Connors vändning

Tennisen har en och annan rätt sensationell vändning att bjuda på. Jag menar då inte att vända 2-0 i set så som Fed gjorde mot Haas i Franska eller Hewitt mot Stepanek i Wimbledon, vilket i och för sig är starkt (min största prestation är att ha vänt 3-5 och 15-40 till seger i en ensetsmatch på en mindre tävling som junior – jag spelade mig för övrigt ikapp och förbi gråtande, vilket i alla fall är lite imponerande, håll med om det!). Nej, det finns mer osannolika vändningar i historien än så.

En vändning vi måste nämna idag är Connors – vem annars? – vändning mot Pernfors i åttondelsfinalen av Wimbledon 1987. Pernfors ledde med 6-1, 6-1, 4-1. Det var alltså inte bara 2-o i set, utan också fullständig ensidighet och betryggande ledning i tredje set. Jag vet nu inte hur vändningen gick till, men Pernfors nyckfullhet och Connors mentala styrka (den mentala gurun Gilbert säger att Connors var den mentalt starkaste spelaren under hans tid) och förmåga att ”work the crowd” kan säkert ha ett finger med i spelet. Ganska starkt jobbat i alla fall. Eller som Connors uttryckte det: ”Phenomenal, right?”.

För övrigt saknar jag Myskina, som jag inte bara tyckte om att se spela, utan som också hade ett fint ansikte, enligt min kontroversiella uppfattning mer tilltalande än Wozniackis, Kirilenkos, Sharapovas, Ivanovics – etc.

Inga liknande inlägg