Tennisens popularitet

Tennis är kul. Det är inte bara jag som säger det. Mitt förhållande till tennis gränsar visserligen till det osunda, men tennis är kul också i en ofärgad och objektiv mening. Fråga er runt bara. Alla jag känner som har testat tennis någon gång och jämfört med andra idrotter säger samma sak: ’fan vad kul det var’. Att sedan inte fler spelar organiserat har sina skäl. Till dels är tennis en individuell sport medan fotboll och hockey lockar med sin sammanhållning. Och till dels finns problemet med tillgängligheten och kostnaden. Racketar och bollar krävs för att spela, och det kostar i regel pengar att få tillgång till en bana.

Om det fanns fler gratisbanor i Sverige, ja också om det fanns tusentals och även om alla vore uttjänta asfaltsbanor, skulle var och en vara upptagen från morgon till kväll en sommardag. Om därtill racketar och bollar fanns tillgängliga när man lånade banorna skulle det bli kaos, och insatsstyrkor skulle i värsta fall inkallas.  

Vid sidan av skälen jag angett till att tennisen inte är större i Sverige finns förstås ett annat skäl som är lite svårare att förklara rationellt. Låt mig försöka ringa in det. Alla vet att vissa klubbar eller pubar drar enormt mycket folk medan andra inte gör det. Men tittar man på innehållet, vad de har att erbjuda, tycker man i vissa fall att någon skillnad inte borde föreligga alls. Pub A kan ha mer än dubbelt så mycket folk en lördag som pub B, trots att de är så gott som identiska. Varför? Svaret är att folk drar folk. Intresse föder intresse. Ryktbarhet skapar ryktbarhet. Inom krogbranschen vet man detta, och det är därför en del nya ställen hyr in folk att stå och köa utanför. Att några hakar på en trend kan skapa våldsamma kedjereaktioner med en hållbarhetstid på flera år.

Jag håller det inte för omöjligt att den stegring i intresse för tennis som skett i Sverige och som bland annat Magnus Norman omtalade häromdagen (fler ungdomar söker sig till klubbar och så vidare) kan skapa ringar på vattnet och sätta stenar i rullning. Söderlings framgångar och svenska mediers förbättrade bevakning drar, i ett växelspel, ett viktigt lass för att detta ska vara möjligt. Låt oss alltså hoppas att tennisen åter kan få något av den status och popularitet den är värd. Jag menar: vad är väl hockey i jämförelse.

Inga liknande inlägg