Monfils frisyr

Börjar bli allvar i Miami nu. På tisdagen spelas samtliga åttondelsfinaler på herrsidan. Djokovic och Tsonga spelade sig fram till ett möte i kvarten. Djokovic slog ut oberäknelige tjecken Tomas Berdych, medan Tsonga har besegrat Gilles Simon, den högst rankade men minst namnkunniga av fransmännen. Och Fernando Verdasco pulvriserade Radek Stepanek, 6-2, 6-2. Den tvålfagre spanjoren, som tidigare stod i avundsvärt umgänge med sköna Ana Ivanovic, går från klarhet till klarhet.

I skrivande stund kollar jag på mötet mellan Andy Roddick och Gael Monfils. Monfils kände som bekant dödens andedräkt mot Safin, men kom undan. Jag har efter många turer börjat gilla tionderankade Monfils. Jag gillar hans inställning, hans koncentrerade ansikte, och hans publiktillvända utstrålning. Det enda jag inte riktigt köpt är frisyren. Den är minst sagt föremål för diskussion. Men låt oss diplomatiskt nöja oss med att säga att 22-åringens blonderade, märkligt klippta hår inte direkt marknadsför honom som en estetiskt sinnad eller modemedveten varelse.

När det kommer till spelstil tycker jag att fransmannen är intressant. Å ena sidan står han som bekant ett stycke bakom baslinjen i motståndarnas servegem, redo att utmana all offensiv med sina snabba fötter. Å andra sidan har han en bra serve, och kraft nog i spelet för att leverera one-two punches (avgöra med ett grundslag direkt efter både bra och hyggliga servar). Hans tränare är förresten Roger Rasheed, som Lleyton Hewitt bröt med under uppmärksammade former för ett par år sedan.

För ett par dagar sedan efterlyste jag registering av hastighet i grundslagen. Finns i Miami. Monfils slog en forehand winner som uppmättes till 103 mph (miles per hour). Det är dock enda dokumentationen hittills i matchen efter att första set avklarats, vilket dessvärre gick till min huvudfiende på touren, Roddick.

 

 

Inga liknande inlägg