Din guide till tennisresan i vår

När vi vaknade upp här i 036-området igår så var det “Return of the winter part X” med 27 cm nysnö på marken (började skriva detta inlägg förra fredagen då det var snökaos…)  Nästa veckas väderprognos lovar dock gott med 10-13 plusgrader och sol. Detta borde ju på allvar skrämma kung Bore på flykten för denna säsong och i och med kung Bore´s sorti så kommer ju den härliga våren och den lika härliga grustennisen…

Vill du passa på att komma i extra bra form inför gruset och samtidigt unna dig en liten semesterresa till varmare breddgrader? Tänkte väl det va!? Detta inlägg kommer ge er lite olika alternativ vart ni i vår kan åka för att få ta del av bästa möjliga väder och bästa tänkbara grusbanor.

Nåväl,, hur börjar vi då? Jo, genom att enkelt och smidigt klicka in på tex www.smhi.se eller www.yr.no för att se hur vädret är framöver. Detta ger en fingervisning om hur vädret är på just er tilltänkta destination. Ser ni att det just idag är +1 och snö så kanske inte grusbanorna är tip-top om ett par veckor, men om det är runt 15-20 grader varmt och soligt så kan man ju säga att banorna antagligen skriker efter att just du ska glida runt på dem…

Vilka länder har vi då som erbjuder både bra väder samt fina förutsättningar för grustennis i slutet av april? Jo, av de jag besökt så kan jag rekommendera följande:

Spanien:

Såklart! Är det någonsin dåligt väder i Spanien? Knappt va? Inte utmed kusterna i alla fall. I España spelar man grustennis året runt och banorna är oftast riktigt hårda och fina. Jag har bara varit och spelat i Spanien en gång, i början av 2000 talet i Marbella, Puerto Banus, på en extremt vacker klubb med 3 magiska grusbanor. När du tänker Spanien så har du många alternativ. Kanarieöarna har såklart varmast, men det är inte så stort utbud av just grusbanor där utan det är mer hardcourt och konstgräs. Mallorca, som fostrat två världsettor, Carlos Moya och en viss lirare som ni kanske känner till, Rafael Nadal, har flera fina, stora klubbar med härligt röda och fina grusbanor. På Mallorca anordnas det dessutom en del Future´s. Vi har även utmed hela kusten, från Barcelona och nedåt trevlig städer att besöka dit de flesta flygbolag tar er snabbt och smidigt.

Italien:

Det var riktigt länge sedan jag gled runt på det snabba, italienska gruset. Närmare bestämt 1994 i den lilla turistorten Bibione strax öster om Venedig. Dock så besökte min nuvarande klubb Hagafors TK en liten by utanför Rom förra året i slutet av April och de var mycket nöjda både med maten, banorna samt vädret. Att de hann med kvartsfinaldagen av Roma Master Series 1000 tävlingen gjorde ju inte saken sämre, så ska bi till Italien, varför inte passa på i samma veva som just den tävlingen är. Då har ni lite att titta på dessutom, för Rom som stad är ju inte så mycket att se…. Givetvis var det sista grov ironi. Rom är en helt otrolig stad. Man bara går som en tvättäkta turist med kameran på magen och tittar uppåt hela tiden. Den ena byggnaden är häftigare än den andra och man bara drömmer sig bort till romartiden.

Italien i april/maj är riktigt trevlig och behagligt. På de flesta delar av europas stövel så är våren i full blom och det är ett annat landskap du möter jämfört med hur det ser ut i juli/augusti då det är knastrande torrt överallt. Om du är intresserad av just Bella Italia så finns det ett företag som specialiserat sig på resor dit, www.tennisresor.se Jag har aldrig rest med just dem så jag kan inte alls uttala mig, men de borde nog ha rätt bra koll på just vart i Italien ni ska åka. Jag har dock varit i Italien ett tiotal gånger och min absoluta favorit är området runt Lago di Garda, Gardasjön. Helt otrolig natur, spektakulärt branta berg som dramatiskt och abrupt avbryts av en spegelblank sjö. Här kan man verkligen finna harmoni och avkoppling för stressade själar. Att sen maten, vinet och tennisförutsättningarna är absolut världsklass gör ju inte saken sämre.

Kroatien:

JA TE VOLIM HRVATSKA! Så, nu var det sagt! Ingen skräll direkt, men jag är en stor fanatiker av Kroatien. Förra året var jag där tre gånger och det har blivit totalt ett tiotal besök de senaste åren. För en tennis(grus)fanatiker som mig är Kroatien himmelriket. I de flesta städer och byar finns det många fina anläggningar med de absolut bästa grusbanor du kan tänka dig. Det går alltid någon farbror och påtar, sopar och vattnar banorna så att de är i absolut topptrim hela tiden. De städer jag själv har som favoriter att besöka är följande:

Porec: Ligger på västra delen av halvön Istrien uppe i norra Kroatien. En vacker stad med en gammal och välbevarad stadskärna där det finns många små, trevliga butiker, restauranger och caféer. Utmed hamnen ligger ett par trevlig uteställen och det råder ett härligt lugn innan turistsäsongen drar igång i slutet av Maj. Porec måste, helt seriöst, ha världsrekodr i antal banor per innevånare. Enligt uppgift ska det finnas över 200 banor på 10 km radie och detta i en stad med runt 12000 i befolkning. Ett varningens finger dock!! Till Porec vallfärdar varje vår en armé av tyska tennismotionärer. Det är riktigt svårt att hitta lediga banor under våren så Porec får nästan bli en höstrekommendation istället.

Makarska: 4 mil söder om Split, utmed den otroligt vackra kustvägen Jadranska Magistrala, ligger Makarska. Med sina drygt 13000 bofasta är Makarska en lagom stor stad för att du ska ha lite nöjen även vid sidan om tennisen. I Makarska finns en mycket trevli stadskärna med många bra butiker samt ett mycket trevligt torg där du kan fynda lokal frukt, grönsaker samt andra lokalproducerade saker. Utmed hamnen ligger många restauranger och caféer  och det är lätt att låta ett par timmar passera här.

När det gäller tennis så har Makarska inte särskilt många, men dock väl så fina, tennisbanor. På Tenis Centar Makarska så har man 7 utebanor samt 2 grusbanor inomhus ifall det skulle regna/blåsa för mycket. Denna anläggning ligger helt otroligt vackert placerad mellan de 1500 meter höga Biokovo-bergen och havet och vyn från anläggningen är som tagen från ett vykort. Det är rätt lätt att få tider just på denna anläggning och det finns gott om hotell. Att ta sig hit från flygplatsen i Split är en barnlek samt att det från Makarska går båtar till de närliggande öarna Hvar och Brac (där det i orten Bol finns ett otroligt stort tenniscenter med 30-talet banor) gör att du inte behöver drabbas av tristess.

Dubrovnik: The pearl of the Adriatic! Dubrovniks gamla stadskärna kan vara en av världens vackraste stadsdelar och är väl värd ett besök! Nuförtiden så flyger Norwegian Airlines direkt till Dubrovnik från Arlanda till en billig penning så det är riktigt smidigt att ta sig hit. Eftersom Dubrovnik ligger så långt söderut i Kroatien är vädret i slutet av April så pass stabilt att du nästintill kan bada vid denna tiden. När jag var där runt 20:e april 2010 så provade jag ett dopp. Väldigt uppfriskande med 15-16 grader men det går i alla fall

I Dubrovnik så finns det tre tenniscenters. Det största ligger på halvön Babin Kuk (ja, den heter faktiskt så,,,) där det finns 6 grusbanor som är väldigt lätta att få tider genom. De drivs av ett stort hotell så det är bara att boka i receptionen. Den näst största anläggningen ligger mitt i stadsdelen Lapad och är omgärdad av promenadstråk, restauranger, hotell och caféer. Här har det spelats både Davis samt Fed Cup matcher och även WTA/ATP Challengers och Futures. Anläggningens mustaschprydde allt i allo hjälper gärna till att boka både coacher och banor. Här finns även elljus så ni kan spela fram till 23-tiden om ni vill. Den tredje anläggningen ligger precis bredvid Dubrovnik Casino i stadsdelen Gospino Polje och är en rätt gammal, sliten anläggning men med ok banor som är rätt lätta att få tider på. De har tre utebanor samt 1 innegrusbana.

Vad kostar det då att hyra bana i Kroatien? 50 HRK (70 kr) är ett standardpris verkar det som. Vill du spela i elljus kostar det ytterligare 2o HRK. Om du vill boka en coach så kostar strötimmar 200 HRK (250 kr) men om du bokar flera timmar går det få ner priset en hel del.

Men hur går man nu då tillväga om man vill åka iväg på en tennisresa? Det jag gör först är att gå in på tex Ryan Air eller Norwegian´s hemsida och kolla om de har några intressanta priser till de aktuella destinationerna. Om priset är det rätta (och det är det ju allt som oftast på dessa sidor…) så bokar jag biljetterna, sen går jag in på hotels.com och kollar boende. Här finns allt från 1 stjärniga privatrumsuthyrare till 6 stjärniga lyxhotell och just i lågsäsong som ändå april/maj ofta är så är det riktigt billigt. Privatrum får du från 100 kr/pers och natt medans trestjärniga hotell går att hitta för 150-200 kr/pers och natt inkl frukost. Det är dessutom nästintill alltid billigast att boka via hotels.com har jag upplevt.

När du bokat allt så är det bara att surfa in på wikitravel.com och kolla vad just din destination har att erbjuda. När du bokat allt och kollat in ortens utbud så beger du dig ner till gymmet och börjar göra dig redo för Clay 2011

Paintjobs!

Tvingades att uppdatera posten och rensa massa Engelska spam-kommentarer. Därför ligger denna post nu överst. Det är alltså ingen ny text i. Kommentarer stängda till posten så ni/vi slipper massa spam-kommentarer..

Detta kan vara ett lite känsligt ämne att ta upp för våra kära rackettilverkare, men nu är det så många som vet om det att jag tänkte köra en liten genomgång om vad som verkligen döljer sig under färgen på våra stjärnspelares racketar.

När grafiten (kolfiber) gjorde entré på racketmarknaden i slutet av 70-talet så var det många som hoppade på tåget. De allra flesta som testade ett racket tillverkat av grafit valde att omgående börja spela med just detta material och rackettillverkarna upplevde en rejäl boom i försäljningen.

Grafiten som användes där i vaggan av de moderna racketarnas utveckling var av en riktigt fin och dyr typ. De allra flesta av Grafitramarna tillverkades med stora mängder grafit och de vägde ofta över 340 gram osträngade. Detta kan man jämföra med dagens racketar där vikten ofta är under 300 gram.

När man tillverkade racketarna så valde man som sagt en fin kvalité på grafiten och det är med dessa racketar många av dagens stjärnor växte upp med. Eftersom spelarna vid ung ålder spelade med dessa tunga racketar och fina grafitval så vill de ju självklart inte ha sämre instrument nu när de slagit igenom på allvar.

Det som många upplever om man testar en grafitram från 80/ 90 tal är att den känns betydligt mer solid än vad många av dagens ramar gör. Dagens racketar , tycker i alla fall jag, har en mer “ihålig” känsla och man får inte den där goa, solida träffen som vad en tidig 90-tals ram ger. Nu hade jag själv turen att göra ett stort fynd då engelska internetshopen Pro Direct Tennis sålde ut en batch Pro-ramar från wilson i samband med att man bytte huvudspår på teknologi från K Factor till BLX. Jag fick tag på fyra racketar målade som K Six One 95 men färgen var matt istället för blank samt att det står Classic i “klykan”. De här vägde 347 gram st osträngade jämfört med 333 för de riktiga K Factor. De få som har funnits på ebay har gått för 350-400 $/st men mina kommer troligen aldrig säljas.

Vad är det då under färgen på mina Pro-racketar? Jo, vad jag fått lära mig genom åren är att Wilson-ramar som har “classic” målade inne i hjärtstycket är helt enkelt den gamla storsäljaren Pro Staff Classic 6.1 95. För att kunna bekräfta detta så bjöd jag hem ett gammalt PSC på ebay och la det på vågen och jämförde med mina specialare. De vägde på grammet lika och balansen var identisk. Spelmässigt märks inte så stor skillnad. Visst är den gamla PSC lite mer “trött” eftersom den har okänt antal timmar på banan, men på det stora så märker man att det handlar om samma racketar.

Är det då bara Wilson som ger sina lirare annorlunda racketar jämfört med vad de vill få oss att tro att spelaren använder? Absolut inte, kan vi snabbt konstatera. På det största materialforumet i världen, TW Talk Tennis finns en egen forumsdel som är tillägnad proffsens utrustning. Det hetaste ämnet på detta forum är Head´s pro-ramar där en speciell kod fått i det närmaste kultstatus.

Det jag talar om nu är koden “PT57″ och det är den klassiska Head-formen som kom i mitten av 90 talet då Head presenterade sitt hittils mest lyckade racket; Head Pro Tour. För er med bra minne så var det Thomas Musters vapen. Ett blå-svart racket med 630 cm2 träffyta samt med Head´s legendariska CAP-system (ett heltäckande plastskydd som skyddar både strängar och ram)

Head Pro Tour användes av tidigare nämnde Muster samt Gustavo Kuerten i hans French Open triumf. Jag kommer ihåg att det dock var Emilio Sanchez som Head skrev att de hade utvecklat modellen i sammarbete med men hans namn föll snabbt bort då Muster och Kuerten malde ner sina opponenter på världens rödbruna rektangler.

Head ersatte i slutet av 90 talet (tror det var 98) Pro tour med den totalt misslyckade Premier Tour. Ett 600 cm2 racket som var i det närmsta ospelbart. Jag testade det en kortare period men vi två gjorde slut ruggigt snabbt. Givetvis så tyckte heller inte proffsen om detta Premier Tour utan de allra flesta krävde att få använda det gamla Pro tour. Då löste Head det helt enkelt med att måla om de gamla Pro tour ramarna till att ha samma målning som de nya Radical och Premier-målningarna.

Spelarna blev dock mer och mer kräsna och ville nu även ha olika styvheter, vikter osv på sina racketar så Head tog då helt enkelt och skapade två helt nya modeller som aldrig kom ut på marknaden. Det var PT57 A samt PT57 E. Det som skiljde här var styvheten på ramen. PT57 A ska visst vara ruggit flexibel och mjuk medans E versionen är betydligt mer styv. Dessa ramar väger bara runt 300 gram och därefter anpassas de individuellt för den enskilda spelaren genom att det ihåliga handtaget fylls upp med silikon och bly och att man under det svarta plast-skyddet tynger upp ramen med bly i valfri mängd. Jag har för mig att Robin Söderking tex har en racket som väger upp mot 380 gram och beskrivs som helt ospelbar för oss vanliga dödliga.

Robin har även ett riktigt specialanpassat grepp. Han har en gjutning som är till ytan lik en läderlinda och utanpå denna hårda gjutning har han bara ett vanligt overgrip. På detta sätt känner han såklart varje kant av greppet och får en enorm känsla i greppet, men personligen tror jag inte många av oss hade velat ha greppet på detta vis.

Detta med att racketar målas om är förekommande bland alla tillverkare och det är ett ytterst fåtal bland världens 100 bästa spelare som verkligen spelar med vad de har racketen målad som. Men är det då något fel med det?! Alla mynt har givetvis två sidor och om man bara som kritisk konsument tittar på att man “luras” att köpa ett speciellt racket så är det klart att företagen lyckas. Det är klart som korvspad att tex Babolat säljer extrema mängder extra för att just Nadal spelar med den ramen och att Wilson kränger enorma mängder wilsons till Federer-fans. Just dessa två spelare är faktiskt lite intressanta för det är faktiskt som så att de n ä s t a n spelar med den modellen som säljs i handeln. Federers förra modell, den med K Factor-målingen var snarlik på alla punkter mot den som såldes i butik och Nadal spelar med en två modeller gammal Babolat-ram. Det enda som skiljer där är att cortex-systemet är påmålat.

Men sen kan man säga som så här; Om ni kollar på tex STCC, BTCC, DTW osv så ser ni ju “standardbilar” målade i diverse färger. Inte är det direkt en vanlig Skoda Fabia som slirar runt på banan direkt. Det är ju specialdetaljer in i minsta skruv. Samma sak med många andra idrotter där målningar vill få oss att köpa en produkt. Racken är ju som en vandrande reklamplats. Det är solklart att företagen vill få oss konsumenter att köpa just den senaste teknologin och inte att vi letar 10 år gamla spadar på tyska e-bay.

Varför väljer då inte de olika fabrikaten oss konsumenter köpa det som proffsen verkligen spelar med? Det finns två skäl;

1) Pengar! De racketarna som proffsen används tillverkas i specialfabriker i många fall. Det är ofta en finare grafitstort som skulle kosta betydligt mer i försäljning jämfört med vad racketarna kostar idag. Vi pratar nog minst en 50 % ökning.

2) Känslan. De här, ofta tunga, racketarna skulle helt enkelt passa motionärer sjult dåligt. Det är inte många av oss därute som skulle kunna spela med tex Robins 380 gram tunga spade. Ofta är proffsens ramar mer flexibla, har en helt annan styvhet jämfört med vad som säljs. Ta tex Novak Djokovic. Hans ram har ett flexindex på 50 att jämföra med butiksversionens 65 har. Ett flex på 50 innebär att spelaren ifråga måste jobba enormt mycket för att själv få fart på bollen. En motionär hade lagt racket åt sidan efter 5 minuter

Så det här med paintjobs är nog något vi får lära oss att leva med. Troligen kommer morgondagens stjärnor, de som idag växer upp med BLX, GT Tungsten, Do3, Aerogel osv tycka att det är det bästa som finns och vi gamla fossiler kan ju köra med våra mjuka orginal-spadar om vi så vill. Den som lever får se…..

. . . . . .

Pust, det var ett bra stycke text det! Hoppas inte alla begrepp, info, utredningar osv bara föll ihop till ett enda plotter. Troligen har jag missat massa godbitar så ställ gärna frågor i kommentatorsfältet.

* Klåpar´n; Du har säkert ännu mer info än vad jag har på detta ämne så komplettera gärna !!

* Charlie; Nu blev det rätt va!?

* Magnus Norman; Du skrev lite om detta i boken Tennis of the Record, Har du mer info eller avslöjanden som du vill dela med dig av så är kommentatorsfältet öppet.

. . . . . .

Nu blir det nog dåligt med inlägg från min sida på ett tag. Jag ska snart pipa ner och begå Future´s-debut! Sent ska synden vakna!! Att vid 32 års ålder signa in till en 15.000 $ Future ska bli ett spännande äventyr helt utan press eftersom jag vet att scenen är … minst sagt .. tuffare än den jag vanligtvis “uppträder” på. Croatia F8 i dubrovnik är det i alla fall för er som vill följa resultatet. Singelkvalet kommer jag in i vet jag. Står som 7:e alternate nu men har bivit lovad WC om jag inte kommer in, sen blir det förhoppningsvis ett WC även till dubbel tillsammans med en ung, lovande kroatisk lirare.

Nu kör vi!

Vamos!

Dubrovnik

Det har varit tyst från mig några veckor nu och det har sin enkla förklaring i att jag varit söderöver och vässat grusformen. Årets upplaga av tidig gruskärlek blev den otroligt vackra staden Dubrovnik i södra Kroatien.

Förra året åkte jag och en kompis till Porec i norra Kroatien, men där var vädret lite sådär i slutet av April och att bada var inte ens att tänka på. De styva 60 milen söderut borde vädret vara lite mer stabilt i April resonerade vi och det var inget beslut vi ångrar (se bonusbilden sist i posten..)

Dubrovnik är alltså en av världens vackraste städer enligt många och jag är beredd att hålla med. Den ligger extremt vackert vid den dramatiska kustremsan där höga berg störtar rätt ner i det blågröna havet.

Eftersom det inte är någon direkt vinter att tala om i södra delen av Europa så trodde vi givetvis att alla grusbanor sedan länge skulle vara i drift, men redan första dagen fick vi en liten tankeställare när två anläggningar inte var öppnade för säsongen!? Detta alltså i slutet av april då de flesta svenska grusbanor varit i drift ca 2 veckor eller mer!? Mycket märkligt. När jag visade en mobilbild hur Tabergsdalens banor såg ut i mitten av mars med 2 meters snödrivor på vissa ställen så blev de lite paffa. Att inte de då fixat sina banor måste bara vara ren slöhet…

Men visst fanns det anläggningar som var öppna för spel. Vi hittade rätt snabbt till Dubrovnik Tennis Club som låg i närheten av vår “bas”, nere vid Lapad Bay. På denna klub hade man 4 fullstora banor och en märklig bana som var fullstor på ena sidan , men bara serverutan på andra. Detta eftersom ett gammalt hus låg ivägen som vägrade flytta vid bygget. Undrar om de gnällande grannarna i Motala hade uppskattat den närheten till tennisbanan?

Dag 3 åkte vi iväg för att se vad det fanns mer för anläggningar i Dubrovnik och kom då fram till en liten undanskymd tennisanläggning med 4 banor vid en fotbollsarena. Här höll 2 duktiga juniorer på att träna och efter någon minuts konversation hade vi blivit inbjudna att sparra mot deras juniorer. Vad vi inte visste då var att det var 2 riktigt duktiga spelare som vi fick chansen att spela mot. Marijana Vlahanic, topprankad bland flickor födda 1995 i Kroatien och Antun Vidac, rankad 7:a bland pojkar 18 i Kroatien, även fast han bara är 16 år. Det var ett enormt lyft att få chansen att spela med dessa kids och de var verkligen duktiga. De tränade tennis varje dag från 08-11 och sen ytterligare 2-3 timmar varje eftermiddag + fys. *pust*…

Betongbeachen nere i Lapad såg, trots avsaknaden av människor,  rätt inbjudande ut en av de varmare dagarna då tempen letade sig upp över 25 graders strecket. Perfekt tänkte jag, det kan ju bli ett rekordtidigt badaihavet-minne. Vattnet känndes dock inte lika inbjudande som det såg ut att vara, men man kan ju inte fega ur när man gått i. Plums Plums Plums, och så var årets badpremiär avklarad. Tempen var nog i alla fall runt 15 grader, så det gick ju rätt smidigt ändå

Vi höll till i Dubrovnik fem dagar och drog oss sedan norrut längst med den magiska kustvägen Jadranska magistrala. För er som besöker Kroatien med bil är det en stor rekommendation att åka denna väg. Otrolig natur och vägen kantas av den ena superba restaurangen efter den andra. Dock bör man undvika vägen i Juli-Augusti eftersom den då är en enda lång ringlande kö fylld med turister som kör i 25 km/h.

Flyget hem gick från Zadar och för att inte behöva köra Dubrovnik – Zadar i ett svep så stannade vi till i både Makarska och Trogir. Makarska har jag ju skrivit om tidigare men vill återigen rekommendera detta paradis på jorden. Tennis, beach, mat och dryck i yttersta världsklass. Två varma träningspass blev det på deras Centercourt.

Staden Trogir, som ligger 1 km från Split´s flygplats, var redan denna tiden på året fullsmockad med turisthorder. Det var otroligt hur mycket turister det redan var och man kan nästan drömma mardrömmar om hur det ser ut i absoluta högsäsongen i Juli/Augusti..

Detta var dock bara ett pit-stop på väg mot flyget i Zadar och så satt man där då, på flygplatsen, avnjutandes den sista Ozujsko-pivo och bara väntade på att få boarda planet som skulle ta en från +22 grader och sol till ett iskallt Vätterbygden med +4 och hagelstormar. Tur man redan nu har en ny tripp till världens skönaste land i Juli

Här är ett collage med blandade bilder. Dröm er bort en stund!

Utsikt från vår bostad

Lapad Bay, April 2010

Världens godaste pizza och sallad?

Cheeeeeses!!

Dubrovnik Tennis Club

Dubrovnik Tennis Club - vid Lapad Bay promenadstråk

Den enda negativ saken med grustennis...

Otroligt hållbar tennisboll. 3 timmars spel och den är så här fräsch!

Norra delen av Dubrovnik

Hyrbilens 1,2 liters motor fick jobba uppför denna backen..

Snacka om Beach-tennis!!

Världens skönaste bana - Makarska centercourt

Snyft, sista Ozusjko på några månader

….

och så en liten bonusbild… Tag lärdom gott folk!

Somna I N T E i Kroatisk vårsol

Poreč, Kroatiens tennisparadis

Många svenskar förknippar Båstad med fest, sol, bad och framförallt tennis. På de dryga 20 grusbanorna är det många klubbar som lägger sina träningsläger på vårkanten. Dock kan ju vårvädret i Båstad bjuda på fyra årstider inom loppet av ett par timmar och det kan få även den största tennisälskare att tappa lusten..

Vädrets makter kan ställa till det ibland…

Drygt 140 mil söder om Båstad ligger den lilla stan Poreč. Här i det kroatiska landskapet Istrien har tennisgudarna varit framme och skapat ett paradis för oss tennisälskare. Staden med sina 14000 invånare har nämligen 165 grusbanor!! Japp, ni läste rätt,, 165!!

Till Poreč tar man sig lättast genom att flyga till Pula, 45 km från Poreč. Man kan även flyga till Venedig och därifrån ta snabb-båten som tar ett par timmar eller göra som vi gjorde på vårt träningsläger 2009,, flyga till den lilla flygplatsen i Treviso 2 mil norr om Venedig  och därifrån hyra en bil och köra genom Italien, Slovenien samt den korta sträckan inne i norra Kroatien. Det tar ca 4-5 timmar att ta sig med bil från Treviso till Poreč.

Ryan Air flyger till Treviso

Väl framme i Poreč så finns det extremt många hotell, rum och stugor i alla prisklasser. Poreč är en rätt långsmal stad för att vara så pass liten men oavsett var man hamnar i staden så är det aldrig mer än ett par minuter till närmsta grusbana.

Just grusbanor är alltså något det finns gott om som jag tidigare nämnt. Alla banor är mycket fina med härligt rött grus av finaste sort. Alla anläggningar har vaktmästare som hela tiden är på plats och vattnar, jämnar till och sköter banorna på bästa sätt. Många banor har även elljus så man kan spela sena kvällar om man tycker det är för varmt på dagarna. När vi var där bodde vi i norra delen av Poreč på Hotel Laguna Park. Detta hotell är granne med en tennisklubb med 8 fina banor som ligger precis vid havet. Värt att tänka på är att om man åker under april/maj så är det inte fel att boka banor redan från Sverige för det är många tyska resebolag som har tennisresor hit under vårsäsongen och bokar upp en stor del av banorna.

Tyska tennisentusiaster

Det kostar mellan 50-100 kr att spela per timme med ett tillägg av ca 10-20 kr för elljus. Hotellen kostar under lågsäsong (mars-april) mellan 2-400 kr per natt medans det under högsäsong (juni-augusti) kan kosta upp mot 1500-2000 kr per rum och natt. Om man åker en större grupp är rekommendationen från mig att hyra en stuga med plats för fyra personer. Då blir kostanden per person runt 100 kr per natt under lågsäsong. Med tanke på att man med Ryan Air kan ta sig till Venedig/Treviso för runt 1500 kr t o r så blir det m a o en riktigt prisvärd tennisvecka!

Laguna Park´s stugor med tennisbanorna nere vid havet

Ett annat kapitel i Poreč är maten. Landskapet Istrien har många fina maträtter att bjuda på och särskilt deras egna oliver är helt fantastiska. I hela staden kryllar det av restauranger och de allra flesta bjuder på fina grill och fiskrätter samt pizzor av hög världsklass. Pizzeria Nono mitt i gamla stan av Poreč är vida känd och det är ofta kö bara för att komma in. Kolla bilden nedan så kanske du förstår varför… Även pastan här är väl värd att pröva efter ett hårt tennispass.

Vill man bara sitta och softa och ha det gott en kväll är cluben / cafét Saint & Sinner klockrent! Bra musik och avslappnad atmosfär. De har dessutom gratis tillgång till trådlöst internet vilket är ett stort plus.

För att återgå till huvudämnet tennis så är detta några anläggningar jag rekommenderar;

Sport Centar Laguna Park; 8 fina grusbanor med elljus. Tel: +385 98434877

————————————————————————————————–

Valamar Diamant Tennis Center; 16 grusbanor ute samt 2 inne. Tel: +385 52 465 000

————————————————————————————————–

Pical Tennis Center; 15 grusbanor. Tel: +385 52 465 000

————————————————————————————————–

Laguna Istra tennis center: 18 grusbanor. Tel: +385 52 413 300

…..

Det var allt för denna gång. Eftersom Poreč ligger mig rätt varmt om hjärtat och att jag var där nyligen så är det bara att maila om ni har några frågor om detta resmål, eller om ni har andra frågor med för den delen rörande material eller tennisresor.

Vässa grusformen utomlands

Även om man har lite svårt att tro det när man tittar ut över det metertjocka snölagret så kommer det snart en vår.

Tabergsdalens centercourt

Våren innebär att våra härliga grusbanor väcks till liv igen och man har många, långa härliga timmar grustennis framför sig. Då just grus är mitt favoritunderlag så är det under vår/sommar jag tycker tennisen är som allra roligast.

Det finns dock ett litet smolk i glädjebägaren och det är det svenska vädret. I slutet av April så kan det som alla vet vara allt från +20 grader och strålande sol till +2, snöblandat regn och en blåst som påminner om tropiska orkaner. Om vädret är det sistnämnda, vad kan då vara bättre än att ta flyget söderut i Europa och kombinera en veckas grustennis med lite semester??

Tennis och Semester - kan det bli bättre??

Här tar en liten serie sin början med lite tips och info om var du kan åka och njuta av god mat, dryck, värme och framförallt , röda fina grusbanor….

Det 1:a resmålet vi börjar med är en personlig favorit. Staden Makarska i landskapet Dalmatien i södra Kroatien.

Makarska, med sina drygt 13000 fasta innevånare, är en riktigt mysig liten stad. Den ligger extremt vackert belägen på en dramatisk kustremsa som fått sitt namn efter staden, Makarska Rivieran. Hela denna kustremsa är smalt inklämd mellan havet och de mäktiga Biokovo-bergen som bara någon kilometer inåt land sträcker sig 1500 meter över havet.

Makarska vid foten av Biokovo-bergen

Till Makarska tar man sig lättast genom att flyga till Split och därifrån tar man lokalbussen till Makarska. Sträckan är ca 6 mil lång och tar i lågsäsong ca 45 minuter. I juli/augusti tar denna sträcka allt mellan 1,5-3 timmar. Om man bokar tidigt på året så kan man hitta flygstolar från Stockholm och Göteborg för runt 2000 kr men om man skulle boka denna tiden på året för avresa i slutet av April kan man komma t o r för ca 3500 kr.

I Makarska finns många fina hotell men inte alla har öppet så tidigt på säsongen. Det med fyra stjärnor klassificerade hotellet “Meteor” har öppet även under lågsäsong och där kan man bo med halvpension för ca 300 kr natten (per person). Det går även att på plats leta efter skyltar med “sobe” vilket betyder rakt översatt rum, alltså privatpersoner som hyr ut ett gästrum. Dessa rum kostar i April bara runt 100-150 kr och håller ofta fin klass.

Kroatisk Pizza

I Makarska finns många bra restauranger som serverar mat av väldigt hög kvalité. Deras grillade kött och fiskrätter är världsklass och även den Kroatiska pizzan är, vilket vissa kanske har svårt att tro, men den är bättre än de du får i Italien. Rykande heta direkt från stenugnen och täckta av lokalt producerade tomater, ostar och lufttorkad Prsut (torkad skinka) Värt att testa är även den kroatiska kulglassen. På kroatiska heter glass Sladoled och jag tror denna bild säger mer än 1000 ord….

Glassdisk i Makarska

Det viktigaste på ett träningsläger är dock tennisen och här kan Makarska bjuda på ett fint tenniscenter. Tenis Centar Makarska bjuder på sju röda grusbanor och en Color Set hardcourt utomhus samt två röda grusbanor inomhus. Banorna håller fantastiskt hög klass och är av den klassiska Düsseldorfgrustypen.

Tenis Centar Makarska

Efter varje spelpass kommer vaktmästaren fram och fixar till ev ojämnheter och vattnar banan så att den hela tiden ska hålla högsta klass. Det kostar runt 50-70 Kuna (1 kuna=1,40 SEK) att spela här per timme och det är väl investerade pengar. Att få beträda den lilla centercourten en ljummen dag i slutet av April, öppna ett nytt rör bollar, lyssna till havets bris och börja slå lite lätt från baslinjen, det är då man känner att man hittat rätt

Makarska Center Court

Värt att notera är att WTA-Challengern Makarska Ladies Open spelas på detta tennis-center sista veckan i April varje år. Då är det betydligt svårare att få tag på lediga speltider men det ska finnas lite strötider morgon och kväll på vissa sidobanor.

Jag kan garantera dig som vill åka hit att du garanterat inte kommer att ångra dig. Makarska har så mycket att erbjuda att den enda risken du tar genom att åka hit är att du inte vill åka hem igen….