167 trappsteg

January 24, 2015 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Året var 1987 och jag hade precis börjat college i USA.  Min coach var träningsfanatiker och ville gärna att vi skulle köra en del fys. Han hade en briljant idé, “Guys, today we are running the stadium”. Va fan var detta?  Detta innebar att springa upp och ner i skolans basketarena. Inte bara några trappor.  Från botten till toppen runt hela arenan.  Varenda trappa skulle täckas.  Minst ett varv.  Inte världens största arena men den tog i alla fall 20 000 så en hel del trappsteg.  Som att springa i Globen.  Det var dessa tankar jag hade när gårdagens träningspass led mot slutet.  Först löpning på stranden och sedan avslutningsvis trappor.  Jävligt branta trappor.  167 branta och ganska stora steg.  Från toppen ända ner till stranden.  Sedan upp igen.  +35 grader varmt, 100% luftfuktighet och inte ett moln på himlen.  Nu ska man knäcka Mexikanarna med att visa hur man tränar.  Att springa upp och ner där många knappt orkar gå gör en stark!  Kom igen Cancer Boy.  Kämpa!!

Första gången gick det ganska lätt.  Andra gången var det jobbigare. Tredje gången var man helt slut.  Fjärde gången och framåt är det  bara att kämpa.  Löpning är precis som sex med frugan./Ironman, Puerto Escondido, Mexico 2015

Det var ett bra tag sedan jag körde trappor.  Det kan väl inte vara något problem?  Nja, jag hade glömt bort att vaderna har åsikter om att springa som en idiot uppför trappor. Att man blir idiotförklarad av alla som ser på vid denna träning behöver inte tilläggas.  Men det känns så jäkla bra efteråt när man sitter vid polen med ett glas vitt i handen.

Trappor är en toppenbra variation på den vanliga löpträningen.  Det bygger styrka i benen och rusherna uppför blir som intervallträning.  Träningspassen kan vara korta men ända bra.  Kvalitet och inte kvantitet. Rusher?  Nja, efter ett par vändor ned till stranden handlar det mest om att överleva.  Att utsikten ned mot det turkosa vattnet är magiskt glömmer man snabbt. Endast en fet Amerikan skulle kalla mitt hasande mot slutet för en sprint. Man svettas ju normalt absurbt mycket även i Sverige.  Här då?  Kläderna blir en aning blöta.  Som om man först badat med kläderna och sedan blivit våldtagen av frugan i poolen en halvtimme.

Har du trappsteg i närheten?  Prova trappträning.  Om det är för jobbigt att springa gå då istället.  Grym träning!  Inga trappor?  Hitta då  en brant backe och kör sprints upp och ner.  Ingen backe?  Sluta svamla och börja träna.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Nu kör vi sprints

December 17, 2014 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Robin i Mexico

Ironman har börjat plocka upp småpojkar på semestern.  Eller, nja, snarare blivit uppraggad själv.  Hur gör man när man vill spela tennis och är på en klubb, resort, eller anläggning och inte känner någon? Man kan ju förstås betala en coach men det är inte min grej.  Känns lite konstigt  när coachen egentligen skulle betala mig tusen spänn  per timme.  Enklaste sättet att ragga tennispartners är att spela en timme på banan.  Eller som i mitt fall serva ett par hundra servar och köra ett hårt pass med TRX på banan.  Fungerar alltid, oavsett land.  Denna gång blev man uppraggad av en italiensk familj med en 15-årig kille.

Jag promotar förresten Robins bollar här nere.  You’re welcome! Tycker dom är grymma.  Bollarna fick vara med på bild men Robin skulle hata detta ställe.  Man måste prata med människor man inte känner.  Och samtidigt vara trevlig.  Horribelt eller hur.  Definitivt inget för Robin.

Jag kan förstå att killen tyckte att farbror Ironman så lite gammal och tunnhårig ut.  Undrade väl var jag hade rullatorn och väntade sig nog inget vidare motstånd.  Han är ju inte ensam om att tycka att jag är värdelös.  Jag har tagit det lugnt två dagar i rad men killen har gått in i väggen efter en timme.  Trots att det bara är 33 grader varmt.  Kämpa! Spelnivån på killen var inte världsklass men kul att få spela några timmar med en trevlig kille.  Vissa saker gör mig dock tokig, det gäller även när man lirar med svenska juniorer.

Man kan sammanfatta det med en mening.  Var inte så jävla lat!!!!  Om Ironman, 48 år gammal, kan springa och hämta bollar samt ALDRIG låta en boll studsa två gånger ska väl för fan en 15 åring kunna fixa det.  Spelar man mycket, som killen tydligen gör, då gör man det ordentligt.   Det är en studs som gäller i tennis, inte två eller tre.  När man hämtar bollar vid nätet så hämtar man alla bollar.  Inte 2 av fem så att man får vila mer.  Bra tisdagstips från Ironman.  Om du är junior och tränar med mig kan jag lova ypperlig träning.  Gör dock inte misstaget att vara lat.

Bara för att det är 33 grader varmt och inte ett moln på himmeln måste man ju ändå springa.  Efter en timmes spelande, typ bollande, hade killen fått nog.  Nu kör vi sprints sa jag.  Sprints? Javisst, och sedan 50 burpees på banan. Där blev jag idiotförklarad.  Han stod och tittade när jag avslutade passet ensam.  Skönt.  Ironman brukar svettas mest i Sverige.  Idag inget undantag.  Såg ut som jag hade pissat på mig och även hade pissat över halva banan.  Perfekt, extra gott vin på eftermiddagen kvällen.

I morgon löpning och TRX på stranden.  Torsdag ska jag faktiskt betala en coach som får stå i ett hörn eller vid nät när jag springer som en hare.  Coachen har varit schysst och trevlig.  Låter mig använda banorna som jag vill.  Det måsta man belöna med tennis och bjuda på lite vin.  Salute!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Ragga tonåringar

January 5, 2014 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Man är 47 år gammal, har två barn och har varit tillsammans med frugan i 25 år. Bra jobbat där förresten! Är det då inte lite dåligt att ragga tonåringar? Eller det är kanske nu man ska börja?

Sättet att hitta bra träningspartners skiljer sig inte ovasett i världen jag befinner mig med familjen. Först väljer man en klubb eller anläggning där man vill spela. Är det endast för medlemmar säger man helt enkelt att man är från Sverige och är bra på att spela. Man blir alltid insläppt.

Sedan spelar man en timme med frugan. Då är det alltid en massa folk som står och tittar. En del tycker säkert att man är bra men de är desto mer imponerade av frugan som är i eliten i damer 40. Hon står ej heller och petar utan drar på ordenligt och kan faktiskt röra sig rätt bra för att vara tjej. De flesta tjejer, inklusive damernas världselit, får ju en kille på kryckor att verka oerhört snabb.

Har man inte hittat en partner efter en timmes spelande så får man ragga tonåringar. Det är ytterst få i ens egen åldersklass som kan bjuda på bra träning. Eller ens hyfsat tempo. Efter ett par dagar på anläggningen brukar man alltid hitta några offer. Ofta tonåringar.

Denna gång blev det Club Casablanca i Mexico City. 20 banor, squasch, 50 m. pool, bra gym, etc. Rätt bra ställe. Jag hade tur och hittade Marco och Daniel som snart fyller 20 och lirar collegetennis i USA. Det trodde säkert att den svenska farbrorn skulle vika ned sig och vara dåligt. Men man är ju stark och kämpar.

Jämt spel men oftast vinst mot killarna under en veckas bra träning. Som vanligt jävligt svårt att spela i stan där topspin inte fungerar. Har nog blivit 10% sämre under de senaste två veckorna:-) Dock har träningen, inklusive gym, varit weltklasse.

Nu dags för något helt annorlunda. Till stranden och inte tennis på nästan tre veckor. Det har nog aldrig hänt. Självklart blir det dagligen löpning, styrketräning och förhoppningsvis sex med frugan. Man frösöker väl som vanligt med morgonsex men det blir väl 45 minuters löpning i stället. Bara att kämpa på:-) Det blir toppen att vila tennismusklerna under en tid och komma tillbaka till Sverige fräsch i slutet av januari.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Träning på hög höjd

December 23, 2013 by admin  
Filed under Allmänt, Träning

Comments Off

 

Varje gång jag landat i Mexico City händer samma sak. Fysträningen den första veckan är hemsk. En pina. Men trots det dör aldrig hoppet.

Första passet är epic. Eller epic fail kanske passar bättre. De fyra faserna under det första passen är alltid likadana. Först glädje. Sedan förvåning. Följt av trötthet och till sist uppgivenhet.

1. Glädje, 0-7 minuter: Gud va bra det känns. Den här gången kommer det bli annorlunda. Vilket härligt flyt i löpsteget! Bra att jag kört hårt sista två månaderna. Nu ser jag resultatet. Äntligen har jag vant mig vid den höga höjden. Det är nedförsbacke men jag ska vara lika stark på hemvägen. Jag är så jävla stark! Jag är Ironman! Blir nog rekorttid direkt! Efter löpningen blir det styrketräning. Livet är fantastiskt!

2. Förvåning, 7-15 minuter: Va fan är detta? Har jag dykarskorna på? Det här känns inte bra. Är jag sjuk? Har jag knarkat i två månader? Jag är inte bakis men det känns så. Kom igen nu! Nä, jag måste sakta ned annars kommer mjölksyran. Fan, jag måste träna hårdare. Har tränat alldeles för lite. Jag börjar bli gammal.

3. Trötthet, 15-25 minuter: Hur fan kan jag vara så här trött? Jag orkar inte längre. Kom igen nu, kämpa! Bra där, en knubbig tant på 53 år sprang just förbi. Ta rygg! Nä, jag orkar inte. Ska jag promenera? Aldrig! Hellre hjärtattack. Måste träna mer inför nästa resa. En tant till sprang just förbi. Ska jag bryta? Hur kan pulsen ligga på 180? Jag går ju nästan. Jävla PRO tempo.

4. Uppgivenhet, 25-35 minuter: Bara tio minuter kvar. Ta rygg på tanterna. Måste orka hem utan att gå. Fan vad jag är i dålig form. Jag är inte Ironman, jag är ett skämt. Jävla uppförsbacke, som Mt. Everest. Hur lång är den, fem kilometer? Gud vad jag är gammal. Går jag eller springer jag? Kom igen. Glöm styrketräningen, jag orkar inte ens lyfta armarna. Bara magträning? Äntligen hemma. Orkar inte mage, kan knappt lyfta telefonen. Jag är för gammal för att träna. Ska aldrig mer springa i Mexico City. Inte förrän i morgon i alla fall. Revansch!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Tennis i Mexico City – Som att börja från noll

December 23, 2013 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Tänk dig att du hamnar i koma under fem år. Sedan vaknar du upp och ska spela tennis. Lite svårt kanske. Blir som att börja om. Så är det med spel i Mexico City. Så. Jävla. Svårt.

Den höga höjden, 2200 meter över havet, gör att man spelar med trycklösa bollar. Typ Tretorn XL. Stenhårda bollar. Vädret är varmt och man flåsar som fan trots att man kallas för Ironman. Jobbigt.

Topspin fungerar inte. Fundera lite på det. Detta är liksom grunden för att spela tennis idag. Mycket topspin för att loopa bollarna över nät. Prova gärna det här. Det blir till att hämta bollarna två banor bort. Utan överdrift. En riktigt toppad forehand stiger och kommer inte ned igen. Enda sättet är att spela flackt. Vilket man aldrig har lärt sig. Det blir till att peta och springa. Räcker ända riktigt långt.

Att det är lite varmt gör det jobbigare och att luften är typ lika bra som Beijing gör inte saken bättre. Som att andas genom ett sugrör. Tungt! Det såg man inte minst under Lag VM här 2010.

Jag hade förvarnat alla att det skulle bli varmt, jobbigt och svårt att undvika att bollarna gick över stängslet. Ingen lyssnade som vanligt. Ända till första träningspasset. Efter 20 minuters lugn bollning, och 25 bollar i stängslets andra maska uppifrån, var alla helt knäckta fysiskt och mentalt.

Inte undra på att en B-nation som Mexico alltid hade stenhårda matcher i Davis Cup mot USA. Oavsett hur bra motståndet var. Det var bara att lägga matcherna i Mexico City så blev även amerikanska världsstjärnor värdelösa.

Nu dags att ragga träningspartners för morgondagens hårdträning på Club Casablanca.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Hammarbybacken X4

July 3, 2012 by admin  
Filed under Allmänt, Träning, Video

Comments Off

Efter att ha tagit en ofrivillig paus på tio dagar efter den avslitna vadmuskel är träningen nu igång. När en muskel går sönder så har man ingen ursäkt att vila länge. Det är bättre för muskeln med träning för at få igång cirkulationen. Aktiv vila är också alla gånger bättre än att sitta på soffan.

****

Som en del vet kör jag en del löpning i Hammarbybacken runt hörnet. För de som inte bor i Fjollträsk så är det en ganska kort men brant backe. Skidor på vintern och MTB på sommaren. Att cykla med dålig vad är inga problem. Har nu kört i backen fyra dagar i rad. Kul men jobbigt!

Körde en timme på MTB i skogen och avslutade med ett par gånger uppför backjäveln. Måste köra på ettans växel och kämpa ordentligt för att komma upp. Härligt med mjölksyra igen!

****

Cyklingen gick bra så det naturliga är att springa igen. Tog det försiktigt och promenerade en sväng och sedan gick jag uppför backen ett par gånger. De är ju helt omöjligt att träna genom att promenera. Man får ju ingen puls! Det är vilopuls hur man än gör. Kan bara konstatera att om man tränar genom att promenera så är man i katastrofalt dålig form.

Att promenera är inget för mig så dag fyra i backen blev det löpning. En runda i skogen samt uppför backen ett par gånger. Vaden gör lite ont men känns ändå bra. Så jäkla härligt att känna mjölksyran pumpa.

****

Nu är det sommar och Hammarbybacken är vacker. At springa där i Mars var dock inte lika vackert…. Mångfald i träningen är nyttigt vilket jag praktiserade under vintern. Det var några månader i Mexico där träningen bestod av att mest springa på stranden. Dock inte efter tjejer.

Lite kontraster i träningen där borta också som ni kan se på videon nedan. En vecka i Mexico City där man springer i en “park”. Som att lägga lite gräs i mitten på E4. Sedan två månader på stranden i +35 grader utan moln. Trevligt men blir man inte svag när förutsättningarna är perfekta?

Avslutningsvis löpning i Mars i Hammarbybacken. Inte direkt idealiska förutsättningar att springa på snö och is men det känns som om man blir stark mentalt av denna träning.

[youtube width="550" height="440"]http://www.youtube.com/watch?v=H6TFaFuzdsc[/youtube]

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Jag mot stranden

June 8, 2012 by admin  
Filed under Allmänt, Video

Vädret har ju varit pissigt senaste veckan.  Tänkte då på denna korta video nedan från “vintern” tagen precis utanför huset.  Under denna vinter tillbringade jag två och en halv månad med familjen på stranden i Mexico.   Plus 35 grader och molnfritt 60 dagar i rad. Kämpade på med löpning varje dag  på stranden som verkar sakna slut.  Inspirerande eller deprimerande?

[youtube width="550" height="440"]http://www.youtube.com/watch?v=EnFojRulgyE[/youtube]

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

En tjugoåring att svettas med

May 23, 2012 by admin  
Filed under Tennis

Under värsta vintermånaderna 2011-2012 bosatte familjen sig  i Mexico.  Något vi ska försöka upprepa varje år.  Fantastiskt trevligt med många minnen som kommer dyka upp här i bloggen då och då.

Eftersom frugan nu blivit 40 år så har jag föreslagit att jag kanske skulle söka mig till lite yngre tjejer eftersom jag har så mycket energi. Gjorde slag i saken i Cancun och plockade upp tjugoåriga Gina för att svettas lite. På tennisbanan förstås….. Bästa att akta sig eller så kommer man väl hem en dag och frugan sitter där med Enrique 22 år som har tvättbräda och får Brad Pitt att framstå som ful.

Trevliga Gina lirar collegetennis i USA och hennes föräldrar bor i Cancun.  Där har dom det fint.  Inte minst för att de har nog med pengar för att kunna köpa hela Gotland och Öland om dom känner för det……  Kanske till och med Skåne också men det är det ingen som vill ha;-)

Tennis 10-11:30 på grönt grus på Club Casablanca.. Temperatur +33 grader med 100% luftfuktighet. Inte en vindpust. Fan vad varmt! Äh, bara svaga klagar. Ginas pappa Jimmy är en av de bästa 50-åringarna i Mexico så det passade bra att köra ett pass på tre. De tänkte nog att jag snabbt skulle bli knäckt i värmen.

Hörde Jimmy säga att de skulle trötta ut mig innan vi spelade poäng. Måste ha trott att man var svag. Jag körde 20 minuter mot de båda. Sedan klev Jimmy fram till nät och drev mig i 10 minuter. Hörde honom säga åt Gina att han skulle verkligen trötta ut mig.  Tror inte han vet att jag kallas Ironman och dessutom pratar spanska:-) Resten av passet blev det poängspel. Vi körde på ganska bra i 1.5 timmar.

Måste ha svettats bort 5 liter men speciellt trött var jag inte. Det var däremot de andra. Att ta sig tid mellan bollarna brukarna vi skita i på mina träningar. När man på träning alltid byter sida vart tredje gem, springer efter bollarna och tar så lite tid mellan bollarna som möjligt är man van vid att bli trött. När man då tränar med andra som spelar “normalt” så är det ju riktig slowmotion och man får mycket tid att vila. Mexikanarna tittade konstigt på mig när jag sprang runt som en Labrador och hela tiden hämtade bollar:-)

Kollade ännu mer när jag körde lite styrkeövningar efter passet. Klart man ska köra utfall, frogjumps och hundra armhävningar efter träningen! Man är ju bara 45 år gammal, inte 95.  Vid nästa träning var de dock lite mindre hoppfulla om att köra slut på mig;-)

Gillar att träna med de som är yngre men frugan byter jag inte bort:-)

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone