Offseason.

Bara för att jag slutat spela för säsongen sÃ¥ kan jag väl inte sluta blogga.  Hur mycket ni än tjatar att jag ska göra just det…  Tänkte lite pÃ¥ det häromdagen när jag insÃ¥g att jag inte kommer kunna skriva nÃ¥got frÃ¥n turneringar mer.  Var ska jag fÃ¥ allt material ifrÃ¥n.  Hur kan jag klaga pÃ¥ allt när jag är hemma i Sverige?  När jag började den här bloggen sÃ¥ jag jag till Nors, Magnus Norman, att jag inte ville att den bara skulle handla om mig.  DÃ¥ skulle det liksom bli för trÃ¥kigt tyckte jag.  Det är ju svÃ¥rt att den inte handlar om mig eftersom det är jag som skriver den, men jag vill mest berätta om vad som sker pÃ¥ touren och lite sÃ¥nt.  Det var sÃ¥ jag menade.  Ingen vill väl läsa vad Ior har för sig?  SÃ¥ nu när jag inte spelar mer längre, hur ska jag kunna skriva vidare om touren?  Men det löser sig nog, det blir nog bra.

Jag mÃ¥ste skriva lite mer om Lyon faktiskt.  Det är en väldigt bra tävling.  Om man bortser frÃ¥n hur katastrofal träningssituationen är.  Annars är den väldigt bra.  Jag menar, hur kan man inte gilla en turnering som anställer all sin “officiella” personal via tvÃ¥ modellagenturer.  (Inte säkerheten i och för sig.)  Men allt ifrÃ¥n värdinnorna till bilförarna är riktigt vackra tjejer.  Normalt sett när jag sätter mig i en “official car” sÃ¥ sätter jag mig i baksätet med min ipod pÃ¥ sÃ¥ jag slipper snacka med chauffören.  Men av nÃ¥gon konstig anledning sÃ¥ sitter jag alltid fram och är hur charmig som helst i Lyon.  Eller ja, jag tycker jag är charmig men det kanske inte betyder nÃ¥t.  Maten pÃ¥ turneringen är väldigt bra och den äts i VIP omrÃ¥det.  Och lyssna här Stockholm Open, VIP omrÃ¥det ligger helt avskilt frÃ¥n matchbanorna.  AlltsÃ¥, i en helt annan hall och det är ett jävla drag där trots att den inte ligger bredvid bana 1…  PÃ¥ kvällarna är det fullt ös i VIP-baren och det är ett väldigt bra tryck som pÃ¥ vilken het nattklubb somhelst.  Marseille har samma koncept med för den delen.  SÃ¥ det funkar ju alldeles utmärkt.  Jag gillar när dom skiljer pÃ¥ VIP och tennis.  Det gÃ¥r att kombinera bÃ¥da tvÃ¥ utan att man trampar varandra pÃ¥ tÃ¥rna.

När jag var kvar en dag extra dag i Lyon för undersökningar så hade jag rätt tråkigt på rummet så jag skrev en ny blogg till ATP.  Det är inte lika kul att skriva den som denna eftersom jag inte känner att jag kan skriva som jag vill, som jag sagt innan.  Men dom ville att jag skulle skriva en till så jag får se om den får ett bra emottagande.  Doubles Vision.  Denna gången var det faktiskt jag som valde bild, misstänker att ni fattar det.

Otroligt skönt att vara hemma i Sverige nu och ta tag i saker man skjutit på in i det sista under årets gång.  Så som att sortera kvitton, (inte så kul i och för sig), till att fixa nya inlägg till skorna.  Men jag får alltid lite panik i början av min offseason eftersom jag känner att jag måste ut och springa eller ut och träna.  Det är som en slags drog som tvingar en att tänka så.  Det tar några dagar i och för sig sen är man proffs på att vara en soffpotatis.  Jag kommer inte röra ett rack på nästan en månad i alla fall, men köra lite fys då och då.  Förra året gjorde jag något som var dumt.  Jag vilade alldeles för länge.  Jag gjorde det eftersom jag kände mig helt mentalt utbränd och ville inte ha någonting med tennis att göra.  Men då var det så sjuuuukt svårt att komma igång igen, så det vill jag inte alls göra igen.  Utan kommer försöka hålla en hyfsad nivå så jag kan komma igång snabbare när jag väl börjar.

Last stop Lyon…

Det går inte längre.  Jag kan inte lura mig själv.  Stockholm blev för mycket för min arm.  Efter två så kallade träningspass här i Lyon tog jag beslutet att avsluta säsongen.  Det finns ingen anledning att fortsätta.  Mitt första pass här kunde jag knappt hålla i racket, ingen överdrift.  Andra passet var lite bättre efter behandling, men omöjligt att spela volley.  Så jag kommer försöka spela denna veckan, men sen är det slut.  Anlednignen till att jag spelar är att om jag dragit mig här så hade ju Martin inte haft nån chans att spela.  Så nu är jag fullproppad på Voltaren och hoppas att vi kan avsluta vårat samarbete på ett hyffsat sätt.

Jag ringde runt till mina “kontakter” och rÃ¥dfrÃ¥gade vad jag skulle göra.  VÃ¥r Davis Cup läkare Tönu Saartok, min fysio i Helsingfors, Jarmo Ahonen och även ATPs fysio här Stephane Vivier.  Jag gjorde en ultraljuds scan här, en sÃ¥ kallad ultraljudsdoppler.  Tror i alla fall att det heter sÃ¥.  Det visade att jag har vätska i min armbÃ¥ge och det var nÃ¥gonting med brosket ocksÃ¥.  Tog en magnetröntgen under BÃ¥stad och den visade ju en bone spur som det kallas.  Men det är alltsÃ¥ mer som är fel och det har jag trott hela tiden.  Inte sÃ¥ lätt att fatta vad som är fel när dom inte pratar sÃ¥ bra engelska här dock.  Stephane översatte till slut det mest för mig och vi ska göra ett test till.  Ett test där dom ska spruta in en vätska i armbÃ¥gen och sen gör en ordentlig röntgen.  Tyckte dom sa nÃ¥gontong om att vätskan heter Iodide.  SÃ¥, jag kommer spela klart här, sen stanna en dag för att göra denna undersökning.  Men jag längtar inte till den för det ska göra nÃ¥got dj-ä-vulskt ont!!!  Och jag mÃ¥ste vila 10 dagar efter jag gjort det.  Men vad gör man inte för att kunna spela lite tennis?  Om det nu visar sig vara det som dom tror att det är blir det en kortisonspruta när min ansökan gÃ¥tt igenom och mer vila.  Men jag har ju tvÃ¥ mÃ¥nader att fixa till mig nu efter Lyon.

Så mitt resonemang är att jag vill inte riskera mer än jag behöver för framtiden.  Vi ligger långt bak i racet nu, 700-800 poäng efter.  För att plocka in det måste vi vinna en av dessa tävlingarna och gå långt i Paris (Bercy).  Det kan vi ju i och för sig göra, men då måste man vara väl förberedd, hel och full med självförtroende.  Och med en skada så har man inget av det.  För att gå långt i en masters tävling måste du ju vara på topp!  Hur man än vrider och vänder på det, så är jag ju inte bra nog just nu för att slåss med världseliten.  Så enkelt är det.  Då tycker jag det är bättre att fixa armen och komma tillbaka starkare 2010.

Vi spelar alltsÃ¥ ikväll, sista match pÃ¥ bana 1, andra efter 18.30.  Jag ställde klockan pÃ¥ 08.30 i morse för att kunna fÃ¥ bolla in onsite.  Rätt mycket för tidigt att bolla in mÃ¥ste jag säga!  Men här finns bara tvÃ¥ banor som är likadana och dom är onsite.  Vi har inte fÃ¥tt träna här än, sÃ¥ det var enda chansen att fÃ¥ känna pÃ¥ underlaget.  Det är tyvärr sÃ¥ pÃ¥ nästan alla inomhus tävlingar.  Träningsbanorna är skit!  ATP är ju alldeles för slappa när det gäller sÃ¥nt.  Trots spelarnas klagomÃ¥l och önskan att ha fler träningsbanor.  Stockholm är ju bra med antalet banor, men dom är otroligt snabba där ute i tältet, sÃ¥ spelare är inte nöjda med det heller.  Själv är man rätt färgad sÃ¥ man vägrar ju erkänna det…

Bra start.

Det blev en bra start pÃ¥ Asien touren för 3 av oss svenskar.  Simon, Ã¥kte dit mot en storspelande Bopanna och hans partner Qureshi.  Tyvärr inget att göra mot dom just pÃ¥ den dagen.  Ja, och Brunström naturligtvis.  Vi hade en riktigt tuff match igÃ¥r med bra servande pÃ¥ en lite ojämn bana 1.  Mest imponerad är jag ändÃ¥ av PimPim.  Att han gÃ¥r och slÃ¥r Hewitt i sin första match sen Titanic sjönk är en otroligt stor bedrift.  Hatten av!  Hoppas att det nu hÃ¥ller  hela vägen till en “riktig” comeback!  (Och dom som inte tror att jag verkligen menar det, kan faktiskt ta och fara Ã¥t…)

PÃ¥ tal om Rohan Bopanna, frÃ¥n Indien, sÃ¥ har han ett riktigt kul smeknamn för oss Svenskar.  Han servar otroligt bra och har en riktig kanon, bokstavligen tycker Indierna.  I min första match med Davis Cup laget hade vi en kvalmatch borta mot Indien.  Bopanna spelar en av singlarna mot Tompa Jo.  Efter varje ess Bopanna slÃ¥r hör vi att deras bänk skriker Bofors!  Come on Bofors!  Och liknande saker.  Efter matchen, Tompa vann, sÃ¥ gÃ¥r jag fram och frÃ¥gar om dom verkligen skriker Bofors, för det är ju faktiskt en stad i Sverige.  Ja, dom gör ju kanoner där fÃ¥r jag till svar…  Fantastiskt kul tycker jag.

Bloggandet här pÃ¥ AMQJ.se verkar ha spridit sig.  Blev tillfrÃ¥gad av ATP om jag skulle kunna skriva ett blogginlägg pÃ¥ ATPs hemsida.  Nja, riktigt sÃ¥ är det inte.  VÃ¥ra dubbelrepresentanter i playercouncil har börjat med nÃ¥got som heter Doubles Vision där olika dubbelspelare kan gÃ¥ in och blogga om olika saker.  Det är ett steg för att göra lite mer promotion för oss själva.  Vi har även börjat spela med vÃ¥ra namn pÃ¥ ryggen, sÃ¥ nu stÃ¥r det Lindstedt pÃ¥ mig.  Känns lite konstigt faktiskt, men det är nog en bra idé i lÃ¥nga loppet.  Kan nog vara en bra grej för singelspelarna med.  Varför inte?  Jag vet dock inte om jag ska blogga riktigt än.  Jag skrev att jag inte vill blogga om hur blÃ¥ himlen är och hur klara stjärnorna är, för det är ju inte riktigt jag att bara skriva om hur perfekt allting funkar.  SÃ¥ vi fÃ¥r se hur mycket dom vÃ¥gar släppa lös mig…

Det var officiellt cocktailparty i förrgÃ¥r, (utan alkohol…!!!), där Robin och dom andra seedade var tvungna att infinna sig.  Dom skulle upp pÃ¥ en scen iklädda färgglada skjortor som jag antar är typiska för Malaysia.  Eller för stora delar av Asien antar jag, för jag tycker dom ser likadana ut överallt här.  I alla fall, skjortorna är rätt lÃ¥nga vilket är meningen antar jag.  Alla har dom pÃ¥ sig pÃ¥ samma sätt utom en.  Verdasco…  Överraskande nog har han stoppat in sin skjorta i sina jeans.  Jag stod med Bagdathis och bara smÃ¥garvade.  Han vill ju visa sin otroligt fina rumpa sa han…  Jag har samma rumpa med, men skulle inte stoppa in skjortan sÃ¥, fortsatte han och vi garvade ännu mer.  Chippendales…

Jag längtar redan till Stockholm!  Martin och jag kommer inte spela där.  Är lite irriterad, men han säger att han inte klarar av att spela sÃ¥ mÃ¥nga tävlingar i rad.  Vi jagar ju bara Masters har jag sagt, men men…  SÃ¥ nu kommer jag spela med Arnaud Clement istället den veckan.  Ska bli kul det med.

Som vanligt har man inte hunnit med att se någonting alls här.  Man är för lat och har för lite tid.  Men har man ingen tid, så betyder det att man vunnit.  Så det är väl så det ska vara.

Vem fan hade trott det?!?

Det är svÃ¥rt att säga att jag inte gillar Washington.  SÃ¥ jag gör inte det.  Washington är ju fantastiskt bra!  Vem hade trott att vi skulle gÃ¥ och vinna Legg Mason Classic?  Inte jag i alla fall.  Faktiskt!  Har alltid sagt att jag inte är en morgonmännsika och att jag inte gillar att spela tidigt pÃ¥ dagen.  Matcherna i Washington börjar klockan 16.00 och pÃ¥gÃ¥r sent in pÃ¥ kvällen.  Det gillar jag mycket mer!  Gillar det sÃ¥ mycket att jag för första gÃ¥ngen lyckats försvara en titel.  PÃ¥ ATP nivÃ¥.  Vem fan hade trott det?!?  Visst vi hade tur i semifinalen mot Daniel och Nenad när vi fick w.o.  Kändes som det enda sättet vi kunde slÃ¥ dom egentligen.  Men vi klagar inte.  Jag vet att man ska vara politiskt korrekt som spelare och säga att det är inte sÃ¥ man vill vinna matcher och att det inte ger nÃ¥gon glädje att gÃ¥ vidare i lottningen pÃ¥ det sättet.  Men jag är inte alltid sÃ¥ politiskt korrekt, om ni nu trodde det…  SÃ¥ jag säger sÃ¥ här, det är F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-T skönt att vinna pÃ¥ w.o.  Ja, det stämmer.  Vad är det som är fel med att slippa spela, fÃ¥ en spelledig dag, slippa slita pÃ¥ kroppen och ändÃ¥ fÃ¥ poäng, pengar och chans att fortsätta vinna?  Jag skäms inte för att säga det, fast jag kanske borde göra det.  Ge mig w.o. till finalen i US Open och jag tar det med ro och ett brett leende…  Fast det ÄR sant, det ger en mer belÃ¥telse att verkligen slÃ¥ t.ex. världsettorna än att fÃ¥ w.o. mot dom.  SÃ¥ enkelt är det ju.

Om jag ska vara ärlig trodde jag att Martin och jag inte hade nÃ¥gon titelvinst kvar i oss.  Kändes som vi fastnat i nÃ¥got slags ekorrhjul och kunde inte komma loss.  Fastnat i vinkelvolten liksom!  SÃ¥ det var skönt att överraska oss själva pÃ¥ detta sättet.  Det ger oss ju ocksÃ¥ tätkänning igen för racet till masters i London.  Även om det är väldigt lÃ¥ngt kvar dit.    Kollade pÃ¥ rankingen i morse och sÃ¥g att jag nu har bÃ¥da Washington titlarna pÃ¥ mitt “konto”.  Washington gick ju senare förra Ã¥ret sÃ¥ jag tappar inte dom poängen förräns nästa vecka.  SÃ¥ rätt kul att läsa Washington “win” tvÃ¥ gÃ¥nger om.  Lite sjukt faktiskt.

SÃ¥, nu tillbaka till lite ATP klagande…  I Lördags, när vi fick w.o. sÃ¥ bad ATP oss att spela lite uppvisning efter Roddick/Isner sÃ¥ vi sa ja, visst kan vi hjälpa tävlingen om det inte blir för sent.  Självklart!   Dom börjar spela 19.00 och det är faktiskt en bra match, fast Isner är pÃ¥ banan.  Under kvällen gÃ¥r jag in till ATP och undrar vad det är dom vill vi ska göra och säger igen att det inte fÃ¥r bli för sent.  Finalen börjar ju 12.30 nästa dag.  FÃ¥r inget riktigt svar frÃ¥n dom och tänker det här kan ju bli roligt…  Matchen gÃ¥r till tre set och 21.30 stÃ¥r det 4-4 i avgörande.  DÃ¥ gÃ¥r jag in till ATP igen och säger, sorry men nu är det för sent.  Vi vill gärna hjälpa turneringen, men nu har publiken fÃ¥tt över 2 1/2 timme bra tennis och det blir för sent för oss.  Vi kommer ju inte gÃ¥ pÃ¥ banan för 22.00 och kommer inte därifrÃ¥n innan 23.00 säkert, sen käka och kommer inte i säng innan midnatt eller senare.  SÃ¥ just nu skiter jag i turneringen för vi har en final att spela imorgon.  Ni mÃ¥ste förstÃ¥ det sa jag till slut.  Ok, vi kollar med tournament directorn.  Jag märker att dom blir irriterade, men det gör mig bara mer förbannad.  Tournament directorn kommer och han säger helt enkelt, tack sÃ¥ mycket för att ni stannade sÃ¥ länge grabbar och själklart förstÃ¥r jag att ni har en viktig match imorgon.  Ni kan sticka tillbaka till hotellet.  SÃ¥ det var ATP som inte ville släppa oss.  Blir sÃ¥ trött ibland!!!  Jag tackade Jeff Newman, tourament director, i mitt tal efter matchen för att förstÃ¥ det sportsliga i problemet kvällen innan.

I alla fall, jag firade segern med att sätta mig pÃ¥ ett plan till Montreal 21.30 och ska köra ett lugnt träningspass här idag.  Jag kommer spela med brassen Marcelo Melo eftersom jag och Martin inte kunde komma in.  Masters turneringarna är ju väldigt, väldigt tuffa.  Jag fÃ¥r ta och fira med en god middag ikväll med Simon antar jag.  Inte sÃ¥ romantiskt sällskap kanske men det fÃ¥r helt enkelt duga…

PÃ¥ tal om ranking.  Hej Bjösse, hoppas allting är bra där hemma och att ni har det trevligt.  Hoppas vi ses i New York om ni nu kommer över.  Hälsningar frÃ¥n SVERIGE-ETTAN…!!!!

Och till sist, Jonas Arnesen, nu är det rätt nära med ditt vad, va???

Day off och vinprovning.

Efter en otroligt skön seger igÃ¥r var vi idag tvungna att göra “Stars Program”.  Vi fick välja mellan att spela tennis med nÃ¥gra eller ha vinprovning.  Vi valde det senare.  Gott var det ocksÃ¥!  Men lite om matchen först.  Det är alltid otroligt skönt att slÃ¥ nÃ¥gon som man aldrig tidigare har slagit.  Det känns alltid lite extra när man väl klarat av nÃ¥gonting som man tidigare inte gjort.  Jag har varken slagit Knowles eller Bhupathi och att göra det i en sÃ¥n match som igÃ¥r gör ju det lite mysigare.  16-14 i avgörande supertiebreak.  Tvekade aldrig pÃ¥ seger… eeeh!!!  SÃ¥, nu har vi alla fall tvÃ¥ dagar ledigt, vilket inte alls är optimalt och jag gillar det inte.  Men det är i alla fall bättre att vara ledig i tvÃ¥ dagar istället för att packa väskorna och leta flygbiljett till nästa tävling.  Rätt logiskt antar jag.  En av vÃ¥ra motstÃ¥ndare var irriterad idag och gick tydligen loss pÃ¥ ATP eftersom vi fick spela tvÃ¥ dagar i rad.  Han sa att det var för slitsamt och dom inte behövt spelat oss igÃ¥r.  Det stämmer i och för sig, men jag tycker vi ska klara av att kunna spela matcher tvÃ¥ dagar i rad utan större problem.  SÃ¥ jobbigt är det faktiskt inte.  Men det jag tycker var mest korkat med detta var att han sa det framför flera singelspelare.  Dom spelar ju oftare än oss tvÃ¥ dagar i rad och det är faktiskt jobbigare att spela singel.  Jag erkänner det…

I alla fall, vinprovning.  Efter vÃ¥r träning klockan 17.00 sÃ¥ skulle vi smutta pÃ¥ lite vin klockan 18.45.  Rätt kul faktiskt.  Det blev lite kalabalik med foton och frÃ¥gor, men jänkarna är ju lite tokiga.  Wayne Bryan,  (Bob och Mike’s pappa), var speaker och han sköter det väldigt bra.  Sen efter det gick vi till nÃ¥gra av sviterna runt centrecourten för att ska tass med sponsorer och svara pÃ¥ frÃ¥gor.  Allt detta mÃ¥ste helt enkelt göras, det tillhör vÃ¥rt jobb.  Inte alltid det roligaste, men det är ett litet pris att betala för att hÃ¥lla sponsorer till tävlingarna glada.  Vi, dubbelspelare, testade för övrigt en ny grej för att hjälpa turneringar här i Washington.  En ProAm i tvÃ¥ timmar där vi spelade med sponsorer och folk frÃ¥n omrÃ¥det.  Alla amatörer fick betala 1000 dollar för att vara med  och pengarna gick till turneringen.  Det kom över 20 amatörer.  Det funkade rätt bra, även om tvÃ¥ timmar var lite lÃ¥ngt i ett sÃ¥nt varmt ställe som Washington.  Vi har sneglat lite pÃ¥ golfen där som även kör med ProAms innan tävlingen.  En av delatagarna tycker jag var sjukt jobbig dock.  Det var en kvinna jag möter i första 12-minuters matchen och märker att hon är helt inne i matchen, alldeles alldeles för inne i matchen.  Knyter nästan näven efter varje poäng hon och hennes partner vinner mot oss.  I alla fall, vi vinner 4 game mot 2 när det är dags att rotera och jag ska rapportera resultatet.  DÃ¥ kommer hon och säger 4-3.  Jag försöker förklara att vi bara spelade 6 game, men hon vägrar ge sig och har en otroligt jobbig attityd.  Jag känner att jag börjar koka sÃ¥ smÃ¥tt inombords.  Nu visar det sig att bara proffsen roterar och jag byter helt enkelt bara sida och ska spela nästa match med henne.  Fan ocksÃ¥.  Hon kommer fram och säger, du fÃ¥r absolut inte missa nÃ¥gra bollar, jag är en tävlingsmänniska och ska vinna det här!  Det skulle hon inte sagt…  Jag börjar serva och min första serve sitter i nätet, andra maskan nerifrÃ¥n.  Oj dÃ¥, hehehe!!!  Vi vann inte den matchen.  SÃ¥ synd dÃ¥.

Då är det roligare med vinprovning, helt klart!

Snuvad pÃ¥ Playboy…igen!

Jaha, dÃ¥ var det en favorit i repris igen dÃ¥.  Eller favorit kanske man inte ska säga.  Ofavorit i tung repris lÃ¥ter bättre.  Precis som förra Ã¥ret anlände jag till Los Angeles och kände mig krasslig.  Vi spelade vÃ¥r match pÃ¥ Onsdagen och var rätt snurrig pÃ¥ banan.  Behöver jag skriva att jag spelade som tjock pensionär med Stevie Wonders ögon?  I alla fall, precis som förra Ã¥ret var ju denna förlust dubbelt sÃ¥ svidande.  Det är sÃ¥ att varje Ã¥r sÃ¥ anordnar tävlingen i L.A. ett “studiebesök” pÃ¥ Playboy Mansion.  3-4 spelare fÃ¥r Ã¥ka dit och precis som förra Ã¥ret var jag med pÃ¥ listan.  Vet inte varför ATP hÃ¥ller pÃ¥ att pusha för att just jag ska Ã¥ka ut dit varje Ã¥r…  I alla fall, detta sker pÃ¥ förmiddagen pÃ¥ Onsdagen.  Just dÃ¥ när vi spelar vÃ¥r match.  Precis som förra Ã¥ret.  Man kan ju bli knäckt för mindre.  Jag har ju alltid känt pÃ¥ mig att Hefner och jag skulle bli rätt bra polare om nÃ¥gon bara gav oss chansen att träffas.  Tycker jag har mycket att erbjuda honom som kompis.  Men han fÃ¥r skylla sig själv… igen…  I alla fall, nu fick Levine, Kendrick, Hutchins och Sweeting Ã¥ka dit.  Dom jävlarna!  Men som tur var sÃ¥ var det bara en playmate som mötte dom och visade dom runt hela stället.  Inga andra damer syntes.  Skönt att höra.  Hade fÃ¥tt för mig att dom alltid hade kuddkrig eller nÃ¥t sÃ¥nt innanför grindarna.

Nu till något helt annat.  Något som irriterade mig rätt rejält faktiskt och jag tycker ATP ska vara hårdare med sådant här.  Jag satt uppe i spelarsviten där lunchen serveras i på tennisen i L.A. och kollar på matchen Jesse Levine mot Bobby Reynolds.  Inte dom mest kända spelarna men det skulle kunna bli en underhållande match tänkte jag för dom är bra spelare.  Det jag ser får mig att häpna.  Bobby Reynolds springer bara och slicar sin backhand.  Och han har inte världens bästa slice.  Det är helt sjukt, har slår inte en enda tvåhandsbackand.  Vad är det frågan om?  Sen blev jag informerad om att han är skadad i vänster handled och kan inte göra något annat.  Back tänkte jag då.  Sen visar det sig att det var likadant veckan innan i Indianapolis.  Och där skulle han även spela dubbel fast han visste att han var skadad.  Han förlorade sin singel där och kom sen nästa dag till klubben för att spela sin dubbel med alla sina väskor, resväskor och allting.  Vad är det???  Nu regnade det tydligen mycket där så till slut drog han sig ur.  För att hinna någon annanstans säkert.  Sen får jag även reda på att denna skada har han haft känning av sedan Wimbledon.  Alltså, hur kan ATP låta honom fortsätta att gå in och spela vecka efter vecka när han uppenbart är FÖR skadad för att kunna göra sitt bästa och ens ha en chans att vinna matcher?

Jag har svÃ¥rt att  beskylla Bobby egentligen, han ligger ju stax utanför topp 100 strecket sÃ¥ när han är i huvudtävlingen handlar det ju om mycket pengar.  Men ATP mÃ¥ste väl ändÃ¥ inse att detta inte är i sportens bästa intresse.  Att ha halvskadade spelare gÃ¥ in och göra halvbedrövliga matcher?  DÃ¥ mÃ¥ste man gÃ¥ in tycker jag och snacka med en doktor som säger att han kan spela eller han kan inte spela.  Det är ju även mer rättvist för den spelare som är först ut…

Nu är jag i alla fall i Washington och ska försöka försvara min titel här frÃ¥n förra Ã¥ret.  Men konstigt nog hör jag hela tiden soundtracket till Mission Impossible i mitt huvud när den tanken letar sig in mellan öronen…  Det här kan vara den tuffaste 16-lottning i en dubbelturnering som jag nÃ¥gonsin spelat.  Ta och kolla själva.  Men, bollen är rund och man ska ju ta en poäng i taget.  MÃ¥ste ju vara positiv, annars gÃ¥r det ju inte.  Alla andra i lottningen kan ju till exempel bli riktigt magsjuka…

Lite lätt besviken…

Ibland undrar man hur saker och ting fungerar.  Otroligt besviken efter matchen idag.  Varför lär man sig inte att fortsätta spela bra en hel vecka.  De läsare som är lite känsliga borde nog skippa nästa stycke jag kommer skriva…  Allvarligt, skippa det!

 

Hur i helvete kan man spela sin sämsta match i finalen?!?  Det finns nog fan inget värre för mig att göra den absolut jävla sämsta matchen för veckan i den viktigaste!!!  Gör mig själv sjukt besviken när det händer.  Visst det är i alla fall final, vilket folk har sagt till mig, men spelar du sämre i första rundan har du ju inte precis förlorat titeln och det är ju vinna man vill göra.  Fan.

 

Vi spelade helt enkelt som ett par vilsna höns idag och vilken kaos det var innan matchen.  ATP igen…  Blake blev inte färdig mot Davydenko dagen innan och var tvungen att spela klart sin semi idag.  Vi skulle spela 12.45, men om Blake blev klar innan 13.00 var centrecourten spelaplats för oss.  12.45 blir vi informerade om att det blir Centralito, bana 1, istället.  Men 12.50 breakar Blake Davydenko och ny info ges…  Blir det inga mer break nu spelar ni efter Blake/Davydenko.  Anledningen till denna kaos var att Eurosport hade live tv-sändning klockan 15.00 och vi fick ju inte spela längre än det.  Det hade ju varit katastrof!!!  Börja Blake/Davydenko en timme tidigare och vi har ju inget problem att lösa…  13.15 blir vi praktiskt taget insprungna till centern.  Inbollning exakt 5 minuter.  Time, ready for play!  Eeeh…ok.  Och vi vägrar träffa banan!!! Nu har jag i alla fall en vecka off, vilket kommer vara otroligt skönt.  Behandling och fys i 4 dagar, sen Fredag eller Lördag till Düsseldorf.  Vi ska bli världsmästare igen! 

 

Sitter just nu i TAP Airlines lounge och väntar.  Har precis besökt McDonald´s.  Eftersom kroppen svek mig idag, ska den straffas!  Kroppen ska minsann känna att man inte kan behandla mig hur som helst.  Dubbelspelaren Ashley Fisher checkar alltid in sina rack när han flyger efter en förlust.  Racken svek mig idag säger han…

 

Nämde jag att vi inte spelade bra idag…?

23.28

Schemat ute nu.  23.28.  Vilka smurfar dem är ibland ATP.  Nu åker Magnus tillbaka till hotellet.  Inte lätt att vara tränare heller.  Proffsigt!

« Previous Page