Tacka Nadal för allt

Det kanske allra roligaste med Robins framfart i Paris är det uppblossade tennisintresset som syns överallt i Sverige.

Genomslaget i medier är större än vad jag någonsin har upplevt. Det har pratats tennis i flera dagar på jobbet bland vanligtvis total ointresserat folk. Igår satte någon på radion under matchen mot Gonzo och alla lyssnade, klart försinkade i sina sysslor. På facebook skrev några av mina ’friends’ statusuppdateringar efter bragdmatchen, bland annat skrevs det ”Sööööödeeeerliiiing” av en trendmedveten kille som bara intresserar sig för sport som en social inkörsport. Det vill säga fotboll och hockey då, idrotterna som man pratar om mest i Sverige över några öl.

Inte nu. Nu är det tennis man talar om.

Det uppväckta tennisintresset i Sverige är på sätt och vis profilen Nadals förtjänst. Alla, till och med min mamma, känner till Nadal, hon vet att han är spanjoren med de enorma musklerna som kämpar så vilt och som alltid tar sån tid på sig mellan bollarna. Nadal och Federer, duon som gjort så mycket för att profilera sporten. Att en svensk slår Nadal på hans hemmaplan, gruset i Paris, blir därför en enorm nyhet.

Jämför Thomas Johansson 2002 när han sensationellt vann i Melbourne. Det fick mycket mindre genomslag än det här. Också ’Pim-Pims’ semifinalplats i US Open 2004, när han slog Roddick i kvarten, lämnade många oberörda. Tennisen stod liksom utanför deras sfär. Det fanns ingen Nadal då som alla förstod sig på.

Men när en svensk slår Nadal på gruset, då vaknar också ett sömnigt tennisland i norr upp, ett land som en gång satte skräck i hela världen.

Och ingenting kunde vara mer välkommet.

Inga liknande inlägg