Gustaf V som tennisspelare

Gustaf V var inte bara regent, han var också tennisvän. Han spelade mycket och gärna med både svenska och utländska stjärnor, hjälpte till att sprida intresset i Sverige, och är faktiskt invald i tennisens Hall of Fame (vilket förstås är diskutabelt med tanke på alla svenska spelare som aldrig når dit).

Gustaf V var också en utmärkt spelare. Eller stopp och belägg. Därom tvista de lärde. Konungen deltog visserligen ibland i dubbel i turneringar som samlade elitspelare, men somliga säger att han var lika usel på att spela tennis som hans sentida ättling Carl XVI Gustaf är som talare. Och det kan mycket väl vara sant.

Det finns även de som säger att den välvuxne konungen inte bara var en bedrövlig spelare med hemvävd teknik, utan att han också hade en oemotsagd konungs övermod gällande sin egen förmåga. En historia jag hört från flera håll illustrerar detta. Den är inte säkert sann, men världen behöver fiktion.

Historien gör gällande att kungen gärna tillrättavisade framstående svenska som utländska dubbelpartners under matcherna. Slog Kalle Schröder eller någon annan samtida elitspelare en olämplig unforced error, var kungen, förmodligen till publikens hemliga nöje, framme och sa till på skarpen: ”Det var väl inte så bra gjort, herr Schröder! Vill ni verkligen hållas ansvarig för ett nederlag i denna batalj!”. Konungen å sin sida var naturligtvis fläckfri som spelare, om det blev vinst eller förlust kom helt an på medspelaren.

Kalle Schröder och dom andra hade således det otacksamma uppdraget att förtränga vilt påträngande önskningar om att svinga racketen i huvudet på den usla, arroganta och dessutom kraftigt överåriga hovnarren och istället be om ursäkt för sina otillbörliga misstag, buga försiktigt, och lova bättring.

Inga liknande inlägg