DC Torsdag.

Det blev inte så snart som jag menade att skriva igen, men det är rätt fullt schema under Davis Cup veckorna. Så ni får ursäkta. Nu har jag i alla fall morgonen off och inväntar lottningen klockan 13.00 för att sen träna klockan 15.00-17.00. Vi har tränat på bra och hårt hela veckan, det är så mycket lättare att göra det här än på touren. Missförstå mig rätt nu, men när du har inte en, utan två tränare på banan som ger dig råd, springer och hämtar bollar så det inte blir så mycket ödslande med tiden. Ja då är det lättare att träna hårt. Och med kvalitét. Det går otroligt fort inne på centrecourten, bollarna är riktigt snabba. Men vi är övertygade om att det är för att det är kallt i hallen så bollarna håller sig lite mindre längre. På Fredag, när det är fullsatt förhoppningsvis, så kommer det ju vara klart varmare. Då reagerar bollarna helt annorlunda, slits lite fortare eftersom dom inte är lika hårda när det är varmare. Det spelar faktiskt en otroligt stor roll på bollarna. Varmt eller kallt. Till exempel finns det inget ställe där bollarna beter sig så olika från dag till dag som nere i Melbourne. Där kan det kännas som en helt annan boll, ett helt annat märke. Men det är ju också det ställe där vädret ändrar sig mest tycker jag. Four seasons in one day som dom säger.

Tillbaks till Davis Cup. Igår var väl den tråkigaste tillställningen på hela veckan. Det är en ära att få vara med om allting på en Davis Cup-vecka, men banketten är aldrig rolig. Det är tal efter tal. Och ofta känns det som att det är samma tal varje gång. Men som sagt, det är avklarat och nu är det bara att köra på. Lottningen sker klockan 13.00 och det ska bli kul att se om dom verkligen kommer anmäla Nalbandian. Jag läste på text tv och i tidningen att han ska vara på väg hit efter ett träningspass i Argentina. Det låter så otroligt oproffsigt, så jag tror inte på det innan jag ser det med egna ögon. Men det förändrar inte något för våran uppladdning, vi koncentrerar oss på oss själva och kommer fortsätta med det.

Jag kan vara rätt grinig pÃ¥ en tennisbana. (Där med för övrigt…) Och Davis Cup träningar är inget undantag. Ibland lite för mycket kanske. Jag tänkte pÃ¥ det en kväll. LÃ¥g och tänkte pÃ¥ alla andra Davis Cup veckor jag varit med pÃ¥. DÃ¥ har det alltid funnits en dag där jag flippat ur totalt. Det är lite som en process tror jag. När man har nÃ¥gonting otroligt stort och viktigt som man tränar till, vill man att varje träning ska vara, ja, perfekt. Man borde ju i och för sig veta att sÃ¥ aldrig, aldrig är fallet. Men, man har svÃ¥rt att hÃ¥lla styr pÃ¥ känslorna eftersom dom är sÃ¥ mÃ¥nga fler än under dom “vanliga” veckorna. För mig i alla fall.

Rätt kul innan banketen igår faktiskt. Våra kostymer låg och väntade på vårt samlingsrum som vanligt. Men av någon anledning så har dom mixats ihop. Vissa byxor till andra kavajer. Och av någon anledning så måste Vincis byxor försvunnit. Förra matchen var likadant. Han har ju en kropp som en vandrande pinne och dom minsta byxorna hänger på honom som på en rappare. Måttligt irriterad igen frågade han efter ett skärp eftersom han glömt sitt eget. Men vem fan av oss är lika smal som honom? Han testade strängaren Wippsons skärp, men behövde göra hål en decimeter från det sista hålet. Det slutar med att han tar coach tejp som skärp. Riktigt roligt. Inte så snyggt dock.

Dags för lottning snart. Får se om David den Store kommer vara där.

Liknande inlägg:

1. DC-baksmällan. Som vanligt åkte jag på en baksmälla efter matchen i...