Man eller mus.

Ja, anting skriver jag om skiten igÃ¥r eller sÃ¥ fegar jag ur och lÃ¥tsas som ingenting. Jag skriver. För att jag är en mus till man… Var ska man börja när man ska skriva om en av dom absolut tyngsta förlusterna i din karriär. Om inte den allra tyngsta. Wimbledon finalerna var och är fruktansvärt jobbiga. (Ja, dom är jobbiga fortfarande.) Men vi var ju aldrig nära att vinna i dom. IgÃ¥r däremot, igÃ¥r var vi nära att vinna. Jävligt nära. Vi hade fan redan vunnit, men ändÃ¥ inte.

Om man ser till matchen i helhet så tror jag nog att det var den bästa dubbelmatch jag varit med i tror jag. Tyckte det var väldigt bra spel med få unforced errors. Och att det sker på en sån härlig arena som Rod Laver gör ju inte saken sämre.

Det är väl inte lönt att skriva så mycket om dom första seten eftersom det är inte dom man kommer ihåg från matchen. Jag kommer ihåg 2 bollar. Det är två bollar som svider otroligt mycket för mig. I tredje set servar vi alla bra och ingen har breakboll. Men vid 6-5 får vi en. Matchboll alltså. Tyvärr i Bobs serve som är en av världens absolut bästa servare. Han får på en mycket bra kroppserve med mycket sväng på, Horia får över den, men Mike är där och tar hand om returen. Inget att göra. Sen den andra poängen jag kommer ihåg är vid 5-2 i tiebreaket till oss och jag servar. Vi spelar en felfri poäng men förlorar den ändå. Hård förstaserve från mig ut på Mikes backhand, Horia bryter in och får ner volleyn på Bobs fötter som spelar över den bakom Horia där jag är och täcker upp. Jag ser nu en lucka mellan Mike på baslinjen i backhandhörnet och Bob framme vid när i forehandrutan. Jag ska spela volleyn emellan dom. Jag får på en bra, låg volley som mer eller mindre redan passerat Bob när han slänger ut en bläckfiskarm och halvramar en lobb över oss som dimper ner på baslinjen. Hade vi fått den poängen så hade vi vunnit.

Jag frågar Bob efter matchen om den poängen och hur han tyckte spelet var från 5-2 i tiebreaket. Angående 5-2 poängen så säger han att han hade ingen aning om vad han gjorde och att det bara var tur. Inte det man vill höra att det bara var tur, men det betyder i sin tur att vi spelade poängen rätt. Och det är det som hjälper en att överleva professionellt eftersom man verkligen analyserar allting i minsta detalj efter sådana här förluster. Det andra är att jag kan ärligt säga att vi inte chokade eller spelade bort oss. Vi hade helt enkelt lite oflyt när vi behövde det som mest. Vi gjorde inga unforced errors på dom viktiga poängen från 5-2 och det är det vi tar med oss. 9 gånger av 10 så vinner vi ett sådant där tiebreak. Men ibland går det åt helvete helt enkelt. Det är sport. Det finns inga regler.

PÃ¥ den klassiska frÃ¥gan som alla journalister frÃ¥gar om hur man kommer tillbaka frÃ¥n en sÃ¥n här förlust. Jo, man gÃ¥r ut, super skallen i bitar och hoppas man dödar alla hjärnceller som har med just denna matchen att göra. Uppenbarligen sÃ¥ lyckades jag inte igÃ¥r…

Det var Australia Day här igår och tävlingen hade bjudit in lite djur från ett zoo som spelarna fick hälsa på. En dröm gick i uppfyllelse när jag fick kela med en koala.

Lika håriga men inte lika söta.

Mitt i stan här, på Federation Square har dom en stor tv-skärm där dom visar matcherna på kvällen. Folk älskar sport och tennis här nere så flera hundratals människor samlas här, sätter sig i solstolar eller på marken och kollar matchen och lever sig med. Det är rätt roligt faktiskt.

Federer-Nadal.

Liknande inlägg:

1. Män eller möss. Ja….. DÃ¥ kan vi inte gömma oss pÃ¥ träningsbanorna längre....
2. Mus. Nej, jag spelade inte som en igår. Men däremot var...
3. Ibland undrar man… Kolla min sista kommentar pÃ¥ mitt inlägg “En av Ã¥tta”....
4. Då var man igång igen. Då var man igång på allvar igen. Är i Dubai...