Liten ändring i schemat

Efter en lååång flygning landade vi sent torsdag kväll i europatid igen. Direkt ut på träningsbanan och vi hade en ganska hektisk helg med mycket träning fredag-söndag. I dag måndag har det fortsatt i samma linje. Kvalité och vilja rakt igenom.

Eftersom vi fick packa väskan lite tidigare än vi hoppats på i Australien så har vi beslutat oss för att spela Rotterdam med start 8 februari innan Marseille som är veckan efter. Robin fick idag besked att han tilldelats ett Wild Card av tävlingsledare Richard Krajicek. Vi är enormt glada över detta!

*** Fysanalys för mig i morgon… Börjar redan bli nervös. Brorsan har nog inspirerat mig lite..Ska ta reda på maxpuls, mjölksyratröskeltest, optimal fettförbränning… (jo då….jag är fullständigt medveten om att jag är lite knäpp)

So long!

Uppföljning: Bygg atleter innan ni bygger tennisspelare

Jag skrev för en tid sedan ett litet inlägg om fysisk träning i tidig ålder. Temat var “Bygg atleter innan ni bygger tennisspelare” och var mina personliga åsikter. Utgångspunkten var att jag tycker många ungdomar inom tennisen idag är ganska dåligt förberedda för hård träning när man kommer upp i 15-16 årsåldern. Kroppsmedvetenheten är många gånger ganska dålig och man får liksom “backa bandet” ett par år gällande den fysiska träningen. Något man inte har råd med!

Jag fick en del negativa kommentarer på detta inlägg. En del menade att “var är vi på väg om man måste köra skadeförebyggande träning med 10 åringar” eller “hur ska man hinna med 2 skadeförebyggande pass i veckan”. Det jag har att säga som försvar är bara att jag försöker förmedla det JAG tror kommer att krävas för att bli riktigt bra i idrott i framtiden. Det var MIN åsikt. Inget som alla behöver köpa som sagt!

Riksidrottsförbundet har sammanställt all forskning och studier som finns inom detta kontroversiella område (vetenskap till skillnad från mitt inlägg som bara var åsikter). Jag tycker alla ledare inom tennisen som har ett träningsansvar för ungdomar skall ägna 20 minuter åt detta gedigna arbete. Du kan läsa den här.

Sammanfattningen av RFs rekommendationer har jag sammanställt nedan för Er som inte orkar/har tid att läsa hela rapporten:

• Det har på senare tid framkommit vetenskapliga belägg för att styrkebetonade övningar kan medföra en rad positiva effekter på barn
• Vetenskapliga undersökningar visar på att styrketräning kan ha skadeförebyggande effekter samt stimulera uppbyggnad av skelett
• Belastningen skall anpassas efter barnets förutsättningar och mognadsgrad
• Styrketräningen bör och kan bedrivas på ett sätt så att den ökar barns medvetenhet och förståelse för den egna kroppen, dess uppbyggnad och funtion

Sedan följer ett par praktiska rekommendationer:

• 7-8 års ålder kan ses som ett riktmärke på när man skall börja med styreövningar
• Ledarna bör vara väl förtrogna med styrketräning
• Träningen skall genomföras i bra träningsmiljö
• Kost och vätska är viktigt i samband med denna träning
• 1-3 pass i veckan rekommenderas och varje pass kan variera mellan 20-40 minuter
• Varje träningspass bör inledas med ca 10-15 minuters uppvärmning
• Starta med 10-12 övningar, ca 1-2 set och mellan 12-20 rep. Detta ökas successivt
• Fokus på korrekt tekniskt utförande och de stora muskelgrupperna!
• Avsluta med nedvarvning och töjning
• Variera mellan koordination, balans och kondition

Avslutningsord från RF: 

“barn- och ungdomsåren är en period i livet när den växande människans kropp är mycket mottaglig för träningsstimuli. Under denna tid lägger man grunden för sin framtida fysik, sin hälsa och sina motionsvanor. Det är därför av yttersta vikt att barn och ungdomar tränar optimalt. Styrketräningen har en given plats i en optimal, allsidig fysisk träning som på bästa sätt främjar barns utveckling”

Bygg atleter innan ni bygger tennisspelare!

OBS! Nedan text är mina personliga åsikter!

Idrott är bland det roligaste som finns och jag är inte ensam om att tycka det. Fler och fler ungdomar idrottar, även om den fått konkurrens av främst Internet. Idag finns ungdomsprogram inom idrotten som börjar så tidigt som i 4-5 årsåldern. Men är ungdomarna redo att klara av hårdare fysiska påfrestningar?

Idrotten i sig har utvecklats enormt mycket senaste 10 åren, och då tänker jag främst på tennisen naturligtvis. Det spelas en krafttennis som jag aldrig set maken till. Spelarna förflyttar sig både i djup- och sidled sjukligt snabbt och slår till bollen med en enorm höftrotation för att få fart på bollen och det sliter på kroppen. Lägg därtill tennisens tuffa spelprogram så behöver man inte vara Einstein (till och med jag kan komma på detta) för att lista ut att det i framtiden kommer att vara en utmaning att hålla sig skadefri. Skadeförebyggande träning (eller prehab som det ibland kallas) är numera en viktig pusselbit när vi pratar ungdomstennis.

Men hur tidigt ska man då börja med detta?                                                                                                                                  

Jag är av den uppfattningen att man ska börja med skadeförebyggande träning och fysisk träning redan i 10 årsåldern (även om det finns studier som visar på att 6- åringar kan utveckla muskelstyrka). Många ungdomar är idag ganska stillasittande och helt enkelt ganska dåligt förberedda för att kunna klara av att stegra träningen successivt under en karriär. Många blir skadade när man kör lite hårdare och det tror jag har att göra med att många inte är förberedda. Kanske beror en skada på att stegringen i intensitet eller volym kommit för snabbt. Kanske gör man fel rent tekniskt eller något annat. En amerikansk studie visade att upp till 50 % av de skador som ungdomar råkade ut för när de idrottar skulle kunna ha förbyggs om barnen hade varit lite mer aktiva i sina liv och successivt byggt upp sina kroppar för att tåla belastning. Kan man därför smyga in skadeförebyggande träning redan i riktigt tidiga år tror jag att man har större förutsättningar att klara av hård träning senare i karriären!

 

När jag pratar skadeförebyggande träning för ungdomar tror jag väldigt lite på tennisspecifik tränig och väldigt mycket mer på fundamental/funktionell träning. Dvs, träning som inte är grenspecifik utan kan göras av alla idrottare. Det gäller att bygga atleter innan man kan bygga tennisspelare! Jag tycker att man som 10 åring kan köra skadeförebyggande funktionell träning 2 gånger/vecka a´60 minuter. Börja med en lätt uppvärmning för att kroppen skall vara varm (om du inte redan spelat tennis) gå över till lätta medicinbollsövningar (1 kg) och gå sedan över på att jobba med gummiband, balansboll, hopp med kroppen som vikt och andra överkropp/bålövningar med kroppen som vikt. Det är viktigt att hela tiden ha en certifierad fystränare som övervakar övningarna så att de utförs rätt. Bålstabilitet, flexibilitet, balans, styrka, explosivitet, syreupptagningsförmåga och koordination bör tränas och kanske rent av testas av ibland. Det finns inget roligare för ungdomar än att tävla och till skillnad från skolverket är jag av den bestämda uppfattningen att man ska uppmuntra de talanger som finns till att bli ännu bättre! Inte dra alla över en och samma kant.

Efter 8 veckors träning kan jag lova er att ni kommer att se skillnad på de ungdomar som gjort programmet! Dessa ungdomar är nu inskolade i skadeförebyggande övningar och kan ta nästa steg.

Utöver själva träningen tror jag också att man kan skapa en positiv kroppsmedvetenhet och en disciplin som man kommer att ha mycket nytta av i sin träning. Det handlar alltså lika mycket om utbildning. Och glöm för allt i världen inte av att ha kul!

Ps:För att få lite tips och inspiration kan ni söka på “Functional training for kids” på nätet

Vilken idrott kräver mest?

För en tid sedan skrev jag följande krönika till min träningsvilliges brors Ironmanblogg som jag publicerar här igen:

Vi kompisar har haft en ständigt pågående diskussion under hösten och delar av vintern om ett ämne som går att snacka hur länge som helst om. Ett ämne som för oss idrottsnördar framkallar känslor! Vad som gjort diskussionen intressant är att gruppen som fört diskussionen är väldigt bra sammansatt av en slump. Alla representerar olika idrotter och har sin syn på saker och ting.

Ämnet som vi så kärt debatterat är vilken idrottare som är mest vältränad och vilken idrott som kräver mer av utövaren än den andre. 

Jag hävdar å det bestämdaste att det krävs otroligt mycket för att bli tennisspelare medan en annan person i gruppen säger fotboll och den tredje säger Triathlon.. Finns det något svar på frågan tycker ni? 

Min utgångspunkt och argumentation om varför tennisspelare är de idrottare som det krävs mest av har sin grund av diverse testresultat och andra observationer som jag gjort under mina år som professionell idrottsman. 

Här kommer en liten motivering till mitt tyckande:
Som tennisspelare måste du i mina ögon vara bra på en rad olika områden. Du måste vara stark fysiskt & psykiskt samt explosiv & uthållig. Du måste kunna spela inför mycket publik, du måste kunna hantera att vara hemifrån 30 veckor om året i minst 15 år, du måste ta hand om din egen träning många gånger eftersom du inte har en tränare som är där hela tiden och dessutom hela tiden söka bra sparring. Du måste ha snabb återhämtning eftersom du kan spela 5 timmar på måndagen och ha match igen på onsdagen.. mm mm mm. Du måste kunna hantera en rad olika parametrar för att lyckas. Är det något område som du är lite sämre på så är chansen att du blir framgångsrik tyvärr ganska liten. 

Jag har själv tagit del av testresultat som gjorts på nationell nivå och vet med egen säkerhet att tennisspelare är i topp på många parametrar när det kommer till dessa tester. Visst kan Triathlonatleter vara uthålligare men ser man till helheten är tennisspelare i topp. Lägg därtill att du måste ha bra bollkänsla mm för att bli riktigt bra i tennis så har vi ytterligare en parameter som väger tungt i min argumentation. 

Eftersom det krävs så många olika parametrar för att bli bra i tennis är det också svårt att träna en tenniskille eller tjej. Det krävs stor kunskap och lägg därtill att säsongen är 10,5 månad vilket inte gör det lättare direkt!

Visst är det svårt att jämföra idrotter (nästintill omöjligt) men jag är dock benägen att säga att det krävs väldigt mycket för att bli framgångsrik i tennis, kanske mer än i någon annan sport!?

Modern VS klassisk

Fler och fler spelare slår sin forehand med så kallad ”open stance” (den ”moderna”). Tolkningen av detta är att man står med båda fötterna parallellt med varandra med tårna mot nätet vid bollträffen. Detta till skillnad från den ”lite äldre skolan” (den ”klassiska”) där vänsterfoten är framför den högra i träffögonblicket.

Hur ska man då förhålla sig till utlärningen av forehandslaget idag? Ska man lära sig den klassiska eller den moderna?

Jag är ingen professor i ämnet och mina åsikter är ingen lärobok men så här tycker jag. Det absolut viktigaste är att ha vikten framåt när man spelar sin forehand och att man söker bollträffen i det högsta läget. Detta oavsett vilken teknik man lär ut. I svingen tror jag också att man ska sträva efter att ha sidan mot nätet så länge det går och att rotera upp axlarna precis i slagögonblicket, för det är härifrån kraften genereras! Dagens tennis spelas med ett oerhört högt tempo och med mycket spinn i bollarna och det är nästa omöjligt att komma perfekt till bollen hela tiden. Mån får slå på väldigt höga bollar och ibland väldigt låga. Sällan kommer bollen i midjehöjd då man står helt stadigt på marken. Därför ser du många kort där spelare roterar kroppen eller är i luften i slagögonblicket.

Personligen tycker jag att det är viktigt att försöka att sträva efter att söka bollen i högsta läget som sagt. Jag anser också att man ska ha vikten på den bakre foten innan slaget (lite som att ta sats) för att sedan i själva bollträffen ha all kraft framåt. Glöm som sagt inte axelvridningen innan och att rotera upp i bollträffen. Tänk på att inte rotera upp för tidigt bara. Då går bollen ofta ut till höger (som i golf) . Efter slaget skall man nästan ha känslan av att man faller framåt (stå gärna med hinken och träna på att följa efter slaget ett par meter varje gång)

Detta kräver givetvis ett enormt arbete i fötterna och ett förarbete innan varje slag som heter duga.

Det jag får utslag på kroppen av att se är när en spelare står helt med magen mot nätet när bollen kommer. Helt utan axelvridning och helt utan att söka bollen i högsta läget. Go natt!

Summering

- Vrid upp axlarna innan slaget och ta sats med vikten på bakre benet

- Flytta över vikten på det främre benet vid bollträffen och rotera upp axlarna så sent det går. Fullfölj genom att nästan falla framåt efter träffen.

- Lägg inte så stor fokus på klassisk eller modern men se för guds skull till att vrida  upp axlarna, sök bollen och ha vikten framåt i bollträffen!!

För att förstå dessa olika tekniker bättre kan jag rekommendera följande video Modern VS Klassisk

 

“Du kommer aldrig bli bra med den hemmagjorda tekniken”

Under mitt långpass häromdagen så funderade jag ganska länge över ett intressant ämne. Nämligen vikten av att ha ett bra ”team” bakom sig som idrottsman.  För det är ju faktiskt så att det är omöjligt att lyckas som idrottsman ensam. Ni känner väl till det klassiska uttrycket ”bakom varje framgångsrik man finns en kvinna”. Inom idrottsvärlden skulle det kunna döpas om till ”bakom varje framgångsrik idrottsman finns ett finns ett väl fungerande team som skapar trygghet och självförtroende”.

Vad jag pratar om är självklart att det är otroligt viktigt att omge sig med personer som man känner trygghet i som idrottsman. Här är några exempel på ”nyckelpersoner” i en idrottskarriär:

Föräldrar

Som stöttar i vått och torrt. Som inte sätter höga resultatkrav men som ställer andra rimliga krav på beteende. Som skjutsar på helger, som lagar mat mitt i nätterna när barnen kommer hem från idrott, som talar tillrätta när man betett sig illa och som gläds ihop när det går bra. 

Tränare

Som hela tiden finns där som support. Som inte ställer krav men som heller inte är för slapp. Som utvecklas ihop med sin elev.  Har man som ambition att bli bra i tennis kommer man att tillbringa en oändligt många timmar ihop med sin tränare. Det kommer att vara blod, svett och tårar! Tro mig! Inte desto mindre viktigt är det att känna trygghet både på och utanför banan med sin tränare.

Kompisar

Som har förståelse för vad det innebär att satsa på sin idrott, som inte uppmanar till att festa utan snarare tvärtom, som tröstar när det går åligt, som gläds när det går bra. Många karriärer har gått förlorade för att ”jag började tycka att det var mer intressant med tjejer och fester än tennisen” och här spelar kompisarna en viktig roll tror jag. I princip alla jag hör detta från säger också att de ångrat sig lite och är nyfikna på att se hur bra de kunnat bli om de satsat helhjärtat.

Lärare i skolan

Som sätter krav på eleven, som tillåter viss flexibilitet i frånvaron, som skapar sig en förståelse för vad det innebär att satsa på idrott, som har en bra dialog med föräldrar och tränare.

Flickvänner/pojkvänner

Ett otroligt känsligt ämne. I sina bästa stunder kan kärleken göra under, i sina sämsta stunder kan problem i relationer ställa till det i idrottskarriärer. Hur många gånger tar man inte med sig sina problem i privatlivet till jobbet? I en idrottsutövares fall är detta inte bra. Det gäller att vara harmonisk och ”bakom varje framgångsrik idrottsman finns faktiskt en kvinna/man som har förståelse för vad det innebär att vara idrottsman”. 

Hur vet man då när man är 14 år vilka personer som är rätt för mig?

Det vet man inte! Men man måste tro på sin magkänsla! Våga tro på den satsning du gör! Fråga personer i din omgivning som du litar på om råd och vägledning. Lita på de beslut du tar och lyssna på de personer du litar på som sagt!

Det finns en rad incidenter från min egen karriär där jag verkligen kan säga att jag aldrig skulle klarat utan hjälp från ”mitt team”. Vissa saker handlade om tennis, vissa saker om beteende, vissa saker om relationer, vissa om nervositet inför match mm. Här kommer tre, för mig känsliga saker som hänt, där jag tagit hjälp av de personer jag litade på: 

Ø  När jag var 12-13 år var jag med i en satsning som hade namnet ”Team Värmland”. Vi hade ett lokalt läger över en helg i Arvika och vi skulle få fint besöka av Svenska Tennisförbundet och Birger Folke (frå Ståckhölm). Alla vi var laddade likt tjuren Ferdinand för att få ”spela upp” för Svenska Tennisförbundets representant. Jag kommer aldrig glömma de minuter Birger Folke står bakom mig och jag hör han säga ”den här killen kommer det aldrig att bli något av. Han har på tok för hemmagjord teknik”. Kan ni förstå hur ledsen, besviken, arg på min pappa och tillika tränare jag var när jag återvände hem?  Han hade lärt mig en teknik som aldrig skulle räcka! Men istället för att deppa ihop så knöt jag (och pappa också tror jag) näven i fickan och sa att ”nu jäklar ska jag bevisa att han har fel”. Vi tog hjälp av Percy Rosberg som till skillnad från Birger Folke inte alls såg några hinder i min teknik och resten vet ni. Jag lyckades ta mig in bland de 100 bästa spelarna och till och med topp 10. Det du Birger Folke. Det trodde du inte i Arvika för så där en 20 år sedan..

Ø  Mina föräldrar ställde aldrig några krav i min karriär gällande resultat. Det enda min mamma ställde som krav var att hon skulle slippa skämmas för mitt uppträdande på tennisbanan. Efter en riktigt jobbig vår anlände jag till Paris och franska mästerskapen i ganska dålig mental balans. Jag hade inte vunnit många matcher på våren och mitt självförtroende var sargat. I första omgången skulle jag möta Massu från Chile. Tuff lottning. Inte omöjlig. I mitten av andra set stukar han plötsligt foten. Jag springer över för att hjälpa honom med att hålla foten högt och tar fram is tills doktorn kommer på banan. Han signalerar att foten gör ont och att han ska avbryta matchen. Givetvis riktigt trist för honom men som jag känner mig just då så tar jag alla segrar jag kan få. Vad som sedan händer är att han plötsligt ställer sig upp och ska börja spela igen. Inga tecken på att foten är dålig och han överspelar till 100. Det brister för mig efter ett par game och jag vänder mig om med ryggen mot Massu och mumlar tyst några dåliga ord. I hörnet på bana 13 sitter en journalist från TT som kavlar ut budskapet ”Norman skämde ut sig i Paris”. TV4 gör ett inslag där en reporter hoppar runt i apdräkt på kvällen i sporten hemma i Sverige. Jag känner att jag svikit min mamma och löftet till henne. Jag är förtvivlad och ringer hem för att berätta vad som hänt. Klok som alltid får jag råd från henne. Ringer till Massus rum på kvällen för att ”be om förlåtelse” för mitt uppträdande på banan.

-  ”Nicolas, this is Magnus Norman calling. I wanted to say that im sorry for my behaviour earlier today on court 

- What?

- Yes, i screamed and behaved really bad. I wanted to say im sorry and wish you good luck for the next match,

- Magnus, I dont know what you are talking about but dont worry about if you behaved bad. I behave bad everyday. Go back to bed now.… Klick.

Så var det inte mer med det. Vi var, är och kommer alltid att ha en bra arbetsmässig relation till varandra. Tack vare goda råd från min mor.

Ø  En av mina drömmar har alltid varit att skriva en bok. Inte så mycket om min tenniskarriär men om livet på ATP touren kanske. Efter min karriär fick jag chansen ihop med Jonas Arnesen och Patrik Cederlund. Jag skulle ansvara och skriva kapitlet om ”livet efter tennisen”. Jag hade själv inga direkta svårigheter eftersom jag hoppade på skolan ganska omgående men det var ett ämne som jag tyckte jag ville delge till andra. Vi hade ett förlag som skulle ge ut boken och allt var toppen och lät seriöst. Vad som hände sedan var att tiden blev knapp innan boken skulle tryckas och jag hann aldrig läsa hela boken utan koncentrerade mig på min del som kändes riktigt bra. Jag visste att delar av boken tog upp känsliga ämnen som ”tennis och doping” och ”läggmatcher” men hann aldrig riktigt korrekturläsa hela boken.. När boken sen kommer ut och jag läser förstasidan på SVD får jag en chock. ”Norman anklagar Agassi för doping” står det på löpet! Jag får en stor klump i magen. Nästkommande dagar mår jag så dåligt som jag aldrig gjort i hela mitt liv.  Min agent Pelle Hjertqvist (på IMG) agerar dock ett stort stöd under dessa dagar. Kontaktar Agassis agent och förklarar läget. Jag hade nog inte klarat mig igenom dessa dagar lika bra om inte Pelle hade ställt upp för mig.

Löpsedeln sitter fortfarande kvar som en elak kvist i magen som ibland gör sig påmind ibland. Jag skulle aldrig anklaga en kille för att tagit otillåtna medel och helst inte Agassi, en av mina idoler! Efteråt kan jag tänka ”hur kunde jag vara så naiv och inte läsa igenom hela texten”. Jag har dock lärt mig en lektion av hela händelsen.

*** Nadals första set mot Robin i Rom är det bästa jag sett på väldigt länge från en tennisspelare.

*** Bara några veckor kvar till Maraton nu. Sprang 23 km i helgen. Har fortfarande ont. Det kan inte vara nyttigt men liksom boken har det alltid varit en dröm att springa maraton 1 gång. Måste helt enkelt bockas av från listan..

*** 15 000 besökare och 65 000 sidvisningar har vår lilla site haft så här långt.

*** Det nya sättet att räkna rankingen på ATP touren 2009 är än så länge ingen hit.. Topp 30 spelare får/är tvungna att räkna 4 st Grand Slam, 7 st 1000 tävlingar, sina 5 st bästa 500 tävlingar och sina  2 st bästa 250 tävlingar. Ta Tommy Robredo som exempel. Han har vunnit 2 st 250 tävlingar i år redan. Ingen ide för honom att ödsla energi på att spela fler 250 tävlingar alltså mer än att få fler matcher…vinner han exempelvis Båstad får han ändå inte räkna den på rankingen..känns ganska konstigt.

*** Jag frågade brorsan på middagen i fredags vad han hade gjort under dagen..svaret skrämmer mig lite…”jag cyklade 18 mil”..

Tack och hej för den här gången!

Finns det utrymme för grus inomhus i Svenska klubbar?

Många av de större tävlingarna spelas på grus. Två av åtta 1000-tävlingar (tre om man räknar Monte Carlo) och en av fyra Grand Slam går på underlaget.

 Idag har också hardcourt utomhus och många inomhusmattor blivit väldigt långsamma så att lära sig att hålla i bollen med bra rull, längd och höjd över nätet blir allt viktigare igen tycker jag.

 Förr i världen var Sverige nästintill oslagbara på grus, vilket är lite underligt och inte direkt logiskt om vi betänker vilket klimat vi har i landet. Idag är vi inte lika bra på långsammare underlag.

 Grus och långsammare underlag är en otroligt bra skola eftersom bollen ofta blir lite längre än inomhus och det finns andra faktorer att ta hänsyn till som är fostrande.  (exempelvis sol, vind, skuggor)

 Det funkar inte att stå nära baslinjen och fullsvinga utan spinn på bollen utomhus.

Djupledsarbetet är enormt viktigt och våra långa vintrar är ett hot här. Inomhus på snabbare underlag behöver man nämligen inte detta djupledsarbete i lika stor utsträckning.

Jag pratade med en duktig amerikansk tränare häromdagen som lät sina adepter (när de var yngre) spendera en hel sommar i Europa på det röda gruset eftersom han ansåg att det var ”fostrande”. De vann inte så många matcher men utan den sommaren var tränaren övertygad om att de aldrig skulle blivit lika bra som de senare blev. Ett ganska tydligt exempel på långsiktigt tänkande!

 Nu behöver man inte åka ner till Europa för att få mycket grusspel. I Sverige har vi en underskattad sommartour faktiskt där man under en sommar kan utveckla spelet enormt mycket. Det tycker jag så många juniorer det går ska ta tillvara på!

 Men hur ska vi göra på vårt långa vinterhalvår hemma?

 Idag har vi inte många inomhushallar som har grus inomhus. Jag vill med denna lilla krönika försöka väcka en tanke hos de klubbar som satsar på att vara en elitklubb, att kanske våga vara banbrytande och skaffa grus inomhus. På sikt tror jag att de klubbar som gör detta kommer att uppleva att deras spelare gör stora framsteg vad gäller spelförståelse, djupledsarbete, bättre i långa bolldueller mm.

 Har man inte möjligheten att spela på grus kan man ”simulera” att det är grus och verkligen överdriva höjden och längden på bollen så att inte alla bollar ser exakt likadana ut. Våga ta ett steg tillbaks i banan och spela med höjd eller ta ett steg in i banan och slå till om bollen från motståndaren är kort. Enda problemet med ”simuleringen” är att du troligen kommer att förlora bollen inomhus och det är inget som ungdomar vill. Men på lång sikt kommer du att vinna på att kunna behärska djupledsarbetet och att kunna slå bollen med olika fart och skruv.

 Vi hörs snart igen!

*** Under mina år som aktiv var jag aldrig med om att exempelvis Sampras eller Agassi fick boka träningsbanor innan sina konkurrenter. Så är fallet numera verkar det som. När schemat släpps och jag står först i kön för att boka banor för nästa dag har redan Nadal och Federer bokat sina banor… Jag har inget emot att stjärnorna får förmåner men när det gäller själva tennisen tycker jag faktiskt att alla ska tävla på samma villkor. Så har det varit förut och så tycker jag alltid det ska vara!

*** Fått inflammation under min fot…inte bra för min satsning mot Maraton..

*** Skrev för en tid sedan om att man måste ha tålamod för att bli tennisspelare och det har jag verkligen fått bevisat i rom denna vecka. Regnet öser ner! Bara att vänta tålmodigt..

Våga periodisera träningen!

Några gånger upplevde jag själv att jag tränade för ”att jag skulle träna” och utan verklig tanke med varför jag gjorde just det jag gjorde. Vad är syftet med det jag gör? Hänger det jag gör ihop med mina målsättningar?

Är det någon därute som känner likadant som jag gjorde?

Jag mådde väldigt illa av dessa träningspass (mentalt) och försökte så ofta som möjligt att ha ett mål med träningen! Många gånger handlar det om periodisering och att faktiskt våga tro på en uppgjord plan.

Låt säga att jag skulle ha hand om en spelare som behöver bli starkare under press. Att bli bättre på att vända underläge till överläge i en bollduell. Detta är inget som görs i en handvändning utan det behöver nötas in. Ett jobbigt arbete som måste genomföras under en lite längre period när spelschemat tillåter. Du behöver sannolikt en tidsram på ca 2-3 veckor för att kunna se förbättring. Jag skulle nöta dubbla pass varje dag med enbart tempo på träningarna. Det gäller att orka hålla ut! Den klassiska ”3 minutarna” är enligt mig en övning som, rätt utförd, och med fokus, fortfarande håller väldigt långt när det kommer just till tempoträning. Jag skulle köra enbart denna övning och variera med kanske 2-3 övningar till under denna 2 veckor. Trist som bara den kanske det låter som? Ja, all träning är inte rolig träning men jag lovar er att ni kan lära er att uppskatta även den tuffaste träningen. Nöter ni på under en tid så kan jag lova att resultaten kommer och för att inte snacka om hur mentalt starka ni kommer att bli! Det gäller dock som sagt att våga lägga de övriga delarna åt sidan för ett tag. Det handlar om periodisering av träningen.

Du kommer sannolikt att tycka att det är roligare att träna (hur konstigt det än låter) eftersom du vet varför du tränar! Det finns ett syfte med det du gör.  Om du sedan också ser resultaten av träningen så kommer du få blodad tand.  

Förslag på program för tuffare träningsvecka

Så här skulle en vecka kunna se ut i mina ögon för en kille/tjej som är runt 15 år och uppåt. Veckan består av 20 timmar tennis. Fysträningen är individanpassad men under en tempovecka bör fokus ligga på VO2 samt funktionella skadeförebyggande fysisk träning.  Kosten är under tuffa tempoveckor speciellt viktig. Personligen skulle jag lägga fokus på en proteinrik frukost, kolhydratrik lunch och proteinrik middag med mellan mål under dagen. Det ligger ingen vetenskap bakom det och det är nog lite individuellt vad som funkar i kostväg för respektive person men detta funkade för mig.

måndag

07.30 Uppvakning löpning

08.30 Frukost

09.45 Uppvärming för tennis.

10.00-12.00 Tennis med efterföljande stretch.

12.45 Lunch

14.45 Uppvärmning för tennis.

15.00-17.00 Tennis och mellan mål (banan eller proteindrink)

17.00-18.00 Fysisk träning med efterföljande stretch.

19.00 Middag

Tisdag

07.30 Uppvakning promenad

08.30 Frukost

09.45 Uppvärming för tennis.

10.00-12.00 Tennis med efterföljande stretch.

12.45 Lunch

14.45 Uppvärmning för tennis.

15.00-17.00 Tennis och mellan mål (banan eller proteindrink)

17.00-18.00 Fysisk träning med efterföljande stretch.

19.00 Middag. 

onsdag

07.30 Uppvakning cykel

08.30 Frukost

09.45 Uppvärming för tennis.

10.00-12.00 Tennis med efterföljande stretch.

12.45 Lunch

14.45 Uppvärmning för tennis.

15.00-17.00 Tennis och mellan mål (banan eller proteindrink)

17.00-18.00 Fysisk träning med efterföljande stretch.

19.00 Middag.

torsdag

07.30 Uppvakning cykel

08.30 Frukost

09.45 Uppvärming för tennis.

10.00-12.00 Tennis med efterföljande stretch.

12.45 Lunch

13.30 Träningsfri eftermiddag

fredag

07.30 Uppvakning löpning

08.30 Frukost

09.45 Uppvärming för tennis.

10.00-12.00 Tennis med efterföljande stretch.

12.45 Lunch

14.45 Uppvärmning för tennis.

15.00-17.00 Tennis och mellan mål (banan eller proteindrink)

17.00-18.00 Fysisk träning med efterföljande stretch.

19.00 Middag. 

lördag

07.30 Uppvakning löpning

08.30 Frukost

09.45 Uppvärming för tennis.

10.00-12.00 Tennis med efterföljande stretch.

12.45 Lunch

13.30 Träningsfri eftermiddag

söndag

Vila

Kom också ihåg att bokföra varje träningspass i träningsdagboken!

 

Ha mål med träningen även som motionär!!

Som en liten avslutning till dagens krönika kan jag berätta att jag fick en ganska så rolig julklapp av min yngre bror Marcus förra året. Nämligen en starttid i Stockholm Marathon den 30 maj i år.  Detta har tvingat mig att kasta mig ut i spåret några gånger i veckan. Jag kan inte påstå att jag varit särskilt bra på löpning någon gång men jag måste ta mig an uppgiften. Dessutom är det ofantligt mycket lättare att motivera sig för träning om man har ett mål för ögonen även som motionär. Jag köpte en pulsklocka med GPS så att jag ser hur långt jag springer. Köpte nya löparskor och investerade i lite nya funktionskläder. Allt detta gjorde jag för att hitta inspiration! Det ska vara kul att träna oavsett nivå och att ha ett mål i sin träning även som motionär är en stor inspirationskälla!

Vi hörs snart igen!

Magnus