålla dom break vi fixade kände jag att det blev tajtare och tajtare. Horia sa efter att han var riktigt nervös i början för han visste hur mycket jag verkligen ville vinna denna titeln. Och när det är mycket nerver med i en match, då kan det bli rätt mycket misstag. Men som jag sa i talet, vi spelade inte våran bästa tennis idag, men vi vann så det skiter jag i.

Horia skulle flugit redan igÃ¥r kväll men av nÃ¥gon konstig anledning ändrade han sin flight och stannade kvar… Vi skickade lite sms idag och han sa bland annat att han fattar inte vad som har hänt med allt folk i världen under tiden han var i BÃ¥stad. Alla är sÃ¥ fula… Tror han gillade dom svenska tjejerna… Sen sa han även att detta var den bästa veckan i hans liv. Det är rätt bra betyg Ã¥t Sverige och BÃ¥stad tycker jag.

Tack alla igen som sagt grattis och stöttat. Det är otroligt skönt att känna stödet frÃ¥n er alla. Hoppas vi kan fortsätta sÃ¥ att det inte slutar…

Fick en frÃ¥ga av en reporter pÃ¥ presskonferensen efter mathcen om Wimbledon förändrat mitt liv pÃ¥ nÃ¥got sätt. Ja, titta runt omkring dig, svarade jag. Det sitter 10-15 reportrar och intervjuar mig just nu… Det gjorde det inte förut.

Det blev svårt att fortsätta mitt tacktal när jag ville tacka min familj och mina vänner. Det blev känsligare än vad jag trodde. Jag kunde inte säga så mycket för jag var på väg att bryta ihop. Det räcker om Federer och Murray grinar i sina tacktal. Där behöver jag inte kasta mig in. Men otroligt skönt att få vinna framför alla som följt mig hela livet mer eller mindre. Tror nog inte mamma varit så nervös nån gång innan när jag spelat. Kul!

På Onsdag bär det av till USA för 6 veckor där. Nu känns det på tok för länge eftersom vi tjänat ihop så mycket poäng och borde nästan bara koncentrera oss på dom större tävlingarna. Men vi är redan anmälda och resorna redan bokade, så vi drar. Schemat är med förra årets resultat inom parentes, Los Angeles (1a runda), Washington (Vinst), Toronto (2a runda), Cincinnati (2a runda), New Haven (semi) och US Open (3e runda). Spelar vi bra under resan så skippar vi nog New Haven och sticker till New York för att träna inför årets sista Grand Slam. En match i taget dock!

Och playerstjejer… “blondinbella-inlägget” kommer. Jag har ju lovat.

Mellan hopp och förtvivlan.

Jag borde vetat att denna dagen inte skulle bli som alla andra dagar.  Den började helt enkelt för dåligt.  Jag bokade transport klockan 10.00 från hotellet i Mason, Ohio.  Utcheckad och klar åker vi mot flygplatsen.  Väl där tackar jag för skjutsen och går in för att checka in.  Framme vid desken börjar jag leta efter mitt guldkort så jag ska få mina poäng och slippa betala övervikt för mina väskor.  Inte höger fickan, inte vänster fickan.  Dataväskan?  Nej.  Racketväskan, men varför där?  Nej inte där, men det visste jag.  Svetten börjar rinna längs ryggraden och det är ett faktum.  Plånboken glömd.  Jag känner mig helt naken.  20 dollar i fickan kommer jag inte långt på.  Jag får nästan aldrig panik när jag reser, men nu känner jag att det kan bli riktigt jobbigt resten av resan.  Jag har inte ett enda telefonnummer att ringa för jag har inget factsheet kvar för Cincinnati.  Ringer Robin, men får inte tag i honom.  Sen ringer jag mamma (!!!) men får inte tag i henne heller.  (För att be henne logga in på internet.)  Men sen testar jag min telefon och märker att det finns wireless på flygplatsen.  Loggar in på ATPs spelar hemsida som är våran egen sida där vi hämtar all vår info.  Jag tar fram factsheeten för Cincinnati och kollar efter telefonnummer.  Ringer hotellet, men den är inte där.  Ringer transport och ber dom kontakt damen som körde mig, vilket dom gör med en annan telefon så jag hör samtalet.  Först säger hon att den inte finns i bilen och jag är nära bryta ihop.  Sen stannar hon bilen, letar lite mer noga och säger att den är där och hon är på väg tillbaka.  Det är nog bland dom skönaste känslorna jag varit med om.  T.o.m. skönare än att få w.o.  Även skönt att jag alltid åker med extra tid till flygplatser för jag ser ingen mening med att sitta 30 minuter extra på hotellrummet eller en lounge på en flygplats.  Nu kom det dock att bli lite mer än 30 minuter extra.  När jag checkar får jag ändå betala 50 dollar i övervikt.  Med guldkort slipper du betala avgiften på 20 dollar per incheckad väska säger dom.  Så nu betalar jag 10 dollar mer?!?  Under alla mina år med guldkort har jag aldrig fått betala övervikt med Star Alliance.  Klassikst.

Efter det att jag fått min plånbok checkar jag in och går igenom security, tycker att dagen kommer bli prefekt, jag har ju min plånbok.  Vårt boardar vårt plan i tid och kör ut mot landningsbanan.  Halvvägs stannar vi och jag hör hur motorerna stängs av.  Det är inte ett gott tecken.  Kaptenen säger att dom precis fått reda på att det är storm i Philadelphia så vi får inte flyga.  Vi sitter i 2 timmar i ett väldigt litet flygplan innan kaptenen säger att Philadelphia nu har stängt hela flygplatsen och vi kan välja att sitta kvar eller åka tillbaka till vår gate.  Vi åker tillbaka.  12.59 skulle vi flugit, men kommer iväg runt 18.00.  Väl i Philly så är det kaos!  Vi har blivit ombokade till senare plan och jag har bokat om mig på det sista flyget, 22.50, för jag vill vara säker på att åka.  Flight efter flight blir inställd, min blir försenad till 23.49 för att runt 22.30 bli inställd den med.  Fast i Philadelphia!!!  Kollar upp andra möjligheter och det finns en flight som troligen kommer gå, men till White Plains Westchester, 1 timmer från New Haven.  Jag testar det!  Med mig ska Jeff Coetzee och Victor Hanescu även flyga.  Jag snackar lite med Victor och undrar hur han ska göra.  Troligen ta in på hotell där och sen be dom hämta på morgonen.  Då bubblar Victor till med att han har en kompis i området som skulle kunna hämta oss och köra oss dit.  Ok, det funkar ju också.  Flyget kommer till vår gate, vi går på och börjar rulla bakåt.  Vär borta från gaten stannar planet i ca. 30 minuter och jag tänker att det här finns ju inte!!!  Men vi kommer iväg, landar i White Plains runt 00.30 och jag har redan sett att våra väskor inte kommit med.  Fyller i en Missing Bags Report och åker iväg mot New Haven.  Runt 02.00 checkar jag in på hotellet och vill bara ta en dusch och sen lägga men.  Men mardrömmen är inte över.  Sätter på duschen och brunt vatten kommer ut.  Vad är det frågan om idag???  03.00 släcker jag lampan och jag tycker att jag luktar bäver.   Hade dock med säkerhet luktat sämre om jag hade duschat!!!

Men det som irriterar mig mest är att i Cincinnati sa dom på flyget att dom precis fick reda på att det var dåligt väder i Philadelphia och vi var tvungna att vänta.  Den Svenska domare och Båstad-bon Lars Graf satt fast där över natten dagen innan och hade klockan 14.00 fortfarande inte kommit iväg.  Så det är ju rent skitsnack flygbolaget berättar för oss. Tacka vet jag att flyga inom Europa där det finns lite service i alla fall.  Att flyga inom USA är det absolut mest energikrävande flygen man kan ta och i min mening dom absolut sämsta flygplatserna i världen.  Eller i den civiliserade världen ska jag kanske säga.

Så Cincinnati-New Haven tog bara 16 timmar dörr till dörr.

Mason, Ohio.

Nej, inte Cincinnati, Ohio.  Det är Mason, Ohio som vi spelar i.  Kan bara tänka mig en anledning till att dom säger att tävlingen spelas i Cincinnati.  Och det är det faktum att Mason är en riktig Amerikansk hÃ¥la.  Brrr…  Snacket bland spelarna är alltid likadant när det kommer till denna tävling.  LÃ¥ngtrÃ¥kigt!  En bra tävling att ta med sin flickvän som det brukar skämtas om.  (För att det inte finns nÃ¥gonting annat att göra…)  Men jag kan inte vara endast negativ till det hela.  Tävlingen försöker att göra vad dom kan för att underlätta för spelarna och hjälpa oss undvika hotelldöden.  Alla i maindraw fÃ¥r en hyrbil gratis sÃ¥ man inte är utfrusen pÃ¥ hotellet varje kväll.  (Som för övrigt ligger bredvid motorvägen.)  SÃ¥ vi kan köra lite som vi vill till restauranger, shoppingmalls och annat.  Det är faktiskt väldigt skönt att ha den friheten.  Det har vi inte sÃ¥ ofta.  Det ligger en golfbana precis vid tennisen och även en nöjespark som vi fÃ¥r utnyttja gratis.  Nu pratar jag inte Liseberg eller Gröna Lund utan en riktig Amerikansk monsterpark.  En berg-och-dal-bana kallas för The Beast och en annan för The Beast Junior.  Dom är rätt jobbiga och faktiskt även farliga.  Spelare har t.o.m. skadat sig efter att dom Ã¥kt dom, fÃ¥tt ont i nacken och ryggen.  Ett Ã¥r gick jag, Robin, Jarkko och Peter Carlsson dit för att spendera en eftermiddag.  Jag och Jarkko hade precis torskat en tuff match i den sinnessjuka värmen och fuktigheten som är här.  Vi bestämmer oss för att Ã¥ka en attraktion som man hänger i, benen hänger liksom i luften.  Efter att vi blivit fastspända tar det ca 4 sekunder innan jag fÃ¥r ordentlig kramp i höften.  Sitter fast och kan inte räta ut benen.  Vad ska man göra…?  Panik!  Sitter och kvider minuterna Ã¥kturen tar och kan inte räta pÃ¥ mig pÃ¥ en bra stund efterÃ¥t.

Ett år kom Marat Safin helt blodig till tennisen efter att ha blivit påkörd i sin bil.  Då blev det kalabalik.  Kanske har det någonting att göra med att jänkarna tydligen inte vet om att det finns en blinker man kan använda i bilen. I alla fall, han kunde spela vilket var rätt skönt.  Antar att turneringens advokater andades ut när dom märkte att det inte skulle komma en stämning.

Det är som sagt sjukt varmt här med.  Man svettas som en gris och försöker dricka ikapp, men det går helt enkelt inte.  För mig i alla fall.  Svettas helt enkelt för mycket.  Men det kan bli riktigt brutalt här.  Körde ett pass med Robin idag och gick helt in i väggen.  Har nog lite med att göra att jag inte riktigt hänger med heller.  Det är en jävla skillnad på tempo om vi säger så att träna med Robin än mot t.ex. min dubbelpartner Martin som jag tränar mest med.  Jag tycker det är kul att köra med singelkillar när dom frågar mig.   Tycker jag utvecklas mer då.  Mycket bättre kvalitet.

Montreal var för övrigt en otroligt bra tävling!  Man saknade ingenting.  SÃ¥ ska det kännas när man spelar en Masterstävling.  Det ska vara annorlunda.  Det ska vara världsklass.  Det var för övrigt den enda Materstävlingen jag inte hade spelat innan denna veckan.  Nu har jag spelat alla, vilket för mig är kul.  Vissa spelare räknar hur mÃ¥nga av Materstävlingarna dom har vunnit.  Inte jag.  Jag räknar hur mÃ¥nga jag har deltagit i…

Next Page »