Bra fejkat.

Skön vinst idag. Även om jag var tvungen att fejka. Kanske inte världens mysigaste information som kommer just nu, men jag är ju bara en vanlig människa… Jag säger det bara en gÃ¥ng sÃ¥ vi inte behöver fÃ¥ för mÃ¥nga mentala bilder av det hela. Diarré. SÃ¥ där, jag sa det. Hela dagen har varit sÃ¥där fÃ¥r jag säga och jag kände redan under inbollningen i hettan här att mina krafter minskade praktiskt taget med varje slag. SÃ¥ jag spenderade resten av tiden med att dricka sÃ¥ mycket som möjligt (man blir ju uttorkad) och försöka fÃ¥ i mig sÃ¥ mycket mat jag kunde fÃ¥ i mig. Sen när matchen började hade jag tvÃ¥ ben som vägde runt 100kg styck. Hade liksom inget tryck i dom. SÃ¥ jag fejkade.

Alltså, försökte visa så lite som möjligt och det gick vägen. Även om jag kände mig som en torr daggmask i Sahara. Vi fokuserade extra mycket på våra servar och mer eller mindre fick två break gratis. Tack för kaffet, dom tar vi.

Jag trodde inte vi skulle vinna och väntade praktiskt taget hela matchen pÃ¥ att vi skulle börja förlora bollar. Men det kom aldrig. Sjuuukt skönt. Första rundar är alltid jobbiga och att fÃ¥ den överstökad är mums. Nu blir det Davis Cup i morgon antar jag. För jag förmodar att Starace/Bracciali kommer spela i Lidköping. Skulle bli förvÃ¥nad annars. Om jag mÃ¥ste välja vilken match jag helst skulle vinna om det nu blir sÃ¥. Den i morgon eller den i Davis Cup sÃ¥ väljer jag bÃ¥da…

Gick till Svenska Kyrkan här i New York igår. Inte för att be eller för att hämta inspiration för våran match. Nej, mycket ytligare än så. Gick in och sen direkt till cafét där och handlade en påse bilar och en 250 grams Marabou chokladkaka med Daim. Tråkigt!!!!! Svenskt godis, det blir fan inte bättre. Om ni inte visste det så finns det alltså en Svensk kyrka här. Mitt på Manhattan. Eller kyrka och kyrka, det är en vanlig byggnad där du kan gå in och läsa Svenska tidningar, böcker eller det där normala som görs i en kyrka. Ni som går vet bättre än jag. Hur som helst, kul med lite Sverige efter så många veckor här i kocko-landet.

Efter matchen kommer en av media killarna fram till mig och säger att jag har press. OK, det var som fan. Press efter en förstarunda. Det har inte hänt innan. Och har fortfarande inte hänt… Danska tennistidningen ville prata med mig, dom gjorde ett reportage om Frederik Nielsen tror jag det var. SÃ¥ jag passade pÃ¥ att ljuga lite och berätta smaskiga sexiga detaljer om Wozniacki… Nej det gjorde jag inte!!! Inga korkade kommentarer nu!

Tillbaks på rummet och jag dricker recovery och en massa vatten. Måste få i mig så mycket jag kan så att jag kan vara fräschare i morgon. Viktig match!

Jättestort äpple!

Till skillnad frÃ¥n New Haven sÃ¥ har jag ett liv här i New York. Har varit lite lat med bloggandet tack vare det. Men nu var det dags tyckte jag. Ã…kte som sagt direkt till New York efter finalen i New Haven. Snabb media, hämta kvittot pÃ¥ prispengar, tacka alla i loungen som hjälpt till under veckan och direkt till hotellet för att packa och duscha. Sen 2 timmar i bilen till New York. Lämna väskan pÃ¥ rummet och sen ut och äta middag och fira segern med lite skumpa. AlltsÃ¥ inte mycket Ã¥terhämtningsjobb efter matchen. SÃ¥ pÃ¥ Söndasgsmorgonen mÃ¥dde inte kroppen sÃ¥ bra. Nej, inte bakis!!! Men eftersom jag inte stretchade och satt trÃ¥ngt direkt efter matchen, gör att man blir rätt stel och jag kände mig verkligen som mina 33 Ã¥r. Kanske 34 till och med…

Hur som helst. Älskar den här stan. Alltid lika kul att komma hit. Bor pÃ¥ ett av mina favorit hotell för Ã¥ret med, Library Hotel. Inte en endaste spelare bor pÃ¥ det här hotellet förutom jag och det gillar jag. Vill inte bo pÃ¥ hotellen där större delen av lottningen bor. Man ser ju alla pÃ¥ tennisen, sÃ¥ varför ska man se dom pÃ¥ kvällen ocksÃ¥ för? Även om Manhattan är rätt litet, sÃ¥ det är ju nästan omöjligt att inte stöta pÃ¥ folk hela tiden. PÃ¥ tal om det, pÃ¥ väg till middagen igÃ¥r sÃ¥ gÃ¥r jag in i en convenience store för att handla nÃ¥got och vem stöter man pÃ¥ om inte Henrik Källén, förbundets generalsekreterare. Det mÃ¥ste jag säga, hade jag inte förväntat mig…

Sprang pÃ¥ Sofia ute pÃ¥ tennisen häromdagen. Hon sa att hon har en taktik Ã¥t mig. Jag ska ENDAST spela tävlingar pÃ¥ ställen jag inte gillar. För dÃ¥ verkar jag vinna hela tiden. Hmmm… hoppas inte hon har rätt!!!

Jag har nÃ¥gra bra kompisar här och en äger tvÃ¥ cafér här pÃ¥ Manhattan, Macchiato Espresso Bar heter ställena. Grymma fik. Finns pÃ¥ en tvärgata till Lexington och ett nyöppntat ställe pÃ¥ en tvärgata till 5th avenue.. För övrigt världens bästa kaffe. Inget Starbucks-skit inte. SÃ¥ jag gÃ¥r dit och ska fika med en annan kompis, dt slutar med att jag sitter där med min polare och Marat Safin och Younes El Aynaoui. Sen under middagen pÃ¥ kvällen kommer Marats lillasyrra och sätter pÃ¥ bordet bredvid oss. Hmmm… lite mycket Safins för en dag kanske.

Blev rädd igÃ¥r. Vaknade att att jag hade otroligt ont i handen och roten pÃ¥ tummen var svullen dubbelt sÃ¥ stor. Kunde inte hÃ¥lla i nÃ¥gonting och kunde inte röra handen alls. Jag delar fysio med Viktor Hanescu dessa veckorna, förra med, sÃ¥ jag gick till honom och vi började jobba. Jag slog 10 bollar men kunde inte fortsätta. Det kändes som att hÃ¥lla i en kniv varje gÃ¥ng jag skulle slÃ¥ till bollen. SÃ¥ jag sprang till ATP och sa att jag kan inte spela inorgon (läs idag) och bad om att inte behöva göra det. Dom sprang ner till ITF och tog bort oss frÃ¥n schemat. Vi skulle alltsÃ¥ spela idag, Onsdag, men dom var snälla och gav mig en extra dag. Jag klagar ofta, men jag ger ocksÃ¥ credit när det skas… Tack ATP, det där behövde jag verkligen! Idag känns det mycket bättre och ska försöka fÃ¥ in 45 minuter tennis. Hoppas det funkar.

Tack till alla som grattat mig under veckan. Det värmer verkligen. Sms, telefonsamtal eller kommentarer. Allt är lika roligt.

Tvåsiffrigt.

Jag har sagt det hela veckan. New Haven är ju världens bästa stad. Jag har köpt en lägenhet här nu och kommer semestra här varje sommar från och med nu. Det är ju så mysigt. Och så spelar man ju så bra tennis med. Kan ju inte bli bättre. Eller nja…

Helt sjukt att det kan vända såhär i tennis. Vi har inte spelat så jättebra på hela trippen och förlorat jämna matcher. Sen helt plötsligt så bara klickar det. Precis som innan Wimbledon. Inte för att nu betyder något, använder bara som ett exempel. Vi har spelat riktigt, riktigt bra dubbel denna veckan, förutom i finalen där jag tycker alla fyra av oss hade mycket mer att visa än vad som presterades. Så är det dock i tennis. Det hände i Båstad med, men som jag sa då, det skiter jag i för vi vann! Detta var precis det vi behövde innan US Open. Vi kanske spelar skitdåligt där, men den här känslan är otroligt skön att ha i alla fall och jag hoppas verkligen vi kan ta till vara på vågen som vi kommer in på.

Riktigt svårspelat idag dock. Vi spelade efter Caroline igen och självklart var hon tvungen att spela 3 set även om hon hade set och break. Jag skällde på henne innan hennes match idag eftersom vi fick vänta så länge på henne igår. Så jag tror hon släppte andra för att jävlas med mig. Men riktigt svårspelat som jag sa. Vi spelade runt 17.00 och solen är på väg ner. Den ligger lågt vid sidan av banan och jag har problem med avståndsbedömningen när det är så. Men, Horia spelade sin bästa match för veckan tycker jag, så det hjälpte! Snackade med Istomin efter vår match, han väntade på sin singelfinal. Jag sa att det var jävligt svårspelat med solen. Han instämde och sa han spelade vi den här tiden igår och förlorade andra set hur snabbt som helst för han kunde inte se bollen ordentligt. Skönt att man inte är ensam om alla åsikter i livet…

Jag tror nog att jag är den enda som kan hitta något negativt med en turneringsseger. Oroa er inte nu, så farligt är det inte. Men på något sätt känns det som vi tappade 750 poäng denna veckan. Om ni kollar på lottningen så ser ni ju att startfältet skulle kunna vara vilken Mastersturneing som helst och hade vi spelat så här bra i någon av dom hade vi ju kunnat smyga in 1000 poäng. Men skit samma. Att slå lagen vi slagit ger självförtroende oavsett kategori. Känns sjukt jävla skönt!!!

Om jag nu får stryka mig själv medhårs lite grann så måste jag även säga att det är otroligt skönt att vara på tvåsiffrigt. 10 titlar har jag nu. Det trodde jag ärligt talat, ja helt ärligt talat, inte att jag skulle lyckas med överhuvudtaget. Det känns som en stor milstolpe för mig. Men jag hoppas verkligen att det inte är den sista tävlingen jag vinner. Fortsätta vara ödmjuk inför uppgiften och träna hårt så hoppas jag kunna fortsätta i det här spåret.

London då? SSSSSHHHHH!!!!!! Det är för långt bort och jag vågar inte räkna eller kolla på racet. Det kommer avgöras i Paris, jag är övertygad om det.

Sitter i en turneringsbil nu på väg till Det Stora Äpplet. Äntligen. Ja, jag säger äntligen även om vi vann titeln här. Jag älskar verkligen den här staden. (Fast den finns i USA…) US Open är den näst bästa Grand Slammen tycker jag. Tätt, tätt följd av Australian Open. Och långt, långt efter kommer Roland Garros.

Hoppas vi kan göra någonting riktigt bra i New York. För ossi turneringen. För Davis Cup veckan efter.

Men det var väl självaste f-n!

Nu tror ni ju att jag komplett tappat allt vett som jag nÃ¥gonsin haft. Men jag har aldrig varit sÃ¥ oberörd av att vara i final som jag är idag. Ja, jag vet. Nu är jag verkligen en bortskämd slyngel som borde smiskas! (Lugn nu tjejer…) Men som jag sa innan sÃ¥ vill jag ju bara till New York sÃ¥ det känns som att jag gÃ¥r in utan att riktigt bry mig under matcherna. Och sÃ¥ spelar man sin bästa tennis och blir fast i New Haven hela veckan. Kanske borde ha den här inställningen oftare. Jag verkar vara riktigt bra pÃ¥ att inte bry mig ju! New York, New York, where art thou?!? Vill fortfarande bara dit och mitt allt jag saknar där. Ja, jag vet, i Februari hade jag gett min vänstra hand för att fÃ¥ vara i final. Jag har fortfarande lite distans. Även om inte hissen gÃ¥r hela vägen upp hela tiden…

I kväll var helt sjukt. Aldrig har en match mot ett sÃ¥ bra par gÃ¥tt sÃ¥, hur ska jag säga det här, smidigt. Ja, smidigt. Det var liksom aldrig nÃ¥gra problem. Allt bara flöt pÃ¥. Och det kändes liksom om att vi bara kunde höja nivÃ¥n hela tiden om vi behövde. Jag har inte haft den känsla sen jag spelade challengers. Ibland pÃ¥ challenger nivÃ¥ kändes det som att man kunde spela perfekta matcher utan att missa en retur. Men pÃ¥ den här nivÃ¥n har man aldrig den känslan. Inte mot bra par i alla fall. Första gÃ¥ngen för mig. (Vi förlorade bara 8 poäng i vÃ¥ran serve pÃ¥ hela matchen.) Skön känsla mÃ¥ste jag säga. Jag skulle kunna vänja mig vid den. Men den försvinner väl om nÃ¥gra dagar. Fan ocksÃ¥. Varför är världen emot mig? Varför… Eeeh…kanske skulle lugna ner mig lite.

Skämt och sidå. Final är en otroligt skön känsla. Speciellt i ett startfält som detta. Den starkaste 250 tävlingen för året. Garanterat. Och vi är i final. Bra för självförtroendet. Men som jag sa innan. Synd att vi inte spelade såhär förra veckan bara.

Har precis fått in room service, klockan är 00.51 och har även tre Samuel Adams på bordet. Jag har sagt det innan, när jag spelar nattmatch så har jag otroligt svårt att sova eftersom man är så uppe i varv. Så flera idrottare har sagt att ett par öl får dig att slappna av och lättare att sova. Det funkar lite bättre för mig faktiskt. Så jag kör på det. Sen är det ju gott också. Men gå inte ut och sup nu ungar!!!!! Man måste förtjäna det.

Lite jobbigt imorgon. Vi har inbollning 11.00-12.00 och klockan är efter midnatt och jag sitter och bloggar för att jag kan inte sova än. Förhoppningsvis kan vi komma tillbaka i morgon fräscha och heta. Vi visste att det skulle bli sent idag för att tjejerna skulle ju garanterat spela länge. Dementieva vann första enkelt och när Caroline fick break i andra sa jag att det kommer garanterat spelas 13 game i tredje set. Jag hade rätt.

Men New York då?

Vi vann idag. Fan också.

Precis som förra året känner jag bara för att dra till New York när jag är här. Trivs inte alls i New Haven när en av världens bästa städer väntar runt hörnet. Så jag har en konstig känsla i kroppen. Man går in i matchen och gör sitt bästa, inget snack om den saken, men torskar du så får du dra till New York. Lite win, win liksom. Sa det till Horia efter vi vann supertiebreak. Fan, jag som ville till New York. Han fattade precis vad jag menade.

Vi spelade klockan 10.00 idag. Och jag gillar inte det heller. Jag är ingen morgonmänniska och har aldrig varit det heller. Jag spelar nästan aldrig bra på morgonen och var inte för upphetsad inför dagens match. Jag tror jag skrivit om just detta innan. Jag gör allt jag kan, går upp tidigt, duschar, ordentlig uppvärming, ordentlig inbollning men det brukar ändå kännas skit. Men idag, ja jag vet inte vad som gick fel, men jag spelade riktigt, riktigt bra idag! Schemat kom ut runt 21.30 igår kväll. Det är för sent när du har 10.00-start. Helt klart. Ska du spela 10.00 måste du ju vara i säng runt 22.00. Det kan inte vara så svårt att fixa. Eller ha i alla fall ett schema klart med dom första två rundorna för dagen. Det tycker jag vore en bra lösning.

Jag sa för nÃ¥got inlägg senast att tjejkvalet här var otroligt tufft. Men jag fÃ¥r nog säga att herrarnas dubbelturnering hÃ¥ller högre klass. Otroligt tufft och vi har en riktigt tuff lottning. Jag brukar aldrig kolla pÃ¥ lottningar sÃ¥ mycket eftersom jag tycker att varje match är ett stort problem i sig. Men nu sÃ¥g jag att vi precis slog 3e seedade Kubot/Marach, för att möta Moodie/Norman igen och om vi vinner väntar kanske Nestor/Zimonjic. I en 250. Tufft…? Men skit i det nu, kvarten blir tuff nog och vi tar gärna revansch. Även om New York fÃ¥r vänta ännu längre.

Turneringen här gör mycket för att försöka få ett bra startfält. Det är den enda tävlingen jag vet som veckorna ett par månader innan får ATP att sätta upp lappar i omklädningsrummen där det står topp 10 anledningar att spela New Haven. Det är ju en jobbig vecka att ha normalt sett, veckan innan en Grand Slam. Men en grej gör dom som jag verkligen gillar. Du får ett pass här. Ett pass för restauranger. Det ser ut som ett resepass med en massa sidor för olika restauranger här. Vad betyder det då? Jo, du som spelare kan gå till restaurangerna som finns med och du får en förrätt, huvudrätt, efterrätt och två drycker gratis. Måste bara betala dricks. Du får inte gå till samma restaurang två gånger. Jo, du får ju, men du får betala andra gången. Hur som helst, du käkar alltså gratis hela veckan på rätt bra restauranger. Roligt initiativ för oss bortskämda tölpar. Alltså inte jag, alla andra!

Är dock rätt uttråkad här. Som jag sa borde man ju inte gå och vandra för långt från hotellet här, så vad kan man göra? HBO, största filmkanalen här, visar Transformers för sjuttiotolfte gången på två veckor. Hotelldöden är verkligen närvarande denna veckan. Men efter jag skrivit färdigt är det dags för gymmet, så då går det ju i alla fall 1-2 timmar. Sen middag och efter det kan man ju lägga sig och sova. Halleluja.

Mmmmm... gratis mat...

Person som säljer sex för pengar!!!!!!!

Ibland tar diskussionen bland kommentarerna en egen väg till mina inlägg och det senaste var ett sådant tillfälle. Det verkade vara ett hett ämne, det där med arga tennisspelare. Denna gången handlade det om Andy Roddick. Nu tänkte jag inte bara skriva om honom eller någon annan speciell spelare, men jag tyckte det kanske vore kul att slänga in ett inlägg om just förbannade och irriterade lirare/situationer. Så slipper jag skriva så mycket om mig själv just nu. För hur ska ni orka läsa om mig hela tiden när jag inte orkar med mig själv varje dag???

SÃ¥ var ska man börja dÃ¥? Diskussionen till mitt senaste inlägg började ju med Roddick mot Söderling. Jag sÃ¥g inte vad som hände där, men han ska tydligen ha gÃ¥tt loss rejält. Och en del Roddick-hatare var inte sena med att säga vad dom tycker om honom. Jag har inget problem med det, jag är inte här för att försvara eller hänga ut nÃ¥gon. I alla fall inte nu… Men jag tycker det är väldigt enkelt att se pÃ¥ en match och en kille kastar rack eller säger nÃ¥got och sÃ¥ tycker man, vilken snorunge. Han tjänar miljoner för att spela tennis, som är sÃ¥ roligt och han har mage att bete sig som lipsill. Men är det sÃ¥ enkelt? Nej absolut inte! Det är sÃ¥ mycket mer än sÃ¥. Nu säger jag ju inte det här bara för att jag själv har en stubin som är kortare än en svans pÃ¥ en kuperad boxerhund.

Inte så enkelt alltså. Det är så mycket som man måste klara av som tennisspelare eller idrottsman överhuvudtaget. Pressen, publiktryck, din form, poäng att försvara, motståndare och mycket mer. Att det kokar över ibland är ju bara naturligt. Och det hör till. Men jag går lite längre än så, jag tycker det är BRA för tennisen som sport. Nu blir ni nog några av er irriterade eftersom vissa inte tänker igenom saker innan dom sägs. Ska ALLA springa omkring och slänga rack till höger och vänster? Nej, absolut inte! Vad jag menar är att jag tycker det är bra att det finns spelare som visar sina känslor, som blir förbannad och som säger stopp när dom inte tycker saker går rätt till. Tror ni Marat Safin hade varit lika poppis om han hade varit lugn som en filbunke? Det svaret kan ingen tveka över.

Det är bra att vi har spelare med temperament. Det skapar rubriker och intresse för sporten. Även om tidningarna älskar att skriva om just när en spelare beter sig lite illa och hänger gärna ut någon för att dom inte betett sig perfekt vid en förlust eller under en match.

Domarna dÃ¥? Dom fÃ¥r ju ofta en del spydiga kommentarer av oss. Ibland för mycket eftersom dom hamnar in the line of fire som det heter här borta. Det är antingen domaren eller racket som fÃ¥r stryk när en spelare blir förbannad. Varför ska inte en spelare bli förbannad när en domare gör misstag? Det som syns pÃ¥ tv är matcherna pÃ¥ dom stora banorna, där domarna har Hawk Eye att lita pÃ¥ och gÃ¥r sällan in och gör overrules. SÃ¥ dom kan lita pÃ¥ sina linjedomare och den nya tekniken vilket gör att det inte görs sÃ¥ mÃ¥nga misstag längre. Men kolla pÃ¥ en sidobana, där är det annorlunda. Tro mig, jag vet detta, jag spelar en del pÃ¥ just dessa banor. Sen Hawk Eye introducerades sÃ¥ har domarna blivit lite “fega” och linjedomarna är dom som mÃ¥las ut när det blir misstag. Även om ni kanske inte tror det sÃ¥ gör domare dÃ¥liga matcher ocksÃ¥. Det är mänskligt och mÃ¥ste accepteras lika mycket som att jag inte alltid spelar pÃ¥ topp.

Grejen med tennis är att det finns mikrofoner över hela banan och kamerorna är alltid väldigt nära, sÃ¥ det är svÃ¥rt att “gömma” sig eller att säga nÃ¥got till en domare utan att det hörs. Om man dÃ¥ ser pÃ¥ fotboll eller hockey, tror ni dessa lirare gÃ¥r/Ã¥ker fram till en domare och säger: “Ursäkta mig herrn, men jag tycker att du var lite orättvis i den senaste situationen och ditt beslut var baserat pÃ¥ fel fakta. Skulle du kunna tänka igenom ditt beslut en gÃ¥ng till?” Nej, faktiskt inte. Här förekommer det svordomar som gör att till och med jag skulle bli imponerad… SÃ¥ är det faktiskt. Kolla pÃ¥ en Premier League match och se hur mÃ¥nga gÃ¥nger en spelare säger F-ordet mot en domare.

Roddick dÃ¥? Jo han kan vara otroligt spydig mot domare och i intervjuer. Ibland gÃ¥r det ju till överdrift, men vad fan gör det??? Man mÃ¥ste som idrottsman “ventilera” sin ilska och dÃ¥ tar man ut det pÃ¥ det man kan. Man kanske mÃ¥ste sitta i ett sidbyte och spy galla över en domare som sitter i närheten för att fÃ¥ bort sin ilska för att kunna fortsätta koncentrera sig pÃ¥ uppgiften. Annars hÃ¥ller man inne känslorna och kan till slut inte träffa kulan för att man är sÃ¥ irriterad inombords. Lite av Roddicks “spydighet” det ligger ju i att han faktiskt är Amerikan. Lite Hollywood liksom. Men han är en bra kille. Helt klart. Är han i närheten av tvÃ¥ av tennishistoriens mest förbannade tennisspelare, John McEnroe och Jimmy Connors? Nej. Är John och Jimmy tvÃ¥ av tennishistoriens mest populära spelare? Ja.

“Luuuuuuuder!” dÃ¥? Ja, Bjösses klassiker. Det är ett praktexempel tycker jag. Domaren gÃ¥r in och gör en overrule en i ett viktigt läge. Matchen gÃ¥r inte som Jonas vill, men ändÃ¥ sÃ¥ finns det ju chanser att vända. Det sista som fÃ¥r hända är att du fÃ¥r feldomslut när du har problem nog med din motstÃ¥ndare. Att matchen pÃ¥verkas utifrÃ¥n det vill säga. Lägg till lite historik mellan spelaren i frÃ¥ga och domaren i frÃ¥ga och det räcker, “Luuuuuder!” kommer fram. Tennismatcher kan ju vända helt och hÃ¥llet pÃ¥ grund av en endaste liten skitpoäng. Det vet alla ni, men vi spelare vet det ännu mer. Och ibland känns det som att, fan, det där var den poängen som kunde avgjort allt. Och om dÃ¥ en domare gÃ¥r in i ett sÃ¥nt läge och gör ett misstag. DÃ¥ tar det ofta hus i helvete. Det är bara naturligt enligt mig.

Till slut vill jag bara säga att domarna gör helt klart sitt bästa och dom flest är riktigt bra på det dom gör. Men jag vill även säga det en gång till att jag inte tycker att det är bra att spelare HELA tiden går och gnäller, vilket jag ibland är skyldig till. Utan det jag menar med hela inlägget är att lite ilska och några utbrott, det är bra för sporten. Enligt mig.

Next Page »