25 gånger?!

February 23, 2015 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Det är dags för SM igen och självklart måste man då ha gullungarna i ordning.  Jag tänker då inte på barnen utan på mina racketar.  Jag har ju som bekant ganska speciella ritualer och vanor.  Mental störning kallar en del det:-)  Skitsamma, huvudsaken är väl att man kan lira hyfsad tennis.  Vad gör man då för att få gullungarna  i toppform?  Man måste ta hand om dom och ge lite kärlek.  Då är dom sedan i stort sett självspelande.

Jag ser hela tiden spelare som lindar om sin racket på banan.  Måste vara ett skämt.  Amatörmässigt.  Sådant fixar man långt i förväg.  Jag var på Selgo i förra veckan och pratade med Annika.  De som känner henne, hon finns i TSK Malmens hall, vet att hon kan mest om tennis i Sverige.  I alla fall om racketar, strängar, lindor, grepp, etc.  Som tur är känner hon mig väl och vet att jag är något av en perfektionist när det gäller mina spadar. En vanlig person hade väl ringt akutmottagningen för psykiatri på St.Göran sjukhus.  Annika känner på min racket:

Annika: Jaha, så du kör med grepp 3/8 på den här?

Ironoman: Nej det är 4 1/2.

Annika:  Aldrig, det är alldels för smalt.

Ironman: Jag är helt säker på att det är 4 1/2.

Annika:  Det kan inte vara möjligt!   Har du stretchat lindan?

Ironman:  Nej, jag har inte gjort något speciellt

Annika: Har du lindat om den många gånger?

Ironman: Nej det har jag inte.  Bara gjort som vanligt.  Inte lindat om den mer än 20-25 gånger.

Annika:  25 gånger, skämtar du med mig!?

Ska det bli bra så måste man ju vara noggrann:-)  Ritualen för att fixa till greppen är alltid densamma.  Av med den gamla lindan och sedan på med en exakt likadan linda.  Om lindorna har några färginslag måste all tre greppen  vara i samma färg.  Viktigt att titta exakt var man börjat linda.  Jag börjar alltid på samma sida på alla tre racketarna så att att färgerna blir korrekta.  När jag spelar håller jag alltid racketarna på exakt samma sätt så att fingrarna hamnar i “gropar”.  Om färgerna inte ligger rätt kommer kan en av mina Wilson ha den svarta delen upp och en annan röda delen upp.  Det går självklart inte.  Glömde tillägga att några glas vin bara gör att processen går bättre.

När man lindar en racket första gången så blir det inte bra.  Jag stretchar lindan lite och efter ett par gånger så börjar man känna efter så att fingrarna hamnar rätt.  Det svåra är att få lindan perfekt längdmässigt.  Det kankse känns toppen men mina fingrar ligger en halv centimeter längre in på racketen än vanligt.  Hela svingen blir då konstig och det känns inte bra när man lägger på vänstra handen för backhand.

Jag lindar om racketen ca 5-10 gånger innan det känns bra.  Sedan över till nästa racket.  Alla tre greppen måste bytas, oavsett hur mycket man spelat med racketen. Det är viktigt att groparna känns bra och att fingrarna passar in perfekt.  De flesta lindor är alldeles för korta. Den Wilsonlinda som jag ersätter originalet med når ända upp till slutet av greppet.  Det innebär perfekt med plats för två händer.

Slutet av lindan måste sedan klippas till så att den passar in perfekt Det görs med en vanlig sax.  Wilson skickat alltid med en liten svart bit tejp som ska användas till att hålla greppet på plats.  Det skräpet kan man slänga direkt.  Varför?  Det är inte bekvämt att hålla på denna när man slå med två händer.  Högst upp på lindan lägger man som avslutning sport tejp, eller coach tejp som det även kallas.  Finns på apoteket, jag har använt detta i 20+ år.  Oslagbart.  Coach tejp är väldigt bred så man river av rullen så att bara halva reden används.  Då blir det en perfekt känsla när man slår backhand med två händer.

Då är racketerna klara till 50%.  Då lägger man ifrån sig spadarna under några timmar och känner sedan på dom igen.  Har jag fixat lindan rätt längdmässigt?  Bekvämt är det nästa alltid men om man nu har lindat om spadarna 15 gånger så blir man till slut lite nojig och känner inte alltid vad som är bäst.  Det känns sällan riktigt bra så man lindar om 5-10 gånger till.

Den som tycker det är löjligt att snacka om att hitta rätt position längdmässigt kan prova med att flytta fram handen på lindan en centimeter.  Det blir ju som är börja om från noll igen.  Man får en helt annan träff och svingkraft.  Sedan dags att spela.  Självklart görs detta veckan innan en tävling eller match så att man kan vänja sig med nya lindorna.  Att spela med ny linda är helt otänkbart.  Efter spel känner man vilka spadar som är bra.  Oftast krävs det ytterligare justeringar.  Lindar om varje linda fem gånger till med lite tur.

Mina racketar är fem år gamla.  Jag har använt tre racketar sedan våren 2010.  Jag har sedan några månader tre nya RF97 ramar men har inte bytt eftersom det kräver omställningar.  För att rackerar ska hålla i fem år måste man med jämna mellanrum byta bumperguards, dvs plastskyddet högst upp på ramen.  Jag håller alltid racketarna med samma sida upp så det blir alltid samma sida som nöts.  Byter man inte bumperguards håller inte spadarna länge. Nya guards kan man köpa lite överallt.

Spadarna strängas självklart om till en tävling.  Alla tre strängas om oavsett hur nötta de är.  Jag strängar alltid själv, då vet jag att det blir bra. Använder en syntetsena från Isospeed som heter Baseline Control.  Den är 1.3 mm tjock vilket är ovanligt.  De flesta spelare använder 1.2 eller 1.25 mm.  Jag tycker senan är skön och håller länge. Jag har använt den i ganska många år.  Det börjar bli dags att byta till en tunnare sena som ger mer kraft och kanske mer spin.  Några bra förslag?

Mina spadar har dock 16X18 strängning vilket är mycket ovanligt.  De allra flesta kör med 18X20.  Jag gillar 16X18 för att det blir mer riv i bollen. Slutligen på med vibrationsdämparen.  Jag använder en liten ring från Babolat som jag använt i tio år.  Varje racket har en dämpare, självklart i samma färg.  Jag har även alltid med mig tre extra i väskan om det skulle behövas.  Också i samma färg.

Detta tar lite tid. Men lindorna räcker dock ett flertal månader.  Ibland sex månader.  Att hålla på att byta overgrip och få det bra är inte lätt och tar också tid.  Jag är perfektionist med lindorna och undrar ibland varför.  Kanske är det helt enkelt så att jag inte har nog med talang för att slänga på en overgrip tre minuter före match och spela toppenbra oavsett hur det känns. Att förbereda sig är kanske för mig helt enkelt ett sätt att maximera talangen/spelstyrkan?  Framförallt tror jag spelstyrkan blir jämnare för att racketarna alltid är likadana.

Att man sedan blir halvmobbad när man sitter och lindar om spadarna eller berättar hur man går tillväga är ok.  Bara att gilla läget och kämpa!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Panik

December 14, 2014 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Ironman tillbringar december och januari på varmare breddgrader.  Jag är som all vet inte lika viktig som andra.  Tänk att man är så oviktig att man kan var borta flera månader om året samtidigt som andra inte ens kan gå ifrån ett par timmar i veckan och lira tennis.  Äger man ett företag gäller det att inte vara på kontoret och förstöra alltför mycket.  Det finns ju internet överallt, hur svårt kan det vara?

Inga konstigheter, det är som hemma men varmare. Varje dag jobbar man lite, är med barnen och frugan, lagar mat och har trevligt. Fick dock lite panik häromdagen då jag skulle flyga inrikes in Mexico. Vad är det värsta som kan hända på en flight, förutom att man störtar eller det är slut vin?  Att man inte får ta med sig racketarna.  Mina racketar som är söndercurlade med perfekta grepp, nysträngade, nya bumperguards och ständigt ligger i handbagaget.  Dock inte tillåtet i Mexico.

Snacka om att sila mygg och svälja kameler.  Ett par kilo knark på flyget går säkert bra men inte något så farligt som ett par tennisracketar.  Farliga vapen.  Dessa måste man lägga i incheckat bagage vilket får mig att må dåligt.  Tänk om de blir skadade?  Kanske greppen blir repade?  Eller att väskan försvinner?  Inte kul att vara utan spadar ett par månader.

Jag har fortfarande mardrömmar efter den hemska incidenten under Lag VM i Mexico 2010. KJ blev av med sin väska på flyget där alla tennisgrejor låg. Inklusive racketar.  Orutinerat, jag vet.  KJ var lika glad ändå och spelade med lånade saker.  För små skor och för stora kläder men lirade lika bra ändå.  Något av det mest imponerande jag sett. Själv hade jag legat i fosterställning och grinat hela dagarna.

Dagens panik var att jag blev spelsugen och inte hade någon att lira med.  Det dagliga träningspasset blev burpees samt övningar med min TRX på banan.  Ni har väl en TRX?  Världens bästa träningsredskap.  Den hänger alltid med i resväskan.  Och burpees, vet ni förstås vad det är.  Världens bästa och jobbigaste övning.  Sedan servar på tomma banor.  Blev väl en 150 servar.  Kändes ruggigt bra.  När jag kommer tillbaka till Sverige kommer min serve vara ett vapen.  Äh, man ska vara ärlig.  Mitt mål är få en serve som suger något mindre än just nu.  Tänk att man kan vara så stark och serva så löst.

Måste vara cancern.  Eller den låga testosteronhalten. Kan väl inte vara att man har superdålig teknik och är lika explosiv som en sköldpadda i serven?:-)

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone