Streetfighter och Zoolander.
August 11, 2010 by robert
Filed under Uncategorized
Innan jag börjar min sÃ¥gning av en av motstÃ¥ndarna idag sÃ¥ mÃ¥ste jag bara berätta hur mycket jag respekterar David Ferrer. Vilken inställning den karln har!!! Han torskar en sjukt tight tresetare mot Nalbandian och ca. 2 timmar senare stÃ¥r han pÃ¥ banan igen för en dubbel och är tänd som om det vore en singelfinal. Det var otroligt varmt och fuktigt idag i Toronto, men det syntes inte ett dugg pÃ¥ honom. Han bara kämpar och kämpar. Jag har sÃ¥n respekt för honom att jag nästan är kär i honom. Tänk om man själv kunde ha samma inställning. DÃ¥ hade man kanske kunnat blivit nÃ¥got…
Hans partner dÃ¥…? Ja, ger du inte mig respekt, dÃ¥ fÃ¥r du fan ingen respekt av mig! Jag tror inte jag torskat mot honom nÃ¥gon gÃ¥ng, men ändÃ¥ beter han sig som om jag ska vara tacksam för att fÃ¥ vara pÃ¥ samma bana som honom. SÃ¥ jag fÃ¥r väl göra just det. Tack Zoolander för att jag fick vara pÃ¥ samma bana som dig och slÃ¥ dig. Igen. Jag kanske lÃ¥ter lite kaxig, men jag har svÃ¥rt för divor. Jämför till exempel Ferrer och Lopez. Ferrer är en otroligt bra tennisspelare. Riktigt riktigt bra. Och han är trevlig, ödmjuk och tittar en rakt i ögonen med ett stadigt handslag när vi tackar för matchen. Och Lopez, som är en medelmÃ¥tta. När jag säger medelmÃ¥tta använder jag en mÃ¥ttstock där jag jämför med topp 100 spelare. NÃ¥got som jag aldrig lyckades bli. Och han tycker han är gud. Efter matchen fÃ¥r man den döda fisken till handslag, mysigt. Behöver jag säga att dom flesta spelarna hÃ¥ller med? Nä det gör jag inte, jag tar för givet att ni inser det.
Desto skönare att krossa dom med 11-9 i avgörande tiebreak. Eeeeh…
IgÃ¥r hämtade jag ut min spelarpresent. Vi fick en värdecheck som vi kunde hämta ut ett par solglasögon för. Jag plockade ut ett par Carrera. Klassiskt. Köpte ju precis ett par i Los Angeles. Ja, ja, nu fÃ¥r man vara sjukt cool i olika stilar istället…
Vi fick även en annan present frÃ¥n en av sponsorerna här, Lindt MaÃtre Chocolatier. Vi fick en ask praliner frÃ¥n dom. Fan, jag som tyckte att jag behövde trimma ner mig lite. Inte lätt med den här satans asken som ligger och viskar mitt namn varje gÃ¥ng jag kommer tillbaka till rummet. Det slutar alltid med att jag ligger i skeden med den i sängen och fräser “My prrrrecious…” Ingen vacker syn!

Jag fick asken såhär! Det fattades bitar när jag öppnade den!!!
Spellediga imorgon. Skönt. Jag åkte på en förkylning för några dagar sen och har varit riktigt hängig. Skönt att vinna i alla fall. Vi möter Bhupathi/Mirnyi igen. Nu måste vi spela bättre dom två första seten än senast. Den här gången får vi inte 5 set på oss att vinna.
NÃ¥got helt annat nu. Ni som har koll pÃ¥ mitt datorstrul som började i Queens och slutade med att den dator som skickades till mig i Holland blev stulen. Jag fick mina pengar tillbaka i förrgÃ¥r. Över en mÃ¥nad sent… Och det var hotellet som fick betala. Inte Apple. Bra service.
Fan vad kladdigt mitt tangentbord blev nu av all choklad. Sssshhhh!!!!! Säg inget till nån!
Day off och vinprovning.
August 7, 2009 by robert
Filed under Uncategorized

Martin, Beringers vinrepresentant och jag.
Efter en otroligt skön seger igÃ¥r var vi idag tvungna att göra “Stars Program”.  Vi fick välja mellan att spela tennis med nÃ¥gra eller ha vinprovning.  Vi valde det senare.  Gott var det ocksÃ¥!  Men lite om matchen först.  Det är alltid otroligt skönt att slÃ¥ nÃ¥gon som man aldrig tidigare har slagit.  Det känns alltid lite extra när man väl klarat av nÃ¥gonting som man tidigare inte gjort.  Jag har varken slagit Knowles eller Bhupathi och att göra det i en sÃ¥n match som igÃ¥r gör ju det lite mysigare.  16-14 i avgörande supertiebreak.  Tvekade aldrig pÃ¥ seger… eeeh!!!  SÃ¥, nu har vi alla fall tvÃ¥ dagar ledigt, vilket inte alls är optimalt och jag gillar det inte.  Men det är i alla fall bättre att vara ledig i tvÃ¥ dagar istället för att packa väskorna och leta flygbiljett till nästa tävling.  Rätt logiskt antar jag.  En av vÃ¥ra motstÃ¥ndare var irriterad idag och gick tydligen loss pÃ¥ ATP eftersom vi fick spela tvÃ¥ dagar i rad.  Han sa att det var för slitsamt och dom inte behövt spelat oss igÃ¥r.  Det stämmer i och för sig, men jag tycker vi ska klara av att kunna spela matcher tvÃ¥ dagar i rad utan större problem.  SÃ¥ jobbigt är det faktiskt inte.  Men det jag tycker var mest korkat med detta var att han sa det framför flera singelspelare.  Dom spelar ju oftare än oss tvÃ¥ dagar i rad och det är faktiskt jobbigare att spela singel.  Jag erkänner det…
I alla fall, vinprovning.  Efter vÃ¥r träning klockan 17.00 sÃ¥ skulle vi smutta pÃ¥ lite vin klockan 18.45.  Rätt kul faktiskt.  Det blev lite kalabalik med foton och frÃ¥gor, men jänkarna är ju lite tokiga.  Wayne Bryan,  (Bob och Mike’s pappa), var speaker och han sköter det väldigt bra.  Sen efter det gick vi till nÃ¥gra av sviterna runt centrecourten för att ska tass med sponsorer och svara pÃ¥ frÃ¥gor.  Allt detta mÃ¥ste helt enkelt göras, det tillhör vÃ¥rt jobb.  Inte alltid det roligaste, men det är ett litet pris att betala för att hÃ¥lla sponsorer till tävlingarna glada.  Vi, dubbelspelare, testade för övrigt en ny grej för att hjälpa turneringar här i Washington.  En ProAm i tvÃ¥ timmar där vi spelade med sponsorer och folk frÃ¥n omrÃ¥det.  Alla amatörer fick betala 1000 dollar för att vara med  och pengarna gick till turneringen.  Det kom över 20 amatörer.  Det funkade rätt bra, även om tvÃ¥ timmar var lite lÃ¥ngt i ett sÃ¥nt varmt ställe som Washington.  Vi har sneglat lite pÃ¥ golfen där som även kör med ProAms innan tävlingen.  En av delatagarna tycker jag var sjukt jobbig dock.  Det var en kvinna jag möter i första 12-minuters matchen och märker att hon är helt inne i matchen, alldeles alldeles för inne i matchen.  Knyter nästan näven efter varje poäng hon och hennes partner vinner mot oss.  I alla fall, vi vinner 4 game mot 2 när det är dags att rotera och jag ska rapportera resultatet.  DÃ¥ kommer hon och säger 4-3.  Jag försöker förklara att vi bara spelade 6 game, men hon vägrar ge sig och har en otroligt jobbig attityd.  Jag känner att jag börjar koka sÃ¥ smÃ¥tt inombords.  Nu visar det sig att bara proffsen roterar och jag byter helt enkelt bara sida och ska spela nästa match med henne.  Fan ocksÃ¥.  Hon kommer fram och säger, du fÃ¥r absolut inte missa nÃ¥gra bollar, jag är en tävlingsmänniska och ska vinna det här!  Det skulle hon inte sagt…  Jag börjar serva och min första serve sitter i nätet, andra maskan nerifrÃ¥n.  Oj dÃ¥, hehehe!!!  Vi vann inte den matchen.  SÃ¥ synd dÃ¥.
Då är det roligare med vinprovning, helt klart!

Inte så nära tjejer... Aj, vems hand var det där?!?


Namn: Robert Lindstedt