Alternates.

Inte lätt. Inte lätt alls. Att möta alternates är inte alltid så lätt som det kanske låter. Speciellt inte här där tävlingen är så tuff och paret som kom in istället för Isner/Roddick är Almagro/Robredo. I Tokyo hade dom kunnat vara favoriter till titeln, men här i Peking är dom alltså reserver.

Nu misstänkte vi att Isner Inte skulle spela eftersom han blev matförgiftad och fick åka till sjukhuset. Ville naturligtvis inte skriva om det innan eftersom han inte hade spelat sin singel än. Nu drog han sig ur igår och efter att ha snackat med Roddicks coach Larry Stefanki så har han till och med dragit hem till USA. Rätt konstig beslut tyckte vi båda eftersom man kan faktiskt må bättre från en matförgiftning efter bara nån dag. Och han skulle ju säkert kunna ha 5 dagar på sig innan match i Shanghai. Mysko. Jag är rätt bra polare med John, så det är synd

Men tufft att möta alternates som sagt. Vi gick ju hela veckan och tränade med tanke på storservarna och spelade matchträningar med taktiskt tänk därefter. Även tufft att möta två killar som man inte är världens bästa polare med om jag säger så. Men det är det inte många som är… Desto skönare att slå dom!

Lite nervös inledning av oss, men sen efter några game spelade vi jävligt bra. Slarvigt att tappa ett break, men 4 break på 13 breakbollor är en talande statistik. En av våra bättre matcher för året tycker jag.

Härligt att Soffan slog världsfemman. Bra jobbat! Av med hatten. Sjukt rik nu…

Hörde att Li Na har spelat färdigt för året. Mysko beslut det med om det stämmer. Hörde även att hon ska ha sagt i en intervju efter några förluster efter det att hon vann Franska Öppna att vinna Roland Garros gjorde att hon tappade självförtroende… En sak är säker, kvinnor kommer jag aldrig förstå mig på…!!!

Det har varit långhelg här i Peking och när vi kom blev jag förvånad av hur blå himmeln var och hur långt man kunde se. Så fint väder har det aldrig varit här vad jag kan komma ihåg. Sen i Tisdags började det bli sämre och disigare igen som vanligt. Och idag kan man inte se så många hundra meter känns det som. Då fick jag förklarat att regeringen sprutat kemikalier uppe i skyn som tar bort diset och det blir fint väder. Hmm… undrar hur hälsosamt dessa kemikalier är för oss? För att inte tala om det vanliga disiga vädret. Peking är nog inte så hälsosamt att bo i överhuvudtaget. Men vad vet jag…

Troligen mission impossible i nästa runda för oss…

Sweet and sour pork.

Eller om det nu var pork överhuvudtaget… kanske hund. För det smakade fan inte gott. Vad pratar jag om nu då? Jo, jag pratar om den matförgiftning jag åkte på kvällen innan matchen mot Nenad och Daniel. Jag gillar inte att ha en massa ursäkter för förluster, även om alla idrottsmän har olika förklaringar för att dom inte vinner. Det enda jag vill ha sagt med detta är att det i alla fall inte hjälpte. Och dessutom skyller jag allt på mina ”så kallade vänner”… Jag tar det från början.

Allt började med att vi fick en day off på grund av min dåliga rygg, så tack ATP… för en gångs skull. Jag tränade lätt och bestämde mig för att kolla på Robins match mot Almagro, som jag tycker är helt störd för övrigt. (Vilket han bevisade i matchen mot Robin med sitt uppträdande.) Så, jag kollar klart på matchen, det är lite sent så jag stannar kvar onsite för att vänta på schemat. Det kommer lite innan 20.00 och bokar träning för nästa dag. Eftersom Robin torskade misstänker jag att han vill ha roomservice eller vara själv, så jag lämna team Söderling ifred. Jag skickar ett sms till Simon om middagsplaner och får till svar att dom går om en kvart till Thai Gardens, det hinner jag inte. Jag frågar Jocke Nyström vad dom gör och får till svar att dom har lyckats få inbjudningar till VIP restaurangen i arenan men har ingen biljett över till mig. Jahapp… Jag åker tillbaka, kollar roomservice menyn som är bedrövlig. Går ut på stan till en italienare som vi åt på första dagen, klockan är 21.00 och den har inte öppnat än. Såklart. Burger King? Nä, det är för oseriöst tänker jag. Så ser jag en kinesrestaurang. Ok, vi kör på den. Sweet and sour pork och en annan kycklingrätt. Jag mår illa bara jag tänker på det nu.

Det tar en timme innan jag börjar känna att nåt inte står rätt till. Jag bestämmer mig för att lägga mig och hoppas på att det över imorgon. Vaknar mitt i natten, mår hur illa som helst, men jag vill inte spy. Klockan ringer till slut klockan 09.30 och jag tänker att jag nog klarat mig. Precis när den tanken är klar måste jag rusa på toaletten. Jag behöver ju inte gå in på detaljer, ni vet hur det funkar. Men det smakade lika illa på vägen ner som det smakade på vägen upp!

Alltså, hade inte mina ”så kallade” vänner haft andra planer så hade jag ju inte blivit matförgiftad. Och då hade jag kunnat spela bättre. Då hade vi vunnit. Och då hade vi vunnit hela tävlingen. Det hade betytt att vi gått till Masters i London och jag slutat året som topp 10. Där ser man hur små marginaler det är. Fan också…

Nu ska jag flyga hem till Båstad, jag har inte varit i Sverige sen Davis Cup och jag känner att jag har små gröna män i mitt huvud som hamrar och gör mig tokig. Det enda som hjälper mot det är att få vara i Sverige lite grann. Typiskt dock att Nice startar på söndag, så det blir inte många dagar. Jag har bett om att inte få spela på söndag eftersom jag måste hem och ta tag i min deklaration, men även för att mitt huvud inte ska explodera… Får se om dom accepterar mina orsaker. Jag hoppas verkligen magen kommer vara ok när jag kommer hem, för jag är så sjuuukt sugen på svenskt godis och chips med lökdipp. Jag kommer se ut som Jabba the Hut imorgon kväll. Men det får jag springa bort under Nice.

Det där med Almagro, jag vet inte om ni märkte det, ni som såg matchen. Allt började ju på inbollningen. Efter några slag när Almagro är varm i handleden så slår han alltså allt vad han kan i två slag och sen det tredje ut i hörnan. Gång på gång på gång. Allt för att göra Robin förbannad. Nu gör Robin misstaget att inte ta volley först under inbollningen. Jag sa det till Magnus att han måste fram till nätet, men precis då går Almagro fram. Robin ger honom rytm och han ber om smash. Nu är det Robins tur med volley. Varenda boll, VARENDA boll, slår Almagro så hårt han kan i bröstet på Robin som får skydda sig hela tiden. Värre än vad Nalbandian gjorde mot mig under Davis Cup. Så du måste ta volley först vid sådana tillfällen för då vet du om du ska hämnas. Sen under matchens gång fular han sig ännu mer. När Robin gör ett unforced error kommer ett VAMOOOS!!!! innan bollen ens har gått ut eller i nät samtidigt som han stirrar ner Robin. Jag irriterar mig otroligt på sånt. Och osportslighet överhuvudtaget.

Jag vet inte vad som är skönast egentligen, att lämna den här skitturneringen eller lämna Spanien. För jag gillar inte något av det. Det är så mycket fel på den här turneringen att den hamnar på samma plats som Miami, längst nere på listan. Att jag inte gillar Spanien har inget med det att göra. Det som nästan stör mig mest är att tävlingen går ut och säger att dom ska vara spegeln för andra turneringar. Alltså, dom ska vara den bästa turneringen i världen (enligt dom själva) och så är det en av dom sämsta. Inte en bana är likadan. Banorna i the Shit Box (Magic Box) är gjorda helt annorlunda än utebanorna. Dom är gjorda med cementgrund, som på Roland Garros. Utebanorna är sjukt mjuka och dåliga. Det ska ta 3 år att få dom bra säger dom. Vilket jag inte fattar att det ska ta så lång tid. Har varit på ställen då det gått mycket snabbare. Att banorna är så dåliga står i direkt koppling till att så många skadat sig och dragit sig ur här. Jag pratade med våra fysios och dom sa att när det helt plötsligt är så många skador på knän, höfter, vrister och annat, då måste man misstänka att underlaget är för dåligt. Alla ojämnheter när man glider och skjuter ifrån gör att skador uppstår. Smart tävling. Smart ATP.

Monte Carlo.

Monte Carlo mot casablanca…..hmmm…. Ok, jag tar nog Monte… Jag tror det är svårare att åka från två mer olika veckor på ATP touren. Rätt kul att verkligen se skillnaden på ställen så här vecka efter vecka. Skönt att vara här i alla fall. Jag gillar verkligen Monte Carlo. Att besöka. Hur kan man inte gilla det? Sol, hav och otroliga bilar överallt. Men jag har svårt att se mig själv bo här.

Tog som sagt morgonflyget från Casablanca. Hade en returbiljett till Paris, men tyckte det var bättre att köpa en helt ny biljett Casablanca-Nice istället för att flyga till Paris för att sen ta ytterligare ett flyg. Nä, ibland är det bättre att betala lite mer för att anlända bättre och bekvämare. (Även om jag fick flyga med Royal Air Maroc…) Nu tror jag priset hade varit rätt lika i vilket fall som helst. Landade 13.10 i Nice, upphämtning direkt till hotellet. Checka in, ställa väskorna på rummet, ta ut smutstvätten och ta en bil till klubben. Väl där gick jag direkt och åt lunch. Där hände en rätt rolig grej.

Jag sitter och käkar, Rafa Nadal kommer in till spelarrestaurangen och en par hoppar på honom och frågar om en autograf. (Fast man inte får göra det inom dom officiella spelarområdena på tävlingar egentligen.) Men han är ju schysst så han tar pennan. Nu börjar paret säga vilket namn det ska skrivas i och lite fler önskemål. Sånt kan vara lite jobbigt, det tycker även jag dom 4 gångerna jag skrivit min autograf. Hur som helst, han skriver och mannen frågar om han pratar franska. Nej svarar Rafa och mannnen babblar vidare på franska, som dom alltid gör… Då kläcker Rafa snabbt ur sig: “I also don’t undertand, no…” Han har humor den där spanjoren!

Match imorgon. Lindstedt/Kohlschreiber mot Ljubicic/Almagro. Tuff lottning tycker jag. Vi spelar sista match på centern. Ska bli kul, det är en klassisk bana. Känns även kul att jag kan hjälpa till så att Ivan, Philipp och Nicolas får spela en match på center courten. Jag menar, det är ju tack vare mig som vi får spela matchen där…