Snabbt ner på jorden…

Ja… Monte blev ju inget vidare. Som vanligt. Jag vet inte vad det är men alla gånger jag spelat Monte Carlo så har jag spelat bedrövligt. Det har känts osäkert, stressigt, frustrerande och en massa andra dåliga saker. Jag vet inte varför. Vi tränade på helt ok dagarna innan och på inbollningen på morgon kändes det riktigt, riktigt bra. Det kändes som att nu jävlar kommer vi göra någonting bra här. Och sen… platt fall…

Hade litet snack med Bjösse om det, att just i vissa turneringar så verkar det inte funka, hur mycket man än förbereder sig. Det knyter sig liksom. Det är inte nerver jag pratar om nu, jag var inte nervös att spela Monte. Utan av någon anledning spelar man inte lika bra som vanligt på vissa platser. Som jag tog upp en gång för nåt år sedan. Jag kommer inte spela Halle mer eftersom jag spelat den 4 eller 5 gånger och alltid katastrof mer eller mindre.

Så det var bara att kastas sig på SAS-flighten till Kastrup och sen till Båstad. En hel dag hemma i Sverige!!! Otroligt! Bra väder också. Uträttade lite ärenden, gick till banken, tog en kaffe, tog en promenad förbi tennisen. Det gör jag alltid när jag har tid, ner till havet och hämta energi, ladda batterierna. Fika med min kompis Fredrik Bergh på eftermiddagen och sen tog jag ut familjen på middag på kvällen. Livskvalitét på hög
nivå.

Nu sitter jag på min favoritflygplats Kastrup igen och väntar på min flight till Barcelona. Rätt dyrt att flyga dit just nu eftersom det är påsklov eller nåt. Då reser en del människor tydligen… Så det fick bli med ett stopp i Frankfurt innan jag flyger vidare till Barcelona. Hatar Frankfurts flygplats.

Efter Barcelona blir det en vecka ledigt. Vi känner oss lite slitna. Den där satans USA-trippen tar musten ur dig. Dessa tvåveckorstävlingar är för jobbiga bara. Smart av ATP att skriva ett 50 års kontrakt, eller vad det var, med Indian Wells och Miami att deras tävlingar ska få vara två veckor. Det pajar ju hela säsongen och för andra tävlingar. Hur som helst, ledigt alltså och sen blir det Rom, Madrid, Düsseldorf, Paris, Queens, S’Hertogenbosch, Wimbledon, Davis Cup, Båstad. Vilken jävla schema det kommer bli. Och avslutningen är ju sinnessjuk egentligen. Gräs ute, hardcourt inne, grus ute. Om ingen av oss är skadade då är det ju ett mirakel… Får se om vi kan ta ledigt nån av gräsveckorna. Men det är svårt att göra det när det är vårat bästa underlag. Och Mastersturneringar kan man ju inte heller ta ledigt från.

Avslutar med en liten undran bara om www.tennis.se. Jag har sagt till förbundet några gånger att fixa till hemsidan och skriva ännu mer om ATP och WTA. Enligt min uppfattning är det det som är mest intressant för folk och även den bästa reklamen vi har för svensk tennis. Inte för att vara självisk nu, (jag menar verkligen det!!!), men när jag lyckas vinna en titel i Casablanca, inte den största på touren det erkänner jag, och på hemsidan står det nåt om att den nordligaste vintertouren är avgjord. Inte ett pip om titeln. Då tycker jag man är fel ute. Visst det stod att vi var i final, men… Igen, inte för att det ska stå en massa om mig, men det kunde varit Simon Aspelin eller Johan Brunström som vunnit. Jag tycker bara att vi har inte många spelare på touren och hemsidan borde verkligen pusha fram dom vi har just nu. Men det kanske bara är min åsikt…

Årets första.

Nu känner jag mig renare. En titel och vara i Monte Carlo, sämre kan man ha det. Skönt att komma därifrån, jag gillar det inte alls faktiskt. Det finns säkert folk som blir förolämpande att jag säger så om Casablanca, men det är min åsikt. Jag gillar inte stället överhuvudtaget. Fast av någon konstig anledning så är jag obesegrad på Marockansk mark. Hur går den ekvationen ihop? Nu ska Marocko vara otroligt fint vid kusterna, så jag ska inte dra hela landet över en kam… Antar att åka till Marocko och bara vara i Casablanca är som att åka till Thailand och bara vara i Bangkok. Ingen höjdare i längden det heller. Bloggsyster fröken Arvidsson har gett mig rätt mycket pikar att jag vinner en massa matcher när jag är negativt inställd till stället eller tävlingen jag spelar. Det är rätt konstigt, men det har blivit så några gånger har jag märkt… Fy fan vad jag hatar Monte Carlo och tävlingen här!!! Kom igen nu då!!!!!

Vår träning inför Monte Carlo gick alltså precis så bra man önskar och istället för bara träning blev det en titel och 250 poäng. Känns overkligt egentligen eftersom vi bara hade 2 dagar på oss med träning. Turligt nog så hade väl dom flesta lika lite förberedelse, mer eller mindre. Matchen igår var nästan ett skämt. Jag tror jag hade 4 missade returer på hela matchen och 2 unforced errors. Nåt i den stilen enligt den statistik jag för i mitt huvud under match. Denna statistik är normalt sett helt sjukt fel, men när jag tänker efter så är jag nog inte så fel ute denna gången. Det var helt sjukt. Vi spelade riktigt bra, utan att serva speciellt bra. Inte för att vi servade dåligt, det gör vi aldrig. Men vi letar båda fortfarande efter lite mer snärt och placering. Jag vet att man inte får klaga eller hitta saker man inte är nöjd med när man vinner en finale med 6-2, 6-1. Men vill man inte bli bättre hela tiden så blir man heller inte bättre.

Vi kanske borde leta upp den snubben som kom fram till Horia i början av veckan. Han kunde ingen engelska utan bara några enstaka ord och använde tecken för att göra sig förstådd. Han pekade på Horia och sen på sig själv och slog ihop händerna och sa orden ”pray” och ”for” och pekade på Horia igen. Sen fortsatte han med ”you”, ”win”, ”trophy”. Och avslutade med att peka på Horia igen och ”you”, ”give”, ”money”. Alltså, han erbjöd sig att be för våran framgång och när vi sen vann så skulle vi ge honom pengar för att han fixade titeln åt oss. Vi garvade åt det hela, inte så han såg det såklart. Men vi garvade ännu mer när vi märkte innan finalen att han är en linjedomare….!!!

På flygplatsen bevisades det för mig att det stället inte är som andra. Jag har 250 av dessa pengarna kvar i fickan och tänkte att jag måste ju göra av med dom. Går in i en affär och ska handla strumpor. Då säger hon i affären att jag inte kan betala med den lokala valutan utan bara euro. Hur sjukt är inte det? För det första att man inte kan betala med landets valuta och sen att den enda valuta som accepteras är euro…i Afrika!!!

Avslutar med lite matklassiker från denna resa och favoriten i repris fanns ju själklart med på menyn här.

Det roliga med denna bilden här ovan är att när Horia stod där bredvid värdinnan och sa, no, I don’t think I am going to try this, så svarade hon med, “Why? Are you playing today?” Jag tycker det är sjukt roligt. Maten är alltså inte så bra, så spelar du idag ska du inte riskera det.

Slut på maten men två bilder kvar.

Jag hatar fortfarande grus.

Day off i Casablanca.

Skön seger igår. Inte bara skönt att vinna utan jag tyckte vi började hitta lite mer av vårt spel. Och för att vara andra matchen på grus, så är jag nöjd med det. Jag tyckte Kohlmann spelade bra och det jag är nöjd med är att vi kunde svara efter en liten seg start och studsa tillbaka direkt när vi tappade Horias serve i andra set.

Varje grusbana här nere skiljer sig från lite till mycket och vi tyckte alla att centercourten var rätt hal och innan man hittade hur man skulle röra sig, så var man lite off i sin tajming. Vi snackade om det efter och hade även en ett litet snack om det med Hanescu. Alla höll med.

Day off idag. En day off i Casablanca känns längre än dom flesta andra day offs man har jorden runt. Men vi testade att göra något turist aktigt idag i alla fall. Vi åkte till en marknad här och direkt när vi kom dit ville jag bara åka tillbaka till hotellet. Jag är inte mycket för trånga, smutsiga, överbefolkade områden. Så det blev inget handlat utan snabbt tillbaka.

Snackade med supervisorn Gerry Armstrong och han sa att det är lite svårt att sköta turneringen här eftersom mentaliteten är så annorlunda från det dom är vana vid. Jag påpekade att centercourten ser ju bra ut inifrån, men utsidan är en annan sak. Då sa han att han var där för tio år sen, då var det en ny, ej färdigbyggd arena. Nu är det en gammal, ej färdigbyggd arena. Den är liksom som ett skal. Allt nödvändigt finns, men inga dörrar, fönster eller annat som “inte” behövs. Ser lite roligt ut faktiskt.

Annars är det ju kung Hassan II som slänger upp alla pengar för den här turneringen. Och eftersom det verkar som att turnering blir lite sämre med åren hörde vi nu att en del linjedomare och andra som jobbar här har börjat klaga. Detta just eftersom kungen står för kalaset så ska det vara en stolthet för honom och folk tycker att den inte är tillräckligt respektabel. Tydligen…

Match imorgon igen. Mot Fognini/Riba. Fognini kommer ni säkert ihåg från Davis Cup matchen mot Italien. En speciell kille det…

28-tävlingar och Casablanca.

Börjar med grusdebuten idag. Och jag vill bara säga, att jag hatar grus mer och mer för varje år som går. Så, då var det sagt. Ingen höjdarmatch idag. Svårt att spela mot en storservande Elgin och en sjukt svingandes Golubev. Men skönt att vinna första matchen i alla fall. Jag är inte bra första veckan på grus och behöver mycket träning för att komma igång. Så, denna vecka är mer för att komma igång till Monte Carlo.

28-tävlingar. Vad tycker ni om det? Visst, jag spelar dubbel så det drabbar ju inte mig riktigt. Men jag är emot det. Om ni nu inte förstår min fråga så gäller det 28-lottningar som tävlingarna i 250 kategorin använder ibland där dom fyra högst seedade är framflyttade en omgång. Denna dispens måste fås under speciella förhållande, till exempel tävlingen spelas efter Davis Cup, eller Mastersturnering, Grand Slam, 3 tävlingar samma vecka eller när touren skiftar kontinent. Här i Casablanca är det 28-lottning. Det är upp till tävlingen själv att välja och logiken för tävlingen är att dom kan ha med stjärnan längre fram i veckan. Förstaseedade kan ju till exempel spela sin första runda (andra rundan för dom oseedade) på Torsdagen.

Jag ser på det hela lite annorlunda. För det första tycker jag att ATP som är spelarnas organisation ska skydda sina spelare och fixa fram så många jobbmöjligheter som möjligt. I en 28-lottning tas ju 4 jobb bort från spelare som sliter hela året för att lyckas. Spelas det 3 tävlingar samma vecka så är det ju 12 arbetstillfällen som skrotas. Jag tycker det är helt fel. Sen när man ser till tävlingens logik att ha en stjärna med längre fram i veckan, så är ju inte det deras enda tanke. Tävlingen tjänar ju naturligtvis pengar på att slippa betala hotellkostnader och annat för 4 extra spelare. Min tanke som går emot tävlingens logik med att ha kvar stjärnan längre i veckan är helt enkelt att tävlingen faktiskt missar ju en extra dag med att ha just denna superstar på sin centrecourt. Tävlingen förlorar alltså en dags inkomst med en full centrecourt för att garantera sig om att han finns kvar till minst Onsdagen eller Torsdagen. En full centrecourt drar ju in en hel del pengar så vitt jag vet.

Och hur ofta torskar en topp 10 spelare en förstaomgång i en 250? Ärligt talat? Och är det inte “lättare” för honom att förlora mot någon som redan vunnit en omgång, nån som har en vinst i ryggen? Tävlingen måste ju här vara smart när dom skriver sina kontrakt med appearance money till spelarna. Dom måste ju självklart dela upp pengarna så att ju längre spelaren går i tävlingen, desto mer av sin garanti får han ju. Just så sköts det mesta. Att betala ut pengarna på ett bräde är ju bara korkat. För tro mig, det betalas otroliga summor för storspelare på just 250 kategorin. Men självklart är det lättare att locka dit en spelare när han vet att han kan får börja på Torsdagen…

Under Auckland för något år sedan skrevs en artikel i en av tidningarna där om just 28-lottningen och dom hade gjort en undersökning bland fansen. Artikeln gick emot den mindre lottningen och fansen gillade inte alls det nya systemet utan tyckte just att dom blev rånade på en extra dag med en storspelare. Men även att dom tyckte det var orättvist mot dom andra spelarna. Att till exempel en kvalare som går igenom kvalet och vinner första rundan har då spelat 4 matcher och är väldigt sliten medans den seedade spelaren han då ska möta precis går in i tävlingen. Jag måste säga att jag håller med.

Som jag sa innan så spelar jag ju dubbel och det rör ju inte min sport i ryggen, men jag har ett väldigt stort tennishjärta och vill att sporten ska bli så stor som möjligt och att alla ska tävla på samma villkor. Men i och för sig, i vissa Mastersturneringar så är det ju även bye i dubbellottningen. Jag är konsekvent och tycker även där att det är fel. Lottningen ska ju själklart inte minskas för att ta bort bye i dubbellottningar utan ska ju utökas. I Mastersturneringarna är ju dubbellottningarna som starkast och en massa singelstjärnor spelar, precis som dom gör i dom andra tävlingarna. Så varför inte. Alla vi spelare tycker ju ATP, fast dom ofta gör ett ok jobb, måste bli mycket starkare och försvara sina spelare i vått och torrt. (Mer eller mindre.)

Så, vad tycker ni om 28-lottningar? Är det bara jag som är emot dom?

På väg bort…

Hur trött är man inte idag då? Jag var hemma i Sverige i 14 timmar och sitter nu, klockan 06.50, i loungen på Kastrups flygplats för att flyga till Casablanca med 4 timmars väntan i Lissabon. Den där lyxen i en tennispelares liv som många ser på tv, slutar ofta just där. På tv. Resandet är inte lyxigt, det ska ni veta. Visst, ibland sitter man bra på planen med bättre service, men det ändrar ändå inte på timmarna du spenderar sittandes. Att just sitta i ett flygplan är inte så jobbigt tycker jag, det är stressen och flackandet emellan som sliter mest på mig. Ta sig till flygplatser, checka in, inte sova mycket, stå i kö. Hatar att stå i kö. Tror inte det är någon som gillar det i och för sig.

Nu är det grus som gäller. Kom hem igår och hade fått en box från Wilson samma dag med skor, bra tajming. Tre olika grusskor, så jag kunde välja vilken jag gillar bäst och sen beställa just den för resten av grussäsongen. Wilson gör utmärkta grusskor tycker jag, med två olika sulor. En väldigt tät herringbone sula som det heter och en lite glesare. Jag kör med den glesare, men mest för att passformen är skönare för min fot.

Såg tennistidningen hemma och jag måste ju säga att det är ju den bästa framsidan i tidningens historia…

Jag ser inte fram emot den här veckan. Även om jag var positivt överraskad förra året hur tävlingen sköttes, så är det ändå ingen rolig vecka. Inget roligt ställe heller. Det finns många som gillar Casablanca, det vet jag, men jag är absolut inte en av dom. Det finns ju faktiskt folk som tycker Indien är underbart. Jag är inte en av dom. Men vi ska kämpa som alltid och föröska få ett bra resultat så vi kan vara i tipp topp grusform till Monte Carlo. Den tävlingen… där trivs jag!!! Konstigt va? Även fast jag aldrig vunnit en match där och chokade bort matchbollar mot Ljubicic och Almagro förra året.

Det blir nog middag varje kväll på hotellet igen. Och jag kommer undvika hjärnstuvningen även detta år.

Monte Carlo.

Monte Carlo mot casablanca…..hmmm…. Ok, jag tar nog Monte… Jag tror det är svårare att åka från två mer olika veckor på ATP touren. Rätt kul att verkligen se skillnaden på ställen så här vecka efter vecka. Skönt att vara här i alla fall. Jag gillar verkligen Monte Carlo. Att besöka. Hur kan man inte gilla det? Sol, hav och otroliga bilar överallt. Men jag har svårt att se mig själv bo här.

Tog som sagt morgonflyget från Casablanca. Hade en returbiljett till Paris, men tyckte det var bättre att köpa en helt ny biljett Casablanca-Nice istället för att flyga till Paris för att sen ta ytterligare ett flyg. Nä, ibland är det bättre att betala lite mer för att anlända bättre och bekvämare. (Även om jag fick flyga med Royal Air Maroc…) Nu tror jag priset hade varit rätt lika i vilket fall som helst. Landade 13.10 i Nice, upphämtning direkt till hotellet. Checka in, ställa väskorna på rummet, ta ut smutstvätten och ta en bil till klubben. Väl där gick jag direkt och åt lunch. Där hände en rätt rolig grej.

Jag sitter och käkar, Rafa Nadal kommer in till spelarrestaurangen och en par hoppar på honom och frågar om en autograf. (Fast man inte får göra det inom dom officiella spelarområdena på tävlingar egentligen.) Men han är ju schysst så han tar pennan. Nu börjar paret säga vilket namn det ska skrivas i och lite fler önskemål. Sånt kan vara lite jobbigt, det tycker även jag dom 4 gångerna jag skrivit min autograf. Hur som helst, han skriver och mannen frågar om han pratar franska. Nej svarar Rafa och mannnen babblar vidare på franska, som dom alltid gör… Då kläcker Rafa snabbt ur sig: “I also don’t undertand, no…” Han har humor den där spanjoren!

Match imorgon. Lindstedt/Kohlschreiber mot Ljubicic/Almagro. Tuff lottning tycker jag. Vi spelar sista match på centern. Ska bli kul, det är en klassisk bana. Känns även kul att jag kan hjälpa till så att Ivan, Philipp och Nicolas får spela en match på center courten. Jag menar, det är ju tack vare mig som vi får spela matchen där…

Casablanca.

Nämen, Casablanca är ju världens bästa stad. Det är ju världens bästa tävling. Med världens bästa folk. Med….nja… kanske är lite färgad just nu så här under kvällen efter matchen. Men som jag sa innan är Casablanca som tävling var inte så illa som jag trodde. Förtjänar inte sitt rykte. Men ingen rök utan eld antar jag, förr var den sämre. Hur som helst, fy fan vad sköööööööööööööööööööönt!!!!

Efter den här jävla inledningen på säsongen kunde jag inte önskat mig en bättre vecka. Jag skrev ett sms till Horia innan jag flög ner och sa att jag kommer bara hit ner för att vinna tävlingen, inget annat duger. Schysst att han tyckte likadant då. Det har varit en riktigt jobbig period hittills i år, med mycket upp och ner. Men nu känns det rätt bra om jag ska vara ärlig. (Hoppas det kan fortsätta såhär nu…) Även om tennisen kan bli mycket bättre, för vi spelade faktiskt inte så bra denna veckan. Ja, jag vet att det låter sjukt divigt, men så är det. Ibland känns det inte bra, men av någon anledning har man marginaler på sin sida. Att vinna när man inte spelar bra är en otroligt skön känsla med! Lite som att, fan jag kan ju vinna fast jag inte spelar på topp. Jag kanske är rätt bra på tennis i alla fall…

Dagen började ändå rätt bra. Klockan 16.00 här, 18.00 hemma, gick sign in tiden ut för Monte Carlo och jag kom in med Kolskrivaren. (Kohlschreiber) Otroligt skönt att få en ny chans att göra någonting bra ifrån sig i en masterstävling, fast det inte är en masterstävling…. fast det är det. Matchen idag då? Jo, vi började riktigt bra och för första gången så spelade vi bra samtidigt. Det är ju det som är viktigt i dubbel, att tajma in spelet så man spelar bra samtidigt. Ofta händer det att någon spelar bra i några game och sen när den andre väl börjar ta tag i saker och ting, försvinner helt plötsligt den som spelade bra. Så, inget snack om första set. Sen otroligt, otroligt slarvigt servegame i min serve. Vi har chanser att bryta tillbaka, även upplagt läge, men vi chokar. Så det bli supertiebreak. Vi tar toalettbreak och jag säger, nu måste vi bara spela varje poäng, vi har hela tiden häng i deras servar så vi kommer få chanser och vi kommer vinna. Visst, 1-5 i baken direkt. Fan. Men det kändes inte hopplöst, andra serve mot mig och jag lägger ner den på fötterna och Horia tar hand om returen. Perfekt, två bra servar och det är 4-5. Då känner jag, fan det kan nog gå vägen ändå och vi går till 8-5 och vinst 10-7. Otroligt skönt!!! (Sa jag det innan?)

Vi firade med buffét idag igen, utan hjärna… Sen åkte vi upp till baren på 28e våningen och jag tog mig en 18 årig Glenfiddich och han en öl. Måste ju fira lite. Livskvalitét tycker jag. Sitta i en bar efter man vunnit en turnering och sen prata om matchen/matcherna. Härlig känsla.

Men ingen rast ingen ro. Väckning klockan 05.30 för ett morgonflyg till Nice och sen förbereda mig för våran tuffa lottning i Monte Carlo. Vicht.

Språkkurs.

Gracias.

Varning!

Just när började tänka att det kanske inte är sådan otrolig skillnad på kulturerna här nere och hemma så blir man påmind från oväntat håll. Vi käkar middag på hotellet varje kväll för vi vågar inte chansa med maten och riskera matförgiftning. Buffén på hotellet är väldigt bra, men igår var det en rätt som stack ut om man säger så… Varning för bilden nedan. Jag smakade inte.

Men hoppsan…

Något jag inte trodde jag skulle skriva när jag flög hit var att jag är faktiskt imponerad av den här tävlingen. Ok, det finns ju saker som är helt åt skogen, men det är sånt som har med kulturen att göra. Det märks verkligen att turneringen lyssnat på spelare och ATP och försöker sitt yttersta för att förbättra sig. Nytt hotell för i år och det är otroligt fint. Det var det inte innan. Lunchen på klubben är bra. Det var den inte innan, tydligen. Fick råd innan jag åkte hit om att jag skulle inte vänta för länge innan jag åt lunch för då skulle alla flugorna redan ätit upp den…

Trafiken är inte svensk om vi säger så. Igår höll jag och Tecau på att hamna i en frontalkrock i en korsning. Det var så otroligt nära att jag fick nästan byta kalsonger när jag kom till rummet. Dom kör som idioter måste jag säga! Men, det är ju sånt som har med kulturen att göra. Jag vet att syrran klagar på precis samma sak med trafiken och hon bor i Kuwait för tillfället. Annan del av världen men ändå rätt lik här. På tal om lika och olika delar av världen. Jag upphör aldrig att förvånas över hur en flight på bara 3 timmar kan få en att hamna i något som känns som en helt annan värld. Jag menar, man flyger 10 timmar och går av någonstans i USA, men känner ändå igen sig och förstår kulturen. Sen tar man en kort flygtur hit och världen känns upp och ner.

Strängningsgubbarna har inte så bra koll här får man säga. Jag lämnade in rack på 25kg och ser när han strängar det att det står 22kg på maskinen. Jag påpekar det och får ta dit en tolk för att få dom att förstå. Han säger att det är ju klart att det står 22kg eftersom maskinen drar 2-3kg för hårt. Jaha, vad dumt av mig. Sorry… Annars kan man ju stränga på 25kg och sen får jag avgöra hur jag vill ha det… MEn han är rätt självsäker också. Hade bett om att få ett rack till klockan 11.00 idag. 10.30 har han inte börjat och jag säger att jag ska spela match idag. Ingen fara säger han. Klockan 10.56 går jag tillbaka och mitt rack ligger fortfarande på golvet. Ursäkta, men jag ville ju ha det klockan 11.00 sa jag en gång till. Ok, ok. No problem, sir! Rätt självsäkert svar. Stränga ett rack på 4 minuter. No problem.

Har något strul med mina bihålor nu tror jag. Mina tänder känns som dom ska sprängas och det känns som om min vänstra sida av ansiktet ska sprängas med… Inte roligt.

Vi vann idag förresten. Men det var inget skönlir. Matchen svängde otroligt mycket. Hade break i båda seten men kunde inte ta till vara på dom. Otroligt skönt att vinna i alla fall efter den där resan till USA som vi inte nämner numera. Shhh!!!!!

Avslutar med två bilder. En bild säger mer än tusen ord heter det, men jag kommenterar dom ändå. Och det spelar ingen roll hur jävla sjukligt positiv du är som människa…! Dom här banorna är inte bra, men tur i alla fall att det “bara” är träningsbanor.

Next Page »