Söderlingkrönika i Barometern: Tre segrar kvar till Wilanderklass

Vanligtvis slänger jag ut lite comments och smånews om collegetennisen här på Amqj.se, men nu kommer ett undantag. Kanske blir lite mer sånt framöver, vem vet?

I dessa Paristider kommenterar jag nämligen lite Franska öppna-stuff hos min arbetsgivare Barometern. Här en reflektion över Söderlings knall i går:

*****

Tre segrar kvar till Wilanderklass

SÖNDAGEN DEN 31 MAJ, KLOCKAN 17.56: Ett par svenska armar pekade upp mot Parishimlen - ett tungt spanskt huvud tittade ner i det röda gruset.
Robin Söderlings knall över Rafael Nadal i Franska öppna mästerskapen ekade över hela idrottsvärlden i går.
Gruskungen från Mallorca hade aldrig förlorat på Roland Garros och frågan inför turneringen var vem som skulle kunna stoppa Nadal från en en svit på fem raka: Roger Federer? Novak Djokovic? Andy Murray? Juan Martin Del Potro? Fernando Verdasco?
Det sensationella svaret kan ni alla redan.

ATT BESEGRA VÄRLDENS BÄSTE på hans favoritunderlag grus kräver en bra serve, tunga grundslag, en offensiv taktik, kyla, en stark tro på seger - och ett stort fighterhjärta.
Robin Söderling har fått lära sig den hårda vägen. I Wimbledon för två år sedan var Söderling jämsides med Nadal, men svensken tappade fattningen när spanjoren maskade. Söderling låtsades rätta till kalsongerna - precis som Nadal brukar göra. Tilltaget tände spanjoren som vann i fem set.
För bara en månad sedan möttes de båda på Foro Italico-gruset i Rom. Då spelade Söderling aningen avvaktande i vissa lägen och fick bara med sig ett ynka game.
I gÃ¥r hade den 24-Ã¥rige västgöten “rättat till” allt det där.
Söderling fick in 64 procent av förstaservarna och dessa servar snittade 199 kilometer i timmen, han dikterade poängen och höll dem så korta som möjligt, dräpte in hela 61 vinnande slag, visade sig vara cool i utsatta lägen - och slutade aldrig tro på vinst.
Det var egentligen bara efter matchen som den svenska muren rämnade. I en fransk tv-studio hann verkligheten ifatt en känslosam Söderling, som fällde en tår.

DELAR AV TENNIS-SVERIGE HÄVDAR att Nadalknocken är det största som har hänt svensk tennis sedan Mats Wilander skrällvann i just Franska öppna som oseedad 17-åring.
Bragdstämpel? Javisst, men jag nöjer mig med att konstatera att vinsten som gav en biljett till kvartsfinalen är det största som har hänt sedan Thomas Johansson överraskande gick och vann Australian Open 2002.
I min värld krävs det tre segrar till den här kommande veckan för att nå upp i Wilanderklass. Omöjligt? Absolut inte. Har man slagit Rafael Nadal på centrecourten, ja, då kan man givetvis stå på samma bana på söndag. Med armarna upp mot Parishimlen.