DC-baksmällan.

Som vanligt åkte jag på en baksmälla efter matchen i helgen.  Nu pratar jag inte om den baksmällan jag hade efter segerfesten i Söndags.  Den gick över på Måndagen, om än långsamt.  Men man mår ju som man förtjänar eller vad heter det?  Nej, jag pratar om den Davis Cup baksmälla man åker på efter matchen som varar i flera dagar.  Innan jag fick chansen att vara med om DC så snackade spelare på touren om det, men jag trodde inte riktigt på det eftersom jag hade varit 5e mannen i Svenska laget några gånger.  Jag hade kännt mig tipp topp, sugen på att spela och gjorde det alltid bra resultat efter en Davis Cup vecka.  (Vann t.ex. min första titel i Mumbai efter en DC-match och direkt efter min andra i Tokyo.)  Men det är en stor skillnad på att vara 5 gubben och att verkligen vara med i laget och veta att man ska spela.  Som 5e gubben är du ju där och tränar och försöker ge alla andra så bra sparring som möjligt, vilket i sin tur är ruskigt bra träning för dig själv.  I alla fall, jag kunde inte förstå vad alla pratade om.  Sen var det meningen att jag skulle spela mot Argentina hemma för några år sedan, men blev petad i sista stund för en storspelande Thomas Johansson.  Exakt samma situation som med Simon Aspelin nu i helgen.  Hur som helst, jag hade ju tränat hela veckan och ställt mig in på att spela.  Nu blev det ju inte så, men man har ändå gått hela veckan med en tanke i huvudet och gjort allting efter den tanken.  Ätit, sovit, druckit vatten, tränat, ja allting man gjorde var för att kunna prestera så bra som möjligt på Lördagen.  Sen efter matchen åkte jag till Valencia för att spela och jag var helt slut.  Helt överkörd.  Jag kunde inte med att tända till, kunde inte fokusera.  Man kände sig bakfull utan att ha druckit.  Och det är en bakfylla som sitter i i flera dagar.

MÃ¥nga spelare blir faktiskt sjuka efter en Davis Cup vecka eftersom pressen är sÃ¥ stor och fokuseringen inte släpper innan MÃ¥ndagen.  DÃ¥ känner man helt plötsligt ett slags tomrum i kroppen, som “vanlig” tennis inte kan fylla just dÃ¥.  Speciellt efter en vinst när man fÃ¥r det där underbara lyckoruset.  Det lyckorus som är alla idrottares drog nummer ett.  Den drog som gör att man tränar varje dag, att man sliter och offrar sig.  Detta lyckorus lämnar ett stort tomrum efter sig som det tar flera dagar att fylla igen.  Men fan vad bra man mÃ¥r sÃ¥ länge som man har det.  Efter vinsten i dubbeln satt jag bredvid vÃ¥ran fysio, Per “Kroppen” Normark, under middagen och vi snackade om matchen.  Jag sa till honom, “Det är sÃ¥ jävla skönt att kunna känna sig “on top of the world” ibland.”  Han bara log sÃ¥ skönt som bara norrlänningar kan göra.  Det är det bästa sätt jag kan beskriva det här lyckoruset, on top of the world.  Jag och Leonardo di Caprio…

Men som sagt, det är Onsdag nu och jag börjar långsamt känna mig bättre.  Har varit helt kraftlös tills nu och bara velat sova hela dagarna.  Jag tror alla idrottare vet vad jag pratar om.

Jag lyssnade pÃ¥ Davis Cup lottningen idag pÃ¥ webradion.  Argentina, hemma.  Tufft, tufft, tufft.  Men hemma är ju bättre än borta, det ska vi inte glömma.  Att spela inför dom 15.000 sinnesjuka(!!!!!!!!!!!!) fansen där igen är inget jag längtar till.  Det är dom värsta och mest osportsliga fans som finns.  Eller Sydamerikanska fans överhuvudtaget, nej tack!!!  (Inte Sydamerikanska personer, utan Sydamerikanska fans.  Hoppas ni förstÃ¥r skillnaden.)  Ska bli otroligt kul att möta dom nästa Ã¥r hemma i alla fall, hoppas inte Nalbandian är tillbaka i toppform dÃ¥, för dÃ¥ blir det inte lika kul…  Men jag längtar redan.

Nu börjar Asien svängen för Ã¥ret och jag Ã¥ker till Kuala Lumpur imorgon.  Jag gjorde precis klart med resan och av nÃ¥gon konstig anledning blir jag alltid förvÃ¥nad över hur lÃ¥ngt det är mellan länderna där borta.  Kuala Lumpur – Tokyo är över 7 timmar flyg.  Ser mindre ut pÃ¥ kartan…  Man borde ju lära sig nÃ¥n gÃ¥ng tycker jag.  Har aldrig varit i Kuala Lumpur sÃ¥ det ska bli kul.  Det var därför vi valde den tävlingen istället för Bangkok, just för att varken jag eller Martin varit i Kuala Lumpur.

Tänkte avsluta med två roliga bilder tycker jag.  Den första är från gymmet som fanns i Idrottens Hus och den andra är loggan på våra tränings t-shirtar.

Jag har faktiskt suttit på bättre motionscyklar...

Vilka möter vi sa ni??? Bra stavat...