Blake slog Dr.Ivo

Blake lyckades knäcka gåtan Ivo idag i Madrid. Vann 6-7, 6-4. 7-6. Skönt för stackars Blake, som haft svårt för fyrtornet från Kroatien.

Efter sina förlustmatcher mot Ivo (det står med dagens resultat 3-2 till Dr. Ace i inbördes) har Blake varit ovanligt bitter i sina uttalanden om dennes spel. Och då har ju ändå Ivos spel för vana att väcka ganska mycket känslor hos besegrat motstånd. Efter förlusten i Franska 2007 sa Blake: ’Jag har inget emot Ivo, det är en bra kille, men allvarligt, hans spel…’ Vilket förstås är ett diskutabelt uttalande. Att vinna är att vara bättre. Eller?

Idag dunkade fyrtornet in naturvidriga 26 ess på gruset. I avgörande set förlorade han bara fyra poäng i egen serve, men förlorade lik förbaskat matchen. Hur många gånger har en spelare på touren vunnit ett set trots bara fyra vunna poäng i motståndarens serve? Det är förstås inte riktigt friskt.

Blake kan inte ha spelat perfekt tennis i det tredje setet, även om Ivo servar bra är fyra poäng för ynkligt. Men mot Ivo (som vunnit turneringar på grus, gräs och hardcourt och därför faktiskt kan kalla sig för en all-court player – vilket han väl på sätt och vis är med en serve som biter överallt) kan man spela mindre bra och ändå vinna, liksom man kan spela bra och ändå torska. Det är halva charmen med Dr. Evil.

Jag njuter stort när Ivo är i farten. Man vet liksom vad man får. Man vet vilka premisser som gäller. En fruktansvärd serve. En ofantligt usel backhand, som han ofta skär så att den träffar nätets absolut nedersta del. Rena juniormissar, på min ära. Ett, förstås, klart begränsat rörelsemönster. Och en hel del dramatik, eftersom nästan varje set han spelar i avgörs med mycket små marginaler. Som någon sa: ’Han är alltid bara någon enstaka poäng från att vinna varje set han spelar’.

För Ivos motståndare gäller: inte förlora tålamodet fullständigt (jag hade tappat lusten på fem röda och skickat upprörda insändare till förbunden om regeländringar). Det gäller att inte som returtagare börja vandra uppgivet från sida till sida och tjura med den där ’jag anser att det här är löjligt och ovärdigt då jag är så mycket bättre än det där monstret-blicken’ som inte minst Blake haft när de spelat.

Nåväl. Jag diggar i alla fall Ivo. Han behövs på touren. Den är likriktad som den är. De flesta på touren numera har en jämnhet i sitt spel, en jämnhet som bidrar till att förhindra både spelets dynamik och profileringen av spelarna. Att någon å ena sidan gör något grymt bra och å andra sidan gör något grymt dåligt, och dessutom är fem meter högre än alla andra, är ett friskt inslag som vi ska välkomna till touren.

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inga liknande inlägg