Offseason.

Bara för att jag slutat spela för säsongen sÃ¥ kan jag väl inte sluta blogga.  Hur mycket ni än tjatar att jag ska göra just det…  Tänkte lite pÃ¥ det häromdagen när jag insÃ¥g att jag inte kommer kunna skriva nÃ¥got frÃ¥n turneringar mer.  Var ska jag fÃ¥ allt material ifrÃ¥n.  Hur kan jag klaga pÃ¥ allt när jag är hemma i Sverige?  När jag började den här bloggen sÃ¥ jag jag till Nors, Magnus Norman, att jag inte ville att den bara skulle handla om mig.  DÃ¥ skulle det liksom bli för trÃ¥kigt tyckte jag.  Det är ju svÃ¥rt att den inte handlar om mig eftersom det är jag som skriver den, men jag vill mest berätta om vad som sker pÃ¥ touren och lite sÃ¥nt.  Det var sÃ¥ jag menade.  Ingen vill väl läsa vad Ior har för sig?  SÃ¥ nu när jag inte spelar mer längre, hur ska jag kunna skriva vidare om touren?  Men det löser sig nog, det blir nog bra.

Jag mÃ¥ste skriva lite mer om Lyon faktiskt.  Det är en väldigt bra tävling.  Om man bortser frÃ¥n hur katastrofal träningssituationen är.  Annars är den väldigt bra.  Jag menar, hur kan man inte gilla en turnering som anställer all sin “officiella” personal via tvÃ¥ modellagenturer.  (Inte säkerheten i och för sig.)  Men allt ifrÃ¥n värdinnorna till bilförarna är riktigt vackra tjejer.  Normalt sett när jag sätter mig i en “official car” sÃ¥ sätter jag mig i baksätet med min ipod pÃ¥ sÃ¥ jag slipper snacka med chauffören.  Men av nÃ¥gon konstig anledning sÃ¥ sitter jag alltid fram och är hur charmig som helst i Lyon.  Eller ja, jag tycker jag är charmig men det kanske inte betyder nÃ¥t.  Maten pÃ¥ turneringen är väldigt bra och den äts i VIP omrÃ¥det.  Och lyssna här Stockholm Open, VIP omrÃ¥det ligger helt avskilt frÃ¥n matchbanorna.  AlltsÃ¥, i en helt annan hall och det är ett jävla drag där trots att den inte ligger bredvid bana 1…  PÃ¥ kvällarna är det fullt ös i VIP-baren och det är ett väldigt bra tryck som pÃ¥ vilken het nattklubb somhelst.  Marseille har samma koncept med för den delen.  SÃ¥ det funkar ju alldeles utmärkt.  Jag gillar när dom skiljer pÃ¥ VIP och tennis.  Det gÃ¥r att kombinera bÃ¥da tvÃ¥ utan att man trampar varandra pÃ¥ tÃ¥rna.

När jag var kvar en dag extra dag i Lyon för undersökningar så hade jag rätt tråkigt på rummet så jag skrev en ny blogg till ATP.  Det är inte lika kul att skriva den som denna eftersom jag inte känner att jag kan skriva som jag vill, som jag sagt innan.  Men dom ville att jag skulle skriva en till så jag får se om den får ett bra emottagande.  Doubles Vision.  Denna gången var det faktiskt jag som valde bild, misstänker att ni fattar det.

Otroligt skönt att vara hemma i Sverige nu och ta tag i saker man skjutit på in i det sista under årets gång.  Så som att sortera kvitton, (inte så kul i och för sig), till att fixa nya inlägg till skorna.  Men jag får alltid lite panik i början av min offseason eftersom jag känner att jag måste ut och springa eller ut och träna.  Det är som en slags drog som tvingar en att tänka så.  Det tar några dagar i och för sig sen är man proffs på att vara en soffpotatis.  Jag kommer inte röra ett rack på nästan en månad i alla fall, men köra lite fys då och då.  Förra året gjorde jag något som var dumt.  Jag vilade alldeles för länge.  Jag gjorde det eftersom jag kände mig helt mentalt utbränd och ville inte ha någonting med tennis att göra.  Men då var det så sjuuuukt svårt att komma igång igen, så det vill jag inte alls göra igen.  Utan kommer försöka hålla en hyfsad nivå så jag kan komma igång snabbare när jag väl börjar.

Liknande inlägg:

1. Men det var väl självaste f-n! Nu tror ni ju att jag komplett tappat allt vett...
2. New Haven. Då var man på en av dom farligaste platserna som...
3. Det flyter på. Som jag säger i omklädningsrummet, jag vet inte vad det...
4. Tvåsiffrigt. Jag har sagt det hela veckan. New Haven är ju...
5. Dags att åka hem. Då sitter man här igen. Som en loser. På sitt...