Last stop Lyon…

Det går inte längre.  Jag kan inte lura mig själv.  Stockholm blev för mycket för min arm.  Efter två så kallade träningspass här i Lyon tog jag beslutet att avsluta säsongen.  Det finns ingen anledning att fortsätta.  Mitt första pass här kunde jag knappt hålla i racket, ingen överdrift.  Andra passet var lite bättre efter behandling, men omöjligt att spela volley.  Så jag kommer försöka spela denna veckan, men sen är det slut.  Anlednignen till att jag spelar är att om jag dragit mig här så hade ju Martin inte haft nån chans att spela.  Så nu är jag fullproppad på Voltaren och hoppas att vi kan avsluta vårat samarbete på ett hyffsat sätt.

Jag ringde runt till mina “kontakter” och rÃ¥dfrÃ¥gade vad jag skulle göra.  VÃ¥r Davis Cup läkare Tönu Saartok, min fysio i Helsingfors, Jarmo Ahonen och även ATPs fysio här Stephane Vivier.  Jag gjorde en ultraljuds scan här, en sÃ¥ kallad ultraljudsdoppler.  Tror i alla fall att det heter sÃ¥.  Det visade att jag har vätska i min armbÃ¥ge och det var nÃ¥gonting med brosket ocksÃ¥.  Tog en magnetröntgen under BÃ¥stad och den visade ju en bone spur som det kallas.  Men det är alltsÃ¥ mer som är fel och det har jag trott hela tiden.  Inte sÃ¥ lätt att fatta vad som är fel när dom inte pratar sÃ¥ bra engelska här dock.  Stephane översatte till slut det mest för mig och vi ska göra ett test till.  Ett test där dom ska spruta in en vätska i armbÃ¥gen och sen gör en ordentlig röntgen.  Tyckte dom sa nÃ¥gontong om att vätskan heter Iodide.  SÃ¥, jag kommer spela klart här, sen stanna en dag för att göra denna undersökning.  Men jag längtar inte till den för det ska göra nÃ¥got dj-ä-vulskt ont!!!  Och jag mÃ¥ste vila 10 dagar efter jag gjort det.  Men vad gör man inte för att kunna spela lite tennis?  Om det nu visar sig vara det som dom tror att det är blir det en kortisonspruta när min ansökan gÃ¥tt igenom och mer vila.  Men jag har ju tvÃ¥ mÃ¥nader att fixa till mig nu efter Lyon.

Så mitt resonemang är att jag vill inte riskera mer än jag behöver för framtiden.  Vi ligger långt bak i racet nu, 700-800 poäng efter.  För att plocka in det måste vi vinna en av dessa tävlingarna och gå långt i Paris (Bercy).  Det kan vi ju i och för sig göra, men då måste man vara väl förberedd, hel och full med självförtroende.  Och med en skada så har man inget av det.  För att gå långt i en masters tävling måste du ju vara på topp!  Hur man än vrider och vänder på det, så är jag ju inte bra nog just nu för att slåss med världseliten.  Så enkelt är det.  Då tycker jag det är bättre att fixa armen och komma tillbaka starkare 2010.

Vi spelar alltsÃ¥ ikväll, sista match pÃ¥ bana 1, andra efter 18.30.  Jag ställde klockan pÃ¥ 08.30 i morse för att kunna fÃ¥ bolla in onsite.  Rätt mycket för tidigt att bolla in mÃ¥ste jag säga!  Men här finns bara tvÃ¥ banor som är likadana och dom är onsite.  Vi har inte fÃ¥tt träna här än, sÃ¥ det var enda chansen att fÃ¥ känna pÃ¥ underlaget.  Det är tyvärr sÃ¥ pÃ¥ nästan alla inomhus tävlingar.  Träningsbanorna är skit!  ATP är ju alldeles för slappa när det gäller sÃ¥nt.  Trots spelarnas klagomÃ¥l och önskan att ha fler träningsbanor.  Stockholm är ju bra med antalet banor, men dom är otroligt snabba där ute i tältet, sÃ¥ spelare är inte nöjda med det heller.  Själv är man rätt färgad sÃ¥ man vägrar ju erkänna det…

Inga liknande inlägg.