Kaos, fotboll och världens bästa foto.

Ja, herregud, var ska man börja? Vi börjar med stämningen. Stämningen i omklädnignsrummet. Jag kan inte komma ihåg någon annan gång när mer eller mindre alla spelare är irriterade på tävlingen som dom spelar. Här fungerar fan ingenting. Det i kombination med den Italienska attityden är ingen bra kombination. Det gick till och med så långt att jag såg både ATP och WTA ha ett livat möte med tournament directorn på hans kontor och jag snackade sen med våran tour manager. ATP och WTA ska tydligen ha sparkat turneringen riktigt hårt i baken och skällt ut den. Det händer inte ofta. Inte ofta alls. Normalt kommer ATP med förslag och klagomål efter en turnering där den ska utvecklas. Det görs alltid utvärderingar efter en tävling som ges till tournament directorn där allt möjligt kan stå, inte bara kritik utan även saker som fungerar. Nu är det så att Rom-turneringen har tydligen inte gjort mycket för att förbättra sig från förra året. För att förklara det bäst, känns det som att turneringen började förbereda sig för två veckor sen.

Mer eller mindre allt fungerar inte som det ska. Och när strängningen är det värsta någonsin, ja då jävlar blir spelare förbannade. Vad menar jag? Jo, 10 spelare jag snackade med som hade strängat fick tillbaka sina rack, hårt strängade. Det är inte så konstigt, alla maskiner drar olika. Det som var fel var att alla rack var mellan 1-2 cm för korta!!! Det är ett tecken på att den som strängar inte vet vad den håller på med. Dom har antagligen inte spänt fast racket tillräckligt hårt så att racket krymper. Det är skandal!!! Och sen ha mage att ta 25€ för sitt “arbete”. Självklart kommer ingen betala för det. Överallt i omklädningsrummet låg rack som var uppklippta. Man kan ju inte låta en sån strängning sitta kvar i racket och förstöra.

Förra året blev ju detta ett så kallat joint event, tjejerna spelar samtidigt. Varför ska vi ha det??? Det blir ju fan bara problem. Visst, tjejerna får ju mer folk som titta på dom och det är ju bra, men turneringarna klarar inte av att ha så många spelare på ett och samma ställe. Grand Slams är annorlunda…oftast. När denna turneringen var separat var det otroligt svårt att få tider att träna onsite. Nu är tjejerna här och dom har byggt två, TVÅ, extra träningsbanor. Det är kaos här! Vi har 6 banor vid hotellet där vi bor, men det är ju inte onsite. Det spelar ingen roll om banorna offsite är till och med bättre, för det är ändå inte onsite. Du får inte känslan av atmosfären, hur publiken beter sig, hur reklamskyltar sitter och så vidare. Du spelar ju inga matcher offsite, så varför inte fixa fler banor där tävlingen spelas?!?

Skit samma.

Fotboll då. Ibland är det faktiskt inte så dåligt att hålla på med denna sporten. Man snubblar liksom in på vissa bananskal ibland. Som att bli erbjuden biljetter till Roma-Milan. Sjukt kul. Matchen var ju inget vidare och Zlatan var inget vidare. Men när Milan bara behövde en poäng misstänkte jag att matchen inte skulle bli något vidare. Men ändå en fantastisk upplevelse med nära 80.000 åskådare för det var fan i mig smockfullt. Även otroligt kul att titta på individuella prestationer, hur bra dom är på att ta emot en boll, passa utan att titta upp och så vidare. Sånt som får mig att aldrig vilja titta på Allsvenskan igen…

Vi satt på en av Roms VIP läktare och kunde inte fått mycket bättre platser. Otrolig stämning, vi satt kanske 50 meter från Milans klack och som dom väsnades. Med bomber och bengaliska eldar. Men jag tycker ändå att med tanke på att vi satt på Roms VIP läktare att mitt foto kan vara världens bästa… (Det första alltså. Det andra är ju bara fult.)

Nermalda smurfar.

Då har man varit några dagar i Madrid och vädret har varit sämre än i Sverige. Klassiskt. Hemlängtan! Även om turneringen här fortfarande inte är så jätterolig, så har den tagit sig i kragen, det måste jag erkänna och ge den lite cred. Klart bättre och dom har lyssnat på spelarnas klagomål. Kul sånt. Men jag har lite svårt att se hur dom tänker i vissa situationer. Det är otrolig brist på träningsbanor eftersom det är ett joint event igen… Så skryter dom med att dom investerat i att bygga en olympisk swimmingpool med flera jaquzzis och olika sorters bastu. Kan ni inte bygga lite fler banor istället? Snälla? Så slipper vi, singel som dubbelspelare, åka 20-40 minuter bort för att träna på andra banor. Tack på förhand.

Nermalda smurfar då? Jo vi tränade på det första dagen här så vi kunde träna onsite i alla fall.

Blått grus alltså. Dom försöker ju pusha för det här. Och jag kan hålla med, det ser skitcoolt ut och kan man få det lika bra som det vanliga gruset, så ska man byta på en gång. Jag tycker man ser bollen för dåligt på tv ibland på det röda gruset, så blått hade varit grymt. Nu är det bara det att det är katastrof och inte alls likadant. Visst, av någon anledning var banan riktigt blöt och det visar ju bara att den inte tål vatten lika bra som dom andra banorna. Sen gick det fortare och man hade inte riktig bra känsla under skorna. Svårare att glida helt klart. Ovana kanske, men helt klart sämre. Så, fixa till det så det blir precis likadant, då kör vi på det sen. Jag bestämmer.

Nu måste jag nämna en grej som jag tycker ATP gör helt fel. Jag vet att prata om prispengar får många därute att bli sura och kalla tennisproffs bortskämda. Visst är vi det, men detta är en av världens största sporter och situationen är som den är… Fick reda på av rätt säker källa att denna tävlingen kunde fått tag i en hel del mer prispengar. Mer prispengar än i en Grand Slam faktiskt. Men ATP tillät det inte. Allt för att skydda Grand Slams eller andra tävlingar. Jag vet att dom gjorde samma sak för några år sedan när touren höjde prispengarna med Dubai. Dom sa att prispengarna skulle höjas och Dubai frågade hur många mer miljoner vill ni ha? (!) Och dom erbjöd en hel del mer, men ATP sa att det var för mycket. Allt för att skydda andra tävlingar. Jag tycker att låt tävlingarna sätta mer pengar om dom vill, så får ju dom andra tävlingarna haka på. Om ni inte visste det så tjänar Grand Slams otroliga pengar på sina tävlingar. Av deras inkomst går endast ca 5% till prispengar. Inga exakta siffror av mig, men jag har fått höra att det ligger runt där. US Open ska för 4 eller 5 år sedan tjänat 80 miljoner dollar profit på sin tävling. Sjuka summor! Så om Madrid vill slänga in en massa pengar för att vi ska jaga en gul boll, låt dom göra det. Grand Slams har resurser… Sen har jag som sagt inga fakta för detta utan det är snack från en väldigt högt uppsatt person här. Lika bra att säga det om nu en tidning därhemma skulle få för sig att skriva någonting.

Nu får jag säkert skit av ATP eller böter av dom för att jag skrivit detta, men det gjorde mig upprörd när jag fick reda på det. Låt sporten växa!!!!!!!

Match imorgon. Två grusspecialister. Inte lätt. Får hoppas att vår form håller i sig från träningarna.

Träffade Mats Wilander i dag lite hastigt. Det var roligt, vi snackade och skojade lite innan han skulle göra nåt med Eurosport. Fan vad kul vi hade på Davis Cup samlingarna.

28-tävlingar och Casablanca.

Börjar med grusdebuten idag. Och jag vill bara säga, att jag hatar grus mer och mer för varje år som går. Så, då var det sagt. Ingen höjdarmatch idag. Svårt att spela mot en storservande Elgin och en sjukt svingandes Golubev. Men skönt att vinna första matchen i alla fall. Jag är inte bra första veckan på grus och behöver mycket träning för att komma igång. Så, denna vecka är mer för att komma igång till Monte Carlo.

28-tävlingar. Vad tycker ni om det? Visst, jag spelar dubbel så det drabbar ju inte mig riktigt. Men jag är emot det. Om ni nu inte förstår min fråga så gäller det 28-lottningar som tävlingarna i 250 kategorin använder ibland där dom fyra högst seedade är framflyttade en omgång. Denna dispens måste fås under speciella förhållande, till exempel tävlingen spelas efter Davis Cup, eller Mastersturnering, Grand Slam, 3 tävlingar samma vecka eller när touren skiftar kontinent. Här i Casablanca är det 28-lottning. Det är upp till tävlingen själv att välja och logiken för tävlingen är att dom kan ha med stjärnan längre fram i veckan. Förstaseedade kan ju till exempel spela sin första runda (andra rundan för dom oseedade) på Torsdagen.

Jag ser på det hela lite annorlunda. För det första tycker jag att ATP som är spelarnas organisation ska skydda sina spelare och fixa fram så många jobbmöjligheter som möjligt. I en 28-lottning tas ju 4 jobb bort från spelare som sliter hela året för att lyckas. Spelas det 3 tävlingar samma vecka så är det ju 12 arbetstillfällen som skrotas. Jag tycker det är helt fel. Sen när man ser till tävlingens logik att ha en stjärna med längre fram i veckan, så är ju inte det deras enda tanke. Tävlingen tjänar ju naturligtvis pengar på att slippa betala hotellkostnader och annat för 4 extra spelare. Min tanke som går emot tävlingens logik med att ha kvar stjärnan längre i veckan är helt enkelt att tävlingen faktiskt missar ju en extra dag med att ha just denna superstar på sin centrecourt. Tävlingen förlorar alltså en dags inkomst med en full centrecourt för att garantera sig om att han finns kvar till minst Onsdagen eller Torsdagen. En full centrecourt drar ju in en hel del pengar så vitt jag vet.

Och hur ofta torskar en topp 10 spelare en förstaomgång i en 250? Ärligt talat? Och är det inte “lättare” för honom att förlora mot någon som redan vunnit en omgång, nån som har en vinst i ryggen? Tävlingen måste ju här vara smart när dom skriver sina kontrakt med appearance money till spelarna. Dom måste ju självklart dela upp pengarna så att ju längre spelaren går i tävlingen, desto mer av sin garanti får han ju. Just så sköts det mesta. Att betala ut pengarna på ett bräde är ju bara korkat. För tro mig, det betalas otroliga summor för storspelare på just 250 kategorin. Men självklart är det lättare att locka dit en spelare när han vet att han kan får börja på Torsdagen…

Under Auckland för något år sedan skrevs en artikel i en av tidningarna där om just 28-lottningen och dom hade gjort en undersökning bland fansen. Artikeln gick emot den mindre lottningen och fansen gillade inte alls det nya systemet utan tyckte just att dom blev rånade på en extra dag med en storspelare. Men även att dom tyckte det var orättvist mot dom andra spelarna. Att till exempel en kvalare som går igenom kvalet och vinner första rundan har då spelat 4 matcher och är väldigt sliten medans den seedade spelaren han då ska möta precis går in i tävlingen. Jag måste säga att jag håller med.

Som jag sa innan så spelar jag ju dubbel och det rör ju inte min sport i ryggen, men jag har ett väldigt stort tennishjärta och vill att sporten ska bli så stor som möjligt och att alla ska tävla på samma villkor. Men i och för sig, i vissa Mastersturneringar så är det ju även bye i dubbellottningen. Jag är konsekvent och tycker även där att det är fel. Lottningen ska ju själklart inte minskas för att ta bort bye i dubbellottningar utan ska ju utökas. I Mastersturneringarna är ju dubbellottningarna som starkast och en massa singelstjärnor spelar, precis som dom gör i dom andra tävlingarna. Så varför inte. Alla vi spelare tycker ju ATP, fast dom ofta gör ett ok jobb, måste bli mycket starkare och försvara sina spelare i vått och torrt. (Mer eller mindre.)

Så, vad tycker ni om 28-lottningar? Är det bara jag som är emot dom?

Skilda världar.

Då var man tillbaka i Sverige. Och vad faaaaan är det frågan om??? Hur kallt och vitt är det inte? Sjukt hur 6 timmar i ett flyg kan transportera dig mellan olika världar egentligen. Men jag gillar snö, så det är ju helt ok för mig. Bara det är torrt. Skönt att vara hemma i några dagar och stressa med julen. Jag tycker alltid det blir svårare och svårare att träna ju närmare julafton man kommer. Mycket att göra och inte tillräckligt med tid att göra allt. Får faktiskt dåligt samvete varje år för att jag känner att jag skulle kunna får in en timme extra här och där, men gör något annat istället. Men man måste ju även “leva livet” som Jarkko Nieminen alltid säger. Han har rätt den där Finnen tycker jag…

Körde ett pass med Sofia Arvidsson och Johanna Larsson idag i Helsingborg. Det var en bra träning faktiskt och det var mycket tempoövningar med volley så det var ju bra för min del. Sofia sa direkt att hon hade skrivit ett inlägg om att jag skulle vara med och köra så hon skulle ta tillfället i akt och visa sin egen och i samma stund lära mig spela backhand volley. Efter träningen har jag ännu inte lärt mig något nytt… Hon är för rolig den där Soffan! Hon frågade om jag ville se hennes lilla maskot Frank, men jag sa att om jag vill se något litet och lurvigt så behöver jag bara titta ner. Den kanske inte var så rumsren… Jag gillar Olympiahallen i Helsingborg, bra banor där. Inte filten kanske i och för sig. Men det är en av dom hallar man spenderat mycket tid i som junior och dofter och andra intryck för en tillbaka i tiden varje gång man går in i hallen. Kul sånt.

Nu börjar det igen. Doping rapporterna. Det är jättebra att det görs och jag står 110% bakom systemet. Men fan vad jobbigt det är att alltid fylla i var man är och när man är där. Litet pris att betala för att få idrotta i en ren sport dock. Undrar om alla länder gör likadant…? Nja… ATP gör det i alla fall för topp 50 spelarna tror jag. Alltså, man loggar in på en sida och fyller i var man är eller var man ska vara och måste då vara just där vid just den tidpunkten. Varför? Jo för att man ska kunna bli testad även när man inte spelar tävlingar. Robin till exempel måste berätta var han är varje dag och måste välja en timme varje dygn där han kommer vara. Många av spelarna väljer 06.00-07.00 för då vet man ju att man kommer sova och kan garantera att man är på just den adressen vid det tillfället. Så funkar det. Därför är det väldigt svårt för spelare att dopa sig inom tennis just nu. Man kontrolleras ofta och även out of competition. Mycket bra tycker jag.

Shanghai är ju en grym turnering som jag sagt innan. Dom jobbar otroligt hårt för att få alla spelare och då menar jag ALLA spelare känna sig välkomna och viktiga. DHL knackade på dörren häromdagen och gav mig ett kuvert och precis som förra året fick jag ett julkort med en handskriven hälsning. Tänk er hur många julkort som skickas jorden runt med kurir. Otrolig turnering det där. Vilken service. Tänk er själva att ni ska åka på semester och bor på två hotell. Ett hotell gör bara vad behöver göra för att fylla kriterierna för en viss standard på hotellet. Det andra gör allt som dom kan, försöker fixa allt ni frågar om för att göra er vistelse så trevlig som möjligt. Vilket hotell väljer ni nästa år när ni ska på semester igen…? Kul sånt där.

Kollade på vem kan slå Filip och Fredrik ikväll när dom mötte Stefan Holm. Där sa dom att Stefan Holm är höjdrädd. Tycker det är rätt kul att höjdhopparen är rädd för höjder.

500 minus.

Ja, så mycket poäng har jag aldrig förlorat. Men efter skiten idag så kommer man vara 500 poäng fattigare på Måndag. Helvete.

Är riktigt besviken och den här förlusten gör riktigt ont. Speciellt eftersom vi hade så många chanser att ta hem det här idag. Missade returer på andraservar i viktiga lägen. Man får inte missa returer på andraservar i viktiga lägen. På den här nivån håller det inte. Bollen måste in. Så nu sitter man i rummet och försöker tömma minibaren. För ibland orkar man bara inte med vissa förluster. Dom gör för jävla ont. Man vet liksom inte var man ska ta vägen och vill bara slå sönder en massa saker. Det har jag i och för sig redan gjort… Man är sur på hela världen och allt är orättvist.

Stan och Marcos spelade bra idag, det måste jag erkänna, men jag tycker ändå att vi skulle vunnit matchen. Orkar inte med den här sporten ibland. Visst det var en bra tennismatch, men bara för att det är en bra tennismatch betyder det inte att det är kul att torska. Vi låg under 1-6 i supertiebreaket men kom tillbaka till 6-6. Sen låg vi under med 6-9, men kom tillbaka till 8-9 och egen serve. Trodde verkligen vi hade dom när vi gick till 8-9 och egen serve. Men nej.

Rätt sur på ATP med. Efter förlusten i Los Angeles så ber jag supervisorn Tom Barnes säga till folket i Washington att vi gärna skulle slippa spela på Måndag eftersom vi reser hela dagen på Lördagen och det är 3 timmars tidskillnad. Jag tar gärna en extra dag för att träna och acklimatisera mig. Jag har väldigt svårt för 3 timmars tidskillnad. Tycker det är jobbigare än till exempel 10 timmar. Det är liksom inte tillräckligt många timmars skillnad för att man ska kunna tvinga sig in i rytmen. när man ska läggas sig klockan 00.00 är klockan 21.00 i Los Angeles och det är omöjligt att sova. Sen när klockan ringer 10.00 på morgonen är hon egentligen 07.00. Så för mig personligen tycker jag 3 timmar är riktigt jobbigt. Det spelades en dubbel idag. EN DUBBELMATCH. Och vilka var det? Jo, vi… Dom är seedade i singel, jag vet det, men det hade gått att lösa ändå. Det kollade jag på lottningen och schemat. Det hade gått att lösa.

Vad fan ska man göra nu då? Jo, betala hotellet hela veckan och dra till Toronto på Torsdag tror jag för att verkligen förbereda oss på banorna och bollarna där. För jag antar att det inte är Wilson bollar som vanligt i masters tävlingar utan Penn. Så är det.

Tror dock att jag kommer ta ledigt imorgon. Sen träna ordentligt på Onsdag innan vi sticker.

Vi vann! Fan också!

Både bra och dåliga nyheter idag. Och nej, överskriften betyder inte att jag blivit über-kaxig. Börjar med dom dåliga. Det blir inget Playboy Mansion imorgon. Irriterad!!! Men inte för att vi vann, för jag fick oss att spela på Fredag istället för imorgon. Eller nja, inte upp till mig. Men jag trodde att när vi fick Fredagsmatch att Playboy var klart. Men då har turneringen slutat med denna aktivitet i år tydligen. Utan att säga till ATP och det fick vi reda på idag efter matchen. Gråtfärdig frågade jag om det verkligen var sant. Och ja, det var det. Nu hade ATPs mediaperson en kontakt inne på Playboy Mansion och hon försökte den vägen med. Men icke, det gick inte heller. Så sorry grabbar, inga bunnys i år heller. Fan också.

Skönt att äntligen vinna en match i Los Angeles i alla fall. Jag var inte alls nöjd med vårat spel, det var inte Horia heller för den delen. Men det är otroligt skönt att kunna vara i en position där man kan säga att man inte är nöjd med spelet men ändå vinna. Det är en otroligt skön känsla att ha. Vi kände oss båda nervösa, vilket kanske är naturligt när det är första matchen på hardcourt, sen mars. Men ju längre matchen led så kom vi mer och mer in i rytmen som vi sökte och vi är väldigt nöjda med att vinna idag.

Allt började skit förresten. Jag var riktigt irriterad på domaren från första början och ville ärligt talat göra vad Foppa ville göra med Börje, alltså dra på honom en smäll… Fergus Murphy, som vi hade idag var lika nonchalant som vanligt. Jag var dock irriterad hela dagen av någon anledning och då är jag inte guds bästa barn, det vet jag. Men gör ditt jobb! 12.02 går jag och Horia på banan och då står Tursunov och Gulbis fortfarande på banan och bollar in. Murphy bara står och tittar på. Jag sa till honom direkt att du får ju säga till dom 10 minuter innan att dom ska gå av banan. Vi ska ju faktiskt spela match. Ja, jag vet sa han, men då slår dom nog ihjäl mig. Det svaret blev jag rätt paff på.

Undrar hur länge jag och Horia hade fått värma på banan om Tursunov och Gulbis skulle mötas i singel efter oss… Inte länge. Under början av matchen hade jag lite diskussioner med honom fast han var rätt ointresserad och en gång sa han bara, “What can I do for you, Robert?!?” Som domare ska du väl försöka lugna ner spelare och inte få dom ännu mer förbannade? Synd att inte alla kan vara som våran svenske domare Mohamed Layani. Det är omöjligt att bli förbannad på den glade jäveln…

Innan matchen var jag dock övertygad om att vi inte skulle vinna. Jag hade ju glömt mina röda kalsonger. Spelar alltid i röda kalsonger av någon anledning. Nej inte samma, jag har flera. Lika bra att säga det. Jag har inte ett par som jag STÄLLER på tork i en hörna efter varje match… Nu vann vi ändå. Konstigt.

Grym middag ikväll på Belmont Cafe. Leta upp det om ni är i stan. Avslappnat ställe med bra mat och bra barhäng. Ligger väldigt bra också mellan heta papparazi hak.

Nice Côte d’Azur.

Då var man tillbaks i Nice. Har varit här några gånger i år. För några veckor sedan låg jag och slappade på stränderna här. Nu är det jobb som gäller. En dag hemma i Båstad blev det. Inte mer. Men hur skönt var det inte? Känner att batterierna laddades om, inte helt, men tillräckligt för några veckor till. Otroligt skönt att träffa vänner och familj. Hade en fika med Fredrik Bergh och Patrik Fredriksson, två f.d. proffs som tyvärr fick sluta alldeles för tidigt på grund av skador. Annars hade dom haft längre och framgångsrikare karriärer. Det är jag helt övertygad om.

Jag kom hem senare än planerat i Fredags eftersom SJ hade fått för sig att göra något som jag aldrig upplevt tidigare. Självklart var det ju förseningar på tågen från Kastrup. Jag väntar på mitt tåg som går Köpenhamn-Göteborg med stopp i Båstad. Knökfullt och försenat som sagt. Men väl på tåget tänker jag, skönt, om två timmar är jag hemma. Men icke sa Nicke. När vi rullar in till Malmö station säger konduktören att det har skett en ändring. Detta tåg kommer inte gå till Göteborg längre utan till Karlskrona. Ni som vill vidare till Göteborg får vänta en timme till nästa tåg från stationen. Behöver jag säga att jag blev oxtokig? Är det någon som vet om SJ ens FÅR ändra på sträckan så? Lite jobbigt om flyget börjar med samma policy. ”Ja, det är er kapten som talar. Vi har gjort en liten ändring på vår flygrutt och kommer inte längre flyga till Stockholm utan till St. Petersburg istället.”

ATP satte oss inte på schemat idag, precis som jag bad om. Tack för det. Snällt. Så nu kan vi träna i lugn och ro för att sen förbereda oss på match imorgon eller tisdag. Jag tyckte jag märkte lite taktiska fel som jag och Horia gjorde i matchen mot Nestor/Zimonjic i Madrid. Jag tyckte vi blev lite ”nakna” i vissa situationer och vill man bli bland dom bättre paren i världen måste man hela till försöka förbättra sig. Vara ödmjuk inför uppgiften. Så jag tänkte vi skulle ta ett snack om position och vilka slag vi ska slå i olika situationer. Det är ju det dom bästa paren gör så otroligt bra. Din partner vet att när du är i just en specifik position i banan så kommer din forehand cross eller din partner vet att du kommer nog lobba. Just denna instinkt, att båda tänker lika i olika situationer, betyder pokaler. Och det är ju det jag spelar för. Pokaler, titlar.

Jabba the Hut då? Jo, jag såg ut som honom igår. Nästan 1kg godis, 500 gram Vikning chips och 3 dl lökdipp. Fan vad jag mådde illa sen. Just det, fick en sen födelsedagstårta med… Princesstårta såklart. Det absolut godaste som finns. Undrar varför jag mådde illa. Rullade upp 05.30 i morse och packade ner det sista innan mamma körde mig till Svågertorp i Malmö där jag tog tåget över bron. Utan försening och med rätt destination.

Tänkte ta upp det här med bollen vi spelat med på grus. En boll jag verkligen inte gillar och många är på min sida. Den är så sjukt tung och hård att gör fan ont att spela med den. Dunlop Fort har vi spelat med nu på grussvängen. Äntligen får man ju säga att ATP satt ner foten lite och får tävlingarna att sammarbeta på bollfronten. Problemet är bara att det äe en skitboll som valts. Och lyssna nu. Tanken är ju att spela med samma boll veckorna innan en Grand Slam. Nu är det bara så att det är inte Dunlop Fort vi spelar med i Paris, utan Dunlop Roland Garros. En annan boll!!!!! Hur ska det nu vara bättre för oss? Ok, den heter numera Dunlop Fort Roland Garros, men det är lik förbannat skillnad på bollarna. Så, nu har det skrivits kontrakt, har jag hört ryktesvägen, med Dunlop för tävlingarna innan Paris. Men nu är det så att Roland Garros är inne på sista året med Dunlop som bollar. Nästa år går Babolat in som bollsponsor. Och då är dom andra tävlingarna fast med Dunlop. Så då sket det sig… i alla fall.

Sweet and sour pork.

Eller om det nu var pork överhuvudtaget… kanske hund. För det smakade fan inte gott. Vad pratar jag om nu då? Jo, jag pratar om den matförgiftning jag åkte på kvällen innan matchen mot Nenad och Daniel. Jag gillar inte att ha en massa ursäkter för förluster, även om alla idrottsmän har olika förklaringar för att dom inte vinner. Det enda jag vill ha sagt med detta är att det i alla fall inte hjälpte. Och dessutom skyller jag allt på mina ”så kallade vänner”… Jag tar det från början.

Allt började med att vi fick en day off på grund av min dåliga rygg, så tack ATP… för en gångs skull. Jag tränade lätt och bestämde mig för att kolla på Robins match mot Almagro, som jag tycker är helt störd för övrigt. (Vilket han bevisade i matchen mot Robin med sitt uppträdande.) Så, jag kollar klart på matchen, det är lite sent så jag stannar kvar onsite för att vänta på schemat. Det kommer lite innan 20.00 och bokar träning för nästa dag. Eftersom Robin torskade misstänker jag att han vill ha roomservice eller vara själv, så jag lämna team Söderling ifred. Jag skickar ett sms till Simon om middagsplaner och får till svar att dom går om en kvart till Thai Gardens, det hinner jag inte. Jag frågar Jocke Nyström vad dom gör och får till svar att dom har lyckats få inbjudningar till VIP restaurangen i arenan men har ingen biljett över till mig. Jahapp… Jag åker tillbaka, kollar roomservice menyn som är bedrövlig. Går ut på stan till en italienare som vi åt på första dagen, klockan är 21.00 och den har inte öppnat än. Såklart. Burger King? Nä, det är för oseriöst tänker jag. Så ser jag en kinesrestaurang. Ok, vi kör på den. Sweet and sour pork och en annan kycklingrätt. Jag mår illa bara jag tänker på det nu.

Det tar en timme innan jag börjar känna att nåt inte står rätt till. Jag bestämmer mig för att lägga mig och hoppas på att det över imorgon. Vaknar mitt i natten, mår hur illa som helst, men jag vill inte spy. Klockan ringer till slut klockan 09.30 och jag tänker att jag nog klarat mig. Precis när den tanken är klar måste jag rusa på toaletten. Jag behöver ju inte gå in på detaljer, ni vet hur det funkar. Men det smakade lika illa på vägen ner som det smakade på vägen upp!

Alltså, hade inte mina ”så kallade” vänner haft andra planer så hade jag ju inte blivit matförgiftad. Och då hade jag kunnat spela bättre. Då hade vi vunnit. Och då hade vi vunnit hela tävlingen. Det hade betytt att vi gått till Masters i London och jag slutat året som topp 10. Där ser man hur små marginaler det är. Fan också…

Nu ska jag flyga hem till Båstad, jag har inte varit i Sverige sen Davis Cup och jag känner att jag har små gröna män i mitt huvud som hamrar och gör mig tokig. Det enda som hjälper mot det är att få vara i Sverige lite grann. Typiskt dock att Nice startar på söndag, så det blir inte många dagar. Jag har bett om att inte få spela på söndag eftersom jag måste hem och ta tag i min deklaration, men även för att mitt huvud inte ska explodera… Får se om dom accepterar mina orsaker. Jag hoppas verkligen magen kommer vara ok när jag kommer hem, för jag är så sjuuukt sugen på svenskt godis och chips med lökdipp. Jag kommer se ut som Jabba the Hut imorgon kväll. Men det får jag springa bort under Nice.

Det där med Almagro, jag vet inte om ni märkte det, ni som såg matchen. Allt började ju på inbollningen. Efter några slag när Almagro är varm i handleden så slår han alltså allt vad han kan i två slag och sen det tredje ut i hörnan. Gång på gång på gång. Allt för att göra Robin förbannad. Nu gör Robin misstaget att inte ta volley först under inbollningen. Jag sa det till Magnus att han måste fram till nätet, men precis då går Almagro fram. Robin ger honom rytm och han ber om smash. Nu är det Robins tur med volley. Varenda boll, VARENDA boll, slår Almagro så hårt han kan i bröstet på Robin som får skydda sig hela tiden. Värre än vad Nalbandian gjorde mot mig under Davis Cup. Så du måste ta volley först vid sådana tillfällen för då vet du om du ska hämnas. Sen under matchens gång fular han sig ännu mer. När Robin gör ett unforced error kommer ett VAMOOOS!!!! innan bollen ens har gått ut eller i nät samtidigt som han stirrar ner Robin. Jag irriterar mig otroligt på sånt. Och osportslighet överhuvudtaget.

Jag vet inte vad som är skönast egentligen, att lämna den här skitturneringen eller lämna Spanien. För jag gillar inte något av det. Det är så mycket fel på den här turneringen att den hamnar på samma plats som Miami, längst nere på listan. Att jag inte gillar Spanien har inget med det att göra. Det som nästan stör mig mest är att tävlingen går ut och säger att dom ska vara spegeln för andra turneringar. Alltså, dom ska vara den bästa turneringen i världen (enligt dom själva) och så är det en av dom sämsta. Inte en bana är likadan. Banorna i the Shit Box (Magic Box) är gjorda helt annorlunda än utebanorna. Dom är gjorda med cementgrund, som på Roland Garros. Utebanorna är sjukt mjuka och dåliga. Det ska ta 3 år att få dom bra säger dom. Vilket jag inte fattar att det ska ta så lång tid. Har varit på ställen då det gått mycket snabbare. Att banorna är så dåliga står i direkt koppling till att så många skadat sig och dragit sig ur här. Jag pratade med våra fysios och dom sa att när det helt plötsligt är så många skador på knän, höfter, vrister och annat, då måste man misstänka att underlaget är för dåligt. Alla ojämnheter när man glider och skjuter ifrån gör att skador uppstår. Smart tävling. Smart ATP.

Men hoppsan…

Något jag inte trodde jag skulle skriva när jag flög hit var att jag är faktiskt imponerad av den här tävlingen. Ok, det finns ju saker som är helt åt skogen, men det är sånt som har med kulturen att göra. Det märks verkligen att turneringen lyssnat på spelare och ATP och försöker sitt yttersta för att förbättra sig. Nytt hotell för i år och det är otroligt fint. Det var det inte innan. Lunchen på klubben är bra. Det var den inte innan, tydligen. Fick råd innan jag åkte hit om att jag skulle inte vänta för länge innan jag åt lunch för då skulle alla flugorna redan ätit upp den…

Trafiken är inte svensk om vi säger så. Igår höll jag och Tecau på att hamna i en frontalkrock i en korsning. Det var så otroligt nära att jag fick nästan byta kalsonger när jag kom till rummet. Dom kör som idioter måste jag säga! Men, det är ju sånt som har med kulturen att göra. Jag vet att syrran klagar på precis samma sak med trafiken och hon bor i Kuwait för tillfället. Annan del av världen men ändå rätt lik här. På tal om lika och olika delar av världen. Jag upphör aldrig att förvånas över hur en flight på bara 3 timmar kan få en att hamna i något som känns som en helt annan värld. Jag menar, man flyger 10 timmar och går av någonstans i USA, men känner ändå igen sig och förstår kulturen. Sen tar man en kort flygtur hit och världen känns upp och ner.

Strängningsgubbarna har inte så bra koll här får man säga. Jag lämnade in rack på 25kg och ser när han strängar det att det står 22kg på maskinen. Jag påpekar det och får ta dit en tolk för att få dom att förstå. Han säger att det är ju klart att det står 22kg eftersom maskinen drar 2-3kg för hårt. Jaha, vad dumt av mig. Sorry… Annars kan man ju stränga på 25kg och sen får jag avgöra hur jag vill ha det… MEn han är rätt självsäker också. Hade bett om att få ett rack till klockan 11.00 idag. 10.30 har han inte börjat och jag säger att jag ska spela match idag. Ingen fara säger han. Klockan 10.56 går jag tillbaka och mitt rack ligger fortfarande på golvet. Ursäkta, men jag ville ju ha det klockan 11.00 sa jag en gång till. Ok, ok. No problem, sir! Rätt självsäkert svar. Stränga ett rack på 4 minuter. No problem.

Har något strul med mina bihålor nu tror jag. Mina tänder känns som dom ska sprängas och det känns som om min vänstra sida av ansiktet ska sprängas med… Inte roligt.

Vi vann idag förresten. Men det var inget skönlir. Matchen svängde otroligt mycket. Hade break i båda seten men kunde inte ta till vara på dom. Otroligt skönt att vinna i alla fall efter den där resan till USA som vi inte nämner numera. Shhh!!!!!

Avslutar med två bilder. En bild säger mer än tusen ord heter det, men jag kommenterar dom ändå. Och det spelar ingen roll hur jävla sjukligt positiv du är som människa…! Dom här banorna är inte bra, men tur i alla fall att det “bara” är träningsbanor.

Auckland.

Nej, nu får jag ta tag i bloggandet. Har varit på latsidan lite för länge tycker jag. Men det blir så när inte säsongen varit igång och man inte har material att skriva om. För att bara skriva om en själv är ju inte roligt för någon. Men vi börjar ändå om mig… Brisbane blev ingen höjdarstart. Vi spelade dock helt ok och hade matchen i våra händer. 6-3, 2-0 och egen serve. Då blir vi brutna på 2 overrules och en nätrullare. Back, men det är sånt som händer. Dom spelar upp sig och servar otroligt bra till slut. Vi torskar andra set i tiebreak och gör ett dåligt supertiebreak. Dubbel kan verkligen vända på 1 eller 2 poäng. Och det känns som alltid gör det mot en själv. Men det stämmer väl inte hoppas jag.

Så vi tog vårt pick och pack och drog till Auckland för att förbereda oss. Bättre att komma hit tidigare tyckte jag av två anledningar. Det är 3 timmars tidsskillnad här mot Brisbane och jag tycker personligen att 3 timmar är den jobbigaste jetlagen. När det är 10-12 timmars skillnad så slocknar du bara på kvällarna, för att du är helt slut efter resan. Men tre timmar är sjukt jobbigt tycker jag. Klockan 00.00 ska du lägga dig, men då är hon bara 21.00. Likadant när du ska vakna klockan 09.00 så är klockan 06.00. Gillar det inte alls… Tur att man som dubbelspelare inte tränar för 12.00 som oftast! Nej inte för att vi är lata, utan för att singelspelarna som oftast har första tjing på just dom tiderna.
Andra anledningen är att jag vann Auckland förra året med Martin Damm. Så istället för att gå omkring och känna sig som en förlorare i Brisbane tyckte jag det var bättre att komma hit till en annan atmosfär där man känner sig som en vinnare. Man kan lura till sig självförtroende ibland. Likadant som man kan lura till sig tändning i en match. Ibland känner man sig nere när man spelar av olika anledningar och känner ingen tändning alls. Då kan man t.ex. tvinga sig själv att knyta näven efter varje vunnen poäng och säga kom igen eller nåt. På så sätt kryper tändningen fram från sitt gömställe. Funkar dock inte alltid…

Så nu är vi i Auckland och tjejerna spelade semifinal i sin tävling här idag. Sofia var här och kvalade, men lyckades inte vinna sin första match. Vi bor på samma hotell och funderade på att fråga vilket rum Sofia bodde i så jag kunde checka in på just det rummet. På så sätt kan man ju nästan säga att man legat i skeden med Sofia… Jag skojar Soffan!!!

Nästa år ska dom göra en totalrenovering på arenan här. Riva den totalt och bygga nytt. Och då ska dom även fixa rätt underlag. Jag gillar tävlingen, (måste man ju göra när man vunnit den), men jag tycker det är dåligt att vi fortfarande spelar på Green Set och inte underlaget som är i Melbourne. ATP fixar som vanligt maskhål för att vissa saker ska få vara. Självklart ska bollar och banor vara samma när det kommer en Grand Slam runt hörnan. Men just underlaget Green Set passar mig bra tycker jag. Trots det tycker jag ju att underlagen ska vara lika på alla turneringar som ligger veckorna för en Grand Slam.

Lite roligt idag innan den andra semifinalen skulle spelas mellan Flavia Panetta och Francesca Schiavone. Innan man går in på centercourten här så har man en kort tv-intervju. Schiavone går först och får frågan hur det är att spela mot sin kompis och dubbelpartner och vad hon har för taktik. Hon avslutar den korta intervjun med ”I’m gonna try to kill her.” Fan, tjejerna kör med raka puckar ibland verkar det som. (Inte alltid bakom ryggen…) Med sådana vänner, vem behöver fiender? Men alla som sett Francesca Schiavone vet ju att det är ingen kvinna många skulle våga bråka med. Men hon är säkert jättesnäll!

« Previous Page — Next Page »