Ingen doping

January 10, 2015 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Verkar som om man får göra som Nadal har gjort denna vecka.  Hålla sig ren.  Inte speciellt svårt att se att han är ren. Titta på kroppen.  Om han följer den vanliga strategin för en elitidrottsman så har  kroppen precis tappats på blod.  Då blir man väldigt seg.  Sedan återinförs detta under en viktig tävling, typ Australian Open. Kallas populärt för bloddoping som även kombineras med lita EPO och testosteronplåster. Blir intressant att see hans fysiska form i Australien.  Troligtvis magiskt bra eller så drar han sig ur. Men skit i detta. Beskedet från Karolinska är ju väldigt trevligt.  Inte bra att året börjar så här positivt……

Det mest positiva med brevet från Karolinska är ju rubriken.  “Bäste Håkan”.  Även på sjukhuset tycker de att jag är bäst….. Kul!!;-)  Jag hade faktiskt sett fram emot att dopa mig.  Min testosteronhalt är fortfarande 30% lägre nu än innan cancern.  Jag tränar på ganska bra men tycker subjektivt att muskelmassan blivit sämre. Kanske endast svammel, vi får se.  Veckorna innan avresan till varmare breddgrader bestod av ett gäng blodprov samt MRI.  Glömde även att jag gjorde ett mysigt ultraljud av min kvarstående balle.

Jag kallar det för kvartalsdepressionen. Mina depressioner är dock inte som andras.  Alla svaga har här mycket att lära.  Själv går man in en  stenhård depression när alla tester ska göras.  Hård och intensiv depression, utan skoj.  Efter lite deppig musik från Kent, tankar på sina bortgångna föräldrar och bekanta i cancer och lite annat tjafs så är drepssionen över.  Brukar ta ungefär en halvtimme.  En väldigt tråkig halvtimme men livet är ju alldeles för bra för att hålla på att deppa.  Sedan är man back to normal i ett halvår igen.  Bara svaga klagar.

När man har cancer så tas det konstant prover.  Blodprov var tredje månad samt MRI varje halvår.  Har man fått cancer så blir man aldrig av med det.  Har ni pratat med en alkoholist? De säger alltid att de är alkoholister även om de inte druckit på 10 år.  Samma sak med cancer.  Har man en gång fått det så finns det alltid där.  Det heter populärt att din cancer är i “remission”.  Det innebär att alla tecken på cancer för tillfället är borta.

Att alla tester för tillfället är bra betyder därför tyvärr inte ett skit.  Man kan vara död om ett halvår. Sånt svammel ska man inte tänka på.  Självklart har man många fantastiska år med rak backhand framför sig.  Kämpa!!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

New balls please

November 27, 2014 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Jag citerar Mark Twain och säger att ryktet om min död är starkt överdrivet.  Cancerdoktorn säger att cancern ej spridit sig.  I alla fall kan man inte se detta.  Skål för det:-)) Man behöver dock göra lite mer trevliga undersökningar.  Jag firar beskedet om ingen spridning av cancer till magen med att i morgon göra en ultraljudsundersökning av balle nummer två.  Eller blir det nummer ett eftersom man bara har en kvar?:-)  New balls please?

Jag går till dessa undersökningar själv.  Det var ett jävla tjat från frugan om att följa med men jag lyckades gå själv.  Sandra undrar varför hon inte får följa med?  Tänk om det är dåliga nyheter kontrar jag med.  Det kan hon hantera bra enligt henne.  Men jag kan nog inte hantera det så bra om hon är med.  Inte bra om man börjar böla hos doktorn.

Jag kommer att behöva dopa mig inom kort tack vare cancern men det kan vi prata om senare.  Man kan väl säga att beskedet från doktorn var väldigt trevlig men som ni vet ska man aldrig vara alltför glad.  Efter jul måste jag göra en biopsi av nuvarande ballen för att kolla så att det inte finns cancer.

Man är ju inte känslig eller klagar, bara svaga klagar,  men denna undersökning känns inte i världsklass i min åsikt.  Vad säger ni om att en nål sticks in i ballen och man knipsar loss lite bitar av insidan för att kolla status?  Man har iofs lite bedövning men doktorn säger att det kan göra lite ont efteråt.  Härligt fredagsmys.  Vad säger ni pojkar?

Man kan väl ändå sammanfatta de sista dagarna som magiskt bra.  Barn och fru mår världsklass. Ett riktigt hårt tennispass efter undersökningen på tisdag.  Kände mig dock lite svag, kanske beroende på att man var spänd.  Styrketräning onsdag och torsdag.  I morgon tennis och gym.  Lördag blir det Elitserien på KLTK, både tjejer och killar lirar. Ser fram emot gott vin i baren och underhållande tennis.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

I morgon gäller det!

November 24, 2014 by admin  
Filed under Allmänt

I morgon händer det lite smått viktiga saker.  Det är åter igen final i SM.  Det är lite nervöst kvällen och dagarna innan.  Man vill ju leverera och vinna.  Uppladdningen är viktig.  Det gäller att förbereda sig mentalt, mobilisera kraft och vara redo för allt.  Man vet aldrig vad en stark motståndare kan hitta på.  Inför familj och vänner är man lugn men känner sig inte alltid så säker inombords.  Tänk om något går fel? Den som har koll vet att det inte pågår något SM i tennis just nu men uppladdning och förberedelser för morgondagen är rätt lika en SM final.   Sista SM finalen jag spelade var Göteborg i mars.  Då var det frågan om att vinna eller komma tvåa. Motståndaren var stark. Morgondagens motståndare är dock väldigt mycket starkare. Motståndaren är då cancer. I morgon är det möte med cancerdoktorn för att få besked om cancern spridit sig.  Då är det inte vinna eller komma tvåa som gäller.  Då är det leva eller dö.

Tänk att det bara var drygt sex månader sedan man lirade SM i Göteborg.  Ingen visste om det, utom Kenneth, men veckan efter var det dags för canceroperation.  Inte direkt något man såg fram emot.  Klippa bort vänster balle är väl inte något drömscenario.  Eller vad säger ni pojkar?:-)

Cancervården i Sverige är fantastiskt bra.  Jag slapp cellgifter efter min operation men man vet aldrig vad som väntar.  Vad gör man efter en canceroperation? Man tar då blodprover var tredje månad får att kolla olika slags värden.  Man tar magnetröngten var sjätte månad för att se om cancern spridit sig.  Senaste två veckorna har jag tagit två blodprover samt gjort en MRI.  När man sprutar in kontrast i blodet måste man även kolla så att njurarna pallar.

Så i morgon gäller det.  Jag är försiktigt optimistisk och hoppas att det går bra.  Precis som inför en viktig tennismatch.  Jag känner mig ung, stark och mår toppenbra. På tennisbanan gäller det att kämpa  för att vinna. Inte förstås för Timfjord, Lindgren och Hedlund som vinner i alla fall:-) Men jag måste alltid kämpa. Cancern kan dock vara en svår motståndare där kämpa alltid inte räcker.  Man får helt enkelt hoppas att man samlat på sig lite pluspoäng under åren så att allt går bra.

Vid SM i Göteborg blev det vinst i singel och dubbel.  Man hoppas blygsamt att det går bra även i morgon.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Upphittad pungkula

November 15, 2014 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Det sägs ofta att när man har cancer så är det viktigaste att de närmast omkring en är starka.  Det är inget annat än svammel.  Det viktigaste är att den som har cancer är stark.  Om den cancersjuke är svag och bara klagar så förpestas hela familjen och det blir inget annat än en katastrof.  Att vara stark kan man alltid vara, oavsett hur sjuk man är.  Det handlar helt enkelt om sinnesstämning.  Det absolut viktigaste är att inte klaga. På cancer aller annat.

Cancer kan ju vara lite deppigt så det gäller att vara jävligt positiv. Speciellt med barnen.  Berätta precis som det är och gärna skicka in en massa humor.  Mina barn kanske har fått lite för mycket humor?   Se konversation nedan med bild. Råkade ut för en liten “armbågsskada” för ett par veckor sedan som inte ville försvinna.  Bara svaga klagar så jag körde på som vanligt.

Barnen satt småsfnissande vid bordet…

Dottern: “Pappa, kommer du ihåg att doktorn klippte bort din pungkula?”

Jag: “Ehh, det har jag inte glömt”

Dottern: “Jag och Daniel har hittat den”

Jag: “Va???????”

Dottern:  ”Vi har hittat din pungkula!!”

Jag: “Ehhh, förstår inte.  Var då???”

Dottern: “Den sitter på din armbåge!”

Och sedan gapskratt…….

När jag tittar på bilden av hur armbågen såg ut förra veckan så undrar jag om inte barnen hade rätt.  Kan man flytta ned den igen? Bara svaga klagar.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Döden är inget problem

May 16, 2014 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

När man har cancer så kan ju barnen ibland bli lite oroade. Jag har förklarat precis hur det ligger till för barnen. Dvs att det inte finns någon anledning till oro och att läkarna tror att cancern inte spridit sig. Förstås även att pappa kallas för Ironman och är alldeles för stark för cancern. Barnen har varit lugna och inte speciellt oroade

Jag har kommit fram till att man blir mycket enkel att ersätta om man nu dör inom kort:-) I alla fall efter samtal med min dotter. Ganska kul att barn tänkter så annorlunda än oss vuxna. Vi hade följande korta diskussion:

“Pappa, om du dör i cancer vem ska då ta mig till skolan?”

“Nja, då får då åka själv, med din storebror eller så ordnar mamma det”

“Å va bra! Då är det inget problem”

Som sagt mycket lätt att ersätta:-)

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Pungkula

April 11, 2014 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Lite roliga samtal dyker upp om cancern. När jag först berättade för mina nära vänner om cancern fick jag följande svar:

Imorgon t.ex. kan jag tänka mig att stötta dig om du får slagsida efter en vätskekontroll! Kan va bra att träna på det där med slagsida förresten, när du i framtiden skall springa omkring med bara en balle…Shit vad snabb du kommer bli!

Det är ju såna svar man vill ha. Eller så är man pyscho, de flesta kanske blir helt knäckta av att någon skämtar om cancer?

Eftersom jag tillbringar tio gånger mer tid med mina barn jämfört med en “vanlig” svensk pappa (eller mamma) så lär man ju känna sina barn rätt bra och kan prata med dom om allting. Att prata om cancern har inte varit minsta problem och barnen har tagit det bra. Kanske lite oroade i början eftersom både min mamma och pappa dog i cancer det senaste året. Dock många roliga pratstunder:

“Pappa, kan du komma till skolan och visa din snopp?”

“Ehhh, hmmmm, berätta lite mer vad du menar älskling……”

“Jag berättade för en klasskompis idag att de klippt bort en pungkula men han trodde mig inte. Kan du komma till skolan och visa?”

Jag ser redan nu Aftonbladets rubriker: “Tennispelare blottade sig på skola. Får fotboja i tre år!!”

Jag blev förolämpad av doktorn efter min canceroperation:

“Jaha Håkan, operationen gick bra men du kan stanna här under natten om du vill”

“Jag känner mig stark och kan åka hem nu.”

“Din operation avslutades för en timme sedan. Du får inte åka hem förrän vi ser att kroppen fungerar som den ska”

“Ok, tidig eftermiddag?”

“Vi avvaktar. Hur länge vill du bli sjukskriven?”

“Sjukskriven? Jag tar det som en förolämpning. Jag är ju inte ens sjuk. Jag känner mig bra och vill inte bli sjukskriven”

“Ingen sjukskrivning? Okey, men lova att du tar det lugnt ett tag framöver.”

Skjukskrivining, vad är det för svammel. Det finns ju internet. Dessutom är aktiv vila alltid bäst. Bara att kämpa på!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Canceroperation

March 24, 2014 by admin  
Filed under Allmänt

Canceroperationen var för två veckor sedan. Ganska intressant faktiskt. Att förbereda sig för en viktig operation är precis som att ladda för SM-final eller Wimbledon-final. Det gäller att ladda mentalt och mobilisera kraft för att klara av pressen. Den som säger att himlen inte finns har aldrig varit i helvetet:-)

En testikeloperation innebär många saker som är utanför komfortzonen. Rädsla, ångest, ledsamhet, panik och ovisshet är saker som man måste bearbeta. Det gäller att hantera detta på ett bra sätt och ta hand om alla känslor, mobilisera kraft, och vara redo när det gäller. Annars går det år helvete. Inte bara för en själv men det kan även vara jobbigt för familjen.

Är man stark så skrattar man ju åt denna konversation som jag hade kvällen innan operationen med sjukhuset. Är man svag så ligger man i fosterställning och grinar:

Hej, ni ska göra en testikeloperation på mig i morgon. Vilken tid ska jag vara på plats?”

“Hej, vi har satt upp dig först på listan. Du ska vara här 07:00 i morgon. Vi räknar med att operationen äger rum vid 08:00″

“Ok, fint. Brukar man ha ont efter operationen? Berätta mer om vad jag kan förvänta mig.”

“Vi söver dig och sedan gör vi ett snitt i övre delen av ljumsken. Vi klipper sedan bort allt som inte ska vara kvar och drar upp det på insidan genom snittet.”

“Ehhh, klipper bort och drar upp….?”

“Vi tar helt bort en testikel och drar upp den genom snittet. Det är enkelt och gör inte ont. Ärret kan vara lite ömt så du får ta det lugnt ett tag.”

“Ok….. Låter bra…. Vi ses i morgon.”

Sedan tog man förstås direkt två snabba glas Chablis och tänkte på något annat.

När man förbereder sig för en viktig turnering tränar man hårt, löptränar och kör i gymmet. Förberedelse för en operation handlar mycket om att veta vad som väntar. Prata med läkare, läsa allmän information, lyssna på andras erfrarenheter samt läsa i olika forum om vad som ska hända. Inte direkt positiva saker. Depression, självmordstankar och uppgivenhet är tydligen rätt vanligt. Självklart inte för Ironman.

Hur laddar man mentalt för en viktig match? Alla har olika rutiner. Det man märker som elitspelare är att många är väldigt dåliga på att förbereda sig mentalt. De flesta når sällan upp till sin sin högsta nivå. Presterar bra en dag och dåligt en annan för att hjärnan inte är med.

Att ladda mentalt tar mycket energi och kraft. Låter kanske flummigt och löjligt. Efter en SM-vecka eller en vecka spelande Lag VM så är jag seg i skallen. Beror kanske en del på att jag måste vara stark mentalt för att spela bra tennis. Att jag är bra på att ladda ser man enkelt. Jag når oftast upp till en hög spelnivå som ligger nära mitt max.


Veckorna innan operationen är fyllda av orolighet blandat med lite ångest. Tänk att man måste ta bort en testikel! Vad ska hända sedan? Har cancern spridit sig till andra delar av kroppen? Vet inte hur ni tänker men bara tanken på att en testikel ska tas bort år mig att rysa. Och inte på ett bra sätt. Såna känslor måste man bli av med.

Under SM i Göteborg för en månad sedan så var det ibland svårt att fokusera. I finalen ledde jag med 6-4 och 4-1 när jag plötslit började tänka på operationen. Trots att jag var fokuserad. Det pågick i tio minter och då fick man verkligen kämpa för att kunna spela. Tankarna kan komma när man minst anar det. Man måste vara stark.

Dagarna innan operationen är man redo mentalt och vill bara få det bortgjort. Alla känslorna har paketerats ihop och vänts till något positivt. Ångest och ovisshet är helt borta, nu jävlar ska man in och leverera! Kvällen innan gör man som vanligt och äter god mat och och lite vin. Har lite kul med barnen och sedan sover man gott. Att kunna sova bra natten innan något viktigt är ett starkhetstecken. Då är man fokuserad.

Ensammen! Frugan får vara med och byta om etc. men sedan är det stopp. Då känns det ensamt. Man ligger där i sjukhuskläder och väntar i den den stora sängen. Läkare springer hit och dit, man får inte ens ha telefonen för att fördriva tiden. Sedan in för narkos. Väldigt ensamt känns det trots att det är många med och assisterar. Konstigt, man är egentligen väldigt rädd och orolig men mobiliserar kraft och håller sig lugn och fokuserad. Precis som under en viktig match.

Sedan vaknar man upp. Klart!! Världsklass! En balle mindre, lättare och snabbare än någonsin!:-) Hur mår man då? Jag har inte mycket att jämföra med men tycker att jag mådde toppenbra från första dagen. Lite ont och ömt i ärret men det är väntat. Bara svaga klagar. Nu efter två veckor så kan man köra lite lätt och försiktig träning. Kämpa!!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Ironman

March 20, 2014 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Dottern, 7.5 år, satt bredvid läraren vid lunchen.

Läraren: “Annika, vad gör du idag efter skolan?”

Annika: “Jag ska spela tennis med pappa”.

Läraren: “Jaså? Han har ju precis opererat sig för cancer?”

Annika: “Pappa ska spela försiktigt. Han är väldigt stark. Dom kallar honom för Ironman, till och med på sjukhuset”.

Man har ju blivit kallad värre saker…….:-)

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Cancer

March 7, 2014 by admin  
Filed under Allmänt

Det gick ju bra i SM med vinst i både singel och dubbel. Det var dock lite svårt att fokusera i vissa matcher. Det kan man inte tro när man ser siffrorna men så var det. Det krävdes psyke av stål för att vara fokuserad. Att fira med skumpa efter segrarna var trevligt men man funderade också på annat. Orsaken var att efter SM så väntade mindre trevliga saker.

Det är nämligen så att jag har cancer.

Efter tester de senaste månaderna så visste jag att något var på gång. Precis före SM så bestämdes det att operation var nödvändig. Som ni vet så är tennis viktigare än allt annat så jag valde att spela SM och sedan operera mig. Nja, så var det inte riktigt. Det gick bra att skjuta upp operationen några veckor utan att saker förvärrades. Och vem vill inte göra det när man vet att någon ska in och skära i kroppen?

Jag har testikelcancer. Väldigt ovanlig cancer. Endast 250 personer får det varje år i Sverige. Kul att man är unik….. De allra flesta får testikelcancer i unga år, mellan 20-30 år. Att få detta när man är 47 år är extremt ovanligt. Jag har ju alltid sagt att jag är pigg och vältränad som en 20-åring. Nu kanske folk börjar lyssna:-)

Testikelcancer är en “bra” cancer. De allra flesta blir friska så jag räknar förstås med att vara tillbaka inom några veckor. Man säger sex veckor men det är självklart svammel och för de som är svaga. Operationen är ingen större grej, det säger i alla fall alla läkare. Man tar helt enkelt bort en testikel. Man får ett härligt ärr nere vid ljumsken som tar ett tag att läka. I övrigt är allt som vanligt. Att dra bort en testikel måste väl ändå vara en baggis. Eller?

Jag vet inte riktigt hur ni grabbar känner det men jag blir en aning orolig när jag vet att människor kommer gå omkring med sylvassa skalpeller nere vid ballen. Det är väl inte något man direkt längtar efter.

Vad är viktigast att tänka på när det kommer en liten motgång? Att kämpa. Och förstås att bara svaga klagar. Det kommer att gå bra!

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone