Hmmm....

Resan då? Ja, det var en sån där klassiker som gör att man tycker att Europa precis växt till det tredubbla. 13 timmar dörr till dörr tog det. Flyg ner till München, sen snabbt på planet där. Vi taxar iväg och stannar. Fel på planet. Vi måste byta. Flyger till slut till Belgrad. Väl framme har det snöat mer än någonsin och vår bilresa tar 3 timmar. Serberna har alldrig sett så mycket snö säger dom. Så vi var rätt trötta och hungriga när vi kom fram till hotellet vid ungefär 22.00.

Vår bil kunde inte köra hela vägen till hotellet för hjulen bara snurrade i backen så vi fick gå sista biten. Väl på hotellets trappor är jag lite grumpy och morrar på svenska lite väl valda svordomar. Då hör jag på klockren svenska: “Välkomna! Har ni tagit med er svenskt väder?” Det är väl självklart att han som äger hotellet ska vara Svensk-Serb!!!! Jag tog ut min fot ur min mun och gick och checkade in.

Vi ska väl dock vara glada att vi kom fram överhuvudtaget. Han som körde Larsson och Enqvist från Belgrads flygplats somnade vid ratten och kanade in i en snödriva.

Arenan är bra och mysig. Inte så stor, kanske kan få in 4000 eller så. Men det kommer bli bra tryck där. Ska bli jävligt roligt! Nån handbollsmatch i EM spelades här tydligen.

Men fan vad snö här är!!! Jag vill tillbaks till Australien! Och på tal om snö. Jag snackade lite med Claudio Pistolesi igår, han sa det var en halvmeter snö i Rom. Helt sjukt. Bukarest är likadant sa Horia. Det enda som gjorde att han stod ut med vädret var all uppmärksamhet han fått för semin och mixedvinsten i Australien. Han kom för övrigt tvåa i omröstningen för årets manliga idrottare förra året. (Alla idrotter.) Han är stor där i Rumänien.. Men jag är int bitter…!!!!!!!!

Jag älskar en cappucino på morgonen, men jag struntar nog i att beställa denna:

Mums?

Jag avslutar med någonting smutsigt som jag fick skickat till mig…

Herr Nyström.

Related posts:

1. Sverige-Serbien 2-0. Skön seger idag. Eller finns det några osköna segrar för...
2. På väg. Så som säsongen avslutades så är det väl bara passande...

Arga grabbar...

Related posts:

1. Nytt samarbete. Tänkte bara göra lite reklam för företaget som nu kommer...
2. Nån som har deo? ...
3. Fotomodell. Då startade man den nya karriären idag. Fotomodell. Och jag...

Ja, något annat kan jag inte säga att det är. Milstolpe. Topp 10. Jag kan nog ärligt säga att inte ens när jag sprang runt som en unge och spelade mot planken i Båstad trodde jag att jag skulle bli så här bra. Som en tennisspelare är detta det första och största målet man sätter. Att bli topp 10.

Detta kan bli ett litet osvenskt inlägg, men som sagt, jag säger ofta vad jag tycker. För jag skäms inte att skriva att jag är bra. Och just nu är jag bland dom 10 bästa dubbelspelarna i världen. Men fy fan vad sjukt det känns att skriva den meningen. Att jag, snorungen Robert från Båstad, har blivit topp 10. Inte i Båstad. Inte i Skåne. Inte i Sverige. Utan topp 10 i världen. Hahaha…man måste väl skratta ändå? Känns så i alla fall.

Jag visste att Australian Open skulle ta mig nära, men vågade inte hoppas för mycket. För jag ska vara ärlig, detta betyder fruktansvärt mycket för mig. Och då menar jag fruktansvärt mycket!!! När vi mellanlandade i Dubai kollade jag direkt rankingen, men det var ju bara Måndag morgon så rankingen var inte ute. När jag väl landade i München hinner jag inte kolla online för jag får ett sms direkt från Thomas Johansson som grattade mig till min nya ranking och sa hur glad han var för min skull. Om jag skriver att jag inte fick en klump i halsen av att veta att jag blivit topp 10, så ljuger jag… Men kul att en bra kompis och vår senaste Grand Slam vinnare hörde av sig. Bjösse hade väl inte tid…!!!!!!

Till alla personer därute som inte ger dubbeln så mycket respekt, er skiter jag i. Jag vet hur mycket jobb jag lagt ner på att komma hit, hur mycket jag har slitit. Detta är mitt livs största bedrift. Så, kiss my ass!

Självklart har jag inte gjort det själv, det är liksom lite svårt i just dubbel. Jag måste tacka Horia för att slita lika mycket som jag gör för att hela tiden bli bättre. Men även min familj! Ni har alltid varit ryggraden i min karriär! Tack för allt ni gjort genom alla år! Ni har varit och är lika viktiga som partnern som står bredvid mig på banan. Tack!

Nu ska jag berätta hur sjuk i huvudet jag verkligen är. Som ni nog förstått av de ni läst så blev jag gladare än jag nästan någonsin varit i mitt liv när jag fick reda på detta. Dock efter fem minuter kollade jag hur mycket jag hade upp till 9e platsen. För jag måste ju ha en ranking som bara består av ett nummer. Inte två. I fem minuter var jag nöjd. Det är fan inte friskt…

Men som sagt, jag är jävligt stolt över mig själv. Att jag väl lyckats nå denna ranking underlättar ju min situation med eventuella barn och barnbarn jag kanske kan få. För nu måste jag ju inte ljuga att jag varit topp 10…

Avslutade Australien trippen med att ta några dagar ledigt och faktiskt njuta av landet och vädret. Fick även reda på att det finns en Svensk kyrka i Melbourne. Precis som Svenska kyrkan i New York och London. Blev rätt irriterad på kompisarna som inte berättat det för mig innan. Dom bara tog det för givet att jag visste.

Heja Sverige!

Och varför är det så viktigt att besöka Svenska kyrkan? Jo…

Godiiiiiiiiiis!!!

Mitt besök var inte spirituellt direkt…

Sista dagen började med frukostpicknick på Rod Laver medan Horia och Bethanie värmde upp inför finalen. Inte många som haft frukost där inte…

Frulle och underhållning.

Related posts:

1. Hoppla… Det finns inte ett par i världen som slår Lindstedt/Tecau...
2. Bomber och granater. Vilken jävla skitförlust det där var. Precis som jag trodde...

Om man ser till matchen i helhet så tror jag nog att det var den bästa dubbelmatch jag varit med i tror jag. Tyckte det var väldigt bra spel med få unforced errors. Och att det sker på en sån härlig arena som Rod Laver gör ju inte saken sämre.

Det är väl inte lönt att skriva så mycket om dom första seten eftersom det är inte dom man kommer ihåg från matchen. Jag kommer ihåg 2 bollar. Det är två bollar som svider otroligt mycket för mig. I tredje set servar vi alla bra och ingen har breakboll. Men vid 6-5 får vi en. Matchboll alltså. Tyvärr i Bobs serve som är en av världens absolut bästa servare. Han får på en mycket bra kroppserve med mycket sväng på, Horia får över den, men Mike är där och tar hand om returen. Inget att göra. Sen den andra poängen jag kommer ihåg är vid 5-2 i tiebreaket till oss och jag servar. Vi spelar en felfri poäng men förlorar den ändå. Hård förstaserve från mig ut på Mikes backhand, Horia bryter in och får ner volleyn på Bobs fötter som spelar över den bakom Horia där jag är och täcker upp. Jag ser nu en lucka mellan Mike på baslinjen i backhandhörnet och Bob framme vid när i forehandrutan. Jag ska spela volleyn emellan dom. Jag får på en bra, låg volley som mer eller mindre redan passerat Bob när han slänger ut en bläckfiskarm och halvramar en lobb över oss som dimper ner på baslinjen. Hade vi fått den poängen så hade vi vunnit.

Jag frågar Bob efter matchen om den poängen och hur han tyckte spelet var från 5-2 i tiebreaket. Angående 5-2 poängen så säger han att han hade ingen aning om vad han gjorde och att det bara var tur. Inte det man vill höra att det bara var tur, men det betyder i sin tur att vi spelade poängen rätt. Och det är det som hjälper en att överleva professionellt eftersom man verkligen analyserar allting i minsta detalj efter sådana här förluster. Det andra är att jag kan ärligt säga att vi inte chokade eller spelade bort oss. Vi hade helt enkelt lite oflyt när vi behövde det som mest. Vi gjorde inga unforced errors på dom viktiga poängen från 5-2 och det är det vi tar med oss. 9 gånger av 10 så vinner vi ett sådant där tiebreak. Men ibland går det åt helvete helt enkelt. Det är sport. Det finns inga regler.

På den klassiska frågan som alla journalister frågar om hur man kommer tillbaka från en sån här förlust. Jo, man går ut, super skallen i bitar och hoppas man dödar alla hjärnceller som har med just denna matchen att göra. Uppenbarligen så lyckades jag inte igår…

Det var Australia Day här igår och tävlingen hade bjudit in lite djur från ett zoo som spelarna fick hälsa på. En dröm gick i uppfyllelse när jag fick kela med en koala.

Lika håriga men inte lika söta.

Mitt i stan här, på Federation Square har dom en stor tv-skärm där dom visar matcherna på kvällen. Folk älskar sport och tennis här nere så flera hundratals människor samlas här, sätter sig i solstolar eller på marken och kollar matchen och lever sig med. Det är rätt roligt faktiskt.

Federer-Nadal.

Related posts:

1. Män eller möss. Ja….. Då kan vi inte gömma oss på träningsbanorna längre....
2. Mus. Nej, jag spelade inte som en igår. Men däremot var...
3. Ibland undrar man… Kolla min sista kommentar på mitt inlägg “En av åtta”....

Related posts:

1. A nice weekend. Bra minnen kan man inte få nog av....
2. Liten flashback från Miami. ...
3. Dragplåster. Se där ja. Då har vi blivit affischpojkar i Rumänien…...

Som jag sa så spelade vi båda bra samtidigt vilket inte händer så ofta. I alla fall inte i en hel match. Lite av våran styrka är att när den ena inte spelar så bra verkar den andra höja sitt spel. Vilket i sin tur resulterar i att den andre till slut börjar spela bättre. Men när vi båda spelar så här bra, ja, då är vi ett tufft par att slå. Den enda gången vi var lite illa ute var när jag skulle serva hem första setet och vi låg under med 15-40. Men vi spelar 4 bra poäng och setet var vårt.

Otroligt svårt att serva från ena sidan när vi spelar runt lunch. Praktiskt taget omöjligt att se bollen i uppkastet i den starka solen. Horia får ta den sidan allt som oftast eftersom han spelar i keps och är klart bättre än mig på att pricka serven i “motsol”. Han skötte det utmärkt idag. I mitten av första sa han att han inte kan gå för linjerna i serven eftersom han kände att han inte hade kontrollen. Det är då vi får funka som ett team och komma fram med mer “set plays”. Det vill säga att jag bryter in mer eller vi kör “i”. (Med i menar jag alltså när den som inte servar sätter sig på huk mitt i banan framme vid nätet.) Allt för att underlätta för Horia. Men han behövde inte så otroligt mycket hjälp från mig idag. När du servar med solen i ögonen är det ju inte bara serven som är svår utan även förstavolleyn. Du har ju bara en massa blå prickar i blicken och då är det inte lätt. Rajeev Ram hade större problem än Horia och vi lyckades utnyttja det i första set.

En liten rolig grej är väl att självaste Channel 7 härnere äntligen bestämde sig för att visa upp mig. Jag var till och med på nyheterna! Men nej, det var inte för min tennis. Utan för träffen på Lill-Robban. Kul att man hade den mest kända snorren i Australien igår…

No related posts.

Som säkert några av er vet så gick vi inte bara till kvarten idag utan jag har även lyckats bli träffad på snoppen. Japp, ni läste rätt. Och fy fan vad ont det gjorde. Killar vet hur det känns (av naturliga skäl…) och det konstiga är alltid att man tror att det inte var så farligt men sen efter några sekunder så kopplas allting samman och det var bara att vika sig dubbel av smärtan. Det var ingen lös forehand Souza slog och det var inget nät, racketram eller något annat som bromsade den. KLING! Den satt där den skulle, eller inte skulle… Men det var väl tur att det var väldigt varmt idag så att han var större än vanligt och skyddade kulorna! Fick höra i omklädningsrummet att dom hade visat det i slow motion om och om igen på TV. Kul att man kan underhålla…

Jag kunde inte stå still och i smärtpaniken kallar jag på physion. Mer för att vinna tid, för vad fan ska han göra för att få mig att må bättre? Så han kommer utspringande och jag skämtar lite med honom och frågar om han kan massera mig… Med då hade smärtan blivit bättre och jag sa att jag var ok. Sa även till domaren att han konstigt nog inte ville massera mig och grabbarna bakom TV-kamerorna asgarvade. Jag dubbelkollade med våra physios om jag var tillåten att kalla in dom för det där, och det var inga problem. Jag vill ju inte fuska.

Matchen då? Jo den var helt ok. Äntligen spelade vi bättre. Nästan bra faktiskt. Vi har höga krav på oss själva, men håller vi den här nivån kan vi fortsätta vinna. Vi servar stabilt och petade in tillräckligt med returer. Vi hade en sån där skön känsla att det är lugnt, breaket kommer snart. Lugnt och fint nu. Den känslan är underbar att ha. Hoppas vi kan fortsätta så. Sen är jag rätt stolt över att kunna säga att man nått kvartsfinal i alla Grand Slams. Det trodde jag aldrig faktiskt.

Nacken var bättre idag, men jag är ju i och för sig så pass drogad jag bara kan vara… Dock skönt att vi fick en extra dags vila. Tack ATP och tack ITF!!!

Vi hade en TV intervju efter matchen och vi tyckte att vi var tvungna att ta ett foto med en sån härlig bakgrund.

Glada pojkar.

Sen var jag tvungen att ta ett foto igår och dela med mig. Även om det är lite suddigt. Tror ni domaren hade det jobbigt att uttala denna juniorens namn från Thailand?

Eeeehh....va?

Fick en fråga om jag kunde säga någonting om vad som hände mellan Berdych och Almagro. Jag kan förstå lite varför Berdych blir så förbannad och jag är övertygad om att han blev det för att det var Almagro som slog bollen. Det är liksom inte första gången om jag säger så. Sen på sättet det hände eftersom jag misstänker att Almagros boll går ut. Alltså inte en chans att gå in. Men det är bara mina spekulationer.

Sjukt skönt att vara i kvarten som sagt. Även om snorren är nästan lika blå som en smurf!

No related posts.

Related posts:

1. Mixed troubles. Nu sitter jag i fysiorummet igen och anvander Pauls dator....
2. Doubles & mixed troubles. Imorgon startar det för mig. Och franska har varit flitiga...
3. Montpellier och dubbel 2011. Då var det dags för turnering i Frankrike igen. DOm...

Men nu pratar vi om Margaret Court Arena. Mysig bana förresten. Dessa grabbar försöker få oss ur rytmen från första bollen och skriker när vi missar, säger att vi kommer missa och annat strunt. Mer eller mindre hela jävla tiden. Men det kanske funkade för dom eftersom vi gör ett katastrofalt första set. Båda lite nervösa och gör både taktiska och dåliga misstag. Så dom håller på hela matchen, nästan i alla fall. För när vi tappar Horias serve när vi ska serva hem setet går jag fram till domaren i sidbytet och säger till honom att han får fan i mig göra någonting nu. (Använder 4 f-ord i min konversation med honom så vi får se om det blir böter eller ej.) Det funkade dock eftersom några blev utslängda. Så när vi väl vann, då gav jag resten av puckona på läktaren en slängkyss och höll kvar den lite extra länge. Bästa sättet att ge tillbaka är ju att vinna. Otroligt skön känsla. En gång var dom i och för sig rätt roliga, det var när dom skrek att Lindstedt använder pannband för han har så stor panna. Lite humor tycker jag att det var…

Inget bra förstaset som sagt, men sen slet vi oss tillbaka i matchen och nästan dominerar sista setet om vi bortser från mitt första servegme där vi hade en breakboll emot oss. Är dock lite orolig för min stela nacke som blivit värre för varje match. Får se om det blir någon mixed överhuvudtaget för mig.

Sen på kvällen var det ju dags för Svenska fansens fest på Barkly Hotel. Det är en tradition. En massa svenskar som har roligt i Melbourne. Underbar kväll!!! Tyvärr får jag lämna festen när den är som bäst som vanligt. MEn kul att komma dit och hälsa på många underbara människor!

Om någon läste en kommentar i förra inlägget om att jag sagt att detta är mitt sista år som proffs så stämmer inte det. Vet inte var det kommer ifrån.

No related posts.

Click here to view the embedded video.

Jag gillar John, vi är bra polare och jag har inget emot David. Men detta är en stor jävla skandal! Visst, det tar lite tid för David eftersom han inte riktigt fattat vad som hände och han måste fråga domaren vad han sa eftersom det är sånt tryck på läktarna hela detta setet. Sen kollar han märket och domaren säger deuce, Nalbandian vill ha challenge men får till svar att det är för sent. Fy fan vad jag hatar sånt!!! Ha lite fingerspitzengefühl för fan!!! 8 lika i femte set, breakboll! Plus att enligt John McEnroe på tv så sa han att Hawk Eye visade att serven var ute med 3cm. Katastrof overrule till att börja med alltså!

Domare ska inte avgöra matcher!!! Jag blir så upprörd!

Snackade med John idag och han sa ju med att han trodde den var ute, fick sen reda på att den var ute och självklart skulle Nalbandian fått en challenge. Otroligt…

Dock är Baghdatis min nya hjälte. Om ni inte vet varför så kolla Sofias blogg och lilla klippet där. 1250 USD fick han i böter.

Matchen idag då? Ja, med respekt för min landskollega ska jag inte skriva så mycket, men det var ingen vacker match. Inget bra spel och vi måste höja vår nivå flera snäpp om vi ska göra någon skada i denna lottningen… Men den svåraste matchen i tennis är förstaomgången i en Grand Slam. Det finns ingen som gillar den. Förrutom vissa tjejer som alltid vinner med 6/0, 6/0…

Det verkar som min banskötare älskar att jobba varje träning numera.

Borstar löv gör han...

Såg precis att det blir match i morgon igen. Kvällsmatch på Margaret Court. WC betyder inte alltid en bra lotting. Detta paret slog polackerna i Sydney, så det kommer absolut inte bli lätt.

Sen måste jag bara dela med mig av det här. Sånt här älskar jag… Jag letar efter fjärrkontrollen och kollar om den ligger under sängen, då ser jag denna lilla skylt ligga där.

Underbart.

No related posts.