• Louise Etzner Jakobsson

    Louise är en av våra mest meriterade pararyttare i dressyr. Hon var med om en olycka när hon ledde in en häst från hagen till stallet där hon skadade huvudet. Innan olyckan tävlade hon dressyr upp till Grand Prix nivå. Idag är hon ett givet kort i det svenska paralaget och har ridit både VM och OS med stora framgångar.

    En dröm att kunna tävla på högsta nivå

    Hon hade under OS 2016 och EM stora framgångar och efter det kom drömmen om att få tävla på Grand Prix nivå igen. Det var under 2017 som hon kunde förverkliga denna dröm med hästen Zernard. Grand Prix-programmet såg hon som en större utmaning än att rida programmen som är  paradressyr. Grand Prix är det högsta man kan rida utan handikapp och hennes första start sedan olyckan tog henne upp på helt godkända 59,267 %. Det var några mindre missar och det fattades lite styrka för att få högre poäng i debuten. För en pararyttare är det ändå ett helt otroligt mål då även ryttare inte har handikapp har svårt att ta sig hela vägen fram. Efter att ha gjort fina resultat 2017 mötte hon 2018 på ett lika strålande sätt. Med resultat ända upp i Grand Prix har hon fortsatt leverera inom paradressyren. Det var efter att ha ridit Nordiska Mästerskapen som hon tog sig till att bli världsetta inom paradressyr. Inom paradressyr finns det flera grader av handikapp. Louise rider på grad IV. Ett av de stora genombrotten för Louise kom när hon 2016 red i det svenska laget i Paralympics. Med sig i bagaget hem hade hon de två bronsmedaljerna hon lyckades ta. För Louise har det inte bara varit vägen tillbaka på hästryggen och ta medaljer som har varit en kamp utan även kamp för att själv kunna hantera livet efter olyckan.

    Bidrar mycket till sporten

    Bidrar mycket till sporten

    Inom den svenska paradressyren jobbar alla på ett bra sätt och stöttar varandra. Det här har inte bara gett Louise framgångar utan även hjälpt sporten ur ett större perspektiv. Inom ridsporten i Sverige hyllas paradressyrryttarna lika mycket som ryttare inom andra grenar. Louise har även fått pris som Årets kämpe på Ryttargalan. Louise jobbar som tränare inom dressyr, vilket hon gjorde även innan olyckan. Hon hjälper även till att få in fler ryttare till Parasporten och genom sitt engagemang som tränare kan hon hjälpa tränare utan handikapp att få in fler ryttare runt om i landet genom att visa hur det kan gå till att träna och rida som pararyttare. Ett engagemang som gör att sporten får respekt på ett helt nytt sätt och som kommer att bidra mycket även i framtiden. Louise satsar på fler medaljer och på att fortsätta vara en del av sporten i många år framöver.

    Det är en otrolig styrka mentalt som krävs för att gå från en sådan olycka och ta sig tillbaka i sportvärlden på det sättet Louise har gjort. Hon förtjänade helt klart priset som Årets kämpe som hon blev tilldelad häromåret.