Fast i Melbourne.

Ja, jag vet. Jag kunde ha det värre. Men just nu, ja så känns det inte så för mig!!! Fy fan vad jag vantrivs i den situation jag hamnat. Men man får skylla sig själv med. Både jag och Horia visste att våran flygbiljett kunde sparka någon av oss i baken. Som jag sa innan så måste vi flyga ihop, för det är så biljetten är bokad. Så han är kvar i mixed, jag är kvar….här. Som spelare när du förlorat är det enda du vill göra nämligen att flyga hem. Nu har jag återigen blivit erbjuden huvudrollen i filmen Groundhog Day och jag har accepterat… igen!!!

Varje dag är likadan. Vaknar, åker till tennisen och rehabar och tar sen behandling. Horia vinner sina satans mixedmatcher och jag går till hotellet och tycker synd om mig. Och joggar i hotellpoolen som en tok. Jag känner dock att jag nog gått på rehaben lite för hårt, för vaden var lite sliten idag tyckte jag. Så det blev bara ett pass i gymmet. Annars går det helt ok. För 5 dagar sedan gick jag på kryckor, nu kan jag gå utan att halta. Så läkningen är på rätt spår. Tror vi går på lite mer aggressiva behandlingar imorgon. Medans jag hoppas att Horia kommer förlora. Vilket dom inte kommer göra eftersom dom möter wild cards. Fan.

Jag har styrt upp rehab i Stockholm, men måste som sagt komma dit först. Kommer göra den på Sofia Hemmet. Sen blir det nog ett samtal till Robins fysio Nicke Lantz. Fast det vet han inte om än. Fast jag vet att han läser min blogg, så nu vet du ju det! Fixa tider!!!

Lite annat nu.

Kollade precis på Berdych-Djokovic på tv. Då slog det mig att Berdych har ju fortfarande inget Head märke i sitt rack. Jag frågade honom i Wimbledon om det. Jag frågade på skämt hur mycket pengar han egentligen kräver eftersom han inte målat i loggan. Men det har inget med pengar att göra faktiskt. Det är så att han fortfarande är under kontrakt med Dunlop och dom släpper honom inte, så därför får han inte måla i Head.

För någon dag sedan såg jag att det stod en satans massa vattenflaskor i Andy Murray skåp i omklädningsrummet. Det var av märket Highland Spring. Andys sponsor. Jag frågade om dom verkligen skickar vatten till honom för varje turnering. Ja var svaret. Jag kan ju inte dricka Evian sa han och log. Nu när Evian är vattensponsor här så får inga andra vattenmärken synas så han får ta av pappret runt flaskan och dricka. Nu har jag inte sett om han verkligen bara dricker sina egna flaskor, men jag var fascinerad av att vattnet skickades till honom.

En annan sak med Murray. Efter sin match mot Melzr såg jag en av dessa flaskor ligga berdvid hans väska med sportdryck i. På flaskan var en tejpbit med skriften SET 4. Han har alltså olika blandningar för varje set. Skillnaden är mängden glukos. Mer glukos för varje set som spelas. Så noga är inte jag kan jag erkänna. Sen spelar jag inte 5 set så ofta heller. Eller förlorar matcher på grund av kondition heller för den delen. Jag förlorar bara matcher i år för att vaden vägrar hålla verkar det som…

Världens högsta blogg.

Jag måste nog slå något slags rekord idag. Jag sitter på planet mot Washington och bloggar. Tror inte det är många som har gjort det så här högt uppe i luften. I alla fall inte nån Svensk. Eller jo, den där satans austronauten Fuglesang kanske. Fan. Så högt kommer ju jag aldrig komma. Hur som helst. Lite lattjo lajban känns det i alla fall.

Det jobbiga med att spela kvällsmatcher nära helgen är att om du torskar måste du fixa flygbiljett till nästa ställe direkt och eftersom det är så sent så köper du ju biljetten samma dag som du ska flyga. Och det kan bli rätt dyrt. Som idag. Jag väntade efter matchen igår tills klockan var 01.30 sen ringde jag min reseagent i Tyskland, men han sov fortfarande. Han skulle fixa nåt sa han och jag gick upp klockan 07.00 för att kolla. Sjukt trött ser jag att det inte passar så bra och ringer igen. Till slut hittar vi någonting men eftersom allt var mer eller mindre fullbokat, så fick man bita i det sura äpplet och betala. Normalt sett löser det sig mycket bättre än idag, men ibland får man helt enkelt inse att det kostar att ligga på topp…

På topp ja… nja. det var jag inte igår. Jag är fan i mig sämst i världen på tennis ibland. Helt katastrofal och bedrövlig. Vet inte var det kom ifrån, men jag var så dålig igår att jag funderade på avsluta karriären mitt i matchen och betala tillbaka allas biljettpriser som kommit för att titta. Sen kom jag på att dom var ju där för Andy Murray som spelade innan oss. Jag vet inte vad det är med Los Angeles i år, men vädret har varit skit. Eller nej, inte skit. Det är soligt och blå himmel under dagen, men på mornarna och kvällarna är det rätt kallt faktiskt. Igår var det runt 15 grader om inte mindre när vi spelade och förutsättningarna var helt annorlunda. Istället för hög studs, var det låg. Istället för en livlig boll, spelade vi med en stenkula. Istället för hårt strängat var du tvungen att spela med lösare. Självklart är det inte första gången det var så här, men igår hittade jag inte känseln alls. Och var sämst i världen. Igen…

Nu kommer vi till Washington och varmt väder i alla fall. Det är så varmt där att matcherna spelas inte för 16.00 varje dag. Det gillar jag. Jag är ingen morgonmänniska. Vad jag inte förstår är att singelkvalet spelas under dagen varje år och folk krampar till höger och vänster. Det är otroligt fuktigt där med. Så när någon har kvalat in är dom ju rätt möra oftast. Känns inte rättvist. Nu hoppas jag på två bra träningspass imorgon så man kan glömma eländet från igår. Ett av passen blir sent, 18.00-19.00 så vi får spela under elljusen och vänja oss lite vid det. Varje match kommer ju spelas under lysen och lika bra att göra vad man kan för att förbereda sig så proffsigt som möjligt.

En otroligt tråkig grej har hänt i Washington. Sergei Bubka Jr. blev hämtad av tävlingstransporten från flygplatsen. Sen gick det otroligt snett. Bilen kraschade på vägen till hotellet med en lastbil och han fick åka till sjukhus och sy 12 stygn i pannan. Inte roligt. Inte roligt alls.

Hur som helst känns det skönt att kunna titulera mig världens högsta bloggare. Från Sverige. På det här planet. På plats 2C. Yes!

Årets kommentar.

“I can cry like Roger, it’s just a shame I can’t play like him.”
Andy Murray

Nya tag.

Ja… Vad ska man säga? Det blev väl inte riktigt som man hade tänkt sig… Det visade sig att man åkte på ett träningsläger till Australien och Nya Zeeland. Hmmm… Hade inte riktigt planerat det i tävlingskalendern om jag ska vara ärlig. Men det är så det är inom den här branchen. Alla vill vinna. Så det går inte alltid som man vill. Men jag är inte för knäckt för det. Jag tycker vi spelade två bra matcher och en dålig match i storm i Auckland. I Brisbane och Melbourne tycker jag vi har matcherna under kontroll för att sen slänga bort dom med några slarvgame. Det funkar inte på elitnivå. Man måste hålla koncentrationen ända in i kaklet som det heter. Annars blir du uppäten. Och det var väl ungefär det som hände. Dagens meny, Knowle/Lindstedt – ta två betala för en… Men som sagt, jag tycker vi spelade bra i två matcher och på träning har vi knappt förlorat. Så självförtroendet är det konstigt nog inget fel på. Det känns faktiskt bra. Så det kommer vända. Det måste vända…

Svenska fansen i Melbourne. Hur sköna är inte ni??? Det är så otroligt kul att spela framför er. Det känns lite som en Davis Cup match i huvudet på en själv när man hör era sånger. Fast riktigt en Davis Cup match kan det ju inte vara. Ni var ju 20-30 personer som skrek där nere under min match. Det är ju minst 15 personer mer än på dom två senaste hemma matcherna vi har haft… Tack i alla fall för det stöd ni ger oss! Det är ju inte lika många att kolla på nu som förr i tiden, men häng i. Förhoppningsvis kan det bli fler spelare i framtiden. Tyvärr kunde jag inte stanna till Svenskfesten i år. Varje år så arrangeras en Svenskfest nere i Melbourne. En otroligt rolig kväll som alla fansen går på och dom svenskar som bor nere i Melbourne. Jag inte alla, men en hel del. Sen går vi spelare som fortfarande är kvar i tävlingen. Jag måste erkänna att det är inte ofta jag fått en hejaramsa av 4 berusade killar för att jag beställde något i en bar. Det händer inte så ofta. Men förra året så var det så. Vi hade förlorat mot Mardy Fish/John Isner i 3 set och jag ville festa lite efter för att glömma matchen. Svenskfesten var samma kväll så det passade ju utmärkt. När jag kommer dit så ska jag beställa några öl till mig och mina kompisar och helt plötsligt började grabbarna sjunga bakom mig. Kändes otroligt overkligt!!! Senare på kvällen kom en annan berusad svensk fram till mig, inte lika trevlig. Det första han säger är, hur fan kunde ni förlora idag? Jag försöker vara artig och förklarar att vi kämpade så gott vi kunde och att jag tycker Fish/Isner är nog det tuffaste oseedade paret att möta. Dom kan ju ingenting, säger han tillbaka och fortsätter med att jag kostade honom 10000 i och med att vi förlorade. Jag blir lite irriterad och säger någonting i stil med att, Ja, kan du ingenting om tennis så händer väl sånt. Efter det kommer två stora killar och för bort honom från mig. Såg honom inte på hela kvällen sen. En rikigt, riktigt rolig kväll tycker jag det är i alla fall. Kul att gå på en fest och prata svenska hela tiden. Vårat eget Stureplan nere i Australien. Fast utan V.

Nu ska vi spela Zagreb, som vi från början inte ville göra, men tack vare den mindre lyckade inledningen på året så får vi spela någon extra tävling nu istället. Vi funderade lite på att åka till Heilbronn för att spela den stora Challengern där, men jag tycker inte man kan jaga poäng och speciellt inte så här i början av säsongen. Att jaga poäng tycker jag aldrig funkar så bra. Man spelar inte så avslappnat och det mesta knyter sig. Jag brukar säga att spelar man bra så kommer poängen av sig själv. Jag är rätt klok för att vara korkad… Men förhoppningsvis kan det gå bra där. Jag har ju bra minnen där från förra året när vi vann den. Men det betyder ju i och för sig ingenting. Det bevisade jag ju i Auckland…

Det är svårt att kolla på tennisen nu när man förlorat och åkte hem, i alla fall i början. Men sen när det är dags för semifinaler så kan jag inte låta bli längre. Jag vet inte varför, men jag tycker Andy Murray verkar vara riktigt farlig där nere. Han smyger bakom dom ”stora” pojkarna. Han ser mycket stadig ut och det skulle inte förvåna mig om han tar och vinner sin första Grand Slam nu. Men bara för att jag sa det så förlorar han väl i nästa omgång… Personligen hoppas jag ju naturligtvis på Federer. Det är svårt att inte gilla världens vackraste tennis.