25 gånger?!

February 23, 2015 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Det är dags för SM igen och självklart måste man då ha gullungarna i ordning.  Jag tänker då inte på barnen utan på mina racketar.  Jag har ju som bekant ganska speciella ritualer och vanor.  Mental störning kallar en del det:-)  Skitsamma, huvudsaken är väl att man kan lira hyfsad tennis.  Vad gör man då för att få gullungarna  i toppform?  Man måste ta hand om dom och ge lite kärlek.  Då är dom sedan i stort sett självspelande.

Jag ser hela tiden spelare som lindar om sin racket på banan.  Måste vara ett skämt.  Amatörmässigt.  Sådant fixar man långt i förväg.  Jag var på Selgo i förra veckan och pratade med Annika.  De som känner henne, hon finns i TSK Malmens hall, vet att hon kan mest om tennis i Sverige.  I alla fall om racketar, strängar, lindor, grepp, etc.  Som tur är känner hon mig väl och vet att jag är något av en perfektionist när det gäller mina spadar. En vanlig person hade väl ringt akutmottagningen för psykiatri på St.Göran sjukhus.  Annika känner på min racket:

Annika: Jaha, så du kör med grepp 3/8 på den här?

Ironoman: Nej det är 4 1/2.

Annika:  Aldrig, det är alldels för smalt.

Ironman: Jag är helt säker på att det är 4 1/2.

Annika:  Det kan inte vara möjligt!   Har du stretchat lindan?

Ironman:  Nej, jag har inte gjort något speciellt

Annika: Har du lindat om den många gånger?

Ironman: Nej det har jag inte.  Bara gjort som vanligt.  Inte lindat om den mer än 20-25 gånger.

Annika:  25 gånger, skämtar du med mig!?

Ska det bli bra så måste man ju vara noggrann:-)  Ritualen för att fixa till greppen är alltid densamma.  Av med den gamla lindan och sedan på med en exakt likadan linda.  Om lindorna har några färginslag måste all tre greppen  vara i samma färg.  Viktigt att titta exakt var man börjat linda.  Jag börjar alltid på samma sida på alla tre racketarna så att att färgerna blir korrekta.  När jag spelar håller jag alltid racketarna på exakt samma sätt så att fingrarna hamnar i “gropar”.  Om färgerna inte ligger rätt kommer kan en av mina Wilson ha den svarta delen upp och en annan röda delen upp.  Det går självklart inte.  Glömde tillägga att några glas vin bara gör att processen går bättre.

När man lindar en racket första gången så blir det inte bra.  Jag stretchar lindan lite och efter ett par gånger så börjar man känna efter så att fingrarna hamnar rätt.  Det svåra är att få lindan perfekt längdmässigt.  Det kankse känns toppen men mina fingrar ligger en halv centimeter längre in på racketen än vanligt.  Hela svingen blir då konstig och det känns inte bra när man lägger på vänstra handen för backhand.

Jag lindar om racketen ca 5-10 gånger innan det känns bra.  Sedan över till nästa racket.  Alla tre greppen måste bytas, oavsett hur mycket man spelat med racketen. Det är viktigt att groparna känns bra och att fingrarna passar in perfekt.  De flesta lindor är alldeles för korta. Den Wilsonlinda som jag ersätter originalet med når ända upp till slutet av greppet.  Det innebär perfekt med plats för två händer.

Slutet av lindan måste sedan klippas till så att den passar in perfekt Det görs med en vanlig sax.  Wilson skickat alltid med en liten svart bit tejp som ska användas till att hålla greppet på plats.  Det skräpet kan man slänga direkt.  Varför?  Det är inte bekvämt att hålla på denna när man slå med två händer.  Högst upp på lindan lägger man som avslutning sport tejp, eller coach tejp som det även kallas.  Finns på apoteket, jag har använt detta i 20+ år.  Oslagbart.  Coach tejp är väldigt bred så man river av rullen så att bara halva reden används.  Då blir det en perfekt känsla när man slår backhand med två händer.

Då är racketerna klara till 50%.  Då lägger man ifrån sig spadarna under några timmar och känner sedan på dom igen.  Har jag fixat lindan rätt längdmässigt?  Bekvämt är det nästa alltid men om man nu har lindat om spadarna 15 gånger så blir man till slut lite nojig och känner inte alltid vad som är bäst.  Det känns sällan riktigt bra så man lindar om 5-10 gånger till.

Den som tycker det är löjligt att snacka om att hitta rätt position längdmässigt kan prova med att flytta fram handen på lindan en centimeter.  Det blir ju som är börja om från noll igen.  Man får en helt annan träff och svingkraft.  Sedan dags att spela.  Självklart görs detta veckan innan en tävling eller match så att man kan vänja sig med nya lindorna.  Att spela med ny linda är helt otänkbart.  Efter spel känner man vilka spadar som är bra.  Oftast krävs det ytterligare justeringar.  Lindar om varje linda fem gånger till med lite tur.

Mina racketar är fem år gamla.  Jag har använt tre racketar sedan våren 2010.  Jag har sedan några månader tre nya RF97 ramar men har inte bytt eftersom det kräver omställningar.  För att rackerar ska hålla i fem år måste man med jämna mellanrum byta bumperguards, dvs plastskyddet högst upp på ramen.  Jag håller alltid racketarna med samma sida upp så det blir alltid samma sida som nöts.  Byter man inte bumperguards håller inte spadarna länge. Nya guards kan man köpa lite överallt.

Spadarna strängas självklart om till en tävling.  Alla tre strängas om oavsett hur nötta de är.  Jag strängar alltid själv, då vet jag att det blir bra. Använder en syntetsena från Isospeed som heter Baseline Control.  Den är 1.3 mm tjock vilket är ovanligt.  De flesta spelare använder 1.2 eller 1.25 mm.  Jag tycker senan är skön och håller länge. Jag har använt den i ganska många år.  Det börjar bli dags att byta till en tunnare sena som ger mer kraft och kanske mer spin.  Några bra förslag?

Mina spadar har dock 16X18 strängning vilket är mycket ovanligt.  De allra flesta kör med 18X20.  Jag gillar 16X18 för att det blir mer riv i bollen. Slutligen på med vibrationsdämparen.  Jag använder en liten ring från Babolat som jag använt i tio år.  Varje racket har en dämpare, självklart i samma färg.  Jag har även alltid med mig tre extra i väskan om det skulle behövas.  Också i samma färg.

Detta tar lite tid. Men lindorna räcker dock ett flertal månader.  Ibland sex månader.  Att hålla på att byta overgrip och få det bra är inte lätt och tar också tid.  Jag är perfektionist med lindorna och undrar ibland varför.  Kanske är det helt enkelt så att jag inte har nog med talang för att slänga på en overgrip tre minuter före match och spela toppenbra oavsett hur det känns. Att förbereda sig är kanske för mig helt enkelt ett sätt att maximera talangen/spelstyrkan?  Framförallt tror jag spelstyrkan blir jämnare för att racketarna alltid är likadana.

Att man sedan blir halvmobbad när man sitter och lindar om spadarna eller berättar hur man går tillväga är ok.  Bara att gilla läget och kämpa!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Mer paniaqua?

February 23, 2015 by admin  
Filed under ATP

Comments Off

Nadal börjar bli lite pinsam.  Fortfarande bra men inte i närheten av vad han presterat tidigare.  Det spekuleras att han nu kör paniaqua. Och då är han inte bättre än så här.  En atlet, i vilken sport som helst, som konstant dopat sig och sedan kör rent når inte upp i sin tidigare nivå.  Det är helt omöjligt.  Så sofistikerad är dopingen idag.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Snyggaste shortsen

February 19, 2015 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Jag har kört lite på Salk denna veckan inför SM nästa vecka.  På väggarna hänger det magiskt fina bilder. Många med Björn.  Riktig världsklass. Shortsen som Björn har på bilden med McEnroe måste vara snyggast någonsin.  Björn, har du inte några gamla par i garderoben till mig?:-)

Filas kollection under denna tid måste vara de absolut bäst genom tiderna.  Kommer ihåg att mina föräldrar köpte en Fila outfit bestående av t-shirt med krage samt shorts.  Färgen var den klassiska beige.  Väldigt tight men ursnygg.  Den hade jag bara på mig vid högtidliga tillfällen.  Typ någon viktig final.  De var alldeles för fina för att ha på träning.  Tycker Fila borde satsa på en klassisk kollektion igen.  Vem kan inte gilla dessa?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Kom igen Percy!

February 16, 2015 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Tennislegenden Percy Rosberg råkade ut för en tråkig händelse i fredags vid en träningstimme med KJ.  Han ramlade ihop på banan och fick föras bort med ambulans.  Sensaste status är att han mår bra och att problemet var hjärtrelaterat.  Kom igen nu Percy, du är ju bara 83 och har många år kvar:-)

Tydligen så tvingade KJ Percy att springa hörn hörn med mjölksyra i fem minuter innan kollapsen.  Ok, inte sant.  Vad som däremot är sant är att Percy kan fixa små underverk.  För några år sedan tränade jag och KJ rätt mycket.  Körde alltid tvåtimmarspass på KLTK.  Jobbigt!

När jag fick läge tryckte jag ut KJ på backhandsidan där det alltid kom en lobb tillbaka.  Han är ju som bekant nästan allergisk mot topspin på backhand.  Men denna dag var det annorlunda.  Jag kom fram på en grym backhand cross och KJ var utstretchad på backhandsidan.  Tillbaka kom en stenhård toppad passering.  Hoppsan, måste ha varit en tillfällighet.  Förutom att det hände om och om igen.  Bollar som alltid kom tillbaka som lobbar swishade nu förbi välplacerade och med topspin.

Efter ett set kunde KJ inte hålla sig längre.  När vi kom in i sidbytet efter ett par backhandpasseringar hade KJ ett stort smile och sa stolt: “Jag har tränat backhand mer Percy de senaste veckorna!”. Jävlar vilken skillnad!  Numera skriker vi alltid “Percy!” när Kj slår en bra backhand.

Man kanske skulle anlita Percy?  Kanske kunde han fixa min forehand, service, smash och i stort sett allt utom min backhand.

Kämpa Percy!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Födelsedagspresent

February 15, 2015 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Ted fyllde 40 häromdagen.  Min present till honom var att spela tennis, och låta honom vinna:-)  Ok, inte riktigt sant.  Självklart måste man spela tennis på födelsedagen men festarhelgen i Göteborg med polarna bräcker nog forehandcross med Ironman.  Det var en intressant träning och kanske en ännu intressantare match vi spelade mot varandra i serien på lördagen.

Två saker blev jag påminnd om.  Det första är att man kan nästan alltid ha en bra träning oavsett omständigheterna.  Det gäller bara att ha viljan.  Det andra är att det är fruktansvärt svårt att spela match mot en motståndare som man vet är skadad.

Jag kan inte komma ihåg sista gången jag hade en dålig träning. När jag står på banan visar jag respekt mot min träningspartner och ser till att det blir en bra timme.  Ted har skadat vänster armbåge och kan inte slå backhand med två händer.  Att köra slice fungerar men det blir inte alls lika bra.  Vad gör man då på träning för att det ska bli bra?

Man kör lite drills och sedan lirar man några gem.  Eftersom mitt spel bygger mycket på strategi så försöker jag alltid hitta motståndarens svaga sida.  För att få bra träning gjorde jag istället så att jag slog varenda boll på Teds bästa sida, forehand.  Och då blev det jävligt svårt.  All fibrer i kroppen säger att man ska slå på backhand men bollen ska istället gå till forehand.  Ett riktigt självmord.  Svårt men mycket nyttigt.  Bra träning! Något jag ska använda mer på träning.

På lördagen spelade vi match mot varandra i serien.  Jag visste att han bara kunde köra slice.  Vad gör man?  Lirar på forehand och kanske förlorar?  Eller försöker man spela som vanligt?  Man ska självklart försöka att spela sitt eget spel och ignorera resten.  Men det är riktigt svårt.  Man vill inte vara taskig.  Det är svårt att hålla skärpan uppe och det blir lätt att man får gummiarm.  Det gick bra men för mig var det en svår match.

Påminner mig om fuskaren Djokovic som ständigt fejkar skador.  Senast i finalen av Australian Open.  Jag har varit alldeles för irriterad på idioten för att skriva någonting men det kommer.  Jag noterar att man kallar honom för “Champion” efter att ha vunnit.  Vilket skämt.   Fuskare av sällan skådat slag och då har vi inte ens tagit med att han påstås och antas vara den mest dopade spelaren någonsin.  Tillsammans med vår kära spanjor förstås.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Matchboll, smashläge och motståndaren har ramlat

February 4, 2015 by admin  
Filed under Allmänt


Spelsinne och taktik är som ni vet extremt viktigt i tennis och andra sporter. Synd att man idag fokuserar mindre än någonsin på detta.  I söndags var det Super Bowl och då fick vi nöjet att se ett sportevenemang där det verkligen var spänning.  Efter kamp under en hel säsong så är den sista minuten helt avgörande.  Seahawks valde den absolut sämsta strategin som var möjlig.  Deras beslut går faktiskt till historien som det absolut dummaste beslut en tränare någonsin har gjort i en Super Bowl.  Se video ovan.   Det tråkiga händer vid 25 sekunder.  Deras beslut fick mig att tänka på Wawrinka under slutspelet i Masters 2014.

Seahawks är en meter från att vinna Super Bowl och ska bara springa in med bollen.  Man har tre försök att göra detta.  Då kastar man i stället.  Tänk dig att du är i Wimbledonfinal och ni kör no-ad scoring.  Det är matchboll. Din motståndare har efter en lång boll lyckats få up en dålig lobb 2 meter från nätet i perfekt smashhöjd.  Din motståndare har även ramlat och ligger i ett hörn.  Istället för att lugnt smasha in bollen låter du den studsa och försöker sedan slå en stopptromb.  Som förstås misslyckas.  Det var vad Seahawks gjorde.

När Wawrinka hade fyra matchbollar mot Federer i Masters så valde han att serva och gå på nät.  Till och med på andraserven.  På tre matchbollar i rad.  Se video nedan.  Jag kan tänka mig att snacket med coach Norman efter matchen var intressant.   Wawrinkas taktik på matchbollarna var inte i närheten av lika korkat som Seahawks men ändå mycket märklig och dålig taktik.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Mångfald

February 3, 2015 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Jag har ett angenämt problem.  Min 8-åriga dotter är en magisk idrottstalang.  Hon kan bli bäst i Sverige i nästan vilken sport hon vill. Tränarna bara står och dreglar. Men hon vill  helst träna tio sporter samtidigt.  Surfa, slalom, skridskor, tennis, fotboll, Taekwando, ridning, cykling, simning, löning, gymnastik, bergsklättring och säker några fler sporter jag glömt. Det blir ju praktiskt lite svårt………  Så vad gör man?  Man är stark och står emot pressen från tränare och ledare och låter barnet hålla på med så många sporter som möjligt i unga år.  Mångfald är brutalt underskattat. Nu mer än någonsin.

Tillbaka från Mexico med kraftig jetlag.  Dottern vill direkt åka slalom, spela tennis, åka skridskor samt lira fotboll.  Under samma eftermiddag.  Puh, det gäller att vara stark och kämpa som förälder.  För några dagar sedan stod hon på surfbrädan och nu iväg till slalombacken. Det är lätt att glömma de fantastiska fördelarna med flera sporter samtidigt för barn.  Man bygger upp kroppen på ett helt annat sätt och undviker att bli “kantig”.  Jag ser detta inom tennisen varje dag.  Barn som är ganska hyfsade och spelar åtta timmar tennis i veckan.  Självklart ingen annan sport.  Då blir barnen ofta kantiga.  Speciellt gäller detta tjejer.  Varför inte köra fem timmar tennis och tre timmar fotboll, löpning, hästridning, handboll eller annat?

Om ni ser tjejer på tennisbanan, fotbollsplanen, hockeyrinken eller när de springer så ser många rätt kantiga ut.  En stor orsak till detta är att tjejer sysslar väldigt lite med spontanidrott.  Man är inte ute på gatan och kickar boll, kör kull bland träden eller kastar frisbee.  Är man tjej ska man ju traditionellt vara inne och rita eller leka med dockor.  Gärna med rosa kläder på sig.   Tyvärr är det många föräldrar som fortfarande sitter fast i detta tankesätt.  Killar håller på med mer spontandidrott även om det blivit mycket sämre.  Nu är det mest ipad och iphone som gäller.  Många fostrar idag jävla inomhusbarn som jag brukar kalla dom.  Inte vara ute och bli smutsig eller svettig.  Kan vara farligt.

Under många år får man väl säga att våra svenska ungdomar har tränat ganska sparsamt.  Det har varit mycket lek, blygsamma elitsatsningar, tränare som tagit det hyfsat lugnt och ungdomar som tränar flera sporter samtidigt.  Detta har nu förändrats radikalt, till det sämre tycker jag.  Nu är det satsning från tidig ålder om man är duktig.  Nio år gammal, duktig i sin idrott, och håller på med flera sporter? Då blir man idiotförklarad av de flesta tränare.  Vi bör inse att sporterna har förändrats och att man behöver träna mer, eller i alla fall mer effektivt, vid en tidig ålder för att inte hamna för långt efter.  Samtidigt måste vi vara starka och inte alltid vara som andra.  Jo jag vet att en 7-åring i Ryssland och Kina kör sju timmar om dagen och knappt träffar föräldrarna.  Det kallas för barnmisshandel och hjärntvätt.  Gör inte detta misstag. Skynda långsamt precis som Björkman och grabbarna manar till.

Det är lätt att glömma de fantastiska fördelarna med flera sporter samtidigt för barn. När Ironman växte upp så skulle man helst hålla på med flera sporter.  Även om man var duktig.  Då blev man nästan idiotförklarad om man satsade på en idrott före 13-års ålder.  All har vi en tendens att överkompensera.  Vi har länge kanske kört lite för lite tennis, eller annan idrott, med barnen om de nu ska bli riktigt bra.  Nu är det tyvärr full fart direkt, det ska inte vara parallella sporter när man är 12 år gammal.

Istället för att specialisera barnen när de är sju år borde tränare ställa krav på att de riktigt duktiga håller på med minst en sport till.  Åtminstone fram till 10-12 års ålder.  Alltså tvärt emot vad vi gör nu.  Det behöver inte vara på elitnivå men barnet bör göra något annat än att bara spela tennis.  Detta gör barnet till en bättre spelare, inte sämre. Vilken tränare drar i bromsen, har lite perspektiv och berättar för föräldrarna vad som egentligen är bäst?  Vem uppmuntrar till mångfald för att skapa bättre tennisspelare?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Paniagua?

February 2, 2015 by admin  
Filed under ATP

När Nadal torskade mot Berdych tänkte  jag direkt på paniagua. Det var inte samma Nadal som tidigare.  Han påstås ju vara lika dopad som Lance.  Han kanske inte är bättre än så här ren?  Sittande på flygplatser i två olika världsdelar hör jag samma dag flera olika personer diskutera just Nadal och paniagua.  Fascinerande.

Sittande på flygplatsen i Mexico hamnade jag bredvid ett par grabbar i baren.  De var cyklister, eller det såg i alla fall så ut, och de tittade på Nadals match.  De skrattade, skålade och hojtade “paniagua” pekande mot Nadal. 15 timmar senare sitter en grupp spanjorer och pratar om samma sak på Frankfurts flygplats.  Världen är liten.

Den som inte är insatt eller intresserad av dopingen som pågår inom elitidrotten vet nog inte vad paniagua betyder.  Det kommer från Spanien där man alltid legat långt framme med doping.  Fram till nyligen var det inte ens olagligt att vara inblandad i doping i detta land.  Paniagua står för Pan y Agua som betyder bröd och vatten.  Paniagua står för att tävla ren.

Tyler Hamilton, Lance Armstrongs fd. nära vän och lagkamrat förklarar det bäst:

… I started hearing the phrase “riding paniagua.” Sometimes it was delivered in a slightly depressed tone, as if the speaker were talking about riding a particularly slow and stubborn donkey. I might’ve finished higher, but I was riding paniagua. Other times, it was mentioned as a point of pride. I finished in the first group of thirty and I was paniagua. I came to discover that it was really pan y agua– “bread and water.” From that, I made the obvious conclusion: riding without chemical assistance in the pro peleton was so rare that it was worth pointing out.

Välkommen till elitidrotten.  Så här ser det ut i alla sporter som kräver extrema fysiska prestationer.  Som inom tennisen.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

God Bless America

February 2, 2015 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Ironman lider av kraftig jetlag efter att ha rest tillbaka till Sverige med barnen. Ungjävlarna vill ju aldrig sova!:-))  Jag vill gärna sova men tittar istället på Super Bowl.  Sitter med barnen 01:00 på måndag morgon och tittar.  Dålig förälder…… Super Bowl får ju Australien Open att se ut som ett KM i curling.  Årets upplaga av Australian Open var dessutom värre än förra året.  Förutom Wawrinkas match mot Novak “Edgar” Djokovic ser jag hellre gräs växa.

Ironman är en jävla hybrid.  Uppvuxen i Boden, bott i USA 15 år och  gift med en Mexican sedan 100 år tillbaka (typ). Jag är självklart svensk men även halvamerikan med ett green card och även halvmexikan. Svenskar tycker naturligvits att Amerikansk fotboll är ett skämt.  Jag kan delvis hålla med.  Hur svårt är det att vara bra på en sport som ingen håller på med? Som att hålla på med curling, femkamp, tresteg, curling, sprint i skidor, skidskytte, skytte eller syncronized swimming.  Ingen bryr sig.  Eller?

Om vi tittar på bilden ovan så ser vi att det faktisk är en del människor som bryr sig om amerikansk fotboll.  Kanske mest amerikaner, men ändå.  Australian Open är nog inte top 1000 under året. Trots våra dopade tennisspelare.  Vanlig “soccer” är naturligtvis den mest populära sporten.  Det är ju trots allt den populäraste sporten i världen, speciellt i IQ fiskmås länder.  Wimbledon placerar sig glädjande högt upp.  Kul!!

Amerikanarna vet dock hur man ordnar ett evenemang med känsla.  När någon sjunger nationalsången a capella med fantastisk röst och ett gäng stridsflygplan flyger över arenan vid exakt rätt tillfälle får Ironman rysningar.  Skitsamma att USA besår av ointelligenta idioter.  Att ordna ett event det kan dom.

Själv gillar jag Tom Brady som quarterback i Patriots.  Men jag vill inte att laget vinner.  Anledningen är att hela organisationen gillar att fuska.  Det har varit stora diskussioner om deras seger i semifinalen. Precis som Nadal, Djokovic, Murray, Ferrer, Nishikori, Delpo, Odesnik,  mfl.  Jag gillar inte fusk. Motståndaren Seahawks är ett skitlag.  Dock ett fanatiskt bra sådant.  Dock jordens mest anonyma lag.

Dagens final av Australian Open var ett skämt.  Gårdagens tjejfinal ett ännu större skämt.  Återkommer i morgon om detta.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Min bästa tid är nu

January 26, 2015 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

“Min bästa tid är nu” kan ju låta som flummigt hokus pokus trams men det är grymt viktigt att inse detta.  Tack och lov har jag, en omogen 48-åring, insett detta för väldigt många år sedan.  På väggen i vårt magiska sommarställe uppe i de norrländska skogarna hänger tavlan.  Den har suttit där i väldigt många år och ska sitta kvar i många år efter jag är död.  Det är en bra påminnelse av vad som är viktigt.

Jag är obeskrivligt trött på alla idoter som bara jobbar och inte tänker på annat.  Jag älskar de som kämpar och verkligen försöker leverera men det måste finnas balans.  Jag känner många som har 100 miljoner på banken, inga dyra vanor, kör Volvo, inget sommarställe och aldrig äte middag ute.  Båda föräldrarna jobbar heltid.  Varför?  Bra fråga.  I dessa familjer ser man nästan alltid att barnen har problem.  Inte oväntat.

Livet är grymt bra men tyvärr lite tragiskt.  Vi lever ett tag och sedan dör vi.  Det kan vi inte göra något åt. Njut av livet för i morgon kan det ta slut.  För dig, din fru, dina barn, dina föräldrar  eller din bästa vän. Min bästa tid är nu och detsamma gäller dig.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

167 trappsteg

January 24, 2015 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Året var 1987 och jag hade precis börjat college i USA.  Min coach var träningsfanatiker och ville gärna att vi skulle köra en del fys. Han hade en briljant idé, “Guys, today we are running the stadium”. Va fan var detta?  Detta innebar att springa upp och ner i skolans basketarena. Inte bara några trappor.  Från botten till toppen runt hela arenan.  Varenda trappa skulle täckas.  Minst ett varv.  Inte världens största arena men den tog i alla fall 20 000 så en hel del trappsteg.  Som att springa i Globen.  Det var dessa tankar jag hade när gårdagens träningspass led mot slutet.  Först löpning på stranden och sedan avslutningsvis trappor.  Jävligt branta trappor.  167 branta och ganska stora steg.  Från toppen ända ner till stranden.  Sedan upp igen.  +35 grader varmt, 100% luftfuktighet och inte ett moln på himlen.  Nu ska man knäcka Mexikanarna med att visa hur man tränar.  Att springa upp och ner där många knappt orkar gå gör en stark!  Kom igen Cancer Boy.  Kämpa!!

Första gången gick det ganska lätt.  Andra gången var det jobbigare. Tredje gången var man helt slut.  Fjärde gången och framåt är det  bara att kämpa.  Löpning är precis som sex med frugan./Ironman, Puerto Escondido, Mexico 2015

Det var ett bra tag sedan jag körde trappor.  Det kan väl inte vara något problem?  Nja, jag hade glömt bort att vaderna har åsikter om att springa som en idiot uppför trappor. Att man blir idiotförklarad av alla som ser på vid denna träning behöver inte tilläggas.  Men det känns så jäkla bra efteråt när man sitter vid polen med ett glas vitt i handen.

Trappor är en toppenbra variation på den vanliga löpträningen.  Det bygger styrka i benen och rusherna uppför blir som intervallträning.  Träningspassen kan vara korta men ända bra.  Kvalitet och inte kvantitet. Rusher?  Nja, efter ett par vändor ned till stranden handlar det mest om att överleva.  Att utsikten ned mot det turkosa vattnet är magiskt glömmer man snabbt. Endast en fet Amerikan skulle kalla mitt hasande mot slutet för en sprint. Man svettas ju normalt absurbt mycket även i Sverige.  Här då?  Kläderna blir en aning blöta.  Som om man först badat med kläderna och sedan blivit våldtagen av frugan i poolen en halvtimme.

Har du trappsteg i närheten?  Prova trappträning.  Om det är för jobbigt att springa gå då istället.  Grym träning!  Inga trappor?  Hitta då  en brant backe och kör sprints upp och ner.  Ingen backe?  Sluta svamla och börja träna.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Auzzzzzzztralian Open

January 22, 2015 by admin  
Filed under ATP, Allmänt

Jag vet inte vad ni tycker men än så länge har Australien Open varit ett stort sömnpiller. Jag rengör hellre poolen eller diskar än att se på nuvarande matcher. Som att titta på tredje omgången av Superettan i fotboll.  Och nämn inte ens damtennisen. Tror vi måste ta tag i ett kärt ämne och börja diskutera dopingen inom tennisen.  Nuvarande tävling är en av de viktigaste när de gäller doping pga värmen.  Sedan kommer US Open och sedan Franska.  Wimbledon ställer små krav på att vara dopad.

Inom kort böjar vi en liten serie med inlägg om doping inom tennisen.  Eller det blir nog förresten en lång serie inlägg. Vi kikar lite på doping rent allmänt, kända dopingfall inom tennis och andra sporter men framförallt hur man kan vara en elittennisspelare  utan att åka fast.  Hur går man tillväga?  Hur testas tennisspelarna?  Vad använder man?  Sprutor, tabletter, krämer, plåster, dropp? Hur är det möjligt att inte åka när man hela tiden testas? Hur stor skillnad gör dopingen egentligen?  Hur viktiga är de personliga läkarna och rådgivarna?

Vi kikar även på hur ofta spelarna testas?  Kollar man EPO?  Bloddoping?  HGH? Vilka spelare testas oftast?  Vad händer om en spelare missar en test?  Hur ofta testas spelare utanför banan? Många frågor att besvara  .

Vad säger vi om årets upplaga om Australian Open då?  Jag har svårt för alla sporter innan det verkligen gäller något.  Matcher  innan semifinalerna är knappt värda att titta på. Gäller alla sporter.  Hockey, fotboll, tennis, amerikansk fotboll eller NBA.  Innan det är dags för semifinaler eller finaler kan man göra annat. Speciellt eftersom en del inte kämpar. Fognini tex, varför stänger inte ATP av idioten?  En otrolig talang som är ruggit bra när han vill.  Tyvärr så tankar han var tredje match.  Trots det är han top 20. Märkligt.

Vår kompis Lopez vann efter att ha legat under med 2-0 i set och 4-0 i det tredje.  Kom tillbaka och sedan blev motståndaren skadad.  Sluta aldrig kämpa…..  Synd att inte Hewitt vann.  Nu dags för honom att sluta.  Han måste vara i en kraftig depression som inte kan sluta.  Har väl inget annat att göra.  Förslagsvis ta hand om barnen.

Tillbaka till doping.  Det pratas väldigt lite i tidningar och TV om doping inom tennisen  trots att många är dopade. Framförallt de  som är top 20. Positiva prover hålls hemliga och man vill inte att någon ska åka fast.  ATP i ett nötskal. De som åker fast är klantiga och har dålig rådgivning. Så mina vänner, vem är eller har varit mest dopad på touren? Vem fuskar eller har fuskat mest? Rösta ute till höger på de som oftast nämns.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Ymer och Good To Great

January 17, 2015 by admin  
Filed under ATP

Comments Off

Ymer har alltså precis kvalat in till Australian Open.  Ett stort grattis till honom och Good To Great.  Jag känner Magnus, Micke och Kulti och är inte det minsta förvånad över framgångarna.  Vinsten visar förstås på stark spelkapacitet men framförallt på enorm mental styrka.  Det sistnämnda får man väl säga är en specialitet för Good To Great.  Se bara på vad Magnus gjorde med Robin och Stan.

Ett stort grattis även till Svenska Tennissförbundet med ekobrottsanklagade Stefan Dahlbo i spetsen.  Eller vänta.  SVTF har inte haft det minsta att göra med Ymer.  De har inte gjort ett skit förutom att försöka hjälpa tlll så lite som möjligt.  Ymer har inte rest med Fidde, tränat med förbundet eller fått stöd från förbundet.  Tack oh lov får man väl säga. Vad säger generalsekreterare Dahlström?  Han som borde synas överallt men i verkligheten är Sveriges anonymaste tennisperson.  Jag undrar om han ens gillar tennis?  Vad säger Dahlbo?  Jag ser att han fortfarande är för feg att avgå som ordförande i SVTF trots att alla vet att han är en grov ekobrottsling som borde sitta minst 10 år i fängelse.  Dahlström och Dahlbo, Sveriges tennisframtid.  Vilket skämt.

Åter till Ymer.  Jag trodde inte han skulle vinna första matchen mot Paire som är riktigt bra.  Oklart om Paire var skadad eller inte riktigt på topp i den matchen.  Att sedan ta chansen och leverera ett par matcher till tycker jag är mest imponerande. Grymt starkt.

Många verkar lyriska över Ymers framgångar men jag vet bättre.  Man ska skynda långsamt.  Bara för att han är 200 i världen och presterar bra så betyder det inte ett skit.  Är man inte top 100 är man ankskit och får inte en krona över när året är slut.  Det är här GTGs storhet kommer in.  När jag snackade med Kulti efter Ymers grymma femsetsvinst i Davis Cup så skakade han lite på axlarna och sa typ:” Det var kul att Ymer vann men vi tycker inte att matchen var något speciellt.  Det var ett bra steg framåt men vi satsar långsiktigt.  Han är fortfarande ung och ska inte vara riktigt bra förrän om flera år.  Han behöver fortfarande utveckla sitt spel och sin kropp mycket.” Med andra ord kul att vinna men det hade varit skitsamma om det blivit förlust.  Smart. GTG går sin egen väg och det fungerar än så länge bra för många av deras spelare.

Ymer kan alltså få möta Djoko om ett par matcher. Svårt men inte omöjligt att vinna.  Djoko verkade vara ren veckan innan AO, precis som Nadal, och då är han ju 10 procent sämre. Epo, testosteronplåster unden natten och sedan tillbaka med blod i slutet av vecka ett.  Kanske även lite HG.  Det brukar vara strategin i en GS för en spelare som är top 10.

Till sist ett litet råd till GTG.   Jag har precis läst deras stänkare om Ymers framgångar i AO på Newsdesk. Man får inte publicera en newsrelease med så här dålig engelska.  Jo jag vet, en skitsak. Men det är inte acceptabelt för GTG som siktar på att göra allt med högsta kvalitet.

Åter igen grattis till Ymer och GTG.  Kämpa!!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Ska man träna på semestern?

January 17, 2015 by admin  
Filed under Allmänt


Video ovan, Ironmans träning på semestern.  Öppna dörren till huset, snedda runt poolen och ut på stranden. Ska man förresten träna på semestern? Jo jag vet, vilken jävla dum fråga.  Skiter björnen i skogen? Paddlar indianer kanot? Sover Dolly Parton på rygg? Är Djoko, Nadal och Ferrer  de mest dopade tennisspelarna någonsin? Vore Sverige ett mycket bättre land med en kula i huvudet på Svetsar-Steffe, Romson, Sjöstedt och Fridolin?  Har tomten skägg?  Svaren är förstås självklara.

Du har väl tränat under julen?  Jag tycker det är pinsamt att se alla som kommer tillbaka efter två veckors ledighet vid julen eller en månad på sommaren.  Fem kilo tyngre och med 100% ångest. Eller troligen 200%.  Man måste inte bara börja jobba utan även tappa vikt.  Gör inte detta misstag.

Var inte så jävla lat och låt bli att träna på semestern.  Ägna en enkel halvtimme om dagen till att röra på kroppen.  Själv tränar jag mer än så och med högre intensitet men det är skitsamma.  Det viktiga är att göra något.  Träna en halvtimme om dagen och ägna resten av dagen till att slappa, ha sex med frugan, vara med barnen, dricka vin, se på TV, spela tennis eller vad du nu tycker är kul.

Mitt upplägg är förstås annorlunda än alla andra. Jag jobbar 365 dagar om året för att ta hand om företaget och stänger aldrig av internet eller email.  Smart som man är så slösar man inte bort tid med att prata i telefon.  Det är email som gäller. Jag jobbar förstås få timmar varje dag och kan befinna mig var som helst där det finns internet.  Toppen, man vill ju inte vara på kontoret och förstöra.

Vet inte riktigt om man kan kalla det jobba.  Att sitta vid poolen eller sjön, njuta av utsikten med en flaska vin och skicka email.  Jobb?  Förstås inte.  Att vara flexibel och jobba smart innebär att man kan vara utomlands två månader om året, två månader vid sommarstället och en månad spelandes tennis  på olika platser.

Det finns två olika strategier att följa:

1. Träning direkt på morgonen: Jag vaknar utan alarm vid 7-8 på morgonen.  Det känns lite tungt att direkt dra på sig löpardojorna eller att köra ett styrkepass men det är fantastiskt skönt att få det bortgjort.  Sedan har man resten av dagen till annat, utan att känna ångest.  Nackdelen är att det kan vara svårt med disciplinen på morgonen.  Man är seg och vill kanske ta en kopp kaffe och slappa ett tag.  Sedan blir man hungrig och då är det kört med träningen.

Fördelarna är att allt är klart på förmiddagen.  Då kan man med gott samvete ta ett par öl på tidig eftermiddag och dricka rikligt med vin resten av dagen/kvällen

2. Träning på eftermiddagen: Trevligt att ta det lugnt på morgonen och softa.  Ingen brådska utan allt får ta sin tid.  Den enorma nackdelen är att det ofta inte blir någon träning under dagen.  På eftermiddagen drar saker ut på tiden och man är kanske seg efter en sen lunch.  Sedan blir man sugen på en pilsner och då är det kört.  Att sitta ned framför brasan eller poolen på sen eftermiddag är ju även rätt trevligt

Mitt upplägg är uppskattningsvis träning på eftermiddagen en dag i veckan och resten träning på morgonen.  Andra rekommendationer på hur man ordnar träningen under semestern med njutning?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Ingen doping

January 10, 2015 by admin  
Filed under Allmänt

Comments Off

Verkar som om man får göra som Nadal har gjort denna vecka.  Hålla sig ren.  Inte speciellt svårt att se att han är ren. Titta på kroppen.  Om han följer den vanliga strategin för en elitidrottsman så har  kroppen precis tappats på blod.  Då blir man väldigt seg.  Sedan återinförs detta under en viktig tävling, typ Australian Open. Kallas populärt för bloddoping som även kombineras med lita EPO och testosteronplåster. Blir intressant att see hans fysiska form i Australien.  Troligtvis magiskt bra eller så drar han sig ur. Men skit i detta. Beskedet från Karolinska är ju väldigt trevligt.  Inte bra att året börjar så här positivt……

Det mest positiva med brevet från Karolinska är ju rubriken.  “Bäste Håkan”.  Även på sjukhuset tycker de att jag är bäst….. Kul!!;-)  Jag hade faktiskt sett fram emot att dopa mig.  Min testosteronhalt är fortfarande 30% lägre nu än innan cancern.  Jag tränar på ganska bra men tycker subjektivt att muskelmassan blivit sämre. Kanske endast svammel, vi får se.  Veckorna innan avresan till varmare breddgrader bestod av ett gäng blodprov samt MRI.  Glömde även att jag gjorde ett mysigt ultraljud av min kvarstående balle.

Jag kallar det för kvartalsdepressionen. Mina depressioner är dock inte som andras.  Alla svaga har här mycket att lära.  Själv går man in en  stenhård depression när alla tester ska göras.  Hård och intensiv depression, utan skoj.  Efter lite deppig musik från Kent, tankar på sina bortgångna föräldrar och bekanta i cancer och lite annat tjafs så är drepssionen över.  Brukar ta ungefär en halvtimme.  En väldigt tråkig halvtimme men livet är ju alldeles för bra för att hålla på att deppa.  Sedan är man back to normal i ett halvår igen.  Bara svaga klagar.

När man har cancer så tas det konstant prover.  Blodprov var tredje månad samt MRI varje halvår.  Har man fått cancer så blir man aldrig av med det.  Har ni pratat med en alkoholist? De säger alltid att de är alkoholister även om de inte druckit på 10 år.  Samma sak med cancer.  Har man en gång fått det så finns det alltid där.  Det heter populärt att din cancer är i “remission”.  Det innebär att alla tecken på cancer för tillfället är borta.

Att alla tester för tillfället är bra betyder därför tyvärr inte ett skit.  Man kan vara död om ett halvår. Sånt svammel ska man inte tänka på.  Självklart har man många fantastiska år med rak backhand framför sig.  Kämpa!!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on RedditShare on LinkedInShare on StumbleUponShare on TumblrEmail this to someone

Next Page »