Vinciguerra i final

Andreas Vinciguerra har ordnat en finalplats i Roms challenger på grus genom att idag besegra Volandri, 6-2, 3-6, 6-1. I finalen blir det 103:rankade Daniel Koellerer som tvingas ta sig an ’Vincis’ loopade forehand.

I Barcelona såg jag idag andra set i matchen mellan hemmaspelaren Verdasco och Gonzalez, en kvartsfinal som Gonzo rodde hem med 6-4 i skiljeset. Jag fick visserligen dras med en tröttsam spansk kommentatorsröst som pladdrade oavbrutet med monoton stämma, gudskelov inte under bollduellerna, men kameran, belägen ett stycke högre upp än brukligt, gav en bra överblick. Halvdåren Gonzo varvade forehandens kanonskott med stoppbollar, välfunna mot en ofta tillbakapressad Verdasco.

Nadal är i Barcelona för att ta femte raka titeln och fick god hjälp på vägen idag då Nalbandian fick kasta in handduken med höftproblem. Semifinalklara utöver grusfantomen och Gonzalez är evighetsmaskinen Ferrer och Davydenko, som radar upp vinster trots att han nyligen återvänt från rehabilitering.

Medan vi ändå talar Barcelona – Gaudios seger i första omgången, hans första på touren sedan 2007, var honom kär: ”This win is unbelievable. It’s great to win a match at this level again.” Gaudio har ansökt om wild card i Belgrad, ni vet den nya turnering Djokovic jämt pratar sig varm om, och Franska Öppna. Visst vill vi se vår mentalt bräcklige vän Gaudio slå tillbaka sina demoner på dessa platser.

En kolerisk fransman

I dag nominerades den svenska Davis Cup-truppens två singelspelare: den lille snabbe och bollsäkre veteranen Björn Rehnquist och junioren Daniel Berta. Nomineringen är inte ristad i sten (två ändringar får göras inför lottningen på torsdag), men det ser alltså ut som att det blir två debutanter mot Israel nu när ohälsan hemsökt våra ordinarie spelare. Fler än jag hade nog tippat att 2004 års SO-hjälte Mikael Ryderstedt (som vackert kvalade in till San Jose för ett par veckor sedan) skulle få platsen före Berta, men denne uppges ha problem med ryggen. Med formtoppade Dudi Sela i laget axlar Israel tveklöst favoritskapet. Det positiva i historien är förstås att Berta får värdefull erfarenhet som i bästa fall ger honom en känsla av att han hör hemma i dessa sammanhang.

Annars streamar jag i skrivande stund ‘Pim-Pims’ första match i challengerturneringen i franska Besancon. Motståndare: ett inhemskt wild card som nästan uteslutande hållit till på futurenivå, och som tycks ha ett mycket hetsigt temperament. Matchen, som spelas på huvudbanan, har bara läktarplatser på ena kortsidan. Läktaren är nästan tom, och raden av stolar som placerats bakom den innebandyliknande sargen på långsidan är också full av hål. Bredvid huvudbanan, separerad endast med ett nätskynke, ligger turneringens andra bana. Vore det inte för domaren och linjemännen skulle man kunna ta tillställningen för vilken oansenlig tävling, eller faktiskt träning, som helst. Lite synd att glappet är så stort till touren. Nivån på spelet är ju fortfarande hög och värd en bättre inramning.

‘Pim-Pim’ vann till sist matchen med 4-6, 7-6, 7-6. Storservaren räddade en matchboll vid ställning 4-5 och 30-40 i skiljeset. Fransmannen missade tack och lov en enkel backhandretur på en andraserve, och racketen hos den koleriske spelaren flög som en konsekvens därav all världens väg. ‘Pim-Pim’ stod inte riktigt att känna igen på banan (även om han fortfarande spatserar lika betryggande lugnt och självsäkert mellan bollarna som självaste Jason i Fredag den 13:e), men i avgörande tiebreaket fick han in ett par mäktiga forehandslag och en fin rak backhand. Fransmannens racket fick sig en präktig omgång av golvet innan spelarna skakade hand. Skönt för ‘Pim-Pim’ att börja med en seger.

Tänkte avslutningsvis varsla om att jag senare i veckan ska se om Wimbledonfinalen 1999 mellan Sampras och Agassi. Ni vet när Sampras var sådär förkrossande bra. Kanske skriver jag någon rad om den matchen.

‘Pim-Pim’ tillbaka på banan

På challengertouren spelar i veckan Joachim ‘Pim-Pim’ Johansson. Turneringen, som spelas i Besancon i Frankrike, blir den titaniske servarens första sedan axeln prövades i Stockholm Open 2008. ‘Pim-Pim’ residerar på en blygsam 769:e plats i världen, avgrundslångt från 2005 då han var rankad nia. En challengerlottning kan vara dyster läsning; turneringarna inhyser vid sidan av unga löften och permanenta challengerspelare en och annan nedåtgående spelarkarriär. I Besancons lottning hittar vi belgarna Olivier Rochus – den mest namnkunnige i det kortväxta brödraparet – och Kristof Vliegen. Båda är spelare som för inte länge sedan radade upp segrar på touren, men som nu har ett par svaga säsonger bakom sig (ändå har de fått vara skadefria och är heller inte åldersstigna). För ‘Pim-Pim’ kan det dock bara gå uppåt. I första rundan möter den kraftfulle svensken ett inhemskt wild card och i kvarten kan Rochus vänta. Jag hyser en försiktig optimism. ‘Pim-Pim’ har i tidigare återkomster visat på en förmåga att kvickt rada upp segrar.

I övrigt har vi tre turneringar på ATP-touren i veckan. Vi kommer att titta mestadels på hardcourt-turneringarna i Dubai och Delray Beach. Penningstinna Dubai ståtar trots manfallet med ett fint startfält. Djokovic och Murray är dom tyngsta namnen sedan Federer och Nadal av skadeskäl dragit sig ur. Och i amerikanska Delray Beach har vi ju inte minst min kamrat Lleyton Hewitt.