“Du kommer aldrig bli bra med den hemmagjorda tekniken”

Under mitt långpass häromdagen så funderade jag ganska länge över ett intressant ämne. Nämligen vikten av att ha ett bra ”team” bakom sig som idrottsman.  För det är ju faktiskt så att det är omöjligt att lyckas som idrottsman ensam. Ni känner väl till det klassiska uttrycket ”bakom varje framgångsrik man finns en kvinna”. Inom idrottsvärlden skulle det kunna döpas om till ”bakom varje framgångsrik idrottsman finns ett finns ett väl fungerande team som skapar trygghet och självförtroende”.

Vad jag pratar om är självklart att det är otroligt viktigt att omge sig med personer som man känner trygghet i som idrottsman. Här är några exempel på ”nyckelpersoner” i en idrottskarriär:

Föräldrar

Som stöttar i vått och torrt. Som inte sätter höga resultatkrav men som ställer andra rimliga krav på beteende. Som skjutsar på helger, som lagar mat mitt i nätterna när barnen kommer hem från idrott, som talar tillrätta när man betett sig illa och som gläds ihop när det går bra. 

Tränare

Som hela tiden finns där som support. Som inte ställer krav men som heller inte är för slapp. Som utvecklas ihop med sin elev.  Har man som ambition att bli bra i tennis kommer man att tillbringa en oändligt många timmar ihop med sin tränare. Det kommer att vara blod, svett och tårar! Tro mig! Inte desto mindre viktigt är det att känna trygghet både på och utanför banan med sin tränare.

Kompisar

Som har förståelse för vad det innebär att satsa på sin idrott, som inte uppmanar till att festa utan snarare tvärtom, som tröstar när det går åligt, som gläds när det går bra. Många karriärer har gått förlorade för att ”jag började tycka att det var mer intressant med tjejer och fester än tennisen” och här spelar kompisarna en viktig roll tror jag. I princip alla jag hör detta från säger också att de ångrat sig lite och är nyfikna på att se hur bra de kunnat bli om de satsat helhjärtat.

Lärare i skolan

Som sätter krav på eleven, som tillåter viss flexibilitet i frånvaron, som skapar sig en förståelse för vad det innebär att satsa på idrott, som har en bra dialog med föräldrar och tränare.

Flickvänner/pojkvänner

Ett otroligt känsligt ämne. I sina bästa stunder kan kärleken göra under, i sina sämsta stunder kan problem i relationer ställa till det i idrottskarriärer. Hur många gånger tar man inte med sig sina problem i privatlivet till jobbet? I en idrottsutövares fall är detta inte bra. Det gäller att vara harmonisk och ”bakom varje framgångsrik idrottsman finns faktiskt en kvinna/man som har förståelse för vad det innebär att vara idrottsman”. 

Hur vet man då när man är 14 år vilka personer som är rätt för mig?

Det vet man inte! Men man måste tro på sin magkänsla! Våga tro på den satsning du gör! Fråga personer i din omgivning som du litar på om råd och vägledning. Lita på de beslut du tar och lyssna på de personer du litar på som sagt!

Det finns en rad incidenter från min egen karriär där jag verkligen kan säga att jag aldrig skulle klarat utan hjälp från ”mitt team”. Vissa saker handlade om tennis, vissa saker om beteende, vissa saker om relationer, vissa om nervositet inför match mm. Här kommer tre, för mig känsliga saker som hänt, där jag tagit hjälp av de personer jag litade på: 

Ø  När jag var 12-13 år var jag med i en satsning som hade namnet ”Team Värmland”. Vi hade ett lokalt läger över en helg i Arvika och vi skulle få fint besöka av Svenska Tennisförbundet och Birger Folke (frå Ståckhölm). Alla vi var laddade likt tjuren Ferdinand för att få ”spela upp” för Svenska Tennisförbundets representant. Jag kommer aldrig glömma de minuter Birger Folke står bakom mig och jag hör han säga ”den här killen kommer det aldrig att bli något av. Han har på tok för hemmagjord teknik”. Kan ni förstå hur ledsen, besviken, arg på min pappa och tillika tränare jag var när jag återvände hem?  Han hade lärt mig en teknik som aldrig skulle räcka! Men istället för att deppa ihop så knöt jag (och pappa också tror jag) näven i fickan och sa att ”nu jäklar ska jag bevisa att han har fel”. Vi tog hjälp av Percy Rosberg som till skillnad från Birger Folke inte alls såg några hinder i min teknik och resten vet ni. Jag lyckades ta mig in bland de 100 bästa spelarna och till och med topp 10. Det du Birger Folke. Det trodde du inte i Arvika för så där en 20 år sedan..

Ø  Mina föräldrar ställde aldrig några krav i min karriär gällande resultat. Det enda min mamma ställde som krav var att hon skulle slippa skämmas för mitt uppträdande på tennisbanan. Efter en riktigt jobbig vår anlände jag till Paris och franska mästerskapen i ganska dålig mental balans. Jag hade inte vunnit många matcher på våren och mitt självförtroende var sargat. I första omgången skulle jag möta Massu från Chile. Tuff lottning. Inte omöjlig. I mitten av andra set stukar han plötsligt foten. Jag springer över för att hjälpa honom med att hålla foten högt och tar fram is tills doktorn kommer på banan. Han signalerar att foten gör ont och att han ska avbryta matchen. Givetvis riktigt trist för honom men som jag känner mig just då så tar jag alla segrar jag kan få. Vad som sedan händer är att han plötsligt ställer sig upp och ska börja spela igen. Inga tecken på att foten är dålig och han överspelar till 100. Det brister för mig efter ett par game och jag vänder mig om med ryggen mot Massu och mumlar tyst några dåliga ord. I hörnet på bana 13 sitter en journalist från TT som kavlar ut budskapet ”Norman skämde ut sig i Paris”. TV4 gör ett inslag där en reporter hoppar runt i apdräkt på kvällen i sporten hemma i Sverige. Jag känner att jag svikit min mamma och löftet till henne. Jag är förtvivlad och ringer hem för att berätta vad som hänt. Klok som alltid får jag råd från henne. Ringer till Massus rum på kvällen för att ”be om förlåtelse” för mitt uppträdande på banan.

-  ”Nicolas, this is Magnus Norman calling. I wanted to say that im sorry for my behaviour earlier today on court 

- What?

- Yes, i screamed and behaved really bad. I wanted to say im sorry and wish you good luck for the next match,

- Magnus, I dont know what you are talking about but dont worry about if you behaved bad. I behave bad everyday. Go back to bed now.… Klick.

Så var det inte mer med det. Vi var, är och kommer alltid att ha en bra arbetsmässig relation till varandra. Tack vare goda råd från min mor.

Ø  En av mina drömmar har alltid varit att skriva en bok. Inte så mycket om min tenniskarriär men om livet på ATP touren kanske. Efter min karriär fick jag chansen ihop med Jonas Arnesen och Patrik Cederlund. Jag skulle ansvara och skriva kapitlet om ”livet efter tennisen”. Jag hade själv inga direkta svårigheter eftersom jag hoppade på skolan ganska omgående men det var ett ämne som jag tyckte jag ville delge till andra. Vi hade ett förlag som skulle ge ut boken och allt var toppen och lät seriöst. Vad som hände sedan var att tiden blev knapp innan boken skulle tryckas och jag hann aldrig läsa hela boken utan koncentrerade mig på min del som kändes riktigt bra. Jag visste att delar av boken tog upp känsliga ämnen som ”tennis och doping” och ”läggmatcher” men hann aldrig riktigt korrekturläsa hela boken.. När boken sen kommer ut och jag läser förstasidan på SVD får jag en chock. ”Norman anklagar Agassi för doping” står det på löpet! Jag får en stor klump i magen. Nästkommande dagar mår jag så dåligt som jag aldrig gjort i hela mitt liv.  Min agent Pelle Hjertqvist (på IMG) agerar dock ett stort stöd under dessa dagar. Kontaktar Agassis agent och förklarar läget. Jag hade nog inte klarat mig igenom dessa dagar lika bra om inte Pelle hade ställt upp för mig.

Löpsedeln sitter fortfarande kvar som en elak kvist i magen som ibland gör sig påmind ibland. Jag skulle aldrig anklaga en kille för att tagit otillåtna medel och helst inte Agassi, en av mina idoler! Efteråt kan jag tänka ”hur kunde jag vara så naiv och inte läsa igenom hela texten”. Jag har dock lärt mig en lektion av hela händelsen.

*** Nadals första set mot Robin i Rom är det bästa jag sett på väldigt länge från en tennisspelare.

*** Bara några veckor kvar till Maraton nu. Sprang 23 km i helgen. Har fortfarande ont. Det kan inte vara nyttigt men liksom boken har det alltid varit en dröm att springa maraton 1 gång. Måste helt enkelt bockas av från listan..

*** 15 000 besökare och 65 000 sidvisningar har vår lilla site haft så här långt.

*** Det nya sättet att räkna rankingen på ATP touren 2009 är än så länge ingen hit.. Topp 30 spelare får/är tvungna att räkna 4 st Grand Slam, 7 st 1000 tävlingar, sina 5 st bästa 500 tävlingar och sina  2 st bästa 250 tävlingar. Ta Tommy Robredo som exempel. Han har vunnit 2 st 250 tävlingar i år redan. Ingen ide för honom att ödsla energi på att spela fler 250 tävlingar alltså mer än att få fler matcher…vinner han exempelvis Båstad får han ändå inte räkna den på rankingen..känns ganska konstigt.

*** Jag frågade brorsan på middagen i fredags vad han hade gjort under dagen..svaret skrämmer mig lite…”jag cyklade 18 mil”..

Tack och hej för den här gången!