Båstad, Sverige.

Då var man äntligen tillbaks i Sverige. Det har inte blivit mycket svensk mark för mig i år. Har mig själv att skylla i och för sig som jag sagt innan eftersom jag spelat så mycket tävlingar. Men även att jag valt att åka till Frankrike för det mesta av personliga själ. Senast var det en vecka för Stockholm Open, innan det var det 2 veckor för Davis Cup i Lidköping och innan det var det 2 veckor för Swedish Open. Inte mycket det. Men innan Båstad var det nog fan i mig Davis Cup i Stockholm mot Argentina som var senaste gången. Måste dubbelkolla det, men jag tror nog det är så. Hoppsan…

Har ju inte haft så mycket att göra dessa dagarna, slappat rätt rejält och åkt på en dunderförkylning. Har till och med tappat rösten på grund av det. Folk omkring mig har aldrig varit så glada! Så uttråkad som jag var kollade jag runt lite på internet och inte bara på dom där snuskiga sidorna… utan kollade även lite resultat och denna veckan är det ju bara challengers. Nästa vecka spelas ju Helsingfors. En mycket bra tävling tycker jag. Lyckades vinna den två år i rad, i dubbel om jag nu behöver påpeka det… Ett år med Robin Söderling och ett år med Yen-Hsun Lu. (Även om jag kvalade in i singel och gick till kvarten ett år och hade 4-1 i avgörande set mot Arvind Parmar men torskade…fan!!!) Båda dom åren när jag spelade slog det mig samma sak som det slog mig nu när jag kollade på kvallottningen. Hur få svenskar det är som spelar.

Jag om någon vet hur dyrt det är att spela tennis på heltid. Jag vet inte hur många år som jag spelade liga i Tyskland för att kunna hålla huvudet över vattnet ekonomiskt. Det var som en ond cirkel nästan. Man började spela med ”fylld” plånbok i slutet på augusti och sen var man tvungen att få dom pengarna att räcka resten av året. Runt april/maj brukade det alltid tryta för mig och kunde inte spela som jag ville och ofta fick man välja bort tävlingar som man ville spela för att flyget var för dyrt. Så jag vet precis alla problem som ekonomin har för en spelare som försöker komma upp utan någon uppbackning från förbundet eller sponsorer. Jag var en av dom. Och när Helsinki gick var tävlingen mindre och utan hospitality, men man måste ju inte bo på det officiella spelarhotellet om det är för dyrt…

Hur som helst. Jag fattar det inte nu och jag fattade det inte då. Vad fan håller killarna på med i Sverige? Här finns en riktigt stor challenger en knapp timmes flyg från Sverige. Hyffsat billiga flyg dessutom. (Jag flög mycket till Finland när jag var skadad som värst för att träffa min fysio där, Jarmo Ahonen.) Varför åker ingen över och chansar till kvalet? Vi har inga challengers i Sverige och mycket närmare än så här kommer vi inte just nu. Stick för fan dit och spela!!! Jag vet inte om det händer något viktigare i Sverige just nu, men jag fattar inte detta. Vintertour? Elitserie? Sorry alla ni lirare som läser detta. Jag fattar det inte. Om nån av er vill kommentera varför så gör gärna det! Jag svarar. Har ju inget annat för mig nu…! Det går inte att komma fram i tennisen utan att ta chansningar. Det är endast ett fåtal spelare i världen som är så pass bra i tennis att dom kan styra sin karriär precis som dom vill.

På tal om Tyskland så var inte det in favorit tid på året ska jag erkänna. Gillade inte att vara i Tyskland. Men ett av åren som jag spelade i Krefeld nära Düsseldorf så hade vi ett sjukt roligt lag. Eller vad sägs om Björn Rehnquist, Kalle Flygt, Fredrik Bergh, Patrik Fredriksson, Magnus Larsson, Robert Lindstedt, Jürgen Melzer + två roliga snubbar till, en spanjor Tati Rascon och en österrikare Philipp Müllner. En slovak eller tjeck, Ota Fukarek var också med, men han var ärligt talat inte roligast i världen… Fan vad roligt vi hade i alla fall. Det året gick vi upp till Bundesliga efter att ha vunnit sista matchen för säsongen i en ren seriefinal. Vi låg under med 4-2 efter singlarna och 3 dubblar återstod. Fukarek/Rascon vann på förstadubbeln, Melzer/Müllner vann andradubbeln så var det bara jag och Kalle kvar som kämpade vid 4-4 i lagmatchen. Vi låg under break i 3e set mot Knippschild/Falke. Jens Knippschild hade nån vecka innan vunnit Swedish Open och detta var deras starkaste dubbel som skulle vinna enkelt. Efter att våran hemmapubliken börjat stötta så mycket att dom till och med hoppat sönder våra provisoriska läktare har vi äntligen matchboll i Knippschilds serve. Kalle slår sin patenterade backhandretur ner på Jens fötter, jag fintar inbrytning och han går på den, bollen kommer mot mig och jag trycker ner den rak. Game, set, match, Bundesliga!!! Ett av mina absolut roligaste tennisminnen. Visst det är inte Davis Cup, lag-VM eller grand slam. Men det var otroligt roligt att spela i ett lag med enbart bra kompisar. Man var som en familj nästan. Sitter och småler när jag skriver detta. Sen blev det en eller två Weizen i klubbrestaurangen…

Så, ut och lira nu svenskar…

Tebaks…

För mycket rosévin senare och många soltimmar vid poolen så är man tillbaka i dom kallare delarna av Europa. Eller inte så kallt som i Sverige kanske. Är i Montpellier nu i några dagar och vilan fortsätter. Laddar batterierna och försöker få hjärnan att tända till igen. Den har varit rätt mosig. Semestern i Cypern var långsam om jag säger så. Man gjorde inte många knop. Vill ni åka på en lugn och avslappnande semester så rekommenderar jag Aphrodite Hills Resort. Perfekt ställe att stressa ner efter en lång säsong. Blev nästan stressad för att jag inte gjorde någonting alls. Hur sjukt är inte det?

Jag har inte kollat så mycket på ATPs hemsida om jag ska vara ärlig. Masters börjar snart har jag hört. Kul för dom grisarna som lyckades gå dit!!! Men jag är int bitter… Kul för dom. Verkligen… Eller inte. Men jag är int bitter.

Jag kommer nog vila i en vecka till ungefär. Men joggar lite lugnt varannan dag för att inte få kroppen att somna helt. Vet inte om jag tog upp det förra året, men jag gjorde misstaget för några år sedan att vila helt i 3-4 veckor. Utan att praktiskt taget ta ett steg. När man sen börjar träna så säger kroppen emot på ett otroligt jobbigt sätt. Du får smärtor överallt. Och då menar jag inte träningsvärk. Du får ont i axeln och kan inte serva, ont i armbågen och kan inte slå forehand, ont i knäna och du kan inte springa ordentligt. Kroppen är ju så finjusterad efter att tränat i ett helt år så när du slappnar av och börjar köra igen så tar det ett tag innan kroppen hinner ifatt träningen om jag säger så. Det är viktigt att ta det lugnt i början. Eller så är det bara min kropp som är skit!

Som jag sa i förra inlägget får man försöka hitta saker att skriva om eftersom mitt liv på den här bloggen är rätt tråkigt utan tennisen, så jag hoppas ni har överseende med det. Ska försöka poppa till mig själv lite. Eller så ljuger jag ihop lite storys och säger att allt är sant. Som tidningarna gör ungefär…

På tal om det så slänger jag väl in en story. Som är sann. Faktiskt. Det är en av våra mest sköna spelare vi haft tycker jag. En av dom roligaste på banan. Anders ”Ante” Järryd. Han spelade en turnering som ung, eller han måste varit rätt ung eftersom matchen spelades med endast 4 bollar. Satellit, challenger, jag vet inte vilket. I alla fall, Antes motståndare servar för matchen, jag vet inte vad ställningen är, men så som storyn utspelar sig antar jag att Ante är mer eller mindre chanslös. Hans motståndare slår in sin förstaserve och Ante drämmer iväg ett homerun lång, långt ut från banan. 15-0. Nästa poäng, serven kommer och Ante dunkar iväg den ännu längre. 30-0. Tredje poängen, dunk! Homerun nummer 3. 40-0. Nu har Antes motståndare bara en boll kvar och säger detta till domaren och innan han hinner svarar säger Ante att han behöver bara slå in bollen. Ok, motståndaren servar lugnt och fint… Vad gör Ante?!? Jo han dämpar den som i cricket och går fram och tackar för matchen.

En av mina absoluta favorit storys och det är skönt att veta att fler än jag kan bli riktigt tokig på en tennisbana. Sorry Ante, men det är för roligt för att inte nämna… Och jag har ju inget annat att skriva om!!!

Semester…

Då satt man på ett plan igen. Hade funderingar på att inte åka någonstans utan istället bara dra hem till Sverige och slappa. Det känns faktiskt som semester när man reser året runt. Att bara få vara hemma i Sverige. Vilken lyx!!! Men så är det ju det där med vädret. Sol trivs man ju i. Men som vanligt krånglar jag ju till det för mig så gott jag bara kan när jag ska ta beslut. Vi hae bestämt oss för att sticka till Guadalupe, där vi fick en väldigt bra deal. Och när jag ska boka flygresan så ringer min flickväns coach och frågar henne vart vi ska på semester. Då säger han, men är det inte orkan där nu? Vi kollar www.weather.com och visst. Orkansäsong i full sving. Regn i över en vecka. Ååååååååh!!! Så då kollade vi andra alternativ och det blir Cypern istället. Så det är dit vi är på väg nu. Tack Magnus!

Jag har varit kvar i Paris sen förlusten för att jag var tvungen att fixa en grej på en av ambassaderna här. Skulle dit i Torsdags, men då var det stängt på grund av ledighet även fast jag bokat ett möte online! Så då testade jag i Fredags, men då vägrade dom släppa in mig. Utan att gå in på vad jag skulle göra där så kan jag bara säga att jag kokade av ilska. Stannar 3 extra dagar för att fixa någonting som är bråttom och det skiter sig totalt. Klassiskt. Härligt så artiga fransmän kan vara ibland… Bra start på semestern! Men nu hoppas jag att det ska bli lite lugnare. Jag vill bara ligga vid en pool eller på en strand utan att röra en fena och inte bara dricka vatten… Men vet inte om jag kommer klara av det utan att få dåligt samvete. Lovar att göra ett försök dock.

Snackade med en reporter häromdagen som undrade om jag fick fundering på att sluta på grund av våran dåliga avslutning på säsongen. Jag svarade med att jag och Horia inte spelat så bra, men vi ska jobba på det och starta 2011 innan vi tar det beslutet. Nej, svarade reportern, jag menar om du fick funderingar på att sluta spela tennis överhuvudtaget… Tack för den! Inte visste jag att våran säsong var så katastrofal. Sorry, men jag var tvungen att ta med detta, hoppas du förstår.

Nu något helt annat. Säsongen är ju över för min del så det blir inte endast tennis i bloggen. Blir liksom inget att skriva om då eftersom jag inte har någonting med det att göra på några veckor. Så, något helt annat… Minibarer på hotell. Priserna kan vara rätt saftiga för olika saker där och igår fick jag mig en chock. Visst, vi hade checkat in på en väldigt bra hotell vid Place Vendome, men ändå. Törstig innan läggningsdags kollar jag vad vattnet kostar i minibaren. 8€… 8€ för 0,5 liter vatten?!? Jag vet inte om jag är för stolt eller om jag är för snål, men jag gick ut och handlade två flaskor vid närmsta snabbköp. Jag har bott på väldigt många grymma hotell under karriären, men det där var det saftigaste jag varit med om. Det sjuka är just att det är sådana ”småsummor” som jag reagerar på. Sen nästa dag kan jag gå ut och shoppa för 100€ utan att blinka. Man är troligen inte rätt funtad ändå. Det stämmer nog vad alla säger om mig…

Easy Jet.

Ja, jag måste bara skriva om det här. För det är lite för sjukt egentligen. Magnus nämnde det på sin blogg och “varnade” mig även om att en artikel var skriven. Om ni inte orkar läsa Nors senaste inlägg kan ni ju bara klicka här. Att detta överhuvudtaget blivit en artikel är rätt sjukt. Eller vänta, det har ju blivit två stycken. Tur att Magnus sa till mig om artikeln annars hade jag inte fattat vad det handlade om när ju denna reporter ringde mig idag för att följa upp sin artikel.

Det som förvånar mig mest är egentligen att man som reporter bara skriver en artikel baserat på ett inlägg i en blogg utan att kontakta författaren först eller ens skriva ut bloggsidans adress. Hur som helst, det handlar om det inlägget jag skrev efter Baselförlusten när jag flög till Nantes med Easy Jet. Jag vidhåller fortfarande att det är ett skitbolag liksom alla andra lågprisbolag. I artikeln står det ju att jag betalade 9kg övervikt online och hade 1kg till som dom ville jag skulle betala på flygplatsen. Det som inte framgår, och detta är mitt fel, är ju att jag har 10kg övervikt totalt för att jag inte får ta med min racketväska på dessa flyg. Alltså mitt handbagage på alla andra flyg. Min resväska väger runt 20kg vilket är standard på många flygbolag, även om detta blivit ändrat till 23kg på många av dom bra bolagen. Men, tack vare att Easy Jet inte tillåter mig att ta med min racketväska så måste jag checka in 2 väskor istället för en och får därför mer vikt i bagaget. Enda anledningen till att jag tog Easy Jet var för att det var den enda direktflight som gick. Hade jag tagit Air France via Lyon så hade det kostat lika mycket. Fast Easy Jet säger att deras biljett kostade runt 100€, men blev totalt runt 230€. Det är alltså detta som stör mig. Alla dolda avgifter. Så om ni reser mycket och har bara handbaggage. Använd lågprisbolagen, det funkar nog bra då. Men har du väskor, tro mig, det blir inte mycket billigare i längden.

Sen det sjuka i denna artikel är ju att reportern frågade mig vilka mina 3 favoritflygbolag var. Då svarade jag Singapore Airlines, Emirates och SAS. Då står det helt plötsligt att Lindstedt hyllar SAS. Jag har väldigt svårt när reportrar sätter orden i munnen på mig. Jag gillar inte det. Eller vad sägs om frågan, “Vad var du ute efter?” Med tanke på mitt inlägg alltså. Om ni inte vet det, så om en reporter frågar runt 20 frågor så kommer ofta runt 10 med i artikeln. Så att man är som oftast i händerna på själva reportern som målar den bild han/hon själv vill. Andra artikeln kan ni kolla här.

Att jag framstår som en bortskämd tönt…det sa jag.

Avslutar med en liten “skämmig” grej som hände igår i omklädningsrummet. Ett idrottsomklädningsrum är nog bland det mest maskulina och macho ställen man kan vara på. Ni som idrottat oavsett nivå, från korp till elit vet vad jag pratar om. Så det som hände är extra roligt tack vare just denna macho attityd som finns där. Jag har alltså duschat, torkat av mig och letar i min väska för ett par kalsonger. Under en massa lindor och annat skräp jag har i racketväskan ser jag ett par svarta Björn Borg kalsonger. Perfekt tänker jag och tar på mig dom. Men något stämmer inte. Fan vad tajt dom sitter. Allt får liksom inte plats där det ska om vi säger så… Då tittar jag ner och ser att jag har fått med min flickväns svarta Björn Borg trosor istället och står nu i omklädningsrummet iklädd endast dessa. Jag hittade rätt snabbt ett par kallingar i väskan och tog på mig dom. Lite pinsamt måste jag säga. Och sorry, det finns inga bilder på detta…

Och vi torskade. Igen.

Paris, Paris.

Äntligen. Sista tävlingen är här. Eller troligen sista. Denna säsong har känts otroligt lång. Troligen för att jag i slutet av förra säsongen sa att jag spelat för mycket och skulle trappa ner med tävlingarna 2010. Och vad gör man? Jo, man spelar ännu mer. Skäms lite för hur mycket jag har spelat. Jag har ofta sagt att man inte kan jaga poäng och det är viktigt att ta det lugnt och inte stressa under en säsong. Så gör man precis tvärtemot vad man säger. Jag har aldrig påstått att jag är en vis man… I alla fall. Det känns otroligt skönt att semestern snart kan börja.

Visst, jag har inget emot att skjuta på ledigheten någon vecka, men det ser onekligen mörkt ut på Kameruns avbytarbänk. Lottningen vi fick här i Bercy är inte den lättaste. Men dubbeln i Mastersturneringarna är alltid ett riktigt getingbo. Dom bästa är praktiskt taget alltid med. Jag tittar aldrig framåt i lottningarna, men denna gången gjorde jag det. Moodie/Norman för att möta Fyrstenberg/Matkowski för att möta Bryan/Bryan. Det är mycket att klara en under en och samma vecka. Inte omöjligt, men tufft. En sak är säker i alla fall. Oavsett vem som går fram på våran kvart, så kommer dom 3 första matcherna vara otroligt tråkiga att titta på. Banorna här är väldigt snabba så när 4 storservare möts i dubbel, tre matcher i rad. Ja, det kommer inte bli så mycket spel. Men, vi har schabblat för mycket under slutet av säsongen så vi får skylla oss själva att vi är i den situation vi är.

Annars så känns det verkligen att slutet av säsongen är här. Precis som jag skrev för ett tag sen så tryter ju orken så här dom sista veckorna. Man orkar inte vara lika seriös med uppvärmning, mat, träning. Det enda jag känner mig riktigt bra på just nu är att ligga i sängen. Men det är kanske därför jag inte är en bättre tennisspelare… Snackade ju med John Isner i Basel i hotellgymmet där och han sa att han inte orkade vara lika seriös längre. Han hade käkat wienerschnitzel med pommes frites dagen innan och hade dåligt samvete… Skönt att veta att fler lirare känner likadant.

Jag har spenderat mycket framför datorn och letat efter semesteralternativ. Vi har nog beslutat att vi inte orkar resa runt 10 timmar för att komma någonstans, så vi funderar på en spa vecka i södra Europa. Det skulle funka det med tycker jag. Ligga och få olika massager varje dag och ha en paraply-drink i handen hela tiden. Det funkar…

Det går sådär nu…

Det har fan funkat bättre. Ingen dålig match igår, men heller ingen bra match. Och om jag ska vara ärlig, så vore det rätt bra om vi kunde spela liiiiite bättre just nu. Eller mycket. Det var faktiskt runt 10 personer som kollade första set igår, sen kom folk efter Rogers match. Simon Aspelin, Julian Knowle, Michael Kohlmann och Jarkko Nieminen satt och kollade på eländet. Vi hade en domare som inte är min favorit. En tysk, Roland heter han tror jag. Sjukt dålig är han. Så när jag ska returnera för första poängen i hela matchen vänder jag mig till Julian och säger att jag är fan redan förbannad för att han sitter i stolen. Behöver jag säga att Julian garvade? Som oftast gör denne Roland otroliga missar i matcherna, även om han igår skötte sig helt ok. Men han gjorde en tabbe som jag aldrig varit med om på en här nivån. När han ska presentera spelarna så börjar han med:

“On the left of the chair from USA, Eric Butorac and from….eh….” Så sätter han hande på mikrofonen och frågar Julien Rojer var han kommer ifrån. Duktigt!

Testade något nytt idag. Flög med EasyJet. Det kommer jag inte göra igen. Fy fan vilket bolag. I alla fall om man har mycket packning. Bokade resa Basel-Nantes. Biljetten kostade runt 100€ och sen för att det skulle bli billigare betalade jag väskor och extra vikt online till en ytterligare kostnad av 120€. Alltså dyrare än själva flyget. Sen kommer jag dit och ska checka in och hon som sitter bakom desken säger jag har en massa kilo i övervikt. Jag påpekar att jag redan betalt online och hon kollar närmare. Jo, det stämmer sa hon. Du har köpt 9kg extra. Precis sa jag. Hon fortsätter, men du har fortfarande ett kilo för mycket i bagaget. Jaha, sa jag, och kan vi inte fixa det på något sätt, med mitt Tom Cruise leende i högsta hugg. Jo du kan ju betala det, kom till svar. Det slutade med att jag tog en plastpåse och stoppade smutstvätt i den och använde som handbagage. Fy fan. Men jag kanske är miljöskadad. När man flyger mycket och har guldkort på olika flygbolag vänjer man väl sig vid en viss service. Men ändå, ett kilo?!?

Då var det bara Paris kvar. Allt eller inget. Kan vi inte spela liiiiite bättre??? Vi har det i alla fall i våra egna hände så att säga. Vinner vi våra matcher så klarar vi det. Men dom resultat vi haft i Mastersturneringar får mig inte att känna mig speciellt självsäker. Så jag känner mig som vanligt med andra ord.

Thomas Johansson och Viktor Hägerström från Swedish Open och Stockholm Open hade åkt ner på inbjudan av Roger Federer. Tournament directors åker ibland till olika turneringar för att se hur jobbet sköts på olika ställen. Det är bra tycker jag. Utbyte av idéer och så. Alltid kul med mer svenskar på tävlingarna. Eftersom både jag och Simon vägrade vinna så satt vi alla fyra i hotellbaren på kvällen och tog en öl. Eller två. Snackade gamla minnen och drog partyversioner av olika storys. Kul!

Varför?

Ibland undrar jag varför ATP inte använde sitt inflytande mer och säger hur ett schema ska läggas. Jag vet att dubbel inte prioriteras i dom Europeiska tävlingarna, men lite hjälp kan vi väl fan i mig få? Vad har fått mig lite irriterad nu då? Jo dagens schema här i Baasel. Att vi spelar på en Måndag skiter jag i, men det är just schemat i sig. Dom spelar endast 5 matcher idag, varav två dubblar. Min och Simons. Se länken nedan.

Order of play.

Som ni ser spelar vi alltså samtidigt som Roger Federer, n.b. 18.30. Allvarligt talat. Man skulle kunna sätta Nalbandian samtidigt på vår bana och inte en jävel skulle komma ändå. Och det spelas bara 5 matcher!!! Sätt dubblarna followed by från klockan 14.00. Det kan inte vara så svårt. Jag menar, även min morsa skulle gå och kolla på Roger om hon var tvungen att välja…

Dubbelpartners…

Tänkte bara nämna dom senaste paren för 2011.

Aspelin/Hanley splittar och går tillbaka till gamla partnerskap. Så dom två nya paren är……drrrrrrrrrrrrr…(trumvirvel)

Aspelin/Knowle

Hanley/Paes

Varsågoda.

Ända in i kaklet!

Vissa av oss verkar ha fått Masters-frossa så här på slutet av säsongen. Tittar man på några av dom som ligger nära för att kvalificera sig så har det varit en hel del konstiga resultat dom senaste veckorna. Att vår förlust mot ”Råttorna” inte är något vidare är inget jag sticker under stolen med. Vi ska slå dom bara. Inte bra gjort av oss. Ingen bra match. Skit också!

Så veckan i Montepellier gick från att kunna vara en av dom roligaste för året, personligen, till att vara en av dom hemskaste veckorna för året. Vi spelar på måndag och torskar ju. Då är det en hel vecka kvar tills jag kan bege mig till nästa tävling. Enda grejen är att när du förlorat på Måndagen känns det nästan som att du aldrig var med i tävlingen. Jag stannar ju för att träna, men det känns lite som att man är en oinbjuden luffare som glider omkring i playerslounge och försöker mygla till sig träningsbanor och bollar. Prioriteten ligger ju själklart hos spelare som fortfarande är kvar i tävlingen och under inomhustävlingarna är det som oftast väldigt, väldigt ont om banor vilket i sin tur leder till ont om tider att träna på. Det går ju liksom hand i hand. Så man får fråga lite försynt om det eventuellt är ok att spela om någon inte behöver just den timmen, eller om någon kanske till och med är ”looking”. Vad betyder ”looking” då? Jo, det är när någon inte hittat någon att träna med, så du skriver Lindstedt + looking på träningsschemat så kommer nästan alltid någon och skriver till sitt namn så man kan träna. Det är viktigt att hitta någon som fortfarande är med i tävlingen att träna med också, för annars får du inga nya bollar att köra med. Och det går ju inte alls…!!!

Denna gången var det Taylor Dent som behövde någon att träna med så jag skrev upp mig och sa att jag tränar endast om det är ok med honom. Jag gillar inte att skriva upp mig med singelkillar utan at veta att det är ok för dom att köra med mig. Det finns ju en del som inte har mycket till övers för dubbelspelare. Så det gäller att vara säker. Men Taylor är en riktigt schysst kille så vi körde i ca. 90 minuter. Avslutade med ett set singel. Det var riktigt kul att spela lite singelpoäng igen måste jag säga. Bra träning!

Eftersom jag spenderar rätt mycket tid just här i Montpellier numera så har man ju en del vänner som vill ha biljetter. Är du med i tävlingen är ju det ingen fara, då får du några varje dag. Men har du torskat så har du inte rätt till några alls, om nu tävlingen inte är riktigt snälla och ger dig ändå. Så för att få in kompisarna så behövde jag alltså fråga andra spelare om dom använder sina biljetter. Så då sprang man där som en luffare igen och frågade om det var ok om jag tog någons biljetter. Gillar inte att göra det alls. För jag vet hur många förfrågningar man får ibland och man orkar liksom inte höra att någon vill ha biljetter ifrån dig mer. Men eftersom jag visste att Jarkko Nieminen inte hade några polare i Montpellier så fick jag av honom. Jarkko är bland dom snällaste människorna jag någonsin mött. På eller utanför en tennisbana.

Men nu är luffarveckan över och jag hoppas att det var den sista på länge. Eller i alla fall på 2 veckor. Semester eller Masters. Basel kvar, sen Paris bercy. Får se om vi kan bli av med frossan…

Men först måste jag ju ta mig till Basel. Har bokat flyg med Air France, men dom hade ju strejk igår. Utöver den här satans pension-strejken dom har här. Dom måste strejka mer i det hör landet…!!!!! Jag fattar inte hur det kan tillåtas hela tiden. Träffade en kompis snabbt igår som bor i Marseille. Han sa att det ligger sopor i 2 meter höga drivor överallt i stan. Sopgubbarna har strejkat ett tag nu. Är det ingen som vill jobba här eller???

Montpellier och dubbel 2011.

Då var det dags för turnering i Frankrike igen. DOm har en del här får man ju säga. Men tennis är otroligt populärt och det är som oftast slutsålt på deras tävlingar. Kan ju också bero på att dom nästan alltid har 3-4 riktigt stora franska spelare med i lottningen. Dom har ju en del ätt välja på… Denna vecka är “ny” eftersom den flyttades hit från Lyon. Och som seden sig bör är det alltid kaos när en tävling arrangeras någonstans för första gången. Som vanligt ör det svårt med träning under inomhus säsongen. Träningsbanorna ligger 15 minuter ifrån arenan och är ett helt annat underlag. Greenset för träning, acrylic on wood för match. Det är svårt att gilla sådana lägen, men man måste. Eller vad sägs om våran inbollning idag inför våran match. Vi spelar klockan 18.00 ikväll och bollade in……………09.00. Inte den uppladdning vi brukar ha riktigt. Men lika för alla. Eller för dom flesta i alla fall. Vi möter “råttorna” som dom kallas, eller “the Rats”. Thai tvillingarna Ratiwatanas. Tuff match. Det ör ett sånt lag som inte ger dig någonting utan du måste slå dom för att vinna. Kanske låter lite knäppt, men spelar du tennis så vet du vad termen “du måste slå dom/han för att vinna” betyder.

Kort blogg idag, för nu måste jag ta mig en liten tupplur. Vaknade ju tidigt som fan idag. Tänkte avsluta med lite nya dubbelpar för nästa år, om nu någon är intresserad. Detta är ju rykten, några mer seriösa än andra…

Llodra/Zimonjic

Mirnyi/Nestor

Knowles/Mertinak

Bhupathi letar efter partner. Dhlouhy/Paes splittar till 95%, Cermak letar. Jag spelar vidare med Tecau. Aspelin/Hanley fortsätter, vad jag vet… Jag tycker dom tre översta är intressanta. Zimonjic dumpade Nestor tydligen. Undrar hur Knowles/Mertinak kompletterar varandra. Jag tror Mirniy/Nestor kan bli riktigt farliga.

« Previous Page — Next Page »