Växjö TS regerar - i tv-studion

Han såg Parisbucklan där på första bänkraden på Philippe Chatriers kortsida. Men närmare än så kom inte Robin Söderling den här gången.

Roger Federer var nämligen alldeles för bra. Det syntes att RF spelade sin 19:e Grand Slamfinal eller något i den stilen mot svenskens första. När Söderling hade kommit över finalnervositeten levererade Fed-Ex gång på gång. Han ryckte i djupled med sin backhandslice och servade otroligt bra där på det tunga röda gruset.

Australian, Wimbledon, US och nu French - all söndagsrespekt till Federer som äntligen fick fullborda sin slam.

Söderling? Han har precis avverkat sina två bästa tennisveckor i sin karriär och kommer att vakna som världstolva i morgon. Fler stora resultat kommer, var så säkra.

Det bästa av allt? Robin Söderlings framfart har - tillsammans med Daniel Bertas juniorvinst får man väl lov och säga - gjort att det äntligen snackas tennis på ett passionerat sätt i vårt avlånga land igen.

Den 24-årige västgöten har visat att svensk tennis finns här och nu. Den 16-årige skåningen har demonstrerat den blågula framtiden.

*****

Jag kan för övrigt gÃ¥ i god för tennisintresset. I kväll ombads jag skriva ytterligare en krönika om Söderling i Barometern. Det var tredje Söderlingkrönikan - den här veckan. Har med andra ord hÃ¥llit kvällstidningstempo i ämnet…

*****

Bossen Åke Magnusson är inne på det på sin blogg och jag tänkte likadant när jag såg Bjösse Björkman i TV4-studion tidigare i kväll: VTS regerar inte helt oväntat som experter runt om i tv-kanalerna. Björkman i fyran som sagt, Janne Gunnarsson i den statliga avdelningen, Mats Wilander i Eurosport (han har varit helt bländande där, förresten), samt Fidde Rosengren i Viasat.

Jag saknar bara M Larsson. Men vem skulle Ã¥ andra sidan fatta hans blekingemÃ¥l? Inte jag…

PÃ¥ tal om Janne G. JG höll ett aningen Österfärgat inslag i Radio Kronoberg förra veckan. Ska ta det med honom - och jag fÃ¥r chansen alla redan nästa helg. I Halmstad av alla ställen. I can’t wait.

Fidde i repris

Läste “Alsters” alster om Fidde Rosengrens betydelse. I min förra blogg berättade jag om mina tankar om Fidde och hur denne smÃ¥länning inspirerar mig än i dag.

Så här kommer den - Fidde i repris:

Jag var 15 bast och farsan hojtade från tv-rummet hemma i Jkpg: David, kom hit! Det var Sportnytt, om jag inte minns fel, och Växjö TS presenterade en ny satsning: Team Mats Wilander med Fidde Rosengren som tränare. Där skulle alltså en av mina 75-rivaler Jesper Boberg få ännu bättre förutsättningar att utveckla sin tennis, japp, ni gissade rätt - David var avundsjuk.

Efter att sen ha sagt tack-Ã¥-hej till Ljungarumsskolans högstadielokaler, sÃ¥ fanns det tvÃ¥ gymnasiealternativ - Växjö eller TTA i BÃ¥stad. Jag besökte VTS först och bestämde mig direkt: jag Ã¥ker inte ens till BÃ¥stad och ser om gräset är grönare pÃ¥ andra sidan, jag flyttar till landets näst mest blöta stad. Tar för givet att alla vet att det regnar mest i BorÃ¥s…
Varför jag valde Växjö? Förutom regnet? “Felet” var Fidde Rosengrens…

VTS-bossen Åke Magnusson hade genom tidigare samtal lagt en grund för min flytt, men det där mötet med Fidde var första gången jag träffade honom. Och vi skulle fortsätta att umgås nästan dag och natt under de kommande tre åren.
Vi tränade och tävlade, tränade och tävlade, jag gick på knäna, tränade lite till, tävlade, kände mej ett tag starkast i hela världen, tror det var sommarn 92, spelade 90 matcher - singel och dubbel - på det där röda gruset, oj, vilken maskin man var, det var bortamatch i serien mot Fair Play vid Kronprinsen, det var seriematch i Strandbjörket, 18-årsklass i Åhus, Båstadtennis, ITF-turnering i Danmark, seriematch mot Falkenberg vid Strandbaden, tävling i Värnamo, träningsläger på hemmaplan, JSM i Helsingborg, Sommartour i Tabergsdalen, Kinna, Swedish Open i Båstad, nån juniorklass på Hammarö, ny sommartour i Örebro, Göteborg, det var Oskarshamn av alla ställen och det var Norrköping. I Norrköping spelades det singel och dubbel i juniorklasserna och singel i sommartouren, det tränades två pass per dag, vi bara körde och det var en sån härlig känsla och det hände lite annat också - härliga minnen.
Det bästa av allt? Hela den här resan var föräldrafri. Även om päronen alltid ställde upp, så var det viktigt att vara själv, klara sig själv, fixa mat själv, sköta uppvakning själv, fixa strängning av racketar själv, u name it.
Och mitt i smeten, på banan, vid banan, vid ratten i minibussen med Lundell spelandes högt ur högtalarna - denne Fidde Rosengren.
Fiddes hårda arbete smittade av sig på oss alla i bussen och livet var en fest - inte bara för Nationalteatern.
Våra vägar splittrades, jag flyttade till USA och gick på college, Fidde följde med Björkman ut på touren.

Jag och Fidde har ingen kontakt i dag, men om du ser det här, så vill jag att du ska veta att din inställning och glädje till ditt jobb fortfarande inspirerar mig i mitt yrke och mitt förhållningssätt än i dag - some 16 years later. Jag försöker tänka som dig - och det underlättar i många stunder. Den där tiden formade mig hur jag är i dag.
Thanks, mate, kan säga så här i Australian Open-tider.

Det finns två alldeles ypperliga sätt att tjäna en slant om man är 50-plussare. Ett är förhandla sig till en nätt liten pensionsförsäkring på en sisådär 104 miljoner.
Ett annat är att signa ett kontrakt med en basketskola i Southeastern Conference. John Calipari lämnar nu Memphis för Kentucky, ritade på för åtta år och kan därmed kvittera ut 31,65 miljoner - dollar.
Kära vänner. Det är - enligt dagens valutakurs - 262 220 250 svenska kronor.
Not too bad.
Och där ligger till och med Christer Elmerhagen i lä.
Till sist. I USA får man inte bara reda på vad coacherna tjänar, utan även var stålarna kommer ifrån. I landet lagom? Inte lika enkelt.