Dags att vakna, Robert.

Ja, da tog det slut. Lika fort som det borjade nastan. Det var lange sedan jag blev sa overkord i en tennismatch. Innan jag sager nat om matchen maste jag bara gratulera Philipp och Jurgen. Jag har arligt talat aldrig sett dom spela sa bra. Jag ar valdigt bra kompis med bada sa jag unnar dom verkligen en Wimbledon titel, men inte pa min bekostnad!!!

Vilka tva veckor det har varit i alla fall. Dom basta jag upplevt. Vi har spelat fantastisk tennis i tre veckor faktiskt och hoppas vi kan fortsatta halla nastan samma niva under resten av aret. Da kan det bli riktigt roligt.

Sa till matchen… Jag maste saga att jag trodde jag skulle vara nervosare. Men det var inte sa farligt faktiskt. Klart varre utanfor banan, innan matchen och allt sant. Svart att slappna av overhuvudtaget. Men val pa banan under inbollningen kanner man att slagen finns dar och det ar faktiskt bara tennis det handlar om. Det du gjort hela ditt liv och det du kan bast av allt. (Det enda man kan…) Och sen borjade matchen och i forsta set kande jag mig som ett sto som stod och vantade pa en avelshingst… Vi blev helt overkorda! Vi hade faktiskt ratt hog forstaservesprocent, men dom returnerade som fran en annan planet. Jag har mott en massa singelspelare i min karriar, betydligt battre singelspelare med, men inga som returnerat som dom gjorde i forsta set. Det var bara att borra ner huvudet och forsoka hitta en annan vag till att vinna.

Jag sa till Horia efter forsta set att det har kommer inte vara en vacker match fran vart hall idag, men det spelar ingen roll om vi vinner vackra poang eller haller servarna till 40-0 hela tiden. Ett game ar ett game hur vi an vinner det. Sa varje poang kommer bli ett krig for oss. Och det var sa vi forsokte spela. Det enda jag angrar i matchen ar att vi inte lyckades ta dom till tie break i andra och tredje set. For da vet man faktiskt inte vad som skulle kunna ha hant. Lite darr fran deras sida kanske? Kanske inte… Det ar aldirg roligt att inte spela sin basta tennis i en final, men jag gjorde allt jag kunde for att vara i en position att gora just det. Forberedde mig precis som vanligt och sa proffsigt jag kunde. Det battre laget vann, mer an sa kan jag inte saga.

Upplevelsen da? Ja, nar cirkusen ar igang ar det svart att ta in allting. Var det den roligaste forlusten jag varit med om? Ja, om det nu finns roliga forluster, sa var val det har det. Men det gor fortfarande sjukt javla ont. Riktigt javla ont. Som jag sa till Jonas Arnesen pa Svenska Dagbladet, nu ar det bast att undvika hoga byggnader…

Det var otroligt kul att ha mamma och syster i boxen. Mamma har aldrig sett mig spela en match utanfor Sveriges granser, sa det kandes extra att ha henne dar. Bade pappa och mamma har ju stallt upp otroligt nar vi var yngre med skjuts och annat. Sa det varmde i mitt brost nar jag kunde spela framfor henne pa varldens mest kanda tennisbana i varldens mest beromda tavling. Kram mamma…

Kusin med fru hade aven flugit in, flickvannen stannade och struntade i att spela singelkval i Bastad. En rolig grej hande tyckte jag. Lite surrealistiskt… (Om jag nu anvander det ordet ratt…) Jag har ju vaxt upp och tittat pa dom Svenska stjarnorna pa 80 och 90-talet. Varit bollkalle at dom till och med. Sa efter semifinalen kom Ante Jarryd fram till mig i omkladningsrummet och undrade om jag kunde fixa tva biljetter at honom sa han kunde sitta i min box och stotta. Jag och Ante har ju tranat tillsammans i en massa ar hemma i Bastad, men det dar kandes ratt kul.

En grej till. Jag tycker jag blivit mycket battre med mina vidskepelser under aren och har inte manga kvar. Men javlar, det blev bara mer och mer for varje dag har. Samma mat, samma bord pa frukosten och sa vidare. Och det enda jag kan saga ar att det tar mer energi an det ger. Sa jag maste bli battre!!!

Liknande inlägg:

1. Att vara skadad. Att man inte är världens lättaste person att ha och...