Matchbollar och idioter.

Det här är ett inlägg som jag inte är så sugen på att skriva. Jag har tagit nån dag på mig för det har gjort för ont att få ut orden. Jag trodde jag varit med om det mesta på en tennisbana, men matchen i Söndags tog fan priset. Hittills får jag väl tillägga… Sjuk match. Sinnessjuk match. ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen.

Det hela börjar redan när jag sätter foten på banan för att gå till våran bänk. Då sitter det några snubbar och är otroligt högljudda. Perfekt tänkte jag ironiskt. Fulla amerikanare, bland det jobbigaste som finns. Dom sitter på ena kortsidan och under matchen tror jag några av dom flyttar sig till andra kortsidan med, eller så satt det ett par där redan från början. Hursomhelst, vi bollar in och jag tror väl att när väl matchen är igång så ska dom väl ändå hålla käften. Fel hade jag. Det är uppenbart att dom håller på Mark Knowles och jag säger faktiskt till domaren efter ett game att du måste hålla koll på dom där, dom är rätt högljudda av sig. Jag har redan märkt det svarar domaren och säger att han ska göra just det.

Horia spelar sjukt bra i ett och ett halvt set, jag spelar sådär. Helt tvärtom hur det sett ut på träningarna… Så vi krossar dom. 6-2 i första set. Snubbarna blir bara mer och mer högljudda. Och av någon anledning skriker dom mer på mig. Jag har inte gett dom en millimeter av min uppmärksamhet, så dom har inte fått något bränsle av mig till att psyka just mig. Men det blir värre och värre och personligare och personligare. Till slut tappar vi min serve när vi leder 4-3 i andra och då räcker det. Jag ber domaren kasta ut dom. Detta är femte gången jag säger till att dom uppför sig för illa och varje gång har domaren sagt att han håller med, men inte gjort nåt. Jag blir tokig på att vi ska behöva förlora våran serve innan något görs.

Den ena blir utslängd och då börjar några andra häckla istället. Folk i publiken blir mer och mer irriterade och säger Shut up åt dom. Det är i mitten av andra set som jag märker att jag känner igen en kille och en tjej som håller på. Dom satt med Mark Knowles vid poolen dagen innan, så det är kompisar till honom! Efter några game blir resten av dom utslängda, men det hindrar inte tjejen ifrån att skrika saker även utanför banan. Helt sjukt hur människor kan vara.

Nu skulle vi vunnit ändå! Det är nu matchen blir ännu sjukare. Vi springer ifrån i supertiebreaket och för att prata juniorspråk, dom har sån jävla bonnröta!!! Så mycket flyt har jag aldrig sett på en tennisbana. Och det är inte bara mina ord utan andra spelare kom fram och kunde inte förstå hur det gick till. Vi har 8-3 och det är ramträffar på våra servar som precis smiter in. Slag som skulle gå på våra fötter blir till lobbar från dom. Linjeträffar, hawke eye som visar att bollen är inne med 1 millimeter. Vid 10-10 servar jag en klocka på mittlinjen som Knowles slänger ut racket mot. Han träffar den knappt och den seglar högt upp, långsamt, långsamt. Horia väntar på den framme vid nät där den just snuddar detta nät och Horia ramar bollen så den hamnar på våran sida. Jag kan ärligt talat säga att jag har aldrig aldrig varit med om så mycket flyt åt ett håll under en match. Junioraktigt att prata om flyt, men jag kan fan inte beskriva det bättre. Det gör fysiskt ont att förlora så.

Efter matchen gick jag fram till Knowles i omklädningsrummet och sa ”What the fuck was that about with your friends?!?” Han sa att han sa faktiskt åt dom 2 gånger att inte vara osportsliga och inte klappa för dubbelfel. Han hörde vad dom sa till mig och han ber verkligen om ursäkt även om han vet att det inte spelar någon roll nu.

Snällt att säga så? Jovisst, det trodde jag. Själv hade jag bett mina kompisar att lämna banan, det lovar jag. Nu är det bara så att jag snackade med andra spelare och dom sa att dom hatar att spela Knowles i Indian Wells för just dessa kompisar beter sig så illa. Wayne Arthurs hade nästan hoppat upp på läktaren ett år för att slåss med dom. Jonas Björkman sa till mig att så har det varit ända sen han har spelat där. Så då undrar jag, hur fan kan du vara så osportslig att du år ut och år in bjuder in samma personer som beter sig på detta viset. Nä du, ursäkten håller inte. Jag kommer ta mig ett snack med Mark i Miami. Jag har aldrig haft några problem med Mark innan och kommit bra överens med honom. Men det här är för mycket. Så här får det inte gå till.

Träningsläger.

Eller behandlingsläger för min del. Kom hem till Båstad Onsdag morgon och satte mig på flyget till Stockholm Torsdag klockan 13.00. Ingen rast ingen ro. Som vanligt egentligen. Men jag sa till Thomas Enqvist och Magnus Larsson att jag kommer inte träna så mycket på några dagar för att min arm varit lite för öm. Blev liksom lite mycket tennis den här trippen och växlandet mellan herrbollen och dambollen i New York blev verkligen lidande för mig. Så blev det även förra året. Jag antar att när du har en armbåge som det redan är en massa fel på hjälper det inte att byta boll sådär. Men för mycket pengar i mixed för att var så pass smart som man borde vara.

Davis Cup träningen har varit i full gång sen i Onsdags, men jag har alltså varit hos Nicke Lantz på Aktiv Rehab och fått armen ordentligt knådad. Nicke är även Robins fysio på vissa tävlingar. Det är ju inte så att jag spelat för lite tennis på sista tiden, så jag känner att några dagar ledigt från den där gula kulan är bara bra för mig! Var dock i gymmet idag. Skönt, jag gillar inte att inte svettas för många dagar i rad.

Imorgon börjar tennisen för mig i alla fall och den börjar verkligen med en rivstart. 10.30-11.30 lätt träning med Simon för att sen ha matchspel mellan 16.00-18.00. Och det är inte vilken match som helst. Det är prestigemöte. Aspelin/Lindstedt mot Björkman/Johansson. Allt sker på Kungliga och det är gratis inträde… eller vi kanske borde betala folk för att komma och se på eländet…!

Skönt att se att det äntligen börjar bli ordning på Stockholm Open. Skutan börjar vända nu med rätt folk bakom den. Turneringen tar äntligen mer hänsyn till spelarna.

Pirret i magen börjar redan komma. Eller pirret kanske man inte ska säga. Men dessa veckor, fy fan vad härliga dom är. Davis Cup, finns det något bättre??? Man blir extra sugen på att träna och vill göra varje träning så bra man bara kan. Vilket låter som att man inte försöker resten av året och det är ju inte sant. Men man är liksom lite extra tänd hela tiden. Något som bara kommer när det är landslagssammanhang.

Vi kommer åka minibuss till Lidköping på Söndag och jag tror Larsson är mest tänd. Simon fick idag uppdrag att bränna en cd med mixad musik som vi kan ha och tända till med i bilen. En riktigt klassisk elitserie resa kommer det att bli. En sån som “Larre” älskar. (Bara han inte får för sig att vi är Växjö nu eller nåt…)

Kom igen, Sverige.

Borta bra, men Båstad bäst.

Så var man inne i ekorrhjulet igen. Tillbaks på grus. Gud vad skoj… Sista grusveckan för året, så det är väl lika bra att göra den så bra som möjligt. Så jag ligger i sängen på hotellet nu, fast det är Lördag!!!! Vilken tråkmåns man har blivit.

Jag har kört 4 pass på grus hittills och träffen känns bra, men rätt seg fortfarande. Måste sova bättre tror jag. Kört ett pass med Jonas Björkman, ett med Tompa Johansson och idag med Andreas “Gujja” Vinciguerra. Alla riktigt roliga. Jag måste säga att jag kände mig som en världsmästare när jag körde med Tompa. Inget ont om dom andra gubbarna, men jag hade en otrolig träff på kulan med honom. Spelade riktigt bra volley och kände att självförtroendet var på topp. Sen kom jag på att Tompa träffar bollen så rent och han slår den så perfekt att det är han som träffar centrum på mitt rack, inte jag som träffar bollen bra. Fan också, jag som kände att jag var på gång…

Jag och Gujja bestämde att vi skulle köra idag. Eftersom det var kval fanns det bara en träningsbana, så vi bestämde oss för att vänta på att centern skulle bli klar efter tjejmatcherna. Det borde ju blir runt 17.00 tänkte vi. Men så vägrar någon av tjejerna i finalen vinna. Mycket nerver med, som det ofta är i en final, och ingen vågade vinna. Sen var det ju dubbel och vi fick banan runt 19.20. Fick vänta länge på det passet. Jobbigt att köra med Gujja och hans visp-forehand på grus. Vi avslutade med 3 game och jag mig som en kanin som stirrar rakt in i ljuslyktorna från en lastbil. Från dubbel på gräs till singel på grus. Hmmm….

Imorgon spelar jag och Horia våran viktigaste tennismatch för året. Utan tvekan. Klockan 12.00-13.00 på bana 1 har vi matchträning mot just Björkman/Johansson. Jag har hört att Jonas checkat in på eget hotellrum och låter familjen vara i ett annat så att han kan vara säker på att få sova ordentligt. Tompa har käkat havregrynsgröt till frukost hela veckan så han ska få tillbaka tyngden i serven. Vinner vi imorgon, blir nog bara ett set, så känner jag att min karriär är komplett…!!! Förlorar vi… ja det vågar jag inte en tänka på. Jag känner Jonas och Tompa för bra och vet att jag aldrig kommer få glömma det. Borde nog gå ut och ta en drink eller tjugo så jag kan slappna av… Kom och stötta om ni vill. Oss alltså!!!!!

16 dagar.

Ja, så länge var mitt träningsläger här i USA. 16 dagar mellan matcherna. Det är ju sinnesjukt långt. Jag har nog inte tagit ledigt 16 dagar under en säsong när jag varit hemma och tränat ens. Det är rätt kul, många går och frågar varandra hur länge det varit mellan matcherna. Jag och Cilic snackade lite i omklädningsrummet efter hans match och han sa han hade haft 12 eller nåt sånt. Jag slår dig sa jag, 16 dagar. It’s too long, svarade han då. Och det är det som är tycket för alla spelare. Dessa tvåveckors turneringar, eller 10 dagars som det nu är, är för långa. Tar upp för mycket av schemat. Jag satt och klurade lite om mina 16 dagar idag och tror nog att jag vinner faktiskt. Vet inte om nån annan har haft lika långt uppehåll här som jag. Skojade lite om att jag kört försäsongsträning mitt i säsongen… Men en spelare har nog haft det jobbigare än jag. Dubbelspelaren Frank Moser har av någon anledning kommit hit. Hans ranking är inte bra nog ju. Så han var alternate i Indian Wells och är alternate här. Men kommer nog inte in här heller. Då har det varit rätt jobbiga veckor skulle jag vilja påstå…

Imorgon är det i alla fall match. Behöver jag säga att det är på tiden? Morgonmänniska som man är så spelar vi 10.00. Blä! Upp 06.30 eller så. Mysigt. Jag har alltid haft svårt att spela morgon matcher, även när jag var ung och även när jag spelade singel. Spelar ingen roll vad jag gjorde. Gick upp tidigare, gick upp senare. Gjorde uppvakning, längre inbollning, kortare inbollning. Jag har testat det mesta, men som oftast spelar jag inte min bästa tennis på mornarna. Jag känner mig pigg i skallen, men på något konstigt vis vaknar kroppen liksom inte. Jag kan inte spänna bågen fullt ut, så att säga. Men, det är bara att försöka slita på. För det är precis det jag kommer göra. Sen ska det bli intressant och se hur jag och Horia kompletterar varandra. Vi har spelat helt ok på träningarna. Hoppas match kan göra att vi höjer oss ett snäpp till. Eller två. Eller tre.

Det har varit otroligt kul att Tompa och Bjösse kommit över. Haft några middagar ihop och det har varit riktigt skoj. Tompa berättade lite under en lunch på tennisen om hans son, Lukas, och drog en story som fick mig att skratta så jag grät. Får se om ni gör det. Dom är i alla fall i Stockholm, vad dom gjorde kommer jag inte ihåg. I alla fall, Lukas säger till Tompa. “Pappa, jag måste bajsa.” “Ok, vi får gå till toaletten då.” När dom väl är klara och går därifrån stöter dom på en riktig Östermalmsdam. Ni vet, en som pratar med låååånga i:n och försöker prata så korrekt som möjligt hela tiden. Hon säger något i still med: “Ursäkta mig, mina herrar, men vet ni var toaletterna ligger?” Innan Tompa hinner svara vräker Lukas ur sig “Ska du bajsa???” Jag tycker det är så gulligt och komiskt på samma gång. Mer sånt Lukas! Få pappa att skämmas!!!

Lite sur på mig själv. Här i Miami är det ju Music Conference, som vanligt. Och igår började Ultra koncerten. Jag gick på den förra året och kollade på David Guetta, Deadmau5 och Dj Tiesto. Otroligt bra. Men igår orkade jag inte gå för jag kände mig seg, så jag missade Tiesto, tyvärr. Tänkte att jag kunde gå idag för vi spelar säkert inte tidigt, javisst ja… Skulle gått igår. Fan.

Till sist tog jag två foton. Jag vet inte om det är intressant, men det är i alla fall så här vi får tillbaka racketarna när vi hämtar dom från strängning. Här är det Wilson, eller förlåt, Luxilon som gör jobbet. (Luxilon ägs av Wilson, som ägs av Amer Sports.) I alla fall, det är dom som strängar bäst tycker jag. Alltid proffsiga och försöker lyssna på just dina preferenser. Så, håll till godo.

Semi.

Tror det kan bli en bra svenskdag i till slut ändå. Det hade varit kul med 3 svenskar i final här i Rotterdam, men vi orkade inte ända fram. Vi gav världsettorna en bra match tycker jag och dom servade bättre än oss på dom viktiga bollarna. Hade setboll, men ett ess på mig. Fan. Hur som helst var det vår bästa match hittills och nu känns allt lite bättre. Marseille nästa och förhoppningsvis kan vi hålla samma nivå där. Då borde vi vinna några matcher. Kul att Jonas Björkman kom ner igår. Stor middag igår med 7 svenskar och Paul Hanley. Hur kul som helst. Dock ej kul att dom inte fattade vad vi beställde. En nachos för Robin blev en carpaccio. 10 buffalo vingar blev stekt brieost till mig. Och det hela kalaset når sin höjdpunkt när servitrisen kommer med mer mineralvatten som vi beställt och tappar allt på mig och Jocke Nyström. Tydligen var det roligt för resten av bordet.

Dagen började i alla fall hur bra som helst. Robin spelade riktigt stadigt och slog ut “Iron Man” som han så otroligt klyftigt (!) döpts till. Som Magnus skrev är ju Davydenko den som spelat bäst efter Federer den senaste tiden. Mycket stark seger av Robin! För att ni ska förstå hur bra Davydenko har spelat kan jag ju ta och citera vad Marcos Baghdatis sa efter sin förlust här i Rotterdam. “It is like he’s playing ping pong on a tenniscourt!” Vad spelar Robin då? Prickskytte? Robin “Ragnar Skanåker” Söderling…

Just i skrivande stund så spelar Simon och Paul sin semifinal här. Jag tror dom har bra chans att gå till final. Jag gillar deras “match up” mot Cermak/Mertinak. Så det vore extra kul med två svenskar i final i alla fall. Håller tummarna.

Min dubbelpartner i Dubai verkar ju hittat storformen. Det gillar jag. Han slog precis Djokovic idag i två tiebreak. Det kan bli skönt att spela med honom i Dubai. Jag täcker korridoren och du gör resten…

Kort inlägg idag, för jag orkar ärligt talat inte skriva mer ikväll. Matchen kostade mycket energi idag. Eller förlusten rättare sagt. Det är inte jobbigt att spela.

Det var väl på tiden?!?

Så har det äntligen hänt.  Det som vi alla i tennisvärlden vetat så länge men det man inte riktigt kunnat se svart på vitt på papper.  Det vill säga att jag ju är  bättre än Jonas Björkman.  Visst rankingen har inte visat det innan, men vad betyder det?  Vi vet ju alla att rankingen inte betyder någonting egentligen.  Och ja visst, det tog bara 7 månader och visst, han spelar ju inte längre.  Men nu visar ju världsrankingen äntligen rättvisa.  Lindstedt före Björkman.  Det var väl på tiden?!?

Ja, ja, han har 54 dubbeltitlar och 42 finaler.  Jag har fem dubbeltitlar och fem finaler.  Men vad betyder titlar och statistik?  Visst, av hans titlar är 9 stycken Grand Slam, (n-i-o!!!) och mina är vanliga ATP finaler.  Men jag ser ingen direkt skillnad på det.  Visst, jag är några titlar kort, men jag är ju bara 32 år gammal…  Men jag tror även att Jonas känt att detta var oundvikligt och rättvist att hänt.

Du, Bjösse, jag kommer aldrig komma upp i din kaliber.  Du är saknad på touren, din jävel!  Ses imorgon!

Sjätte gången gillt!

Ja, det vore kul om det vore dags nu.  Eftersom tredje gången gillt gick åt helvete borde väl sjätte gången bli bättre.  Jag menar, ordspråk måste väl komma från någonstans och det måste väl finnas lite sanning i dom?  Snälla…?

Jag kan i alla fall säga att jag inte varit bättre förberedd något år än just nu.  Min sparring har varit lite rutinerad om man säger så.  Jag har nästan enbart kört pass med Bjösse (Jonas Björkman) och Tompa (Thomas Johansson) och sugit i mig så gott jag kunnat vad dom sagt.  Visst, jag har kört många pass med dom som aktiva, men det märks lite nu att när dom slutat så har deras tränar-åder aktiverats mer.  Kanske omedvetet, men i alla fall så besitter dom otroligt mycket tenniskunnande.  Jag är faktiskt inte den lättaste spelaren i världen att coacha, måste väl erkänna det, men Bjösse och Tompa har alltid funkat bra för mig.  Så var det på alla Davis Cup träningar och ATP tävlingar när vi körde.  Små kommentarer här och där som gör att man säger, “Jo, men det är ju rätt logiskt.” eller “Värför har jag inte tänkt på det innan?”.  Tompa har järnkoll på min serve och Bjösse på min volley.  Har varit skitkul att köra med dom igen.  Men tyvärr har jag inte råd att anställa dom.  Dyra jävlar!!!

Imorgon är det matchträning som gäller.  Lindstedt/Björkman mot Aspelin/Hanley.  Känns lite som att det kommer vara den viktigaste matchen på hela veckan.  Mycket prestige nu…  Jonas för övrigt har varit lite snäll med sina sms dom senaste veckorna och det har jag uppskattat.  Det har ju inte gått felfritt för mig och Damm så han har känt att han inte kunnat skicka sina Sverige Ettan-sms till mig.  Men det har han ju inte behövt göra eftersom ryktet spred sig på touren och alla andra spelare började släppa kommentarer.  Kul.  Verkligen.  Kul.  Men som han sa i Wimbledon, det blir ju ändå inga mer sms efter Wimby för då går jag ju om och blir etta.  Jo, precis så blev det ju.  Bjösse är fortfarande före mig och den där satans Simon blev etta.  (Vi ÄR bra vänner!)  Men som jag sa i ett tidigare inlägg, det är inte därför jag spelar, känns som jag måste betona det.  Det är dock rätt kul att det blev som det blev.

Nu till något annat.  Tjejtävlingen slut, dags för killarna.  Alltså, vi män, vi vet ju att kvinnor är rätt speciella.  Lite svåra att förstå och sådär…  Men WTA touren kommer jag nog aldrig att förstå!  Nu i helgen delade vi ju fysio område under havsläktaren.  Jag går in och tar behandling för vaden och efter går jag in på toaletten för att tvätta händerna.  Då är där en skål på handfatet, med något konstigt i.  Jag tittat lite mer noga och där ligger tamponger, nya självklart.  Sen går jag till ett annat rum och där ligger mer tamponger men även bindor, rakhyvlar, raklödder och andra hygienprodukter.  Det är ju snällt av turneringen tänker jag och ett bra initiativ för att få spelare att komma ihåg hur trevligt behandlade dom blev här i Båstad.  Men sen får jag reda på sanningen.  WTA har som krav, som KRAV, att tävlingen måste förse spelarna med dessa produkter.  Men vad fan!  Det är väl ändå vuxna kvinnor som spelar som vet hur man går till ett apotek och införskaffar sig det man behöver?!?  Jag menar, vad ska vi få då?  En skål med kondomer?  Marat Safin kommer ju…

Världens jobbigaste Björkman!

Ja, världens jobbigaste Björkman!  Jonas alltså.  Som ni nog vet och upplevt själva någon gång, är ju snacket i omklädningsrummet inte det snällaste direkt.  Det är ge och ta som gäller.  Och jag älskar det!  Men hur ger du tillbaka när någon slutat?  Och hur kan någon som slutat vara ännu retligare än när han var aktiv?  Ja, jag vet inte om jag skulle klara av bedriften själv, men Bjösse gör det!  Jag och Jonas är mycket goda vänner, så allt är ju tillåtet.  Men jag måste säga det, han äger mig just nu faktiskt.  Eller i alla fall i år.  Under hela 2009 har jag fått ett eller två sms i veckan av honom.  Trevligt säger ni.  Visst, det har alltid börjat trevligt, såsom “Grattis till segern idag, starkt jobbat!”, eller något i den stilen.  Helt ok ju.  Men nu är det ju så att Jonas, fast han slutat är nummer 1 i Sverige, på dubbelsidan.  Och eftersom han inte spelade i början av 2008, då Petra skulle föda Bianca, så har han ju inte haft några poäng som helst att försvara.  Han gick ju till och med upp två platser efter Miami för att andra förlorade poäng.  Han gick alltså från 9 till 7 utan att ha rört ett rack på hela året.  Det ni!

 

Alltså, Björkman/Ullyett började spela bra i Monte Carlo, sen Rom och kom igång “på riktigt” under Wimbledon.  Så. han har varit etta i Sverige, helt ohotad, under början av 2009.  Så alla sms han har skickat har följaktligen slutat med “Hälsningar Sverige-ettan” eller “Fortfarande nummer 1″.  Hur kontrar man på det?  Jag har gjort så gott jag kunnat och spelat riktigt bra tycker jag, men har inte hunnit ifatt honom.  Jag måste erkänna att jag spottat och svurit åt min telefon när dessa satans sms trillat in.  Jag har sett framför mig hur han har suttit i soffan hemma i Monte och myst med ett glas rödvin och tänkt, “Nu ska vi reta, Robban”.  Men det har inte påverkat mig, inte alls!  INTE ETT DUGG!!!!!!!  Efter Wimbledon kommer han ju inte vara Sverige-etta längre, men jag vet vad han kommer säga…  ”Du hann inte ifatt mig, jag tappade mina poäng och sjönk förbi dig…”  Fan också!!!  Men vi får se om jag blir Sverige-etta någon gång.  Det är inte därför jag spelar, men det vore kul att ha varit det.  Men nu verkar ju Simon fått en raket i röven så som han spelar så han går väl förbi under Wimbledon istället.  Men som sagt, det är inte därför jag spelar tennis och jag har absolut inte något emot att det går bra för oss alla!  Det menar jag!

 

Behandlingen gick helt ok, träffade en osteopat som kollade på min armbåge och den var helt blockerad.  Min armbåge kan jämföras med ett snett hänglås som inte träffar hålet när det ska stängas…  Men han slet och böjde, det knakade och gnisslade, och till slut lyckades vi hitta lite rätt i alla fall.  Det kommer ta tid, men jag tror att det kan vara på rätt väg.

 

Kom till Düsseldorf nu ikväll och vi fick en tuff lottning, men det ska gå!  På ett eller annat sätt ska vi vidare från gruppen!  Det finns inget bättre än att spela för Sverige, så det här är en höjdpunkt för året!

 

Vilken trevlig insändare det fanns i tennistidningen, Jonas…