Tack för mig!

Var sak har sin tid sägs det och nu har tiden på amqj.se kommit till vägs ände för min del. Som vissa av er redan märkt så skriver jag numera artiklar i Svenska Tennismagasinet och av den varan kommer det verkligen inte bli mindre framöver, tvärtom, det kommer bli mycket material och annat spännande!

Därför känner jag att jag inte längre kommer kunna bidraga här på amqj.se med något utan väljer att lämna plats för andra skribenter istället. Kanske någon av er där ute vill bli ny materialskribent!? Av mailen som inkommer verkar det finnas en stor bunt av er därute som skulle kunna bli bra materialskribenter.

Jag hoppas att många av er uppskattat mina inlägg och även om det är rätt mycket “materialnörderi” så tror jag ni fått en hel del nya infallsvinklar att tänka i.

Med dessa rader rundar jag av min tid på amqj.se och passar samtidigt på att önska er alla en riktigt Glad Påsk!

Med vänliga hälsningar

Henrik Wallensten

Legenden född på nytt

Vad har Pete Sampras, Jim Courier, Roger Federer, Stefan Edberg, Chris Evert och Mary Pierce gemensamt? Svårt, eller hur!! Gemensam nämnare för dessa spelare är att de alla lirat med ett av tennishistoriens mest klassiska racket. Wilson Pro Staff 6.0 85

Denna fantastiska succéracket såg världens ljus första gången 1982 i Illinois, närmare bestämt i Wilsons River Grove-fabrik. Den första Pro Staff hade faktiskt en 110 kvadrattum stor träffyta men realativ snart så tillverkade man även den i 85 sq.inch och hela 125 sq.inch. De större träffytorna fasades relativit snabbt ut ur produktion medans den 85 sq.inch stora träffytan levde vidare tillsammans med en 95 sq.inch stor broder.

Den spelare som gjort Pro Staff 6.0 85 mest känd är Pete Sampras, som genom hela sin aktiva karriär höll fast vid orginaldesignen från 1983. Allmänt kännt är ju annars att många proffs använder en gammal konstruktion, men med modern målning, men Sampras var så känslig med sin utrustning att han inte godkännde annat än orginaldesignen. Pete var faktistk så känslig att han t o m krävde att de använde minimalt med färg då de målade på den röda Wilson-loggan på strängarna, om inte så blev balansen i racket fel. Nu talar vi alltså något halvt gram i vikt…

Från 1984 till 1991 tillverkades dessa Pro Staff-ramar i en fabrik i Karibien, närmare bestämt i St Vincent & Grenadinerna. Här var arbetarna EXTREMT noga med sina hantverk och de tävlade internt om vem som fick minst fel på det de tilverkade. Därför var det nära nog inga ramar som blev underkända i produktionen och kvalitén var extremt bra.

Det var dock en sak till som gjorde dessa St Vincent-tillverkade ramar unika. Med tiden blev formerna de gjöt ramarna i slitna och slöt inte riktigt tätt under “bakningen” i ugnen. Därför blev rambredden 18 mm istället för ursprungliga 17 mm. Detta tycker i alla fall Sampras var mycket viktigt och när fabriken stängde 1991 så dammsög han (eller rättare sagt någon stackare på Wilson) marknaden på St Vincent tillverkade ramar så att Sampras kunde sova lugnt. Även Jim Courier gjorde samma sak, fast på egen hand, och i deras garage lär det fortfarande finnas ett par boxar nya St Vincent-ramar.

På diverse forum och auktionssiter världen över har dessa racketar nått närmast kultstatus och begagnatpriset ligger mellan 250 och ända upp till 1500 $, för Begagnad racketar…. Galet! Wilson har dock insett att det funnits ett uppdämt behov av att lirare världen över vill ha nya Pro Staff 6.0 85´s att lira med och har därför tillverkat en upplaga av dem igen, enligt orginalreceptet från 1982. Första upplagan kom bara till USA och sålde slut på två dagar. Nu har de släppt en upplaga till och även den börjar gå in på reservtanken redan, efter bara några veckors försäljning.

Givetvis var en material-lirare som jag bara tvungen att köpa på mig ett gäng av den nya ramen, mest bara för att få känna på historiens vingslag. För att kunna jämföra med orginalet från mitten av 80-talet så fick jag låna två st St Vincent-tillverkade Pro Staff 6.0 från 1987 av en god vän till mig. Glad i hågen och med halvtrasig handled begav jag mig ut på den i Tabergsdalen ljusgrå rektangeln med ett rör nya Wilson US Open-bollar och började mata baslinjeslag….

Först kännde vi på orginalet från -87. En överlag väldigt tung racket, men mest delen av vikten sitter i nedre delen mot greppet och därför upplevs den inte särskilt tung när man svingar den. De första träffarna gick på ren inspiration. BOOM BOOM BOOOOOOOOOOOM ekar det i hallen då man med ett för dagen exklusivt easterngrepp matar raka forehands. Träffen sitter mitt i den lilla sweetspoten och precisionen är som en skalpell i händerna på en skicklig kirurg (missförstå mig nu rätt, jag är inte något annat än en glad motionär, men när man träffar rätt med Pro Staff 6.0 så flyger bollen exakt dit man vill)

Snabbt byte till den nyproducerade ramen och här märker man genast en skillnad. Visst är vikt, balans osv samma i de båda ramarna, men den äldre är på något vis mer ren i känslan. Den nyproducerade skulle nog allt må bra av lite bly på sidorna av träffytan för att stabilisera den mot ev felträffar.

Testet går vidare med regelbundna byten mellan de olika generationerna och det är just det där lilla lilla som skiljer dem. Knappt märkbart, men den äldre ramen är lite lite mer stabil i känslan. Om det är att den tappat i sin orginalstyvhet och bättre parerar mina små felträffar, eller om det är den 18 istället för 17 mm breda ramen, eller om det skiljer på grafit/kevlarråvarorna 1987 mot 2011 vet jag inte, men en liten skillnad är det i alla fall.

Vem är det då en sån här klassiker kan passa till?? Är du en baslinjegnetare som vispar forehands med ett extremt Westerngrepp som får Berasateguis forehand att verka normal och en bakvikt som automatiskt hade gjort dig till världsmästare i Limbo så är inte Pro Staff 6.0 något för dig. Om du däremot tar bollen tidigt, spelar mer traditionellt och träffar bollen relativt flackt och vill ha bra kontroll, då kan dessa nyproducerade 6.0:or passa ditt spel. Serve och Volley är löjligt stabilt med denna racket och tyngden i ramen gör att du får en väldigt tung serve.

Kommer jag fortsätta lira med denna ram? NEJ! Jag är tyvärr den där limbodansade snubben som har ett grepp likt Berasateguis och då känns det inte helt rätt med denna racket..

Jo, just det… Om någon är sugen så har jag nu tre st av dessa till salu. Två st helt nya, inte ens strängade och ett st strängat med en multifilamentsena och i nyskick. Grepp 4 på alla tre racketarna.

GOD JUL!!!

Crazy (CRAZY) Dani

Han har retat gallfeber på sina arbetskollegor på ATP-Touren till den grad att de gick samman och skrev på en namnlista för att få bort honom från touren, Han har fejkat skador, Han har blivit utvisad för rasistiska påhopp, Har har spelat på egna matcher och han har betett sig som ett allmänt svin mot allt och alla som har med tennis att göra. Daniel “Crazy Dani” Köllerer, Österrike.

Många var det som drog en lättnadens suck när han i slutet av Maj 2011 blev avstängd på livstid samt betfälld på $100.000 för upprepade fall av fixade matcher. Dani har knappt uttalat sig om fallet och för att en lirare ska bli livstidsavstängd krävs rätt tunga bevis.

Nu har dock Köllerer överklagat sin avstängning till CAS (Court of Arbitration) i Lusanne och i Måndags och Tisdags så grillades Köllerer av en jury för att få dem att ändra sig och låta honom återigen vända upp och ner på världstennisen.

CAS har redan i tidigare fall ändrat på livstidsdomar till betydligt mildare straff. Minns tex återfallsförbrytaren (och min F.D tennisidol…..) Mariano Puerta, som efter två dopingavstängningar dömdes till livstids avstängning av ITF, medans CAS ändrade domen till en vanlig tvåårsavstängning då de köpte hans ursäkta att han fått i sig medlet genom att dricka ur sin frus glas där det tidigare varit medicin i. Självklart hoppas även jag att så var fallet med tanke på att det var min tidigare favorit, men man kan ju inte annat än ana en hel del ugglor i mossen….

Det var även CAS som Richard Gasquet tokblåste med sin teori att han fått i sig kola genom att kyssa en dam i Miami… Med dessa två fall i åtanke så förstår ni ju själva att vi i början av 2012 kommer få ett tillkännagivande av CAS att Köllerer frias på typ 99% av åtalspunkterna och är fri att återigen lira.

——————

Fortsättning lär följa…..

Dagens tips

Siten Wikipedia är ett guldkorn på nätet. Här har entusiaster, företag, kännare, nördar och andra bidragande resurser skapat ett uppslagsverk där det finns info om allt och lite till. Har du inte besökt sidan så rekommenderar jag det starkt.

När det gäller tennismaterial och då framförallt strängar och strängning så har den tyske entusiasten Jens Berthelmes skapat en magnifik site. På tyska heter den saitenforum.de och på engelska ligger samma info under stringforum.net

Här har ett nätverk av strängare och spelare bidragit med tusen och åter tusen testspelningar av diverse olika senor och allt är samlat i en databank som alla kan ta del av. På siten finns även flera olika tester, intervjuer, forum, reportage osv.

Det finns garanterat info om ALLA kända (och även okända) tennissenor på markanden på dessa sidor och betygen är lätta att överskåda. Jens har även ett bra samarbete med de flesta tillverkare och det dyker titt som tätt upp möjligheten att anmäla sig till diverse tester där man som testare väljs ut och får ett eller ett par olika test-set av nya senor som man har 6 veckor på sig att testa och därefter betygsätta på siten.

För er som inte är särskilt insatta eller överhuvudtaget inte bryr sig om tennis-senor så är dessa sidor kanske inte något direkt att hänga i granen, men för oss som som finslipar de minsta detaljer i vår tennis så är Saitenforum/Stringforum rena paradiset och väl värt att “hänga” på =)

—————————-

Ett litet hälsokost-tips till alla som känner sig nere och allmänt trötta av mörkret som nu råder över vårt i dvala försatta land:

D-Vitamin; Avsaknaden av D-vitamin (som man får naturligt av solljus) gör en slö, seg och trött. Ett tillskott av D-vitamin som finns i pillerform hos din lokala hälsokost sätter bra fart på maskineriet mellan öronen

Betakaroten; Att UV-nivån nära nog är på minus just nu innebär att solens strålar inte direkt berikar vår hy med fin, brun färg. Resultatet blir att de flesta ser allmänt bleka ut. Ett dagligt tillskott av Betakaroten får ens hy att vakna till liv och man får fram en liten toning i huden som gör att du ser lite mer fräsch ut jämfört med det vinterbleka som annars är standard. Även detta finns i hälsokostbutiken runt hörnet

L-Tyrosine; En aminosyra som är väldigt populär i USA, men som hittils lustigt nog inte fått fäste i Sverige. Tyrosine motverkar trötthet och får en allmänt att helt enkelt må bättre. I USA behandlas tex patienter med lätt utbrändhet med L-Tyrosine och i träning ger den faktiskt rätt stora resultat. Se bl.a denna text om L-Tyrosine

Kör hårt!

Hungrig?

Måste bara dela med mig av en liten länk, en länk som tar er till en HELT FANTASTISK läsning från Café´s Fredrik Backman. Han har tidigare gjort några inlägg om “För-ätar” fenomenet och ja, det är helt enkelt så stor humor att ni inte får missa detta! PS; Missa inte att även läsa inläggen det länkas till i inledningen av texten om för-ätar-hamburgaren, för-ätar-korven och för-ätar-pirogerna.

http://fredrik.cafe.se/atardagen-for-atar-mackan/

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – -

Inget inlägg utan att nämna tennis.. Min egna säsong går mot ett snart slut. Årets sista tävling är redan lirad och nu återstår bara tre seriematcher de kommande helgerna. Däräfter väntar en uppbyggnadsperiod med mycket gym så man kan hänga med kidsen någorlunda även 2012. Ju äldre man blir, desto viktigare känns uppbyggnad och stretching. Man får helt enkelt ta sig tid till ett par gympass i veckan för att inte totalhaverera efter ett sets spel.

När alla matcher är slut blir det dessutom tid till att testa ett duktigt antal racketar och nya senor osv. Om ni kommer ihåg mitt inlägg för nästan exakt ett år sedan, om att göra om ett Head Microgel Radical så har jag nu gjort ett försök att göra om ett Head Youtek Radical MP. Jag tog bort greppet helt, fyllde innandömet av greppet med bomull och sedan 18 gram silikon (silikon dämpar vibrationerna och gör att racket får en otroligt trevlig känsla, mer om detta i ett senare inlägg)

( Silikonfyllt innandöme samt nya “pallets” av modellen TK82S för en mer fyrkantig känsla )

Sedan på med en annan form av Headgrepp med en mer fyrkantig greppform, likt Dunlop och Prince i formen istället för Head´s rektangulära och sedan på med ny grepplinda. Ikväll ska jag stränga upp det med samma sena, Signum Pro Tornado, som jag hade i MG Radical för ett år sedan och sedan se hur denna racket känns. I orginalform är den alldeles för lätt, men den är en utmärkt plattform för att ändra balans och vikt på så jag tror det kan bli en riktigt bra racket för mig….. i ett par månader… Snart kommer ju några heta racketnyheter som jag garanterat kommer spela med.

Det finns redan nu bilder och info om bl.a följande nya racketar för 2012

Wilson Pro Staff BLX 90 (Federer) , 95 och 100

Wilson BLX Juice Pro (Del Potro), 100

Wilson Six.One 95 16/18 (Kolschreiber, Lindstedt) 18/20 (Fish) Team, Lite

Head Innegra Radical MP, OS, Pro (Murray)

Head Innegra Prestige Mid, MP (Söderling) Pro (Wawrinka)

Babolat Pure Drive (Clijsters, Li Na, Sofia Arvidsson) Lite, Roddick (Roddick…. )

Prince EXO Rebel 95 (Bryan Bro´s), 98

Med andra ord ett Harem för en racket-geek som mig!

…..

PS; Om ni testar att göra “för-ätar-mackan” så vill jag verkligen ni rapporterar till mig hur den smakade. Det är ta mig tusen en macka som t o m King Elvis hade blivit stolt över

Är vi så dåliga??

Katastrof! Nattsvart! Kass! Sopor! Sämsta på 40 år! Ja, sådär står det i tidningar, basuneras på radio, gnälls i tv, på forum, på läktaren osv efter att alla Svenska lirare försvann redan i 1:a rundan av årets Stockholm Open.

Stockholm Open, en tävling i ATP´s 250 kategori har över sig 500, 1000 samt Grand Slam-tävlingarna, men ändå så bestod startfältet av 28 spelare där de flesta låg rankade bland världens 75 bästa spelare. Detta i den idrott som rankas som världens tredje största idrott. Detta ger nog lite perspektiv på att de atleter vi får se under årets Stockholm Open inte är några dussinlirare direkt. Vad kan man jämföra detta med?! Ett event där mer eller mindre alla deltagare rankas bland världens 70 bästa utövare? Champions League i fotboll? En NHL-match?

Om vi tittar lite på en normal Allsvensk fotbollsspelare, vad kan en sådan ha för årsinkomst?! 350-400000 kr? Mer? Ja, kanske. Om man skulle ranka en allsvensk fotbollsspelare av medelgod klass, vad skulle vi ha för “världsranking” på en sådan? Plats 5000 i världen? Svårt att säga, men det är långt långt låååååångt från världstoppen i alla fall. Ändå har de en lön där de lever mer än gott på sin idrott. I det svenska landslaget i fotboll har vi en riktigt stor världsstjärna i Zlatan, som vi i detta fall kan jämföra med Robin Söderling. Vi har även utlandsproffs som tex Andreas Isaksson, Kim Källström, Olof Mellberg osv, som vi kanske i ranking skulle kunna jämföra med tex Micke Ryderstedt och sedan har vi ett gäng allsvenska lirare, som i en fiktiv jämförelseranking kanske skulle vara placerade motsvarande 1000-1800 på en ATP-ranking. Trots vår avsaknad av många storstjärnor tar sig ändå vårt landslag till mer eller mindre varje slutspel i EM eller VM. Där tar allt som oftast framgången slut, men folk är nöjda att vi i alla fall tagit oss dit, för vi är ju ett så litet land bla bla bla….

Hur ser det ut i Davis Cup? Jo, där har vi nu överlevt 1:a rundan, vi åkte ut mot ett av världens bästa länder, där världens absolut bäste spelare fanns till förfogande och vi kommer nästa år återigen stå på startlinjen i bästa gruppen av världens största lagtävling. Vi förlitar oss på Söderling i singel samt dubbelkungen Robban Lindstedt med tillhörande kompanjon på lördagens dubbelmatch. 2:a singeln vet vi inte just nu vem vi ska spela med, men det löser sig alltid. Det är ju inte direkt så att vi inte har någon som kan spela..

Är detta så fantastiskt dåligt!? Visst, under Söderling så är det ett relativt stort steg ner till näste man på rankingen, men lagmässigt så håller vi ändå till i högsta divisionen år ut och år in. Men, säger de flesta, vi har ju ALLTID tidigare haft en uppsjö (märkligt ord det där…) med spelare bland de 100 bästa i världen, och det är vi ju långt ifrån nu. På detta väljer väldigt många att spy ut sin galla över, ett makalöst gnäll och negativt nedklankande på att vi inte längre är den supermakt vi var under 80-talets glansdagar. Det är dock, vilket kanske kommer som en total överraskning för många, en ny värld vi lever i 2011 jämfört med 80-talet. Sovjet finns inte längre. Supermakten är uppdelad i ett stort antal länder, alla med egna tennisförbund, investerare, talanger som är beredda att gå över lik för att nå toppen. Länder som Argentina och Brasilien har starka sponsorer, starka förbund med ekonomiska muskler där man har råd och möjligheter att arrangera ett 40-tal Futures, ett antal Challenger samt några ATP-turneringar. Detta profiterar de flesta länder runt Central och Sydamerika på där spelarna har närhet till bra möjligheter till att jaga ATP-pinnar på behagligt avstånd.

Tenniskartan ser alltså helt annorlunda ut nu mot 80-talet. Konkurrensen nu är så extremt mycket större , det finns så mycket mer ekonomiska resurser runt om i världen dessa dagar och om man dessutom betänker att stödet till våra spelare nu är så ofantligt mycket mindre jämfört med tidigare så är det kanske inte så konstigt att vi har tappat en hel del mark här i vår lilla del av världen.

De flesta som gnäller, klagar och klankar ner på våra krigare som vecka ut och vecka in har ofta ingen lösning att presentera, bara ett malande gnäll om hur jäkla dåliga spelarna är! Detta är något jag är otroligt trött på att höra! Har man ingen lösning på detta så tycker jag man kan tagga ner i sitt gnäll. Har man ATP eller WTA poäng, så är man verkligen ingen dålig spelare. Tvärt om! Man är riktigt jäkla bra! Spelmässigt skiljer det så otroligt lite mellan en kille rankad 800 och 200 i världen.

Titta tex på en kille som Filip Pripic, rankad runt 250-300 i världen, tvingas avbryta sin satsning för att ekonomin inte bär. Detta alltså en kille som i en sport som fotboll troligen varit ett välbetalt proffs i en europeisk toppliga!

Vad har jag då för “lösning” på att vi ska få fram mer spelare som tar sig in på topp 200-100 på rankingen? Jo, ett förslag är att man tillsammans med Good To Great ordnar så att våra ATP-Spelare där kan ha sin bas, där de kan träna både tennis och fys, bygga upp sig mellan tävlingarna, få coachning, träning med tränare som Kulti, Norman, Tillström, Enqvist mfl. Här kan de sparra med varandra, få rätt träning, rätt kost, feedback osv och tillsammans sporra varandra till att ytterligare utvecklas och ta de sista stegen upp mot en top 100 ranking.

Med rätt personer som driver sponsorfrågor i vårt förbund är jag övertygad om att vi skulle kunna få finanser att starta ett team som finansierar våra topplirares satsning och de istället för att behöva fokusera på om de har råd med hotell nästa vecka istället kan träna, med tränare och spela matcher utan den här stressen att tvingas ge upp sin satsning pga bristande ekonomiska resurser.

Vad tycker ni? Ni som läser denna blogg är ju i de flesta fall väldigt tennisintresserade och borde ha några tankar kring hur vi ska få fram fler spelare som kan ta sig fram högre på rankingen. Det vore intressant att , istället för att låta negativiteten hagla över svensk tennis, låta positiva tankar komma fram. Låt kreativiteten flöda! Kanske sitter just du på en kanonlösning eller idé om hur vi kan få svensk tennis att utvecklas i rätt riktning. Vore dessutom trevligt om ni istället för diverse påhopp i just detta fall istället skriver positiva tankar. Negativitet kommer man aldrig långt med!!! Avslutar med en fras från en Magnus Uggla-låt ” Är man positiv som fan, så går allting bra! ”

EDIT: Fick tips om denna länken till KLTK´s kommande elitakademi: http://www.kltk.se/viewNavMenu.do?menuID=55&oid=4466

Marathon

Ett marathon är för många ett löptest utöver det vanliga. Att pressa kroppen 42 km är en prestation som inte alla klarar av och känslan efteråt är helt obeskrivlig. Just i detta sammanhang, här i detta inlägg, så kommer ordet marathon ha en helt annan innebörd. Just denna post är nämligen lik ett marathonlopp med en tillsynes oöverskådlig massa text och klarar du dig igenom detta inlägg har du gjort en prestation väl värd att berätta för barnbarnen..

Är ni med? Bra, då kör vi….

Detta inlägg kommer handla om strängar, rätt många modeller dessutom. Närmare bestämt dessa:

Kirschbaum Super Smash 1,25 mm

Kirschbaum Spiky Shark 1,25 mm

Kirschbaum Pro Line II 1,20 mm

Head Sonic Pro 1,25 mm

Signum Pro Hyperion 1,24 mm

Babolat RPM Blast 1,25 + 1,30 mm

Under årets grussäsong så lirade jag med en racket som var en av de värsta senkäkare jag någonsin upplevt. Med ett normalt Midplus racket med 16 längdsenor så håller en 1,25 mm co-polysena på grus 4-5 timmar. Med mitt Head Youtek Speed Pro så höll senorna som längst 90 minuter och kortast var 45 minuter… Helt galet kort tid för en motionär som mig. Anledningen till Speedens senfrosseri är att det är ett väldigt runt huvud samt att senorna är extremt utspridda vilket får till följd att det är stora ”hål” mellan varje sena och detta leder i sin tur till att senorna gnags av snabbare då påfrestningen blir extremt stor.

På grund av detta, eller i detta fall, tack vare detta, så har jag kunnat pröva ett stort antal senor under grussäsongen och det är nu dessa jag tänkte dela med mig av mina synpunkter på.

Alla priser som står angivna är från Tennis Warehouse Europa. Jag tänkte ta billigaste priset från prisjakt.nu först, men inte alla senor fanns tillgängliga där.

[ Kirschbaum Super Smash 1,25 ] Den tyska polyesterfabrikanten Kirschbaum var tidiga med sina polyestersenor. Det var även Kirschbaum som jag fastnade för först och som jag tidigt använde i många år. Deras modell Super Smash är en lätt transparent honungsfärgad polysena som jag i unga år upplevde som väldigt hård, men med bra power. Eftersom detta är en relativt hård polysena så passar den inte särskilt bra i de hårdare moderna racketarna men i välanvända, lite mjuka klassiker från sent 80-tal till tidiga 2000-taletramar passar denna hårda polysena perfekt. Här ger den de mjuka ramarna ett nytt liv och ett ord som bäst beskriver senan är ”crisp”.. Svårt att översätta till svenska, men känslan är ”krispig” på något vis. Du får en bra feedback där sena och ram arbetar i perfekt harmoni. Med lite lösare strängning, 19-23 kg, så kommer denna sena till sin rätt bäst och du får en bra kontroll samtidigt som bollen katapulteras iväg från ramen.

Hållbarheten i denna sena är riktigt riktigt bra!! Jämfört med de mjukare co-polysenorna så är livslängden minst 50 % längre i denna hårdare, rena polyestersena. Även trycket bibehålls riktigt bra och med tanke på prislappen, runt 500 kr för en 200 meters rulle, så är detta ett stort fynd!! Kör du med en ram med mjuk flex, alternativt ett äldre racket, så är denna sena väl värd ett test. Ett varningens finger dock; Du får inte lida av dålig armbåge för då kan denna sena ge dig stora problem!

Pris: 52 € / 200 meter

[ Kirschbaum Spiky Shark 1,25 ] Sena nr två från Kirschbaum var Spiky Shark. En kantig co-polysena som ska ge bättre bollbett enligt tillverkaren. Här gjorde jag misstaget att stränga lite för hårt, eller hårt o hårt, 23 kg drog jag den i, men det upplevdes som 26 kg med denna modell. Denna sena ger faktiskt ett sjukt bollbett. Det känns som bollen verkligen fastnar och hålls kvar i senbädden och sedan skjuter den från racket med spin a lá Nadal, ungefär… Jag upplevde dock denna sena som aningen styv och mer åt kontrollhållet. Powernivån var inte riktigt som jag hoppades på och det var inte heller någon dunderkänsla i denna sena. Den passar nog bäst i tex racketar som redan har mycket power och där man istället vill ha lite mer kontroll. Har du tex ett Babolat Aero eller Pure Drive, Head Extreme eller annat kraftracket så kan denna sena passa som handen i handsken.

Pris: 93 € / 200 meter

[ Kirschbaum Pro Line II Black 1,25 ] Sena nr tre i raden av tester var ytterligare en Kirschbaumsena, Pro Line II black. Denna produkt sägs vara en av de mjukare co-polysenorna på marknaden och jag är beredd att hålla med. För att vara baserad på polyestermaterial är den rejält elastiskt då man strängar den och den är överlag riktigt smidig att kontrollera då man strängar racket. Vissa andra poly/co-polysenor trasslar ihop sig till ett harem av aggressioner så fort man öppnar förpackningen, men pro line II visade inte dessa tendenser. Senan är som bäst när den är nysträngad. Då har den en riktigt fin kontroll och bollbett, men ju äldre senan blir, desto mer börjar den flytta sig i ramen och man måste tillsist korrigera senorna efter varje bollduell, likt forntidens nylonsenor. Detta är såklart ett tecken på att senan i sig är väldigt mjuk. FÖR mjuk tycker vissa, men i ett styvt racket som Speed Pro så är denna sena balsam för armen om man vill ha en co-polysena.

Priset är relativt lågt för Pro Line II och jag måste ge den rätt varma rekommendationer om du, likt mig, spelar med en ram med styv flex…  

Pris: 93 € / 200 meter

[ Head Sonic Pro Black 1,25 ] Nr fyra i raden av tester var Head Sonic Pro. Just denna modell var den sena som satt i racketarna då de levererades. I normala fall brukar jag alltid klippa upp senorna och stränga om med egna senor i önskat tryck, men jag gav dessa Sonic Pro en chans, vilket jag inte ångrar.

Sonic Pro visade sig vara en stabil arbetshäst. En mycket duglig vardagssena som inte hade några direkta svagheter. Den gav bra spin, bra kontroll, lagom power, behöll trycket bra samt hade en fin hållbarhet. Den var dock inte heller uppe och nosade på några toppar i de olika kategorierna, men överlag så får man i Sonic Pro en helt ok sena som du inte blir besviken på. Sliter du mycket senor är Sonic Pro troligen en pålitlig partner till dig, oavsett vilken rackettyp du spelar med.

Pris: 94 € / 200 meter

[ Signum Pro Hyperion 1,24 ] Sena nr fem var den största besvikelsen av alla senor jag testade. Signum Pro Hyperion hade jag stora förhoppningar på, förhoppningar som tyvärr grusades snabbt.. Jag körde hela vintern 10/11 med en annan sena i Signums s.k Black Line, Tornado. En sena jag var mycket nöjd med. Hyperion hade inget av Tornados egenskaper. Hyperion upplevde jag som stum, dåligt bollbett, ingen direkt power och halvtaskigt kontroll. Det som var positivt med Hyperion var hållbarheten samt att den bibehöll trycket riktigt bra. Hyperion är dessutom en relativt dyr sena och för de pengar man ger för en Hyperion så kan man få betydligt bättre senor, tex då Tornado om du är en Signum Pro-fan.

Hyperion kan jag tänka mig passar bäst till spelare som spelar typ som Juan Martin Del Potro. Alltså spelare som själv genererar väldigt mycket kraft och som inte direkt förlitar sig på bollbett utan flackar på mest hela tiden och som samtidigt vill ha en relativt slitstark sena. Då kan ni ha en kompis i Hyperion. Om du inte passar in på den beskrivningen så kan jag personligen inte rekommendera Hyperion.

Pris: 83 € / 200 meter

[ Babolat RPM Blast 1,25 + 1,30 ] Sista sena ut är också den sena jag nu fastnat för och nu beställt en 200 meters rulle av. I slutet av sommaren så bytte jag racket igen (surprise…..) till Babolat Aero Pro Drive GT (APDGT). En racket jag länge velat testa, men aldrig fått läge. När jag först fick hem denna modell så kändes den lite för lätt så jag la i ca 17 gram silikon inne i handtaget. Detta gjorde APDGT´n mer baktung och samtidigt mycket mer solid/stabil. Den något ”plastiga” känslan vissa upplever sig få med Babolat var helt borta och APDGT kändes extremt stabil.

I samma veva som jag beställde mina APDGT så tog jag även hem ett test av ett set RPM Blast. Just denna sena trodde jag faktiskt skulle vara en besvikelse efter att ha läst vissa tester på diverse tennisforum, men här blev jag glatt överraskad. RPM Blast visade sig vara en helt fantastisk sena. Till att börja med så är hållbarheten helt sjukt bra! I 1,30 mm utförandet så har jag nu spelat 8 timmar och den håller fortfarande riktigt bra! Just 1,30 mm senan är riktigt mystisk måste jag inflika för jag spelar i normala fall alltid med senor i 1,25 mm-klassen, men efter att ha prövat 1,30 mm vs 1,25 mm av samma senmodel så tycker jag 1,30 känns betydligt bättre. Hållbarheten är bättre, trycket hålls bättre i 1,30 mm, den känns även mycket mer solid/stabil jämfört med 1,25 mm senan och när man sedan i övrigt inte märker någon direkt skillnad i spin, power och känsla mellan 1,25 och 1,30 mm så är inte valet särskilt svårt.

Att RPM Blast kostar en hel del är i detta fall rätt oviktigt faktiskt, då senan håller så pass mycket längre än många av sina rivaler blir det snarare billigare i längden att lira med denna sena. KÖPLÄGE och personlig rekommendation på RPM Blast!

Pris: 178 € / 200 meter

PS: Tengo tar just nu 1085 kr för en 200 meters rulle, vilket är löjligt billigt om man tänker på att rekommenderat utpris i Sverige är 2000 kr för en 200 meters rulle.

**************************************

Vad har vi mer för nyheter i materialväg att förtälja då!? Det börjar dimpa ner fler och fler bilder på produkter från 2012 års kollektion, både vad gäller kläder, skor och racketar. Det som spontant känns hetast just nu är Wilsons nya toppline med Pro Staff-racketar. Det cirkulerar redan bilder på Federers nya spade där designen är en blandning mellan BLX och KFactor serierna. Seriöst läcker!! Vidare så kommer Babolat uppdatera sina Pure Drive´s med ny design. Osäker på om det bara är en kosmetisk uppdatering eller en ny teknologi. Snygga är de i alla fall. De går åt det mer mörkblå hållet, med vit cortex.

Även Head har två spännande nya modeller i Innegra Prestige och Innegra Radical. Första testrapporterna från lyckligt utvalda är väldigt positiva, men mer info lär följa snart. 

**************************************

Så, nu skippar vi det här med att läsa om material och tar oss ut på banan för att träna istället….

Framtidens grus

I vårt avlånga land har vi länge varit bortskämda med tennisframgångar som vida överträffar vår, i jämförelse med andra stora tennisnationer, skrala befolkningsmängd. Spelare som Björn Borg, Stefan Edberg, Mats Wilander, Magnus Gustafsson, Magnus Larsson mfl har vunnit stora framgångar åt Svensk tennis och ett tag så var det nästan svårare att vinna Smålands DM än en ATP-tävling…

Svenska tenniskrigare var väldigt svårbesegrade, framförallt på det långsamma röda gruset som tidigare användes på touren i än större utsträckning än vad det görs idag. Här i Sverige, då de unga 80-talslegenderna växte upp, spelade man på grus mer eller mindre året runt. Istället för att rusa in i en gympahall med plastgolv så fort kalendern visade september så tände man istället el-ljuset som många klubbar då hade runt sina banor och man kunde med elljusets hjälp kriga vidare på gruset till dess att kung Bore förstörde det fina mörkröda tegelkrosset med sina snökristaller.

Vad många klubbar då gjorde var att sätta upp s k Barracudatält över sina grusbanor och sedan lira vidare över den stränga vintern i iskalla, ekande ”hallar” där varje spelare rök som en skorsten av avdunstande kroppsvärme. Idag är det ytterst få klubbar som fortfarande använder sina utebanor som innebanor med hjälp av ett tält. Mig veterligen är det bara Hellas i Stockholm som sätter tält över sina banor. Finns säkert fler, men inte som jag känner till. Istället har de flesta klubbar egna, fina hallar där många spelare smyger in redan i Augusti ”för att få in träffen” och sedan stanna inne ända till maj. Här i våra svenska hallar är underlaget till 99 % Hardcourt där betoningen på just HARD är ett faktum i många hallar.

Tanken som många tillverkare av Hardcourt-banor har är att man ska lägga ett sviktande gummilager under själva ytskicktet, men här sparar oroväckande många klubbar in anseliga pengar genom att helt enkelt snåla in på gummimassa och istället för 9-11 lager gummi lägga 2-3 lager istället. Detta blir givetvis helt fel i slutändan då det istället för en behaglig mjuk, sviktande bana blir som att spela på betong där både knä , benhinnor och ryggar börjar spöka på spelare i allt för tidig ålder.

Hardcourt är ett rätt dyrt underlag att installera. Hardcourt kräver även att man med jämna mellanrum målar om ytskicktet med speciell färg som innehåller olika mängder av sand, helt beroende på vilken hastighet/friktion man vill ha på sitt underlag. Detta är en kostnad av flera hundra tusen kronor för klubbarna och vill man ha en fräsch hall så bör man måla om en gång var tredje år i alla fall.

Nere på kontinenten, tex i Tyskland, så är det ytterst få klubbar som har egna, permanenta innomhushallar. Här sätter man istället upp barracudatält över sina grusbanor och spelar på inomhusgrus hela långa vintern. När våren närmar sig så tar man ner sina tält och fortsätter spela på gruset, som inte behöver vårbrukas som de andra banorna som ej haft tältskydd över vintern.

Jag är, som de flesta säkert känner till, en stor stor förespråkare för grustennis. Jag anser gruset utvecklar dig som spelare så otroligt mycket mer än vad en snabb, hård hardcourtbana gör. På gruset tvingas du spela så många mer bollar för att vinna en poäng. Du tvingas lära dig tänka tennis på ett helt annat sätt och du kan med taktik utmanövrera spelare som både är snabbare och slår hårdare än dig själv. Om vi i Sverige inte varit så ”rädda” för att förlänga vår utesäsong ytterligare så tror jag det hade varit till gagn för många spelare. Både tennis/teknikmässigt som att det spar kroppen då det mjuka gruset är så otroligt mycket mer skonsamt att spela på. Istället för att tvärstanna på en räfflig hardcourtbana så kan du lugnt glida ut i hörnen utan att slita på dina ömmande leder och knän.

Vart vill jag då komma med detta inlägg?? Jo, så här är det! För några år sedan la Kramfors tennis 4 grusbanor inomhus och byggde upp en sorts futuristiskt plastbubbla över banorna. Ett fantastiskt initiativ från Kramfors! Av de jag pratat med som spelat i Kramfors så säger många att de tycker det blir lite rått/fuktigt att spela på grus inne. Detta går knappt att undvika då grus är ett naturligt material som kräver vatten för att inte torka och spricka. Detta fram tills nu….

Tyska kemiföretaget BASF Conica fick i uppdrag av tävlingsledningen i inomhus WTA-tävlingen i Stuttgart att ta fram ett grus som påminde så mycket som möjligt om gruset som används på Stadé Rolland Garros i Paris och efter lite trixande så presenterade de Conipur Tennisforce TFi.

Fördelen med indoor-versionen är att glidgruset som används är kemiskt behandlad med en speciell kemikalie som gör att gruset aldrig behöver vattnas. Det håller sig alltså konstant fuktigt, utan att för den skull vara fuktig så att säga. Detta innebär alltså att det inte blir någon avdunstning eller kondens som det blir av ett vanligt grus. Då behöver du alltså inte ha någon ny ventilation för den extra kondensen eftersom det med detta grus är samma luftfuktighet som en hardcourt.

Tennisforce läggs inte heller på samma sätt som en traditionell grusbana. Här använder man istället en asfaltsläggare som lägger en yta med grovkornigt rödgrus. Därefter fräser man ut plats för linjerna och sedan limmas linjerna fast. Alltså kommer man aldrig ha problem med upphöjda linjer utan de ligger helt i nivå med övriga banan. Därefter läggs glidgruset ut. På Conipur Tennisforce som är tänkt för utebruk så är det vanligt tegelkross, eller sk båstadgrus som de flesta känner det som och inomhus är det alltså det specialbehandlade gruset som ej behöver vattnas som läggs ut.

Enda underhållet en inomhusgrusbana av detta slag behöver är alltså att man då och då fyller på med glidgrus, inget annat underhåll, ingen bultning, ingen vattning, ingen ommålning osv. Fatta vilken kostnadsbesparing en klubb gör över en längre period med denna typ av innebana istället för en hardcourt-bana!! För att inte tala om vad det utvecklar klubbens spelare och vad skador det sparar i form av slitage på rygg, knä och leder!

Om vi kollar på denna typ av bana utomhus så innebär det att man inte behöver utföra samma form av vårbruk som en traditionell grusbana kräver. Man slipper alltså att spika fast linjer, bultning osv. Det enda som behövs är att ta bort löv och andra rester från vintern och lägga på lite nytt glidgrus och sedan är det bara att köra. Detta kan man göra mer eller mindre direkt då snö och is försvunnit och man kan sedan spela till dess att snön kommer, eftersom inte banan påverkas av frost och blir mjuk som en vanlig grusbana.

Det är dock inte bara Conipus Tennisforce som har denna typ av bana, men det är detta koncept jag tycker låter mest spännande. De övriga konstgrusbanor som finns är bl.a Advantage Redcourt, som jag har för mig innebär att man lägger en form av matta som grund och därefter läggs ett kemiskt behandlat toppskickt, likt båstadgruset som går att spela på året runt utan bevattning.

Sen har ju även ett Italienskt företag lagt ”Play It” banor på KLTK´s nya tennispark vid Kungl. Tennishallen. Detta underlag vet jag väldigt lite om så ni från KLTK som spelat på underlaget kan gärna dra en stänkare i kommentatorsfältet hur banorna känns att spela på och hur underhållet är jämfört med en traditionell grusbana.

Jag har aldrig själv spelat på en ”konstgrusbana” men av vad de jag pratat med som har gjort det så är det en helt underbar upplevelse. Marginellt snabbare än vanligt grus, fast helt utan felstudsar samt att du kan glida över hela banan och inte behöver vara rädd för stoppen/huggen som en vårmjuk grusbana alltid innebär.

Vad kostar det då att lägga en konstgrusbana? Jag hittade en länk till tillverkaren BASF Conica´s hemsida där det står att det per kvadrat kostar mellan 28 – 32 €/m2 vilket innebär att en bana på 680 m2 kostar ca 20000 euro´s att installera. Vad jag har för mig så kostar en hardcourtbana upp mot 300000 kr, men jag vet inte om detta är med asfalt och allt, eller bara för gummibeläggningen samt målningen av ytan. Om någon vänlig läsare vet detta får ni gärna posta en kommentar.

Jag hoppas fler och fler klubbar kommer ta det steg som Kramfors vågade, att lägga grusbanor inomhus samt att fler och fler klubbar väljer dessa syntetiska grusbanor även utomhus så att vi kan spela riktigt länge utomhus…

Ostligan

Nja, namnet till trots så handlar inte helgens kvalspel om vem som kan äta mest ost utan kval till Tyska Ostliga (Östligan) eller f.d högstaligan i det som en gång var Östtyskland.

Mitt lag, Steglitzer TK 1913 e.v, har gått till kvalet genom att vinna Meisterschaftsklasse Berlin-Brandenburg och denna fina framgång innebär alltså inte bara att vi är Berlinmästare utan att vi då också får chansen att kvala till Ostliga. I kvalet är det tre seriesegrare som spelar, från Mecklenburg-Vorpommern kommer ARTC Rostock, från Sachsen-Anhalt kommer Hallescher TC Peißnitz  och från Berlin-Brandenburg kommer alltså vi i Steglitz.

Kvalet spelas i alla mot alla format och det är enkelmöten där alla har varsin hemmamatch. Vi spelar vår första match mot Hallescher TC Peißnitz nu på Lördag och veckan efter reser vi till Rostock för att förhoppningsvis kriga oss till en plats i Ostligan.

Seriematcherna i Tyskland består av 6 singlar och 3 dubblar. Det kommer alltså bli rejält med matcher för den förhoppningsvis stora publik som Steglitz kommer ha på Lördag. Jämfört med vår uteserie här i Sverige så är alltså intresset för den tyska ligatennisen sjukt mycket större än här i Sverige där matcher i högsta div 1 bara besöks av de allra närmast sörjande. Inne är det ju lite bättre, men det är ingen direkt trängsel ändå i våra svenska hallar.

För er spelare som har kontakt eller får chans att spela serietennis i Tyskland så kan jag verkligen rekommendera er att ni tar den, oavsett om ni får betalt eller ej. Det är ett härligt avbrott i vardagen och ni kommer garanterat träffa så många nya vänner och möta spelare och spelstilar ni inte möter här på hemmaplan. Särskilt viktigt för er juniorer med elitambitioner. Testa era internationella vingar och använd ligaspelet till att samla erfarenhet och rutin inför ITF-matcher.

Nåväl, tillbaka till helgens match. Motståndarna Hallescher TC Peißnitz har marscherat igenom sin liga helt utan matchförlust och de blir en riktigt svår nöt att knäcka. Jag spelar 1:a singel och Steglitz Svenska huvudtränare Martin Cohn spelar nr 2 och på position 3-6 har vi ett gäng riktigt sköna grabbar som kommer slita till sista svettdroppen för att vinna matchen. Bara inte vädret är som den 1:a Augusti, då banorna såg ut så här….

Helt sjukt….

Vi får hoppas solen skiner, för då ser banorna så här härliga ut =)

Bilder och rapport kommer i början av nästa vecka. Helgen kommer bl.a innefatta, förutom tennisen då, ett besök på Bundesligamatchen Hertha BSC vs VfB Stuttgart på Olympiastadion Berlin. Sist jag var på Olympiastadion var på denna matchen:

Nu kör vi!

Stålfarfar

Titta på bilden nedan.. Thomas Muster, 43 år, fångad på ett foto från Kitzbühel´s omklädningsrum för någon vecka sedan:

När Muster slutade spela tennis 1999 så flyttade han till Australien, satte sig på en farm, drack vin och rökte två packet cigaretter varje dag. Rätt snabb fick den forne Asketen ( nåja… ) en rejäl kalaskula och var så långt från den stålman han gjort sig känd som.

Åren gick, Muster gjorde ingenting och tilslut tröttnade frugan hans på honom. Efter skiljsmässan så flyttade Thomas hem till Österrike igen och blev mer och mer sugen på tennis igen. Efter sporadiska inhopp i diverse veterantävlingar så kom bomben där i början av 2010: ” Jag ska göra en seriös comeback “

Muster, som inte lämnar något åt slumpen, hade gått från att vara en korpulent livsnjutare till en återigen ytterst vältränad atlet. Att sedan tempot i 10-talets tennis var betydligt högre än 90-talets dito må vara hänt, Thomas var i alla fall tillbaka på tennisscenen.

Efter några sega förluster mot allt annat än starka grusnamn som Dustin Brown och Conor Niland kom så Musters första vinst då han i en Challenger i Sloveniens huvudstad Ljubljana slog den unge kroaten Borut Puc i två raka set. Efter denna (hittils enda) seger har Muster radat upp fjorton förluster i rad, men han ger sig inte den gode Muster.

Nu senast, i San Marinos Challenger så mötte han kvalspelaren Benjamin Ballaret från Monaco. Jag råkade se nästan hela den matchen via ett spelbolags stream och det jag såg var faktiskt rätt ok måste sägas. Många tror säkert att Muster blir totalt bortblåst, men det blir han alltså inte. Mot den relativt kompetente Balleret så hade Muster faktiskt ledningen 6-4 4-4 (15-40) i Balleret´s serve och missade linjen med en vinnare där ett hårstrå inte fått plats mellan bollen och linjen.

Det hade varit väldigt intressant att se Muster i 1995 års edition mot Muster i 2011 års edition i en 3 sets grusmatch. Hade 1995:an vunnit i extrem kross-stil mot 2011:an eller hade dagens Muster, som sakta börjar anpassa sig till dagens mer moderna spel, hängt med bra? Vad tror ni?

Visst, självklart är Muster nu lite långsammare (eller rätt mycket kanske) och har sämre kondition osv, men överlag så ser hans spel rätt ok ut!! Hoppas han hänger i ett tag till och får några vinster under bältet. Från hans första stapplande matcher där i Braunschweig Open förra året till den senaste matchen i San Marino så har det hänt rätt mycket med hans spel. Det vore rätt kul om han istället för att få torsk på torsk i tuffa Challengers tar och växlar ner ett hack och kör några Futures och ser hur han står sig mot spelare rankade mellan 500-1500 på rankingen. Här skulle den forne grusräven säkert kunna plocka WC i vilken tävling han vill och säkerligen vinna rätt många 1:a rundor mot orankade kvalspelare.

Det vore rätt kul o höra vad ni som personligen spelat mot Muster säger om hans spel 2011 jämfört med 90-talets glansdagar. Posta gärna en kommentar eller två…

——————————————————-

Vad har vi för materialnytt att dela med oss av då?? Nja, inte så extremt mycket faktiskt… Jag har testat Head Youtek Prestige MP några timmar nu samtidigt som jag testat den gamla trotjänaren Head i.Prestige MP från 2002. En review kommer snart (.. samtidigt som jag kan avslöja att två av Youtek Prestigen snart finns på ett block nära dig…)

Jag håller även på att testa rätt mycket senor. Racket jag spelar med, Head Youtek Speed Pro, har ett glest 16/19 senmönster och mina senor jag har nu håller mellan 45 – 90 minuter och det är inte så kul att behöva stränga om efter varje träning. Jag har testat Signum Pro Tornado 1,25 mm på 23 kg,, 45 minuter… Head Sonic Pro 1,25,.. 90 minuter, Kirschbaum Pro Line II,, 60 minuter. Nu ska jag testa Signum Pro Poly Plasma 1,23 samt Plasma Pure Hextreme 1,25 mm. Många kanske undrar varför jag inte testar 1.30 eller 1.35 senor men det är ett stort NO-NO. Jag gillar verkligen inte de tjockare strängarna. Tycker allt blir sämre med dem (förutom hållbarheten då…) Jag har dock gjort ett undantag från min 1.25 regel och det är nu när jag ska testa den räfflade Signum Pro Tornado i 1,29 mm. Blir intressant att se om den A) håller mer än 90 minuter och B) ger den spin, kraft och känsla som en 1,20-1,25 mm sena ger.

Håller även på att “gå in” ett par nya inneskor. Adidas Adizero Feather pink. De var verkligen stenhårda första timmarna, men nu har jag haft dem som vardagssneakers några veckor och nu börjar de uppföra sig som ett stort rosa moln. Blir kul att testa på den räfflade hardcourten i höst.

Next Page »