Federers fullbordan

Federers seger i Franska Öppna eliminerar återstående tvivel om vem som är världens genom tiderna bäste tennisspelare.

Utan titeln i Franska och en fullbordad Grand Slam hade en och annan kunnat resa invändningar mot statusen. Gett utnämningen till Laver, eller kanske till och med på ett eller annat sätt krånglat in Sampras i topp.

Att Federer haft oturen att verka samtidigt som Nadal, historiens kanske bäste grusspelare som slagi honom i tre finaler, hade inte hjälpt honom. Historieböckerna räknar stora titlar, inget annat. Det är också därför den väldige Pancho Gonzalez inte fått det eftermäle han skulle haft (somliga av er vet inte ens vem det var).

Nu har Federer, liksom Laver och Agassi, en fullbordad Slam. Och delar med Sampras rekordet på 14 Slam sammanlagt (men har långt fler Masters-titlar). Federer är dessutom fyra år yngre än Sampras när han vann sin sista Slam, och uppenbarligen ännu mycket stark. Och allt detta i en tid där konkurrensen är mördande.

Ängsliga statistiker och romantiserande reaktionärer som talar om gamla tiders spelare måste nu kuva sig under vetskapen allt förnuftigt folk har (vi som verkligen sett hur Federer hanterat en tennisboll år efter år): han är den störste.

Idag fick Federer frid. Minns vad schweizaren, som gråtande föll ner på knä efter matchbollen, berättade efteråt. Att Nadals förlust, i motsats till vad han velat ge sken av tidigare i veckan, lagt en omänsklig börda på hans axlar, och att varje match efteråt känts som en final. “I think that now and until the end of my career, I can really play with my mind at peace, and no longer hear that I’ve never won Roland Garros.” Federer har nu äntligen hunnit ifatt sin övermänskliga tennisbegåvning också på papper.

Inga liknande inlägg