Semester.

Ja, vad gör man när det inte gå som det ska? Jo, först försöker man glömma vad man gjorde tidigare under just den dagen. Hur gör man det på bästa sätt? Jo, man går och ser dom tre kungarna från Sverige.

Steve, Axwell och Sebastian.

Av någon anledning måste ni klicka på länken och sen klicka igen för att se klippet. Jag är inte så haj på det här med internätet… Sjukt rolig kväll dock. Sjukt sen kväll med. Men jag lovar en sak. Jag kom inte ihåg att vi förlorat under hela spelningen. Önskar jag vore en DJ. Världens bästa jobb!!! Coola snubbar dom där maffioserna. Tyvärr kom jag dock fortfarande ihåg matchen när jag vaknade. Trodde jag hade sett till att så inte skulle vara fallet. Men, men…

Med lite distans till matchen får jag ge dom mer credit än vad jag gjorde direkt efter. Jag tyckte vi kastade bort matchen med enkla misstag, men dom spelade väldigt bra. Marrero var stadig och Verdasco mördade oss med sin forehand. Hans backhand satt mest i skynket, men dra åt helvete vad hans forehand funkade. Tyvärr får vi se tillbaka på en inte alltför lyckad USA tripp. Har inte funkat den här gången heller. Men det är så det är. Ibland funkar det. Ibland funkar det inte.

Bestämde mig för att stanna i Miami dock. Behövde en semester kände jag. Så jag är kvar här nu och njuter av värmen och av att inte göra ett skit. Mitt livs första semester faktiskt. Idag var en perfekt dag. Vaknade lite sent. Sen ner till stranden där mina kompisar är medlemmar.

Sen slappade vi bara på stranden.

Sen måste man ju självklart beställa lunch ner till dit du sitter. Inte kan man ju gå till restaurangen och sitta. Den ligger ju flera meter bort…

Jag stannar i några dagar till innan jag lämnar värmen. Vi har bestämt oss att inte försvara titeln i Casablanca. Även om vi inte förlorat en match där på dom två åren vi spelat så vill vi fokusera på dom stora turneringarna. Så det blir Monte Carlo nästa för oss. Kanske är lite dumt att slänga iväg 250 poäng, men som Jocke Nyström sa till mig, ni är för bra för att jaga poäng. Jag ser det likadant. Och sen om vi spelar skit så kan vi ju alltid spela en extra tävling eller två under resten av säsongen.

Men det är fortfarande semester, så jag stressar inte för mycket just nu.

Jag är kär.

Var bara tvungen att lägga in den här. För det var sjukt roligt.

Jag vill ha en hemma…

MIAMI!

Fan vad jag gillar den här stan. Mår alltid prima när jag är här. Kan ju även bero på att jag har några av mina bättre vänner här, men ändå, mår verkligen bra här. Jag bor inte på hotell denna veckan utan bor hos mina kompisar Luis och Jenny. Skönt att slippa hotellen för en gångs skull. Sen är utsikten här på 56e våningen rätt ok…

Jag hatar ju den här turneringen dock. Måste ju nämnas. Men när jag kom ut till anläggningen blev jag rätt chockad. Dom har äntligen gjort om omklädningsrummet så vi inte måste sitta i knäna på varandra. Tydligen har dom investerat 1 miljon dollar och uppgraderat allting som alla spelare klagat på. Se där ja. Nu kanske det kan bli en riktig tennisturnering av det här. Men den absolut största chocken var när dom sa att 12 banor på Key Colony målats om och ska nu vara exakt likadan som banorna vi spelar matcher på. Key Colony är en av alla banor som man måste träna på off site eftersom dom inte har tillräckligt med banor on site. Om detta nu stämmer så är det ett fruktansvärt stort steg framåt för turneringen. Hoppas hoppas!!!

Magviruset ville bara vara med mig i 24 timmar. Det tackar jag för.

Börjar känna mig lite för gammal för South Beach. Men låtsas som ingenting…

Just nu tar vi det lite lugnt jag och Horia. Vi tränar bara en gång om dagen. Det är långt till nästa match och vi känner båda att vi behöver lite avslappning. Så vi ökar träningsvolymen om några dagar.

Har New Balance skickat tillräckligt med skor till mig för denna resan…?

Min kompis Luis är tennistokig och spelar varje dag. Den som han brukar spela mot slår honom som oftast när dom spelar match. Så Luis frågade om han kunde spela en dubbel med mig mot honom och en annan lirare. För han ville krossa honom… Så vi gjorde det. Och krossade. Det var lite roligt faktiskt… Så för att göra allting ännu mer proffsigt så såg jag ju till att vi såg ut som riktiga tennisspelare båda två.

Houston.

Ja, det var väl ingen kanonmatch vi presterade mot Quisner direkt. Vi skulle förlorat den, sen skulle vi vunnit den och slutade med att förlora till slut ändå. Jag menar att vi spelar ett katastrofgame i första set där vi tappar min serve. Ett i andra där vi tappar Horias serve. Så vi ligger under 6/3, 5/4 och John Isner ska serva. Det betyder 99,9999999% av gångerna att matchen är över. Men vi lyckas bryta honom för att sen hålla min serve och avsluta setet med att bryta Sam. 7/5 till oss helt plötsligt. Sen gör vi 2 katastrofbollar i tiebreaket och matchen var över. Fan, fan, fan.

Inget lätt par att spela mot. Dom servar så sjukt bra. Dom servar från träd som man säger ibland. Så långa är dom. Jag var nog den kortaste på banan igår. Inte ofta det.

Så nu är jag på väg till Miami och sitter i en av loungerna i Houstons flygplats. Till Miami vill jag ju alltid komma så fort som möjligt. Ska bli skönt att se mina vänner och har ett lite mer socialt liv för en gångs skull. Grym stad Miami!

Annars är jag rätt glad idag över att jag alltid reser med ett miniapotek. Natten var inte rolig och jag hyfsat nöjd med att det fanns Imodium i mitt lilla apotek. Det där jävla viruset kom till mig med till slut ändå. Det hade varit otroligt svårt att spela idag, det kan jag säga. Det var längesen jag var på en turnering och det var så många som blivit sjuka. Spelare, domare, bollkallar och andra som jobbar för turneringen. Det var väl lite mission impossible att kunna åka därifrån helt frisk.

På vår day off hade vi en ny Stars Activity. Den här gången blev det besök i Corona baren på tennisen. vet inte varför alltid jag och Horia får göra det där med barer, men konstigt nog känner vi oss rätt bekväma där…

Nu väntar i alla fall några dagars vila. Från tennis. Det kommer bli lite South Beach. Lite mysiga restauranger. Lite trevliga barer. Kanske lite bikini till och med. Inte på mig dock…

Så ja!!!

Ok, jag är ju inte friskast i världen, det har vi ju sen länge konstaterat. Hissen går liksom inte hela vägen upp. Alla hästar är inte i stallet. Idag spelar jag en väldigt bra match. Förutom ett game. Ett game. Vi har set och break, Horia servar 4-3. Vi blir breakade. Vi breakar Berdych direkt för att få 5-4 och serve. Det är här mitt game kommer. Från ingenstans, ingenstans alls, slänger jag in 3 dubbletter. TRE!!!! En av dom på no ad poängen med såklart. Bja jåbbat Jåbban. Bja!!!! Jätteduktigt av dig.

Vi blir ju naturligtvis breakade men lyckas breaka Kubot för att få 6-5 och serve. Här räddar jag väl mig själv lite med att lägga undan 3 rätt svåra volleys på Horias förstaservar. Så det blev seger till slut i alla fall. Men många break blev det.

Så varför är jag inte frisk? Jo, för att jag spelar en väldigt bra match, för det gör jag faktiskt, men det enda jag känner är ilska för mina dubbelfel. Jag gör aldrig dubbelfel. Förutom idag då. Och alla andra gånger. Men annars gör jag aldrig dubbelfel… Skit samma. Skönt att vinna mot ett så bra par. Två bra tennisspelare. Berdych en sjukt bra dessutom. Men ännu skönare att äntligen bli av med den där noll-poängaren från förra året. Det betyder mycket för framtida rankingar.

Ingen match i morgon. Så det blir vilodag. Lite konstigt idag för övrigt. Melzer drog sig ur dubbeln och då kom Berlocq/Chela in. Men Berlocq skulle ju spela singel rätt sent. Så den dubbeln blev inställd och nu spelas den i morgon istället. Och varför drog sig Melzer ur? Jo för att det verkar gå ett magvirus här. En 5-6 spelare har blivit riktigt kassa i kistan och antingen gett upp eller inte kunnat göra sitt bästa. Får försöka passa mig så man inte ansluter till skaran.

Snackade lite med Isner och hans coach. Eller snackar rätt ofta med Isner faktiskt. Men en lite rolig grej hände i Isners första match. Speakern gör presentationen och Isner får naturligtvis applåder och jubel. Till sist presenteras domaren, våran egen Mohamed Lahyani. Och då får han lika stora applåder och jubel som John. Dom känner igen honom ifrån maratonmatchen men Isner och Mahut från Wimby. Superstar den där Mohamed…

Hur som helst. Vi har klarat oss förbi första rundan. Med dubbelfel och allt…

Indian Wells round 1.

Blir ett kort inlägg det här. Kom hem lite för sent från middagen och vi ställer fram klockan en timme i natt så jag måste i säng. Träningen har äntligen gått bättre. Tycker inte vi spelat så bra, men idag hittade vi spelet lite bättre. Och det behövs ju i denna lottningen. Det är ju den tuffaste dubbelturneringen som finns. Dom flesta singelspelare spelar alltid dubbel numera, speciellt i 1000 kategorin. Så någon otrolig skillnad från andra 1000-turneringar är det faktiskt inte. Men skillnaden är att praktiskt taget alla som kan spela dubbeln här gör det. Så det finns inte en enda bra lottning nästan. Den enda turneringen som det egentligen inte spelar någon roll att vara seedad.

Berdych/Kubot i morgon. Fruktansvärt tuff lottning. Kubot är ju före detta topp 10 spelare i dubbel och Berdych slog oss nästan på egen hand i Cincinatti senast. Men vi ska in och slita. Som alltid.

Annars har det varit rätt mycket att göra denna veckan. Foto shoot med ATP. En clinic med Wilson och autograf stund. Vi fick nya autograf kort av dom. Och lite andra saker att göra med.

Dom har “klämt” ihop oss på fotot för att få plats med oss båda. För så dåliga är vi inte på att placera oss… Kul att jag ser helt missbildad ut på kortet för övrigt.

Älskar även hotellet här. Inte bara stället. Mysig pool utsikt på kvällen…

Avslutar med något som man kan beskriva som “Only in America”.

Stick to tennis, Robban…

Ett av mina favoritställen på jorden det här. Indian Wells. Underbart! Men fan vad kallt det har varit dessa två dagar. Det var en storm igår så det var inte så roligt att spela. Sand i ögonen hela tiden och kallt. 10 grader på kvällen inte mer. Inte som i Sverige jag vet, men det brukar vara över 20 grader här.

Vi hade en photo shooting här igen. Precis som förra året. Det är ATP som tar nya bilder för alla media sammanhang och för planscher till turneringar och annonser och liknande. Lite roligt att testa på någonting annat. Men jag borde nog hålla mig till tennis. Blir lite bilder nu. Originalen får jag senare, så det blir lite dåliga iphone foton nu istället.

Lite roligt att hålla på med sånt här faktiskt. Även om man är bedrövlig på det…

Västerut.

Jag vet inte vad det är i år, men det känns som att jag inte göra annat än flyger. Mer än vanligt. Och då är det ju inte några korta flighter direkt. Kanske är det skillnaden från förra året då jag var skadad och missade 8 veckor. Då klagade jag i och för sig på att jag var på samma ställe hela tiden. Även om jag pendlade till Stockholm 3 dagar i veckan då. Men som sagt, i år känns det som att resandet har dopats. Nu är jag på väg till Indian Wells. Dock en otroligt trevlig ”swing” på touren. Vykortsstället Indian Wells följt av partystaden Miami. Jag gillar båda ställena faktiskt, även om det är USA. Men som ni vet, inte turneringen i Miami.

Dubai var inte mycket att skriva hem om. Vi har inte blivit så utspelade sen i Rom mot Bolelli/Fognini. Sjukt konstig känsla. Det enda jag kan jämföra det med när sådant händer är om du skulle mött någon som är Sverigeelit bland 18åringar och du är Sverigeelit bland 14 åringar. Ni som spelat tennis vet hur hjälplös man kände sig när man mötte någon som var några år äldre. Hur mycket bättre man tyckte dom var. Ungefär den känslan får man igen. Det spelar ingen roll vad man gör liksom. Den enda skillnaden nu är att jag vet ju att nästa gång jag möter dom kan vi vinna med 6-1, 6-1.

Glöm skiten bara, Robert.

Men nu är det som sagt USA svingen som gäller. Eller den första för året i alla fall. Det är nu vi vill göra bra ifrån oss. Två 1000-turneringar. Dom turneringar vi inte gjorde så bra ifrån oss. För många förstarundor. Bara två kvartar. Kvart är godkänt tycker jag, även om vi vill mer än så. Inte för att vi känner extra press att vinna när vi spelar 1000-turneringar. Motståndet är bara bättre från första rundan av naturliga skäl. Men vi är tillräckligt bra för att vinna dom, så det är ju det vi vill. Så vi flyger dit en 4-5 dagar innan vi börjar för att komma i så bra form som möjligt.

Även om det flyger och går fort i Indian Wells så är det inte så extremt som i Dubai. Det är sjukt svårspelat där när solen ligger på som jag redan skrivit om. Svårt för mig och Horia som inte behöver hjälp med farten, så vi får liksom spelar med ”kontroll” hela tiden. Svårt för alla naturligtvis, men jag har aldrig förstått utrycket ”Det är lika för alla”. Jag har aldrig tyckt det stämt. Vissa spelar bättre i vind. Vissas spel passar bättre för en dålig bana. Vissa bryr sig mindre om sämre förhållanden. Alla är olika. Därför tycker jag ”lika för alla” inte fungerar. Vissa har mer eller mindre svårt för saker. En aggressiv spelare är känsligare för andra saker än vad en defensiv spelare är.

Hur som helst, ny tävling. Skit i Dubai. Om allt går som det ska denna resan är jag i Indian Wells drygt 24 timmar efter jag vaknade idag.

Jag har pratat lite med SOK. Har väldigt svårt att förstå dom…

Jamen se där ja.

Nääääää…vi tar och glömmer den där rätt jävla snabbt, va?!?

Vi spelade skiiiiiit. Och dom spelade som från en annan planet. Var fan overkligt idag.

Bra start!

Stadig match i dag. Inget riktigt gläns, men stadigt. Det går som sagt fort här och vi servade helt ok så vi var aldrig riktigt i fara i våra servegames. Inga breakbollar emot oss och vi vann 29 av 31 poäng på förstaservarna. Det är bra det. Även om jag tycker vi måste höja förstaservesprocenten.

Alltid skönt att slå den senaste grand slam segraren. Gör man inte varje vecka. Paes/Tipsarevic vann även Chennai tidigare i år. Så det är ett bra par, ett väldigt bra par. Då känns det väldigt bra att gå av banan och känna att man kan spela bättre ändå.

Min syster, Annica, är ju här med man och barn. Lasse, Maxwell och Filippa. Maxwell sa någonting efter matchen som fick man att börja gapskratta. Direkt när alla går av banan går han fram till Paes och säger på klockren engelska “Do you know what? Robert won!!!” Jag kunde pussat ihjäl honom när jag hörde det. Underbart!

I morgon möter vi Erlich/Ram och då MÅSTE vi spela första matchen för dagen. Av säkerhetsskäl. Som ni nog vet är ju inte Israeler jättevälkomna här. Andy och Jonnhy har ju med sig egen säkerhetspolis här och får inte bo på samma hotell som vi. Så i morgon kommer alla som vill se matchen vara tvungna att gå igenom metalldetektorer, precis som på flygplatsen. Lite sjukt faktiskt. Men det är som det är.

Vi får ta och göra turneringen en tjänst och vinna…

« Previous Page — Next Page »