Spel i Asien och min Yonex

Sverige slog Rumänien i Davis Cup i helgen, stabilt. Hur ser närmaste framtiden ut på touren efter helgens DC-spel? Efter kommande veckas två turneringar i Europa sätter ”the Asian swing” igång, en ny schemaläggning som sprider touren geografiskt. Fem turneringar spelas på olika platser i världsdelen, och avslutas med nystartade Shanghai TMS (i Shanghai har man haft slutspelet vid något tillfälle tidigare). Shanghai har ersatt Hamburg som en av årets nio Masters-turneringar.

Startfälten i Asien blir bättre än i Europa kommande vecka, där inga topp 10-spelare återfinns. Nadal spelar i både Bangkok och Bejing; i den senare turneringen har han sällskap av Djokovic och Roddick. Federer, som efter sommaren och helgens Davis Cup har ont i både armar och ben och meddelat att han behöver vila, spelar i Tokyo där han får sällskap av Murray och Del Potro. Söderling spelar i Malaysia.

Själv spelar jag varken i Malaysia eller Shanghai, men däremot fick jag möjlighet att testa min nya racket i fredags kväll på SALK; det rödskimrande Yonex RDiS 100 som jag talat mig varm om tidigare på bloggen (det ska vara Lleyton Hewitts racket, såvida jag inte är ännu ett offer i racket-tillverkarnas ökända lurendrejerier för att pracka på folk sina nya modeller). Kändes bra. Problemet är att det är noga att man träffat racketens ”sweet spot” för att få fart på bollen, men det sätter ju press på en att börja träna ordentligt. Och bättre än min juniortids racket, ett Wilson Ultra Graphite som jag spelade med i kanske fyra år och som sedan legat och samlat damm, är det ju i vilket fall.   

Inga liknande inlägg