But coach, I have a really good feeling…

Hej…

Bloggen ska ju vara en sorts dagbok men jag tänkte börja med att ge en liten återblick från i somras och ett par rätt komiska grejer som hände då.

Efter att ha varit hemma och sprungit sthlm maraton sista maj(kramp sista 18km) och sedan haft en vecka ledigt va jag tillbaka i Kuwait i mitten av Juni för en veckas träning innan avresa till Tunisien för 2 veckors ”camp” och sedan en vanlig tävling och slutligen Arab Games med p12 och p14.

Vi var 10 spelare, 2 coacher och 2 managers som åkte till Tunis.

Våra managers är personer som sitter i förbundets styrelse och är alltid med på resorna. Dom ska se till att allt praktiskt fungerar mer resorna, hotell, mat etc. Detta sker dock med väldigt blandad resultat…

Eftersom det är förbjudet med alkohol i Kuwait pga av religionen och alla så fort man frågar dom är väldigt strickta med det när man frågar dom blev jag en aning förvånad när våra managers ställer in siktet på Tax Free`n på flyplatsen i Tunis och laddar på utav bara helvete. Så länge man inte dricker i Kuwait spelar det uppenbarligen ingen roll.

Ingen dubbelmoral där va…?!?!

Det var 4 lååånga veckor i Tunisien, bitvis kul men på slutet riktigt segt både för spelare och coacher. Att vara så länge på samma ställe, bo, äta, träna tillsammans tär efter tag. Tyvärr är det så att eftersom sommaren är enda tillfället som kan resa och spela så blir det lite väl mycket, speciellt för dom yngsta.

Dom enda som trivdes under hela resan va våra managers… Fantastic place va det genomgående betyget från deras håll, undrar varför!?

Resultatmässigt var det varken bra eller dåligt för våran del. Även fast “vi” är bäst i Gulfen så är vi klart sämre än länder som Marocko, Egypten, Tunisien.

Dagen efter jag kom tillbaka från Tunisien va det dags att packa om för 2 st ITF tävlingar i Egypten. Min räddning rent mentalt var att Lasse Jönsson också var där med Ziad som han coachar. Det gör otroligt mycket att ha en bra kompis med sig på resorna i dessa länder där allt är så annorlunda. Allt blir lite lättare, lite roligare!

Referee`n på dessa tävlingar lämnade dock en del övrigt att önska. Han började med att ge ut fel tid för Lucky Looser sign in så alla 4 spelare som förlorade i kvalfinal kom för sent. Eftersom en av dessa var Kuwaitier
var jag lagom nöjd och diskussionen var allt annat än lugn och sansad. Han vägrade dock att ändra sig och följde sedan upp detta misstag med att ta 7 timmar på sig att göra lottningen så irritationen bland spelare och coacher var relativit kompakt om man säger så. När lottningen väl kommer har det blivit ganska sent på kvällen, då visar det sig att han har en spelare på 2 ställen… Bara att göra om alltså!

När det sedan va dags för lottning i tjejklassen var det en plats i lottningen som var tom,han hade glömt en tjej och det
var alltså, jordanien bara att göra om igen. Det var för övrigt första av 4 gånger han fick göra om tjejlottningen.

Såhär fortsatte det i 2 veckor med allt, träningsbanor, bollar etc. Tack för att du delade detta med mig Lasse,jag hade inte klarat det själv.

Efter Jordanien var det dags för en veckas träning med vårat DC lag(förutom vår bästa spelare, Mohammad Ghareeb som Peter Nyborg är ansvarig för och reser med) innan avfärd till Spanien för 3 tuffa Futures på grus.

Temperaturen i Kuwait den veckan pendlade mellan 45-55 och det var enormt fuktigt. Trots att jag inte spelade själv kände jag mig kokt efter varje pass, det var vidrigt. Min tanke va att “nu jävlar ska det bli skönt att resa lite med dom äldre så det blir mer coaching och bindre barnvaktande”.

Jag hade väldigt, väldigt fel…

Vi skulle spela i Irun, Santander, och Oviedo. Samtliga städer uppe vid atlantkusten. När vi landat i Madrid tyckte vår manager att vi skulle ta 4 taxis till Irun. Vi påpekade för honom att det kommer väldigt dyrt, det är ca 55 mil enkel resa. Då tittade han väldigt oförstående på oss och sa, varför då?

Eftersom matkulturen i Kuwait är under all kritik va jag väldigt noga från dag 1 med att tala om för killarna vad som var bra och vad som var mindre bra att äta. Jag påpekade även det är extra viktigt att äta bra när man tränar hårt för att orka ha kvalité på träningarna.

Tredje dagen i Irun körde vi lite sprints i en backe som va ca 70 meter lång, sista 20 meterna låg i en sväng så man såg inte killarna då. När en kille saknades när det va dags för nästa sprint joggade jag upp för att kolla, fruktade att han fått kramp. När jag kommer upp ligger Ali i fosterställning och spyr sm en räv…När han hämtat sig lite säger jag

“Ali,look…this is your breakfast comming up, only white bread and donuts”. Då kollar Ali på mig med något upprörd blick och säger på fullaste allvar “no,coach…I had cheese too…”

Den roligste kommentaren som också blir veckan citat kom sista veckan. Hassan sitter och trycker i sig ett paket choklad doppade digestive kex och dricker cola. Då utspelar sig följande konversation:

J: hassan, what are you doing? You are playing a macth in 10 minutes, shouldn´t you be waming up?

H: No coach, I have a really good feeling in my body right now.

J: What?

H: yes, I feel really good. I don´t need to warm up.

50 minuter senare kommer Hassan ut från banan med 0-6 0-6 i baken och jag frågar:

J: Hassan, how did you feel?

H: Coach, he was really, really good!

J: Shocker…

OK, thats it for today!

Nu måste jag packa klart,ska flyga till Dubai om 2 timmar och möta upp 3 kompisar över helgen.

All out!

/Johan