DC Torsdag.

Det blev inte så snart som jag menade att skriva igen, men det är rätt fullt schema under Davis Cup veckorna. Så ni får ursäkta. Nu har jag i alla fall morgonen off och inväntar lottningen klockan 13.00 för att sen träna klockan 15.00-17.00. Vi har tränat på bra och hårt hela veckan, det är så mycket lättare att göra det här än på touren. Missförstå mig rätt nu, men när du har inte en, utan två tränare på banan som ger dig råd, springer och hämtar bollar så det inte blir så mycket ödslande med tiden. Ja då är det lättare att träna hårt. Och med kvalitét. Det går otroligt fort inne på centrecourten, bollarna är riktigt snabba. Men vi är övertygade om att det är för att det är kallt i hallen så bollarna håller sig lite mindre längre. På Fredag, när det är fullsatt förhoppningsvis, så kommer det ju vara klart varmare. Då reagerar bollarna helt annorlunda, slits lite fortare eftersom dom inte är lika hårda när det är varmare. Det spelar faktiskt en otroligt stor roll på bollarna. Varmt eller kallt. Till exempel finns det inget ställe där bollarna beter sig så olika från dag till dag som nere i Melbourne. Där kan det kännas som en helt annan boll, ett helt annat märke. Men det är ju också det ställe där vädret ändrar sig mest tycker jag. Four seasons in one day som dom säger.

Tillbaks till Davis Cup. Igår var väl den tråkigaste tillställningen på hela veckan. Det är en ära att få vara med om allting på en Davis Cup-vecka, men banketten är aldrig rolig. Det är tal efter tal. Och ofta känns det som att det är samma tal varje gång. Men som sagt, det är avklarat och nu är det bara att köra på. Lottningen sker klockan 13.00 och det ska bli kul att se om dom verkligen kommer anmäla Nalbandian. Jag läste på text tv och i tidningen att han ska vara på väg hit efter ett träningspass i Argentina. Det låter så otroligt oproffsigt, så jag tror inte på det innan jag ser det med egna ögon. Men det förändrar inte något för våran uppladdning, vi koncentrerar oss på oss själva och kommer fortsätta med det.

Jag kan vara rätt grinig pÃ¥ en tennisbana. (Där med för övrigt…) Och Davis Cup träningar är inget undantag. Ibland lite för mycket kanske. Jag tänkte pÃ¥ det en kväll. LÃ¥g och tänkte pÃ¥ alla andra Davis Cup veckor jag varit med pÃ¥. DÃ¥ har det alltid funnits en dag där jag flippat ur totalt. Det är lite som en process tror jag. När man har nÃ¥gonting otroligt stort och viktigt som man tränar till, vill man att varje träning ska vara, ja, perfekt. Man borde ju i och för sig veta att sÃ¥ aldrig, aldrig är fallet. Men, man har svÃ¥rt att hÃ¥lla styr pÃ¥ känslorna eftersom dom är sÃ¥ mÃ¥nga fler än under dom “vanliga” veckorna. För mig i alla fall.

Rätt kul innan banketen igår faktiskt. Våra kostymer låg och väntade på vårt samlingsrum som vanligt. Men av någon anledning så har dom mixats ihop. Vissa byxor till andra kavajer. Och av någon anledning så måste Vincis byxor försvunnit. Förra matchen var likadant. Han har ju en kropp som en vandrande pinne och dom minsta byxorna hänger på honom som på en rappare. Måttligt irriterad igen frågade han efter ett skärp eftersom han glömt sitt eget. Men vem fan av oss är lika smal som honom? Han testade strängaren Wippsons skärp, men behövde göra hål en decimeter från det sista hålet. Det slutar med att han tar coach tejp som skärp. Riktigt roligt. Inte så snyggt dock.

Dags för lottning snart. Får se om David den Store kommer vara där.

Davis Cup.

Jag glömde ju nämna DC… Vi vill ju alla att det ska bli en riktig tennisfest, sÃ¥ har ni inte köpt biljetter än, ta och gör det dÃ¥…!!! GÃ¥ in pÃ¥ www.tennis.se och klicka pÃ¥ länken där. Det vore skönt att kunna ge argentinarna igen för gammal ost. SÃ¥ som vi blev behandlade av publiken där önskar jag att ingen annan idrottare ska uppleva och sÃ¥ ska vi svenskar inte bete oss. Men vi behöver heller inte fÃ¥ argentinarna att känna sig välkomna. Eller hur?

DC-baksmällan.

Som vanligt åkte jag på en baksmälla efter matchen i helgen.  Nu pratar jag inte om den baksmällan jag hade efter segerfesten i Söndags.  Den gick över på Måndagen, om än långsamt.  Men man mår ju som man förtjänar eller vad heter det?  Nej, jag pratar om den Davis Cup baksmälla man åker på efter matchen som varar i flera dagar.  Innan jag fick chansen att vara med om DC så snackade spelare på touren om det, men jag trodde inte riktigt på det eftersom jag hade varit 5e mannen i Svenska laget några gånger.  Jag hade kännt mig tipp topp, sugen på att spela och gjorde det alltid bra resultat efter en Davis Cup vecka.  (Vann t.ex. min första titel i Mumbai efter en DC-match och direkt efter min andra i Tokyo.)  Men det är en stor skillnad på att vara 5 gubben och att verkligen vara med i laget och veta att man ska spela.  Som 5e gubben är du ju där och tränar och försöker ge alla andra så bra sparring som möjligt, vilket i sin tur är ruskigt bra träning för dig själv.  I alla fall, jag kunde inte förstå vad alla pratade om.  Sen var det meningen att jag skulle spela mot Argentina hemma för några år sedan, men blev petad i sista stund för en storspelande Thomas Johansson.  Exakt samma situation som med Simon Aspelin nu i helgen.  Hur som helst, jag hade ju tränat hela veckan och ställt mig in på att spela.  Nu blev det ju inte så, men man har ändå gått hela veckan med en tanke i huvudet och gjort allting efter den tanken.  Ätit, sovit, druckit vatten, tränat, ja allting man gjorde var för att kunna prestera så bra som möjligt på Lördagen.  Sen efter matchen åkte jag till Valencia för att spela och jag var helt slut.  Helt överkörd.  Jag kunde inte med att tända till, kunde inte fokusera.  Man kände sig bakfull utan att ha druckit.  Och det är en bakfylla som sitter i i flera dagar.

MÃ¥nga spelare blir faktiskt sjuka efter en Davis Cup vecka eftersom pressen är sÃ¥ stor och fokuseringen inte släpper innan MÃ¥ndagen.  DÃ¥ känner man helt plötsligt ett slags tomrum i kroppen, som “vanlig” tennis inte kan fylla just dÃ¥.  Speciellt efter en vinst när man fÃ¥r det där underbara lyckoruset.  Det lyckorus som är alla idrottares drog nummer ett.  Den drog som gör att man tränar varje dag, att man sliter och offrar sig.  Detta lyckorus lämnar ett stort tomrum efter sig som det tar flera dagar att fylla igen.  Men fan vad bra man mÃ¥r sÃ¥ länge som man har det.  Efter vinsten i dubbeln satt jag bredvid vÃ¥ran fysio, Per “Kroppen” Normark, under middagen och vi snackade om matchen.  Jag sa till honom, “Det är sÃ¥ jävla skönt att kunna känna sig “on top of the world” ibland.”  Han bara log sÃ¥ skönt som bara norrlänningar kan göra.  Det är det bästa sätt jag kan beskriva det här lyckoruset, on top of the world.  Jag och Leonardo di Caprio…

Men som sagt, det är Onsdag nu och jag börjar långsamt känna mig bättre.  Har varit helt kraftlös tills nu och bara velat sova hela dagarna.  Jag tror alla idrottare vet vad jag pratar om.

Jag lyssnade pÃ¥ Davis Cup lottningen idag pÃ¥ webradion.  Argentina, hemma.  Tufft, tufft, tufft.  Men hemma är ju bättre än borta, det ska vi inte glömma.  Att spela inför dom 15.000 sinnesjuka(!!!!!!!!!!!!) fansen där igen är inget jag längtar till.  Det är dom värsta och mest osportsliga fans som finns.  Eller Sydamerikanska fans överhuvudtaget, nej tack!!!  (Inte Sydamerikanska personer, utan Sydamerikanska fans.  Hoppas ni förstÃ¥r skillnaden.)  Ska bli otroligt kul att möta dom nästa Ã¥r hemma i alla fall, hoppas inte Nalbandian är tillbaka i toppform dÃ¥, för dÃ¥ blir det inte lika kul…  Men jag längtar redan.

Nu börjar Asien svängen för Ã¥ret och jag Ã¥ker till Kuala Lumpur imorgon.  Jag gjorde precis klart med resan och av nÃ¥gon konstig anledning blir jag alltid förvÃ¥nad över hur lÃ¥ngt det är mellan länderna där borta.  Kuala Lumpur - Tokyo är över 7 timmar flyg.  Ser mindre ut pÃ¥ kartan…  Man borde ju lära sig nÃ¥n gÃ¥ng tycker jag.  Har aldrig varit i Kuala Lumpur sÃ¥ det ska bli kul.  Det var därför vi valde den tävlingen istället för Bangkok, just för att varken jag eller Martin varit i Kuala Lumpur.

Tänkte avsluta med två roliga bilder tycker jag.  Den första är från gymmet som fanns i Idrottens Hus och den andra är loggan på våra tränings t-shirtar.

Jag har faktiskt suttit på bättre motionscyklar...

Vilka möter vi sa ni??? Bra stavat...