Stålfarfar
August 11, 2011 by henrik
Filed under Material, Uncategorized
Titta på bilden nedan.. Thomas Muster, 43 år, fångad på ett foto från Kitzbühel´s omklädningsrum för någon vecka sedan:
När Muster slutade spela tennis 1999 så flyttade han till Australien, satte sig på en farm, drack vin och rökte två packet cigaretter varje dag. Rätt snabb fick den forne Asketen ( nåja… ) en rejäl kalaskula och var så långt från den stålman han gjort sig känd som.
Åren gick, Muster gjorde ingenting och tilslut tröttnade frugan hans på honom. Efter skiljsmässan så flyttade Thomas hem till Österrike igen och blev mer och mer sugen på tennis igen. Efter sporadiska inhopp i diverse veterantävlingar så kom bomben där i början av 2010: ” Jag ska göra en seriös comeback “
Muster, som inte lämnar något åt slumpen, hade gått från att vara en korpulent livsnjutare till en återigen ytterst vältränad atlet. Att sedan tempot i 10-talets tennis var betydligt högre än 90-talets dito må vara hänt, Thomas var i alla fall tillbaka på tennisscenen.
Efter några sega förluster mot allt annat än starka grusnamn som Dustin Brown och Conor Niland kom så Musters första vinst då han i en Challenger i Sloveniens huvudstad Ljubljana slog den unge kroaten Borut Puc i två raka set. Efter denna (hittils enda) seger har Muster radat upp fjorton förluster i rad, men han ger sig inte den gode Muster.
Nu senast, i San Marinos Challenger så mötte han kvalspelaren Benjamin Ballaret från Monaco. Jag råkade se nästan hela den matchen via ett spelbolags stream och det jag såg var faktiskt rätt ok måste sägas. Många tror säkert att Muster blir totalt bortblåst, men det blir han alltså inte. Mot den relativt kompetente Balleret så hade Muster faktiskt ledningen 6-4 4-4 (15-40) i Balleret´s serve och missade linjen med en vinnare där ett hårstrå inte fått plats mellan bollen och linjen.
Det hade varit väldigt intressant att se Muster i 1995 års edition mot Muster i 2011 års edition i en 3 sets grusmatch. Hade 1995:an vunnit i extrem kross-stil mot 2011:an eller hade dagens Muster, som sakta börjar anpassa sig till dagens mer moderna spel, hängt med bra? Vad tror ni?
Visst, självklart är Muster nu lite långsammare (eller rätt mycket kanske) och har sämre kondition osv, men överlag så ser hans spel rätt ok ut!! Hoppas han hänger i ett tag till och får några vinster under bältet. Från hans första stapplande matcher där i Braunschweig Open förra året till den senaste matchen i San Marino så har det hänt rätt mycket med hans spel. Det vore rätt kul om han istället för att få torsk på torsk i tuffa Challengers tar och växlar ner ett hack och kör några Futures och ser hur han står sig mot spelare rankade mellan 500-1500 på rankingen. Här skulle den forne grusräven säkert kunna plocka WC i vilken tävling han vill och säkerligen vinna rätt många 1:a rundor mot orankade kvalspelare.
Det vore rätt kul o höra vad ni som personligen spelat mot Muster säger om hans spel 2011 jämfört med 90-talets glansdagar. Posta gärna en kommentar eller två…
——————————————————-
Vad har vi för materialnytt att dela med oss av då?? Nja, inte så extremt mycket faktiskt… Jag har testat Head Youtek Prestige MP några timmar nu samtidigt som jag testat den gamla trotjänaren Head i.Prestige MP från 2002. En review kommer snart (.. samtidigt som jag kan avslöja att två av Youtek Prestigen snart finns på ett block nära dig…)
Jag håller även på att testa rätt mycket senor. Racket jag spelar med, Head Youtek Speed Pro, har ett glest 16/19 senmönster och mina senor jag har nu håller mellan 45 – 90 minuter och det är inte så kul att behöva stränga om efter varje träning. Jag har testat Signum Pro Tornado 1,25 mm på 23 kg,, 45 minuter… Head Sonic Pro 1,25,.. 90 minuter, Kirschbaum Pro Line II,, 60 minuter. Nu ska jag testa Signum Pro Poly Plasma 1,23 samt Plasma Pure Hextreme 1,25 mm. Många kanske undrar varför jag inte testar 1.30 eller 1.35 senor men det är ett stort NO-NO. Jag gillar verkligen inte de tjockare strängarna. Tycker allt blir sämre med dem (förutom hållbarheten då…) Jag har dock gjort ett undantag från min 1.25 regel och det är nu när jag ska testa den räfflade Signum Pro Tornado i 1,29 mm. Blir intressant att se om den A) håller mer än 90 minuter och B) ger den spin, kraft och känsla som en 1,20-1,25 mm sena ger.
Håller även på att “gå in” ett par nya inneskor. Adidas Adizero Feather pink. De var verkligen stenhårda första timmarna, men nu har jag haft dem som vardagssneakers några veckor och nu börjar de uppföra sig som ett stort rosa moln. Blir kul att testa på den räfflade hardcourten i höst.
Skvaller inför 2012 (uppdaterad med Federers nya racket!!)
UPPDATERING: Av en slump så såg jag en bild där det diskuteras Federers kläder inför 2012. På bilden så ligger ett Wilsonracket med ny design. Visst påminner racket på bilden en del om gamla KFactor, men typ uppdaterad design. Kan bli bra detta!!
( Här börjar orginalinlägget )
Oj vad besvikna många troligen blir nu när det inte är smaskigt spelarskvaller inför nästa års säsong, utan rykande färskt materalskvaller istället…
Inför OS-året 2012 så ligger redan våra tillverkare i framkant med sina tester och vi konsumenter, eller missbrukare som vissa av oss kallas, har rätt mycket godis att se fram mot!
Märket jag själv spelar med just nu, Head, fortsätter utveckla sin “Innegra” serie. Innegra är en “ny” teknologi från Head där de väver in superstarka hybrid-composit material i graphite (kolfiber)blandningen för att minska vibrationerna från att nå ner i spelarens hand/arm vid bollträff. Dessutom så sägs det att denna nya blandning ska hålla racket fräschare längre. Många tänker inte på det, men ett racket åldras. Graphiten böjs, gnags, stöts osv och tillslut har fräscheten i racketen försvunnit och spaden känns “trött”. En racket utsätts för enorma påfrestningar vid varje bollträff och för att inte tala om stressen ramen påfrestas av vid senbrott och omsträngningar.
Jag är lite frågande till denna teknologi från Head faktiskt. Inte till själva teknologin i sig, tanken är jättebra, men de hade redan samma typ av teknologi i sina racketar från 2002, de s.k Intelligence-racketarna där Intellifibers genom elektroniska impulser försåg ramen med mer kraft och stabilitet. I vanligt spel utmärkte sig intellifibers genom att minska vibrationerna vid bollträff samt att ramen upplevdes lite mer styv än vad den i verkligheten var. Med Innegra-tekniken är Head snubblande nära den gamla Intelligence-teknikens egenskaper igen, vilket i sin tur är ett stort steg i rätt riktning då många kännare anser att Heads Intelligenceramar är företagets bästa någonsin.
Head har redan släppt racketar med Innegra-teknik i modellerna Speed, Extreme och Instinct och nästa år, troligen till Australian Open så kommer de hetaste Head-modellerna, Prestige och Radical ut. Det är som vanligt väldigt mycket hysch-hysch runt bilder på dessa modeller, men här har vi lite smygbilder på 2012 års versioner av Prestige och Radical. Nu vet jag inte vilken av modellerna detta är, men om man går på dagens linjer så kommer de inte skilja sig designmässigt mer än i små detaljer. Klart ska dock vara att Head Prestige 2012 kommer att finnas i Mid 600, MP 630, Pro 630 samt en ny “S” modell. Troligen en lite lättare version av MP 630. Detsamma kommer nog gälla för Radical, där en MP 630, Pro 630, Oversize 690 samt S 630 kommer ut. S ersätter nog Lite-versionen, men mer info lär dyka upp under hösten och vintern.
Head Youtek IG Prestige, fortfarande läckert röd, men nu med lite mer linjer
Head´s klassiska CAP-system lever vidare, nu likt Youtek IG Speed Pro, med halvtransparent färgning
Här ser vi (troligen) Head Youtek IG Radical PRO, samma oranga färg som tidigare
Här ser vi att även Radical kommer få en form av semitransparent CAP på sidorna
Vad har vi mer för nya racketar att längta efter lagom till WTA och ATP-stjärnorna svettas nere i Melbourne 2012 då? Gigantmärket Babolat, som på så kort tid stigit likt en racket mot stjärnorna, kommer att uppdatera sin bästsäljare Pure Drive. Om det, likt Pure Storm serien, bara blir en kosmetisk uppdatering eller om det verkligen blir någon ny teknik vet jag ej än. Jag personligen tycker Pure Drive förstörs mer och mer. 1:a Pure Drive som kom 1997 till Sverige var extremt solid med bra känsla, 2:a serien som kom runt 2001 var rätt bra dem med, men den absolut bästa Pure Drive i mitt tycke och smak var Pure Drive TEAM från runt 2003-2004. En fantastisk spade med bra kraft och känsla. Därefter “förstörde” Babolat Pure Drive med Cortex-teknologin som tog bort mycket av känslan. Det kan nog vara som så att det bara är jag som misstycker med detta för de allra flesta älskar Pure Drive i dess nuvarande form så det är nog snarare så att jag får inse att Cortex är här för att stanna….
En annan mycket spännande nyhet är att Wilson kommer släppa en ny 6.1 serie. Som de flesta sett så lirar Juan Martin del Potro med gamla K.Factor-målningen på sina racketar. Denna modell som fasades ut hösten 2009 borde ju inte en toppspelare med ett fett kontrakt lira med. Tanken var att Del Potro skulle haft Wilson BLX Pro Tour, men han spelade bara med den någon månad innan han dels skadade sig och sedan efter comebacken så hade han sin gamla trotjänare K6.1 95 som hjälpte honom vinna sin första och hittils enda Grand Slam-titel. Snabbt snurrade maskineriet på Wilson igång och lika snabbt började diverse rykten florera om att Wilson specialbygger en ny ram som ska passa JMDP perfekt. Det är på denna modell Wilson kommer basera sin konsumentversion av nya 6.1:an och det är med stor spänning vi inväntar de första smygbilderna.
Det surras även lite om att Wilson Pro Tour samt Pro Open ska ersättas med nya modeller, men det är ytterst osäkert i dagsläget.
Ett märke som för en relativt tynande tillvaro här i Sverige just nu, fina tyska märket Völkl, släpper tre nya modeller, V1, Völkl 9 samt Völkl 8 315. Jag kan helt ärligt knappt något om Völkl. Det enda jag snappat upp genom åren är att de har väldigt hög kvalité på sina prylar samt att modellen C10 räknas som en av de bästa pro-modeller någonsin, nästan i klass med storheter som Wilson PS85, Head Prestige 600 och Prince Orginal Graphite och det mina vänner, det är inte helt fy skam det…
Prince ska visst ha några nya modeller på G också, men om det är någon ny modell eller kosmetisk uppdatering vet jag inte. På denna twitterbild från P1 ( de som strängar och fixar i ordning många proffsracketar ) så ser vi Bryan Brothers samt Monfils ramar. Om detta är en ny modell eller bara dålig bild på gamla Rebel låter jag vara osagt. Rätt kul bild som ändå förtjänar att visas:
Om ni har något annat materialskvaller så får ni gärna höra av er på mail till mig. Adressen ser ni i min profil här på sidan.
—————————-
Vad har vi mer att skriva om i detta inlägg då?! Vi noterar att Robin Olin kom in i Tampere´s challenger som LL. Väl inne i huvudtävlingen så gjorde han det bästa av saken och vann sin 1:a omgång mot en Portugisisk kvalspelare. 7 friska poäng till Olin som kommer stiga typ 700 platser tack vara denna fina framgång. Om han vinner även 2:a rundan så kommer vi ha ett skutt på typ 850 platser för den unge svensken. KUL!
Jag har även deltagit i ett småspännande test av tennissträngar för Tyska Tennismagazin´s räkning. Jag fick en bunt omärkta co-polysenor hemskickade som sedan skulle testas i ur och skur. Blir spännande att se vad det var jag testade. Två av senorna var nämligen så ofantligt urusla så de blev inte sågade längs med fotknölarna, nej, jag var tvungen att gräva upp marken under för att kunna kapa dem på rotnivå. Den sista senan var dock en fröjd att spela. Den får vi kolla upp framöver, vad det nu var för någon…
Vad har vi för kommande tester här på denna sidan då!? Head Youtek Prestige MP kommer hem om ett par dagar. Den har jag velat testa länge. Har även beställt hem ett gäng gamla Head intelligence Prestige för att kunna jämföra med den nya Innegra Prestige när den väl kommer. Tanken var dessutom att vi skulle testa en Head Youtek Instinct, men Pro Direct i England verkar måttligt intreserade av att leta reda på mitt paket som skickades från dem för 25 dagar sedan..
Pacific
June 26, 2011 by henrik
Filed under Material, Uncategorized
Om jag säger Fischer så nickar nog de flesta av er igenkännande och samtidigt tänker “Det var ett tag sedan jag såg dem i butikerna” ..
Sant! Fischer försvann från hyllorna för något år sedan då företaget beslutade att lägga ner sin rackettillverkning. Den gamla klassiska producenten som en gång i tiden gjorde så fina racketar i fabriken i Österrikiska Vöcklabruck var inte nöjda med förtjänsten i sin racketförsäljning så de beslutade att låta de fina ramarna bli ett minne blott. När nyheten om Fischer´s tråkiga besked kom ut var det många andra tillverkare som ville ha en del av Fischers fina formar. Bl.a köpte Tecnifibre formen till en av de mest klassiska Fischermodellerna, Pro No 1, den modell som bl.a Baghdatis spelade med som Fischerspelare.
Det såg som sagt länge ut som om Fischer skulle styckas upp bland trånande spekulanter, men det löste sig istället på ett riktigt bra sätt då den tyska tillverkaren av tillbehör som strängar, maskiner och grepplindor, Pacific, köpte upp Fischers racketdivision och teknologi. Fischers modeller uppdaterades med ytterligare lite ny teknologi, målades om till Pacific´s design, men ett litet arv av Fischer finns fortfarande kvar på Pacificramarna då det längst ned på ramen står:
I Sverige är det Servia Sport som är återförsäljare av Pacific. Ett mycket trevligt bolag att ha kontakt med. De har genom alla år jag varit involverad i tennisindustrin varit ett föredöme och alltid haft riktigt bra koll på allt samt att de alltid är lika trevliga. Även i detta fall var de snabba då jag bad om att få låna en testbag med lite olika Pacificmodeller för ett rackettest.
Följande modeller har jag valt att testa av de som de skickade med:
Pacific X Force Lite
Pacific X Force
Pacific X Force Pro
Pacific X Feel Pro
Pacific X Feel Pro 90 Vacuum
Om jag skulle göra en traditionell review av alla dessa racketar så skulle ni troligen sluta läsa efter 3 minuter, därför blir det en något bantad, sammanfattade version…
Vi börjar med testets lättviktare, X Force Lite:
En, i mitt tycke, underbart snygg racket. Vid en första anblick så kan det tyckas och tänkas att det är alldeles för lätt för många vuxna spelare och att det med sina 260 osträngade gram känns som en fjäder i handen, men det är mycket vikt i främre delen av racket vilket gör att det känns tyngre än vad det är. Strängmönstret är 16/20 vilket ger en bra portion spin och den på bredden växande ramprofilen (20 mm ovanför handtaget, 23 mm vid hjärtstycket samt 25 mm vid toppen) ger en stabil känsla. Detta är faktiskt ett mycket bra racket för yngre spelare samt motionärer, men även vuxna tävlingsspelare har med denna modell en mycket bra plattform om du vill utföra egna experiment med att själv balansera och blya upp racketen. Jag är faktiskt själv sugen på att testa och se vad just denna modell gör med mitt spel efter lite bly och silikon på de rätta ställena så att vikten osträngad börjar närma sig 330 gram.
Sammanfattningsvis så får X Force Lite 7 av 10 i betyg och då är tanken i betyget avsedd för juniorer som vill ha ett lättspelat kontrollracket. En stor notis är att denna ram har samma form, alltså gjuten i samma form, som klassiska Pro No 1, den spade som föddes ur Vacuum Pro 98 som bl.a Magnus Gustafsson, Kafelnikov och Baghdatis spelade med i många år. Just denna form är min absoluta favorit av alla racketkonstruktioner alla kategorier. Materialnörderi på hög nivå….
Nästa man till rakning är X Force:
X Force är en ren vidareutveckling av Fischers M Pro No 1 och som tillägg har man vävt in materialet BasaltX i ramen. X Force är ett relativ lättspelat racket med en mycket mjuk flex (RA 58). Osträngat väger det 295 gram och med den något baktunga balansen i ett så lätt racket tycker jag att racket vissa stunder är lite för lätt. Här skulle jag föredra mer blyvikter för att få lite mer tyngd i slagen (men Pacific har en Pro-version av denna modell så vill man ha en tyngre version tar men helt enkelt den istället..)
X Force ger annars rätt bra fartresurser samt fin kontroll. Tack vare den mjuka flexen så har man bra känsla i slagen och tack vare den lätta vikten så är det smidigt att lira volley med.
Sammanfattningsvis så kan jag säga att X Force lämpar sig till juniorer som vill ha ett stabilt kontrollracket eller till motionärer som lirar en hel del volley eller dubbel. Den (för vuxna) lätta vikten gör racket lätt att hinna med framme vid nätet med.
Slutbetyg blir 6 av 10 för X Force
Next in line, X Force Pro:
Ser identiskt ut som vanliga X Force, men det står “pro” efter modellnamnet. Detta är ett racket som väger 320 osträngade gram och lämpar sig riktigt bra för starka juniorer eller fullvuxna tungviktare som mig. Detta är ett racket där mycket av vikten sitter i bakre delen av ramen och kontroll är det man först tänker på när man testspelar den. Man märker dock relativ direkt att den upp till 25 mm breda ramen gör sitt jobb och levererar riktigt bra fartresurser. När man träffar bollen i detta racket så får man en trevlig, dämpad känsla och komfort och jag kan tänka mig att du som har armbågsproblem säkert skulle uppskatta denna modell.
En av mina träningskamrater blev faktiskt så förtjust i denna modell att han funderar på att byta permanent till den. Jag var inte lika förtjust i den som honom, men uppskattar ändå denna ram som den bästa av de modeller jag testade. Betyget blir fina 8 av 10!
Näst sist av de testade modellerna är X Feel Pro:
Ser vid en första anblick identisk ut som X Force Pro men det är lite små detaljer som skiljer sig, bl.a har denna ram en smal 20 mm´s profil över hela ramen, dock tycker jag Pacific kunde visat lite mer variation mellan sina ramar och gett dem betydlig mer varierande målningar. Som det är nu tror de flesta att Pacific typ bara har en eller två modeller.
Just X Feel Pro var tyvärr testets besvikelse för mig. Det var en alldeles för stum och obekväm känsla och det var riktigt dött att spela med denna modellen. Nu var testracketen strängad med en Multifilamentsena , vilket inte ger lika mycket power som en co-poly sena, men ändå. Fokus i detta racket är enbart kontroll och inget annat. Vill du ha ren kontroll och ingen farthjälp alls,.ja då är X Feel Pro perfekt för just dig, men om du gärna får lite response av racketen, då faller X Feel bort direkt, tyvärr!
Jag spelade inte särskilt länge med denna modell och därför får ni ta betyget med en nypa salt, men 5 av 10, inte mer får denna modell. Passade inte mig alls tyvärr, men den fantastiska längdkontrollen gör att det får några pluspoäng..
Sist ut i testet är en klassiker som Pacific tagit i produktion igen, X Feel Pro 90 Vacuum:
Detta är Fischer Vacuum Pro 90 med Pacific-målning, mer eller mindre i alla fall. Skillnaden på den gamla 80/90-tals ramen är att Pacific bytt glasfiber mot Basalt i konstruktionen samt att de gjort denna den nya versionen lite mer mjuk, vilket dock inte känns när man spelar med den. Detta är en spade för de absolut mest dedikerade spelarna som spelar ett totalt flackt spel. För oss som spelar med mycket topspin är detta inte en racketmodell som passar in på vår spelstil. Den lilla 90 inches träffytan är extremt långsmal och grundtanken med detta racket, själva spadens hjärta och själ är helt tillverkat efter hur den gamle tyske legenden Michael Stich spelade, alltså knallhård serve, flacka slag och tokrusa på nät.
Denna ram är extremt fokuserad på kontroll och precision som om det vore en skalpell i händerna på rätt kirurg. Om du kan kontrollera denna racketmodell så kommer du få en precision i slagen som från en annan värld. Du får dock ingen som helst hjälp med farten i dina slag utan det är du själv som måste stå för kraften i slagen.
Om en svag motionär eller topspinspelare testar denna racket så kan den kännas helt ospelbar, men om du flackar slagen, har en kraftfull serve och söker dig mot nätet så kommer du tycka detta är paradiset. Att sätta ett betyg på denna racket är extremt svårt. Det är inte så lättspelat och kraftfullt som tex Head Prestige, men det har ännu mer kontroll än Head´s klassiker.
Personligen så passade inte denna modell mig alls och ett betyg baserat på vad jag tycker om den hade blivit låga 3 av 10. Jag lät däremot några gentlemän som spelar en lite mer traditionell, tänk typ Lendl, testa spaden och de var totalt lyriska och gav i snitt 9 av 10 i betyg så slutklämmen får väl bli någonstans i trakten 7,5 av 10 i betyg. Om du spelar topspin, mycket riv, bakvikt i slagen så är detta inget för dig, men om du tar steget in i banan, trycker flackt, går för slagen och gillar nätspel, då har du här en skalpell som kommer skära sig igenom motståndarens försvar som om det vore bomull…..
…………………………………………….
Det var Pacific det! De finns att köpa på de flesta racketonlinebutiker samt i välsorterade racketbutiker i vårt avlånga land..
Vad händer härnäst på denna materialblogg då? Vet ej faktiskt! Någon som har något önskemål? Jag har förresten en review att skriva om en fantastisk sena, Kirschbaum Pro Line II Black. Får bli ett Juli-projekt. Glada nyheter för besökare av denna blogg är dessutom att jag ska vara nere i Båstad hela vecka 28 och skriva på frilansbasis från Swedish Open. Jag har fått mediaackreditering och kommer pumpa ut en ansenlig mängd text och bilder från veckans spel. Det kommer bli materialinfo, spelarintervjuer, reportage, bilder och filmer i stora mängder samt kanske ett och annat inside-avslöjande om någon tar kalasandet till ett steg för långt. Kommer bli GRYMT kul att vara i Båstad hela veckan. Om det är någon som vill surra eller dela med sig av något så är det bara o hugga tag i mig!
Nu passar vi på att njuta av att sommaren verkar göra ett starkt comebackförsök!
Roland Garros bollen
Det har varit mycket snack sista veckan om den nya bollen som Roland Garros från och med 2011 spelas med. Tidigare har Major och Dunlop tillverkat bollen men i år har totalsponsorn på material i Franska öppna, Babolat, första tjing på bolleveranserna till grustävlingarnas grustävling..
Bollen som används på de blixtsnabba banorna på Stade Roland Garros har alltid varit snabb, riktigt snabb till och med. Första gången jag testade en Roland Garros boll var 1998 då det var Major som var tillverkare. Den bollen upplevdes som lite mindre än övriga bollar. Den var riktigt hård i känslan och höll riktigt länge på gruset. Det var först efter någon/några timmars spel som bollen ruggades upp och blev för oss motionärer riktigt skön.
Nyfiken på vad Babolat hade kokat ihop så beställde jag ett par rör från TW Europa nere i Tyskland. Igår kom lådan med UPS och jag tog givetvis genast bollarna för en testrunda. Tyvärr är ju vädret kass just nu så det fick bli träning inomhus på hardcourt, vilket givetvis inte är ett rättvist element för dessa grusanpassade bollar. Dock, en första test och uppfattning får man ju av bollen i stort.
Vid öppnande av röret så väntar 4 läckra bollar med stort ROLAND GARROS tryckt på dem. Bollarna känns lite lite mindre än “vanliga” bollar, men om detta bara är en synvilla vet jag ej. Har ej mätt dem och jämfört med andra bollar. Det man dock direkt känner är att bollen verkligen känns hård. Riktigt hård t o m. Vid de första slagen får man nästan lite känslan av att det är en Tretron Micro X man spelar med. Bollen flyger riktigt snabbt i luften och spinnen biter inte alls lika mycket som i tex Wilson US Open eller Tretorn Series.
Efter 90 minuters tennis har bollen börjat slitas en hel del, men inte så mycket som man kan tro att en boll enbart anpassad för grusspel ska göra på en sträv hardcourt. Efter denna träning hade bollens filt fluffats upp en hel del och den hade även mjuknat till rätt bra, vilket i detta fall inte alls är något negativt.
Nu ska bollen vila tills imorgon torsdag för att då testas på en regntung svensk grusbana. Jag tror bollen kommer kännas betydligt mer trevlig än vad den gjorde då den var helt ny. Kan ju förstå att de som lirar French Open kan ha lite frågetecken kring denna boll med tanke på att de bara spelar med den i 9 games innan de byter till nya igen. Att spela med en sån här kanonkula gynnar verkligen lirare som tex Isner, Del Potro och Söderling. Däremot kommer nog Rafa Nadal få riktigt svårt att försvara sin titel från 2010.
Ska försöka ta ett par foton på hur bollen ser ut lite senare så ni kan se hur hållbarheten är i denna bollen.
Om jag rekommenderar den!? Njae, baserat på detta korta test så är jag skeptisk. Jag tycker tex Babolat TEAM-bollen är så fantastiskt mycket bättre än Roland Garros-bollen. Dock, om du möter någon riktigt gnetare som du har svårt att vinna poängen mot, då är Babolat Roland Garros verkligen det helt ultimata vapnet i kampen mot defensivspecialisten på andra sidan nätet..
Test: Head Youtek Prestige Pro och Prestige Mid
Head har länge varit ett riktigt favoritmärke för mig. Det började redan på tidigt 90-tal då gruslegender som Berasategui, Sanchez mfl svingade de läckert röda Prestige-ramarna. Som liten parvel var de då svindyra Prestigen och övriga toppmodeller från Head inte att tänka på så det fick bli en budgetmodell i glasfiber/kolfiber som hette Head Power. Från Power-modellen gick vi vidare till Head Graphite Tour, en spade som amerikanen David Wheaton svingade.
Head-sagan tog några snabba vändningar när jag bytte till gubbmodeller som Genesis, Atlantis och Ventoris med 30 mm tjocka ramar och stora träffytor. Efter att de flesta bollar landat i skogen och de flesta racken fått brysk närkontakt med nätstolpar eller asfalt så tog jag tillsist mitt förnuft tillfång och köpte ett läckert vinrött Prestige Tour 600 (prestige classic 600 fanns ej i Sverige just då)
Att Prestige 600 var extremt fel för min spelnivå där i mitten av 90-talet brydde jag mig inte om utan jag körde på och var jättenöjd även om ramen var den del av spaden som träffade mest bollar. Tyvärr hände det en liten “olycka” en kall maj-söndag på Racketcentrum Jönköping´s långsamma grusbanor. Ett tight 3:e sets tiebreak blev även ett break för mitt fina Prestige då jag kopierade en patenterad Goran Ivanesevic-racketkastning ner i det mjuka gruset. “Knak” sa det i den spröda ramen och jag började kallsvettas.. 2400 hårt inarbetade sommarjobbs-riksdaler försvann ner i papperskorgen med en stor snyft och suckning.
Sedan 1995 har Prestige-linen hos Head genomgått ett par ansiktslyftningar. Från att ha varit mer eller mindre orörd i 20 talet år har Head uppdaterat den gamla fina Prestige-klassikern med teknologier som Intelligence, Liquidmetal, Flexpoint, Microgel och nu Youtek D3. Jag har testat alla dessa uppdateringar av Prestige, både i mid (600) samt midplus (630) och av alla så har i (intelligence) Prestige 630 varit den solklara favoriten,, fram tills nu……
När Head prestenterade den nya Youtek-prestigen blev jag genast väldigt förtjust i färgen på ramen. Den är snarlik den läckert vinröda orginalprestigen, kanske lite mörkare i tonen iofs, men ändå snarlik..
Orginalprestigen kan man säga är som en sportbil med extrema fartresurser, för de som kan kontrollera den vill säga. Du måste vara en riktigt bra spelare med fin träff för att få maximal nytta av orginalprestigen. Om du får minsta lilla felträff straffar den minimala swetspoten dig med en kort, lös boll som motståndaren kan käka upp till frukost.
Youtek Prestige mid har en betydligt mer lättspelad känsla jämfört med PC600 (Prestige Classic 600) Den moderna youtek-prestigen ger dig som användare betydligt mer fartresurser, betydligt mer marginal för felträffar, men fortfarande så har du kvar en mycket fin kontroll i racket. Jag har kollat runt med många spelare som testat Youtek Prestige mid och alla är av samma åsikt! Det är ett brutalt vapen, som en skalpell i händerna på en kirurg.
Min dubbelpartner Staffan bytte faktiskt över på studs från Head MG Radical MP till denna utgåva av Prestigen, men jag fick honom att även testa Youtek Prestige Pro för att få mer feedback på denna ram. Just Pro-versionen kom först runt 07-08 när Head tog bort XL-versionen av sina Prestige och ersatte det med en lite tyngre version av MP-ramen där det klassiska Head-senmönstret på 18/20 byttes mot 16/19. Jag har testat både MG prestige Pro och Youtek Prestige Pro och dessa två ramar är (tyvärr) inga som tilltalar mig. Det känns som om jag inte riktigt blir kompis med balansen i ramen, men även när jag experimenterat med olika balanser så får jag fortfarande inte rätt känsla i ramen. Svårt att sätta fingret på det, men jag gillar den inte helt enkelt.
Staffan tyckte den var helt ok. Han gillade rivet/spinnen som det öppna senmönstret gav men tyckte att den mindre mid-versionen gav mer stabilitet och kraft.
En sak jag inte gillar med Head´s Prestige-ramar är att handtaget är några cm kortare än på Head´s övriga modeller. Varför vet jag inte. För oss som spelar med tvåhandsbackhand får man hålla halva delen av övre handen/fingrarna uppe på själva ramen och det är inte något jag uppskattar så mycket då jag hellre har ett riktigt långt handtag/grepp.
Om man då skulle försöka sig på en sammanfattning av de här två Prestige-modellerna.. Att sammanfatta Prestige, att ge dessa klassiska ramar ett betyg är sannerligen inte lätt! Det finns SÅÅÅ många minnen och åsikter om de här relativt svårspelade ramarna att man oavsett hur man gör så trampar man en stor del av användarna på tårna,, meeeeen, det skiter jag i för nu är det vad jag tycker om dem och här är mina betyg:
Head Youtek Prestige Mid
Längd: 68,5 cm
Strängad vikt: 347 gram
Rambredd: 19 mm
Träffyta: 600 cm2
Balans: 310 mm
Senmönster: 18/20
Ett racket som lämpar sig mest för spelare med (mycket) god teknik eller spelare som slår väääldigt hårt och behöver mycket kontroll. Den tunga ramen upplevs som mycket smidig att spela med tack vare den relativt lilla träffytan och vid volleyspel är ramen solid som en bergsvägg. Även när du servar med denna modell så får du ut extremt bra fartresurser tack vare den tunga massan i ramen och du kan slå riktigt tunga, fina servar.
Det som kan upplevas som negativt med denna modell är att den just är rätt tung. För spelare som inte spelar så ofta eller yngre juniorer kan det i längden bli tröttsamt att spela med en så pass tung racket. Sen har även Head en väldigt speciell form på sina grepp. Wilson eller Prince tex har rätt “fyrkantiga” grepp om ni förstår hur jag menar, medans Head (samt Völkl och Tecnifibre) har väldigt rektangulära greppformer. Om du är van vid Wilson, Prince, Dunlop eller Babolat så kan det bli en för stor omställning. Det går dock relativt enkelt att byta grepp på alla Head´s modeller. Då beställer man “bara” en sk pallet som heter TK82S (viktigt med “S”:et där för det är det som gör den mer fyrkantig). Hur man byter kan man se på diverse youtube-klipp.
Mitt betyg till Head Youtek Prestige Mid blir rätt högt. Det är inte många fel på denna ramen och 09 av 10 BVB Dortmund-logos är i mitt tycke nästan i underkant. Det ska dock e x t r e m t mycket till för att ett racket ska få full pott av mig.
——————————————–
Head Youtek Prestige Pro
Längd: 68,5 cm
Strängad vikt: 334 gram
Rambredd: 21 mm
Träffyta: 630 cm2
Balans: 315 mm
Senmönster: 16/19
Prestige Pro alltså,, Njaaaaaaaaa! Jag vet inte riktigt! Jag blir alltså inte klok på denna modell. Den är lite för styv, och nu menar jag styv, där flexen är för hård för ramens bästa. Det är i mitt tycke inte den äkta Prestige-känslan i denna ramen och balansen känns inte bra. Dock får jag inte rätt feeling oavsett hur jag strängar den eller blyar om den. Troligen är det den styva flexen som tar bort rätt feeling.
Positivt med ramen är att den är jäkligt snygg, att den levereras med ett fint Head-lädergrepp samt att det öppna senmönstret ger bra bollbett med fin spin som slutresultat.
Jag har även låtit några andra polare testa just Pro-versionen och det är både ris och ros. Vissa tycker den är helt underbar medans andra inte alls uppskattar den. Tycker den är svårspelad, svåra att hitta träffen med, medans andra älskar den, dess bollbett, stabilitet och fartresurser.
Det hade varit väldigt trevligt att testa även MidPlus 630 cm2 med 18/20 senmönster för att jämföra sida vid sida, men jag fick ej tag på något testracket av just Midplus-versionen. Jag har dock testat föregångaren Microgel Midplus mot Pro och det är i mitt tycke stor skillnad på de två ramarna.
Betyget då!? Nja, jag gillar ju inte Pro-versionen något vidare så jag måste vara helt ärlig. Om Babolat Pure Drive GT bara fick 5 av 10 så får denna Pro-version 4 av 10 BVB Dortmund-logos.
Vill dock göra ett tillägg här.. 4 av 10 är inte bra betyg alltså, men det är helt vad jag tycker och hur spaden passar just mig, hur jag känner för spaden. Av de 5 lirare som jag frågat om betyg av deras erfarenheter med Prestige Pro så blev slutbetyget faktiskt 7,6 av 10.
Så , betyget från normala tennislirare på Head Youtek Prestige Pro blir alltså:
————————————————————-
Vad har vi mer att dela med oss av då? Nu när man för ovanlighetens skull levererar ett inlägg så kan jag ju sprida lite mer nyheter.
Babolat har signat ett avtal med French Open och kommer bli officiell boll-leverantör till turneringen under typ 250 år framöver. Det ryktas dock om att spelbollen kommer fortsätta tillverkas på licens av Major, eller Dunlop eller vilka det nu är som tidigare tillverkat bollen så att det även fortsättningsvis blir exakt samma boll som tidigare. För er som ej testat Roland Garros bollen så kan jag rekommendera ett test av den. Riktigt bra, snabb boll som premierar offensivt spel.
Appropå bollar,, Testa Babolat TEAM-bollen om ni har chansen. Det är min personliga favoritboll. Riktigt riktigt skön!
………………………..
Fernando Gonzalez gjorde comeback i Münchens ATP igår. Vinst i 2 raka blev det (6-2 6-4 mot Martin Klizan) Skönt att se Gonza tillbaka utan tejp på kroppen. Mannnen med tennisvärldens mest brutala forehand är alltid en fröjd att skåda. VAMOS!
…………………………
Jag har bytt klubb… Tabergsdalens TK är min nya klubbadress, vilket är rätt naturligt med tanke på att jag bor 300 meter från den fina anläggningen där TaTK huserar. Nu blir det att riva extra mycket på gruset i vår så man kan vara med o fightas om en plats i deras Div 2 lag utomhus.
…………………………
Det som står på tur i test-pipan är Head Championship och HEAT ATP bollar, Kirschbaum ProLine II 1,20 mm Black (senor) samt Babolat Pure Storm Tour GT + racket. Jobbigt att testa så mycket!?.. No way, José!!
Ut o riv forehands nu go´vänner….
Dags att skärpa till sig lite…
April 21, 2011 by henrik
Filed under Allmänt, Material, Uncategorized
Hej! Jag heter Henrik och skriver på AMQJ om material, resor och…. Nja, riktigt så länge sedan var det inte som jag gjorde mitt senaste inlägg, men ändå ,, intervallen mellan mina poster är beklämmande lång. Sorry! Ska försöka strama upp verksamheten betydligt!
Vad har hänt sedan sist då? Vad har vi för kul att dela med oss av? Nja, inte så jättemycket faktiskt, men här är liten sammanfattning:
ATP/WTA-livescores:
För er som har android/iphone-mobiler så finns en fantastiskt bra app att ladda ner, helt gratis dessutom. Sök efter ATP live scores så kommer ni hitta appen. Installera den och sedan kan du följa varje challenger samt ATP/WTA match med livescore direkt i mobilen. Riktigt bra app som jag rekommenderar varmt. Här kan man förrutom att följa livescores även hitta OOP (order of play) samt lottning och dagens färdigspelade matcher.
———————————————————
Grusstarten är här!
Japp, årets tennishöjdpunkt är här, nämligen när man får chansen att likt en kalv på grönbete komma ut på de nybultade grusbanorna. Årets gruspremiär skedde för egen del rekordtidig, 19:e April, på Tabergsdalens bana 1, som för övrigt var för årstiden extremt fin! Normala gruspremiärer kantas av +2, duggregn samt stormvindar, men detta års premiär var det vindstilla, +18 samt strålande sol. VAMOS! Kommer bli en bra grussommar det här!
———————————————————
Testerna går framåt….
Även om jag inte skrivit så mycket på slutet så har jag ju givetvis testat på bra med prylar. Ett test av två Head-racketar kommer troligen under påskhelgen. Det är två Prestige-modeller som jag testat, nämligen Youtek Prestige Mid samt Youtek Prestige Pro. Det ena kommer hissas, det andra kommer (nåja..) dissas. Vi har även testat lite bollar från Head och dessa kommer vi oxå redovisa. Andra tester ni har att se fram mot under våren är bl.a en test av Kirschbaum Pro Line II Black, en 1,19 mm tunn co-polysena från min gamla tyska favorit Kirschbaum. Det var Kirschbaum som jag en gång i tiden började lira Polysenor från och de brukar sällan göra mig besviken. Blir ett spännande test.
Har även alltid velat testa ett racket i pluslängd, dvs där längden av racket överstiger de normala 27 inches. Jag beställde (idag..) ett Babolat Pure Storm Tour GT Plus och jag kan säga att jag faktiskt längar ENORMT mycket efter att få testa rivet i denna längre version av Pure Storm Tour GT. Har ju tidigare testat den vanliga Storm Tour GT, men Plus-versionen har en något mjukare flex samt betydligt tyngre sving-vikt (känslan man har när man svingar racket i luften) Just Babolat Pure Storm Tour är ett av de bästa racken som finns på marknaden i mitt tycke. Den gamla Pure Storm Tour var helt fantastiskt men tillägget av GT gjorde den tidigare så mjuka och fina modellen betydligt mer styv, dämpad och okänslig. Hoppas den mjukare flexen i Plusversionen gör sig påmind.
———————————————————
Snart dags för Future-tennis på svensk mark
Inte för mig dock, men många av våra svenska juniorer får chansen till extremt värdefull matchning på hemmaplan då SWE F1-F3 avgörs i Karlskrona och Båstad. Vi håller tummarna för att många tar sina första ATP-pinnar under dessa veckor. Kämpa hårt boys! Särskilt lycka till riktas till min klubbkamrat Isak Arvidsson som varit sååå nära sin 1:a ATP-pinne flera gånger nu.
———————————————————
Vad händer med Nick Lindahl?
Vårt senaste tillskott spelade några matcher i början av året, åkte till svenska DC-lägret och har sedan mer eller mindre försvunnit! Någon som vet något om Nicke Lilltroll?
———————————————————
Nu är det dags för fredagslunch,, Liban Deli i Jönköping City får äran att föda mig idag och jag kan faktiskt lägga en varm personlig rekommendation om ni besöker Jönköping någon gång. Liban Deli på Barnarpsgatan, mitt i smeten i Jkpg, levererar EXTREMT bra käk! Libanesisk kärlek på fat!
Glad påsk!!!
Test: Diadora Speed Star II
Jag håller på att sammanställa ett mastodontinlägg om lite tips och råd på olika destinationer ni kan lägga er grusuppladdning på nu i vår, men för att inte väntan ska bli allt för lång så piper jag in ett litet inlägg om ett skotest jag gjort under någon månad…
När man likt mig är en stor, tung pjäs på 0,1 ton och spelar tennis mer än 3 gånger i veckan så bränner man igenom rätt många par skor under en säsong. Jag har testat, helt seriöst, minst 20 olika skomodeller på 1 1/2 år och det är ytterst få som jag är nöjd med. Nike´s skor tex,, ser riktigt bra ut, men för min fot är de helt enkelt katastrof att spela med. Som vanlig street-sko är de dock klockrena. Adidas Barricade spelade jag med tidigare och de är en av de få modeller som verkligen håller, men de är rätt hårda och obekväma i längden så de är också strukna från listan. Den modell jag fastnat för sista året är Asics Gel Res II. De är lätt en klass över alla andra modeller,, men.. de slits riktigt fort på Tabergsdalens hårda hardcourt. Efter 10 pass så har jag slitit igenom det ytterst gummit och efter ytterligare några pass börjar hål att framträda. Lite synd!
Diadora har fört en rätt tynande tillvaro de sista åren, särskilt i Sverige, men nu har de gjort comeback och det med besked. Deras två främsta skomodeller är Speed Star II (den jag testat) samt Legend, en limited Edition upplaga av Speed Star-modellen.
Speed Star II är en sko som är tillverkad med en ovandel av grymt mjukt känguruskinn och en jäkla massa andra finesser och funktioner. Se denna sida för mer specifikationer.
Jag tog hem två storlekar 45,5 och 46. Testade först 45,5 men tyckte de var lite tighta. Tog då stl 46 och de satt rätt gott, men givetvis gjorde jag i och med detta generalfel 1A när det gäller skor tillverkade av (känguru)skinn. Ni som spelar/spelat fotboll vet vad jag pratar om. Ett par fotbollspjuck ska ju alltid sitta riktigt tight, på gränsen till för små. Det som händer är ju att skinnet expanderar och formar sig efter fotens form. Samma hände med mina Diadora,, de var bra i början, men efter några timmar blev de större och större. Jag fick kompensera detta genom att dra åt snörena hårdare och hårdare. Nu har jag dragit dem så till den grad att jag inte kan snöra hårdare och det känns som skon stabiliserats i expanderingen av skinnet.
Det jag saknar är dock någon form av stabiliserande funktion för framfoten. Här känns det som Diadora missat lite för oss tyngre lirare. För att förstå vad jag menar så kolla in bilden nedan på Asics nya Gel Res III där de fått in lite stabiliserande detaljer för att göra hela skon mer stabil:
Att jämföra med:
Jag måste dock påpeka att min polare som är runt 20 kg lättare än mig och som tog skorna i stl 45,5 inte alls upplevt några problem med stabiliteten i framfoten. Nu är det inget superproblem, men jag hade gärna haft något mer stabiliserande i alla fall.
Stötdämpningen i skon är riktigt riktigt bra. Första stegen med skon så känns det nästan som en joggingsko och sulan tar bort det mesta av stötarna från underlaget. Den röda plastdelen ni ser på bilden ovan som går från häl fram över hålfoten gör skon riktigt stabil i skons bakdel.
Sulan har många olika mönster som ger ett rent ut sagt djävulskt bett i underlaget. På banorna där jag spelar är det en riktigt räfflad hardcourt och här var det nästan för mycket bett i början, men efter några timmar blev det bättre.
Jag har testat skorna under ca 15 timmar och sulan verkar vara riktigt slitstark, för det syns inte några direkta spår av slitage. Om gummit står emot min tyngd och slitage så kan jag tänka mig att det är riktigt riktigt bra hållbarhet i denna sko. Om Diadora utvecklar skon ytterligare med någon form av stabilisering i överdelen av framfoten så hade jag inte tvekat en sekund om att börja spela i denna skon eftersom dämpningen och slitstyrkan är grym!
Är du en lirare som väger under 100 kg så kan jag säga att detta är en kanonsko med fantastisk känsla tack vare det grymt mjuka känguruskinnet.
Om du vill köpa denna skon så får du kolla noga för det är inte särskilt många shopar som säljer Diadora än. Enligt prisjakt säljs denna modell, eller Legend-modellen rättare sagt, för 1399 kr på RB Sportline.
…………………………………………..
Nästa test kommer bli Head Youtek Pro och Head Youtek Mid som jag och min dubbelpartner Staffan Pettersson testat några veckor nu men innan det inlägget hoppas jag att rese-inlägget ska bli klart!
Test: Babolat Pure Drive GT
Tänkte dra igång ett litet nytt projekt här på sidan och det är lite tester av lite tennisrelaterade prylar. Som den materialnörd man är så vill man ju hela tiden testa nya racketar, senor, skor, grepp, sportdrycker, bagar osv och det kan ju faktiskt finnas någon därute bland amqj´s 9,1 miljoner läsare som är intresserad just av det jag testat senast.
Den första prylen jag tänker köra en genomgång av är ett på damtouren väldigt vanligt förekommande racket, det blåa Babolat Pure Drive GT.
Bakgrund:
Babolat har länge varit den ledande tillverkaren av strängar för tennis och 1994 bestämde man sig för att försöka slå sig in på racketmarknaden. Deras första modell hette Pure Drive men såldes bara i exklusiva shopar i Frankrike. Det var först hösten 1996 som Pure Drive fick rejält med uppmärksamhet då den långhårige kisen från Mallorca, Carlos Moya, började spela med Pure Drive. Allt fler uppmärksammade Pure Drive´s fantastiska fart och spinpotential och när racketmodellen släpptes i Sverige sålde den snabbt riktigt bra eftersom den betingade ett pris strax under 1000 kr.
Därefter har modellen genomgått ett antal kosmetiska och tekniska uppdateringar och den senaste i raden är tillägget av GT. Nu talar vi inte om att spaden har injecerats med Gin & Tonic utan metallen med det föga smickrande namnet “Tungsten” (eller Wolfram som vi i Sverige kallar det)
Jag har testat alla modeller av Pure Drive men då Babolat började använda sig av det vibrationsdämpande materialet/teknologin Cortex strax ovanför greppet så har mitt intresse för Babolat svalnat totalt. 
Dock tyckte jag det var på tiden att testa den senaste modellen och med några snabba klick på datorn så var ett nytt racket på väg hem från Tyskland
Strängning:
Rekomendationen för Pure Drive GT spänner sig mellan 50-66 pounds och jag strängade mitt racket i det jag brukar ha i de flesta racketar, 55 pounds, eller ca 25 kg. Senan jag satte i var min standardsena, Signum Pro Tornado.
Pure Drive har en träffyta av 645 kvadratcentimeter och senbilden är 16 main/19 cross vilket innebär att det är en rätt gles strängbild vi har att jobbar med. Det gick lätt och smidigt att stränga upp det nya racket och resultatet kändes rätt ok direkt efter strängningen.
Speltest:
Pure Drive är ett i grunden väldigt lätt racket med en vikt på ca 300 gram osträngad. Ramen i sig är som tjockast 25 mm vilket gör att den är rätt stabil även om den saknar den tyngd som många av tourracketarna har.
Vid första inbollning så märker man direkt att detta är ett racket som har power. Man behöver knappt peta på bollen för att den ska flyga iväg som en raket och de första bollarna flög oroväckande långt. Detta får man kompensera med att antingen dra ner på svingen eller, likt en spansk grusspecialist, toppa bollen kraftigt.
Bollbettet är bra, inget snack om saken och sweetspoten är stor och generös och felträffar märks knappt. Något jag tycker man märker rätt klart är dock en form av ihålig känsla som inte fanns i de tidigare versionerna av Pure Drive som var klart mer solida.
Vid serve så tycker jag det var lite svårt att få ner kraften i banan och även avsaknaden av ren massa/tyngd gjorde att serven inte blev så effektiv som jag hade trott med denna modell. Det blev mer att man fick kicka/slice´a in serven, vilket dock kan vara nog så effektivt mot vissa spelare.
Att spela volley med Pure Drive är en barnlek. Den stora träffytan och den förlåtande känslan gör att bollen kan träffa typ var som helst på träffytan och ändå sitter bolen med precision. Jag kan verkligen förstå varför många dubbelspecialister spelar Pure Drive eftersom racket är så lättmanuvrerat framme vid nät.
Sammanfattning:
Pure Drive GT har två ansikten. För vissa spelare är det ett drömracket och för andra kan det vara en mardröm. Om du är en “gnetspelare” som behöver hjälp med farten, som vill ha lite extra bollbett och stor sweetspot så är Pure Drive GT helt klockren. Om du däremot är en aggresiv baslinjespelare som slår hårt och flackt så kan Pure Drive verkligen stjälpa ditt spel med en något bristfällig kontroll.
Pure Drive GT kostar i Sverige enligt prisjakt från 1485 kr till 1999 kr. På nätbutiker i Europa kostar Pure Drive GT från 151 euro´s.
Betyg:
Betyget blir 6 av 10 grusbanor. Detta med motiveringen att det är ett helt ok allround-racket men för min spelstil når det inte riktigt ända fram. Det jag upplever är att det är på tok för dålig kontroll samt att ramen känns ihålig/plastig. Plus får det för bra bollbett och att det är väldigt lättspelat och att det har en stor målgrupp. Det är nog utan tvekan det mest ultimata allroundracket som finns på marknaden just nu.
—————————————–
Detta var alltså den första testen i en serie av tester som kommer framöver. Kommentera gärna vad ni saknade i testet , vad ni vill jag ska lägga extra krut på framöver osv.
Tester
Skrivkrampen från min sida är just nu svår. Det finns många ämnen att behandla, men jag kommer ändå inte på något särskilt just nu som kan intressera er som följer denna bloggen tillräckligt.
Ett ämne dyker dock upp i skallen och det är tester av material. Jag tänkte framöver köra ett litet race o testa lite racketar, skor, bollar osv och dela med mig av mina upplevelser och synpunkter i några bloggposter framöver.
Om just DU vill jag ska testa någon ny pryl, racket, sena, bollar osv, så bara maila mig på henrik@answermyquestionjerk.se
Det jag redan planerat in i test-pipelinen är Babolat Pure Drive GT, Dunlops nya Biomimitec-ramar (den Verdasco lirar med), Polystar Energy (en co-poly sträng från tyska polystar) och en läcker sko från Diadora som heter Legend.
Det kommer bli genomgång och synpukter från mig samt mina medspelare, bilder, för-nackdelar samt slutbetyg.
Har någon något tips att dela med sig av inför testerna så droppa gärna en kommentar eller två om vad ni vill läsa om i de olika testkategorierna.
………………..
Denna vecka spelas i den franska kolonin Reunion Island (utanför Afrikas sydöstra kust) en ATP Challenger med 30.000 euro i prispengar. Här var det så dåligt med föranmälda spelare att sista snubbe in i huvudtävlingen var en s k on-site alternate rankad 655 på dubbelrankingen. Det betyder alltså att om jag hade anmält mig till denna tävling så hade jag kommit in,, hmm..
Kvalet blev en halvskum historia där ett gäng “farbröder” i åldern 40-50 bast gjorde upp i varsin kvalmatch. Det roliga är att för att kvala in i en Challenger så får man 3 ATP-poäng. I 1:a rundan av huvudtävlingen möttes dessutom 2 kvalare, vilket garanterar en kvalare i omg 2. Denna kvalare får 6 pinnar för att nå omg 2 och vips så har en 40-50 årig Fransk tränare 9 ATP poäng och kommer att på måndag ligga runt 950 i världen..
Ibland är tennisvärlden … märklig….
Styvt är inte alltid styvt…
13 december var min sista notering här på amqj.se så det kanske är läge nu för ett inlägg igen….
Det var en lugn och skön jul och nyår där man fick ladda batterierna ordentligt igen. Detta hade jag nytta av i årets första tävling, Pro Supex Cup i TK77´s tennishall i Vetlanda. Underlaget i TK77-hallen är Rebound Ace och det är mitt absoluta bästa underlag, även om jag självklart har grus som det roligaste att spela på. Jag lirade HS Open och vann faktiskt hela tävlingen efter att ha vunnit mot Anders Hermansson från Nässjöi kvarten, Carl-Fredrik Neikter från Linköpings TK i semin och Per Wennerholm från Vetlanda TK i finalen.. En final som tog 2,5 timme! Svettigt, men skönt att vinna en tuff match och gott med en titel redan första veckan i Januari!!
Nu skulle ju inte detta inlägg handla om mig utan om material. Många är ni därute som testar ett racket och säger, “usch vad styvt det var…” och det är ett begrepp som är helt fel egentligen. Det är nämligen som så att allt som oftast så är de racketar som upplevs som styva är de allra mjukaste ramar som finns. Tex säger många som testar gamla vinröda Head Prestige 600 att det är ett väldigt styvt racket, när det i själva verket är en riktigt mjuk ram, medans när man testar ett stort “gubbracket” så tycker man det känns mjukt och skönt.
Det som ger intrycket att en mjuk ram känns styv och en vice versa är att den mjuka ramen allt som oftast är mer svårspelad och med mindre sk sweetspot. Därför upplever många som testar ett mjukt, svårspelat racket att det är svårt att träffa rätt och man får felträffar som gör att det känns som man har en stekpanna att spela med, medans de stora, styva gubbracketarna är otroligt lättspelade och du träffar aldrig fel.
Detta kan faktiskt bli rätt förödande för någon som har problem med tex sin armbåge. Att spela med ett styvt racket med en hård polyestersträng i kan vara rena döden för armarna. Det man ska kolla på är det s k “RA värdet”,, alltså hur styvt racket är. Ju lägre RA-värde, desto mjukare är ramen. Jag hade tidigare stora problem med golfarmbåge men nu när jag bytt till ett riktigt mjuk Head Microgel Radical så kan jag t o m spela utan armbågsskydd även om jag har en relativt styv polyestersträng i racket.
Om du trots detta vill envisas med att spela med ett tokstyvt racket så kan du undvika armproblem genom att sänka trycket på strängningen rejält eller spela med en mjuk sena som tex natursena eller Isospeed Control, som räknas som de absolut mjukaste senorna som finns på marknaden.
Om du tycker det är obehagligt att stränga löst och du även spelar utan vibrationsdämpare så kan du prova att sänka trycket med 2-3 kilo och sedan testa att spela med en vibrationsdämpare. Många säger att en dämpare inte gör ett skit, men jag tycker det gör en grym skillnad. Det blir ett mer dovt ljud vid träff samt att det känns som det är betydligt hårdare tryck på strängningen jämfört med när man spelar utan dämpare. Denna känsla kan verkligen hjälpa dig som vill stränga racket lösare att få in rätt kontroll.
———————-
Har du någon gång fått en strängning som du tycker är på tok för hård men du inte vill klippa upp strängarna? Ett tips är då att koka upp ett par liter vatten och sedan hålla strängbädden över det kokande vattnet och dess vattenånga. Detta kommer göra att trycket minskar rätt rejält. Denna metod är bättre än att stampa på senorna..
———————-
Vintern gör sig stadigt påmind här i södra vätterbyggden med 40-50 cm snö och många minusgrader på nätterna. Det känns som grussäsongen är extremt långt bort i dagsläget.. Det är nu som man verkligen önskar att mer klubbar hade grus som underlag inomhus. När man som jag är en stor bit på 2 meter och 100 + kg så kan hardcourt verkligen ställa till för knä, leder och rygg. Någon som vet mer klubbar än Kramfors som har grus inomhus? Inget ont om Kramfors, men det är liiite långt att åka 80-100 mil för ett par timmar grustennis…
———————-
Australian Open är precis runt hörnet just nu och kvalet är i full gång. Vår numera svenske lirare Nick Lindahl hade maximal otur i lottningen och ställdes mot Luxemburgs servekanon Gilles Müller som gjort fina resultat i både US Open och Wimbledon. Nick vann dock mer poäng över hela matchen än sin motståndare och formen verkar i alla fall vara på väg åt rätt håll. Davis Cup nästa för Nick, som ju faktiskt bara är 22 år och har framtiden för sig
———————-
Snart helg! Skönt!! Gå nu ut och kör lite regndans så att vi blir av med det obehagliga, kalla mögel som täcker gator och skog!
Namn: Henrik Wallensten
