Hewitt väntar Nadal

Så var det klart. Hewitt blir nästa för Nadal.

Hewitt vann i tre raka mot Golubev från Kazakstan, en ung man påfallande klent byggd också för att vara tennisspelare (och innehavare av ett ansikte som aldrig skulle passera en Systembolagskö utan åldersintyg). Men kroppar kan bedra: Michael Stichs teleskoparmar såg inte ut att kunna skicka iväg missiler till servar.

Golubevs förstaserve och forehand visade sig ha gott om eldkraft, och han gjorde så gott han kunde för att slå ut Hewitt med sina vapen. Det blev en sådan match idag: Golubev attackerade, Hewitt försvarade. Attack mot defensiv. Golubev slog 40 unforced och 29 vinnare; Hewitt ynka 7 unforced och 11 vinnare.

För en ovan och naiv tittare kunde det se ut som att Golubev har ett större spel än Hewitt; att han bara behöver dra ner lite på misstagen för att komma närmare och kanske till och med vinna nästa gång. Sanningen är förstås inte så enkel. Golubev visste att han måste gå på knock enligt modellen ’Live by the sword, die by the sword’. Skulle han dra ner det minsta på sitt tempo skulle Hewitt flytta fram positionerna, själv bli den drivande parten. Det skulle inte vimla av winners, men många misstag skulle forceras fram.

Agassi, känd för att så skarpt och målande beskriva taktik, sa en gång att ett möte med Hewitt var som kattens jakt på musen. ’Du måste försöka slå igenom honom, men slå inte ut dig och var också mån om att inte dra ner på tempot för mycket. Han har kapaciteten att kliva in i banan.’ En delikat balansgång.

Innan man överhuvudtaget börjar kalla tourens säkra och försiktiga spelare (detta resonemang är alltså överförbart på långt fler spelare än min husgud Hewitt) för destruktiva och obegåvade gnetare ska man ha en sak mycket klart för sig: på touren har samtliga spelare en förmåga att slå vinnare. På touren vinner man mycket sällan på grund av den andras självsvåldiga misstag. Misstag – unforced errors – är ofta, precis som i fallet Golubev, minst lika mycket ett utslag av en framtvingad taktik, av en insikt om vad man måste göra för att inte helt säkert förlora, som av brist på tålamod eller koncentration.

Det om det. Mot Nadal, vår tids Achilles, blir det annorlunda. Det blir då Hewitts tur att spela enligt devisen ’do or die’. Det ska bli intressant att se hur han försöker göra. Om han söker sig på nätet som han gjorde så lyckosamt i Hamburg 2007. Givetvis kommer han att få stryk. Kanske blir det slakt. Men jag stålsätter mig. Jag bunkrar med ett par öl vid min sida som en möjlig nödutgång för att härda ut om det blir riktigt jävligt.  

Förresten: trist att Safin torskade i maratonmatchen. Det var stämningsmättat på Philippe Chatrier idag och en seger hade varit grymt skön också för en man som en gång var van vid större matcher än så här. Men kul för Ouanna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inga liknande inlägg