Söderling och Thomas Muster

I skrivande stund Ã¥terstÃ¥r bara minuter innan Söderling gÃ¥r in mot Nadal i tredje omgÃ¥ngen av Rom. Det blir tredje gÃ¥ngen spelarna möts. Sist vann Nadal en mycket tät uppgörelse i tredje rundan av Wimbledon 2007, 7-5 i skilje. En del ont blod flöt dÃ¥ mellan spelarna – Söderling tyckte att Nadal dröjde för mycket mellan bollarna och tänjde avsiktligt själv pÃ¥ tiden mellan sina servar. EfterÃ¥t talade spelarna illa om varandra, spanjoren sa att mÃ¥nga spelare irriterade sig pÃ¥ Söderlings uppförande pÃ¥ banan och vice versa.

På tennis.com skrevs häromdagen om tennishistoriens svagaste världsettor, en lista som bland annat inkluderar Thomas Muster, den kanske segaste grusspelaren världen har tvingats dras med. Det är överhuvudtaget intressant att ställa ranking i förhållande till prestationer, att ställa begåvning i förhållande till resultat. Om Thomas Muster lugnt kan luta sig tillbaka och säga att han maximerade sin potential, gjorde allt han kunde och mer därtill, befinner sig Söderling på andra änden av diskussionen.

Inte många spelare på touren idag av Söderlings kaliber uppvisar ett så svagt facit i större turneringar: som bäst har han nått två kvartsfinaler i Masters och tredje omgången i Grand Slam (fyra gånger). Nu kan man förstås ganska ofta gentemot denna typ av resonemang invända: ’Vadå, man är väl inte mer begåvad än sina prestationer? Om man inte presterade bättre, då var man kanske inte bättre och var aldrig menad att bli det?’. I Söderlings fall är det dock ingen tvekan om saken. Internationell expertis talar samstämmigt om Söderlings kapacitet, han har en mycket bra serve och en mycket bra forehand. Men han arbetar fortfarande med sin mentala sida, med att inte bli hängig och ofokuserad under matcherna.

När jag kollar in Söderlings match mot Nadal, som nu är igång när som helst, är det ständig koncentration jag hoppas få se från Söderling. Ingen hängande läpp, inget destruktivt missmod. Det är det viktigaste i hans fall.

Inga liknande inlägg