Santoros tortyrkammare

Ikväll har jag satt mig i en tidsmaskin: första omgången mellan Santoro och Christophe Rochus skickar mig ett bra stycke bakåt i tid. Här är det inte tal om blixtrande snabba bolldueller med dånande servar, utan strategi och finess.

Christophe är storebror i pygméklanen Rochus. Sett över karriären är 170 cm Christophe, 38 centimeter kortare än Dr. Ivo, den sämre av bröderna, men Olivier har sedan en tid haft det svårt och harvat i challengers. Christophe däremot vände tillbaka sin karriär i fjol, och spelar riktigt bra i år. 

Fabrice känner vi: han är tennistränarens mardröm och estetens ögonsten (det finns folk som tycker att det är tråkigt att titta på Santoro – hur är det möjligt?). Santoro spelar sin 20:e och sista Franska Öppna i år.

Två set är spelade. Christophe, som trivs bäst på grus, leder 6-3, 6-1. Han har haft en mycket tydlig strategi mot den försåtlige fransmannen: spela aggressivt. Slå din forehand och sök dig också gärna framåt. Christophe har förlorat fyra matcher mot Santoro, och vet hur det blir när ”the Magician” lurar in motståndarna i sin tortyrkammare av spelförstörelse. I den kammaren vimlar det av slicar, stoppbollar och ’moonballs’. Fråga vem som helst – fråga Sampras eller Agassi som åkt dit flera gånger.

Men Christophe håller stadigt i taktpinnen idag, han driver på med sin forehand (har knappt slagit någon backhand idag) så fort han har minsta öppning och söker sig gärna mot nätet. En och annan gång slår han också någon av sina berömliga stoppbollar – läckert blir det när han gör dem på forehandsidan.

Inte ens det faktum att Santoro i en psykologisk handling spolade kepsen en bit in på andra set verkar hjälpa den gamle trollkarlen från att lämna Franska för gott. Frankrike må ha en grym återväxt, men snart är man en stor profil fattigare.

Dr. Ivos nya serverekord

Franska har kickat igång idag och detta har hänt:

Dr. Ivo har satt serverekord. 55 ess. Fyra fler än rekordet han delat med Pim-Pim sedan han slog 51 i första omgången av Wimbledon 2005 mot Bracciali. Men rekordet är mer imponerande än fyra ess av dessa skäl:

1. Underlaget är grus och inte gräs.

2. Hewitt returnerar bättre än Bracciali.

3. Ivo spelade 165 poäng i egen serve jämfört med 198 2005.

4. Ivo mattades av fysiskt mot slutet.

Vad är 55 ess? 55 ess är i poäng räknat 13 gem, plus 40-0. Och ess på ungefär var tredje poäng i Ivos servegem idag. Det är helt galet. Det är barockt.

Att slå många ess i en match är dock ingen säkerhet. Ivo förlorade mot Bracciali. Pim-Pims 51 kanoner hjälpte inte i Australian Open 2005 mot Agassi. Och idag torskade Ivo mot Lleyton Hewitt (för första gången av fyra).

Lleyton vann efter fyra timmar med 6-7, 6-7, 7-6, 6-4, 6-3. Hewitt, ”the gritty one”, vann sin 28:e femsetsmatch. Ivo däremot har ett absolut bedrövligt femsetsfacit; det här var hans tionde raka förlust i avgörande set i en Slam.

Gött att vi är igång nu med Franska.

Lottningen i Franska

Lite om lottningen:

Nadals halva är ganska lätt. Som om det skulle behövas. Spanjoren har seglivade Ferrer i åttondelsfinalen, och uppåtstigande Verdasco i kvarten. I tredje omgången kommer han tyvärr att slakta Hewitt, som jag hoppas överlever Dr. Ivo i första rundan. Ivo har 3-0 mot ’C’mon’. Söderling har en bra lottning och visar han bara lite av det vi såg mot Schuettler (vilket i Robins fall är osäkert) når han lätt tredje rundan. Där blir det värre mot Ferrer. Hunken Verdasco kommer att slåss mot ringrostiga Davydenko och halvtrista Wawrinka om kvarten mot Nadal. Kvalitativ första omgång: Almagro mot Calleri.

Nykorade världstrean Murray, som försöker bli vän med gruset, får svårare att leva upp till sin seedning. I första omgången väntar erfarne Chela; i tredje grusprototypen Montanes, som vann i Estoril nyligen. Slåss om kvarten mot Murray gör Gonzalez, som på grund av en lättare skada inte spelat sedan i Rom; lille Simon, som aldrig varit förbi första rundan, och kanske Youzhny. Intressant första omgång: Stepanek mot Gaudio.

Djokovics halva är getingboet. Serben har 2003 års mästare Ferrero i tredje rundan; Robredo i fjärde. Vem han möter i kvarten är lurigt – många bra spelare som gör upp. Det kan bli Del Potro, men det kan också bli Tsonga (om han är i fysisk form) eller Monaco (om han spelar efter förmåga). Rolig första omgång: Baghdatis mot Monaco.

Federers halva ser också överkomlig ut. Fed har nerviga Mathieu i tredje rundan; oberäknelige Berdych, som vann i Munchen nyligen, kan bli motståndare i fjärde. Med sig till kvarten kan Fed faktiskt få min huvudfiende Roddick. Tragiskt men sant. Roddick har grymt slagläge för att slå sitt rekord i Paris - tredje rundan. I tredje rundan har han Schuettler. Om inte Monfils knä håller har amerikanen goda chanser till kvarten.

Vem som vinner alltsammans? Nadal. Spanjoren, vars hunger tycks outtömlig, slår tyvärr Federer i finalen och passerar Borgs rekord på fyra raka titlar. Om nu Federer når dit. Jag är inte säker på det. Femsetsmatcher på grus prövar tålamod, jämnhet och  självförtroende – egenskaperna Fed saknat i år - mer än allt annat. 

Å andra sidan, och ett stort och eftertryckligt sådant: Fed vann i Madrid förra veckan. Minns vem han slog i finalen.

Nadal vinnare igen

Nadal i episk uppgörelse

Matchen mellan Rafael Nadal och Fernando Verdasco talar egentligen för sig själv och förtjänar ett bättre öde än att tillbakabildas med språkets verktyg. Ty detta var i flera avseenden en oerhörd match. Efter fem timmar och 14 minuter – längst i Australian Opens historia – avgjordes den rafflande och mycket välspelade matchen till Nadals favör. Avslutningen var grym. Verdasco servade vid ställningen 4-5 och 30-40 i femte set och slog då ett dubbelfel som gav matchen till världsettan. Det var Verdascos andra dubbelfel i gemet, bara fjärde sammanlagt. Men Verdasco vägrade gräva ner sig efteråt och utpeka dubbelfelen som boven i dramat. Och jag tycker han gör rätt i att inte ta dubbelfelen för hårt.

I varje ögonblick av en match inträffar saker vars följder och riktningar vi inte kan se med blotta ögat. Kanske hade Verdasco räddat sig själv många gånger utan att säkert veta om det. Säkert vet vi att han räddade sig kvar i matchen både i fjärde och femte set, fram till den ödesdigra upplösningen. I fjärde set kunde vi se hur han, efter att ha förlorat tredje set i tiebreak, tydligt räddade sitt skinn genom fenomenalt servande. 25-åringens energinivå och rörlighet hade fallit efter tiebreak-förlusten och Nadal såg ut att ta rodret. Men Verdasco servade sig kvar i matchen för att sedan gå på knock i tiebreaket, ett tiebreak som Fidde Rosengren i sin blogg beskriver som ett av de bästa han sett från en spelare. I femte set räddade han ett antal breakbollar i tidigare skede av setet. Verdasco gjorde en makalös match på alla punkter. Både spelmässigt och mentalt gjorde han mycket mer än vad man kunde förvänta sig av en spelare som redan gått längre än någonsin i en Grand Slam, slagit spelare såsom förhandsfavoriten Andy Murray, och borde ha slut på energi.

Nadal är nu framme i sin första final i Australian Open, ja sin första Grand Slam-final på hard court. Äntligen möts så Federer och Nadal igen, denna eras största namn har inte drabbat samman sedan den episka finalen i Wimbledon i fjol. Den här gången blir det på neutral mark. Inte gräset i Wimbledon. Inte på Nadals omhuldade grusbanor. Det kan mycket väl bli ännu en match av episk dignitet. Men ett frågetecken måste sättas för Nadals fysiska status inför söndagens final. Det var inte bara det att matchen idag var lång, det blev också kolossalt mycket springande från Nadals sida.

Verdasco drev tålmodigt och bestämt runt sin landsman med hårda, anspråksfulla forehand-slag. Verdasco skulle med offensivt spel slå hål på Nadals defensiv. Han visste att han därigenom skulle slå fler unforced errors än brukligt (76 blev det till slut), men han visste också att det var enda sättet att rubba världsettan. Nadal sprang som aldrig förr, och släppte ändå 95 vinnande slag förbi sig, ungefär 40 mer än han själv producerade. Nadal sa själv att han var lite osäker på sin status under kommande dygn. ‘Don’t know how I gonna be for the final. I gonna try my best for sure for recover my body and my physical performance. But, you know, after one match like this, the next days you feel much heavier, no?’ Vi vet i alla fall att Rafael Nadal, ‘the raging bull’, kommer att göra allt han kan för att bjuda till på söndag.

Federer till final

Semifinalklart i Australien

De två återstående kvartsfinalerna av Australian Open spelades idag i Melbournes ökända och i år särskilt extrema hetta, som nådde så högt som 43 grader. Rafael Nadal mötte Gilles Simon och Fernando Verdasco ställdes mot Jo-Wilfried Tsonga. Rafael Nadal vann sin kvart i tre raka mot åttondeseedade Simon, 6-2, 7-5, 7-5. Nadal kontrollerade matchen – och värmen, som han bekände var den mest tryckande han någonsin upplevt – från början till slut. Simons enda verkliga möjlighet uppenbarade sig när Nadal servade vid ställning 4-5 i andra set, då höll fransmannen en setboll som spanjoren räddade med aggressivt och distinkt spel. Simon, som faktiskt vann deras senaste möte, talade efter matchen om hur Nadals mentala styrka, hans förmåga till koncentration under såväl viktiga som mindre viktiga matchögonblick, kanske är hans främsta tillgång; en tillgång av större värde än både forehand-slaget och fotarbetet. Annars är ju samtalet gällande Nadal i år att han förnyat svingen på sin forehand och att hans serve, som i och för sig varit under utveckling ganska länge, blivit bättre. Nadal står för övrigt ännu utan setförlust i turneringen, det är han ensam om.

I semifinal ställs Nadal mot sin landsman Verdasco, som alltså slog ut fjolårsfinalisten Jo-Wilfried Tsonga i fyra set och är klar för sin karriärs första GS-semifinal. 14-seedade Verdasco satte skyhöga 78% förstaservar i spel (låt vara att Verdasco är känd för att leverera en hög procent förstaservar) och bröt Tsongas serve fyra gånger på fyra försök, medan fransmannen bara förvaltade två av 13 breakmöjligheter. 25-årige Verdasco blev spansk Davis Cup-hjälte i fjol genom att vinna den fjärde och, visade det sig, avgörande matchen mot Argentinas Juan Monaco. Det har utkristalliserat sig som en betydelsefull episod i spanjorens tenniskarriär. Verdasco har mer än en gång under veckan berättat hur den lyft hans självförtroende och spelstandard avsevärt, ja hur den hjälpte honom att besegra självaste Andy Murray häromdagen. Och efter matchen mot Tsonga berättade Verdasco hur han känner att han faktiskt kan slå vem som helst. Vi får se hur det blir i den helspanska uppgörelsen. I inbördes möten är det klar fördel Nadal: 6-0.

Och så måste vi förstås tillåta oss att gå händelserna i förväg en stund. Ty skulle Nadal vinna mot Verdasco, medan Federer slår tillbaka Andy Roddick, då är vi där igen, i vår eras kanske intressantaste tilldragelse, slaget mellan Federer och Nadal.

Viskande vinnarmentalitet

Det krånglade lite med Fed Express leverans idag. Rätt som det var hade hårdslående tjecken Tomas Berdych två sets ledning via 6-4, 7-6. Två timmar senare var ordningen återställd och Federer klar för kvartsfinal mot snabbt klättrande Juan Martin Del Potro. Det var faktiskt bara fjärde gången i karriären Federer vänt ett 2-0-underläge. Att det inte hänt fler gånger i 27-åringens karriär beror emellertid mer på Federers suveränitet än på att ett sådant underläge skulle bryta ner honom. Somliga håller inte med mig här. En och annan röst har börjat höjas om att bortpetade världsettan Federer levt för mycket på sin talang, att han saknar fullödig vinnarmentalitet, att han aldrig kommer att återta tennistronen i den skärpta konkurrensen så länge han inte kan förmå sig att kavla upp ärmarna och sätta spaden i marken ordentligt. Jag förstår upprinnelsen till tanken. Krigarna i idévärlden, i föreställningsvärlden, har Nadals muskler, Connors febriga utstrålning, Gilberts råbarkade uppsyn och Hewitts höga rop. Federer har inget av det.

Men skulle vi titta på matchstatistiken de senaste åren, skulle vi förbluffas över hur många gruvligt täta och hårda matcher Federer varit inblandad i och ändå vunnit. Nästan varje gång. Federer har en övermänsklig vinnarmentalitet. Den syns bara inte utanpå. Den viskar medan andras högljutt skallrar. Den viskar sitt namn i segrar och har lämnat över sin stafettpinne via spelare som Björn Borg och Pete Sampras.

Om matchen då? – Federer började trevande medan Berdych gick på för fullt med sina kraftfulla slag, som han kan producera från båda vingarna utan någon egentlig preparationstid. Det kan se ut som om han inte slår igenom slagen riktigt. Ändå får han en förkrossande acceleration. ‘Han måste vara en av de spelare i världen som slår absolut hårdast’, sa Federer. Ingen som sett tjecken blir förvånad över orden. I andra set spelade Federer upp sig men det var först i tredje han kunde påbörja vändningen av matchen. I femte set tröttnade tjecken.

Federer å sin sida var mån om att framhålla hur fräsch han kände sig och att kvartsfinalen inte bör påverkas av kroppslig trötthet. Idag har vi även bevittnat hur fjolårsmästaren Novak Djokovic slog ut forne finalisten Marcos Baghdatis i fyra set. Cyprioten var den siste oseedade spelaren i turneringen. Kvar har vi – förutom den förhandstippade kvartett vi tjatat om – namn som Andy Roddick, Fernando Gonzalez, Gilles Simon, Gael Monfils och Fernando Verdasco. Sällan har så många utmärkta, och för ett bra tag formtoppade spelare, ockuperat åttondelsfinalfältet i en Grand Slam.

Gonzo räddade matchboll

Två farväl till Melbourne

« Previous Page — Next Page »