Tänkvärt för alla tennisföräldrar

Jag kommer under bloggens gång komma tillbaka till skillnader mellan gårdagens tennis och dagens tennis utifrån mitt perspektiv.

Jag var off hela tennissfären under närmare 10 år, men har sedan ett par år tillbaka dels spelat väldigt mycket tennis själv, men även med stort intresse åkt omkring och tittat på tävlingar, träningar samt umgås mest med kompisar som jobbar inom tennisen, främst med ungdomar.

Någonting som inte verkar gjort några framsteg sedan 90-talet är alla dessa galna tennisföräldrar som totalt saknar perspektiv på sina barns tennis. Jag ser det ena efter det andra skräckexemplet. Som förälder själv, har jag otroligt svårt att förstå hur man inte förstår vad som hjälper respektive stjälper sina barns chans till att dels bli framgångsrik som tennisspelare, men ännu viktigare stjälper sina barns glädje och lycka att hålla på med denna sport som ger så mycket mer än eventuell framgång och känsla av att vinna matcher, nämligen vänner för livet, en livsstil om ni så vill och ett otroligt bra sätt för barn och ungdomar att ägna sig åt idrott istället för hänga runt vid någon pressbyrå och elda upp papperskorgar i brist på mer tillfredställande aktiviteter.

Värsta exemplet hittills skedde under SALK Open senast då en pappa gick fullständigt loss på läktaren och började skrika och skälla ut domaren. Efter matchen stod samma man och väntade för att (förhoppningsvis bara verbalt) göra upp med domaren som var en 16 årig kille från samma tennisklubb. Självklart uppträdde även sonen pinsamt och otroligt dåligt på banan….jag menar..”om pappa får skälla på domaren så kan väl även jag skrika könsord åt min klubbkompis i stolen”.

Det enda, enligt min uppfattning, som idrottsföräldrar skall ägna sig åt är att stötta sina barn, ställa oerhörda krav på att de alltid gör sitt bästa och uppträder värdigt. Av egen erfarenhet vet jag att man som tonåring ibland kan få sina svackor och frispel och det är inte mer än mänskligt. Då måste föräldrar framför allt rycka in och stötta, men även ställa krav på att dåligt uppförande och ev tankning endast är “engångsföreteelser”. Jag lovar och svär att det inte på något sätt kan hjälpa en kille eller tjej att ha galna pådrivande föräldrar som försöker leva ut sin egen dröm genom sina barn. Det skapar bara dålig självkänsla, eventuellt tröttnar barnen för eller senare (oftast förr) på sin tennis och man missar hela grejen, det vill säga att livet som ung tennisspelare oavsett nivå har en chans att prägla en till en väldigt god människa och kompis för resten av livet.

Som avslutning tänkte jag klippa in ett citat som kommer från en kille som höll detta tal till sin far på dennes 60-årsdag. Läs och lär alla föräldrar som känner sig träffade därute. Tänk på att det är (nästan) aldrig försent att ändra på sig.

Denna kille höll på med hockey som ung men kunde lika gärna varit en av tenniskillarna eller tennistjejerna därute.

Tack Lennart för texten!!!

Pappa, det gjorde så ont när jag förstod att jag skulle få sitta kvar på BÄNKEN en match till.

Jag förstår nu att du led ännu mer.

Pappa, det gjorde så ont när vi fick ta emot medaljerna och även jag blev hyllad som segrare.

Jag förstår nu varför du inte fanns på plats. Du ville inte visa mig dina tårar.

Pappa, det gjorde ont att åka hem i en buss full av segeryra kamrater och känna sig helt utanför då jag ju aldrig fått komma in på isen under hela matchen.

Pappa, det var så härligt att du satt tyst tillsammans med mig i bussen hem. Jag tror jag förstår det ännu mer nu när jag blivit lite äldre.

Det gjorde så hemskt ont i mig när vi kom hem och folk frågade hur många mål jag hade gjort.

Pappa, det kändes underbart när du ryckte in och ”pratade bort” dem.

Det gjorde ont i mig när du tog mig med till ledarna och talade ut om min situation i laget.

Pappa, det var skönt att känna att du stod på min sida.

Det var svårt att besluta sig, men det var skönt när du som älskar ishockey ändå bara sa.

– Tänk noga igenom vad du skulle vilja göra i stället, så skall jag hjälpa dig.

Pappa, det var svårt att leta sig fram på nya vägar men du fanns ju där bredvid mig hela tiden.

Pappa, jag vet att du ville att jag skulle bli det du själv alltid hoppats hade kunnat bli.

Pappa, jag vet att du drömde om att jag skulle kunna åka ut på isen i A-lagets dräkt.

Pappa, jag vet att du haft dåligt samvete för ditt hockeyintresse, som du tror att du tvingade på mig

Det var inte så, pappa.

Jag blev aldrig någon bra spelare, men jag lärde mig så mycket annat.

Många av killarna i laget är fortfarande mina bästa vänner fastän jag inte fortsatta att spela ishockey.

Pappa, jag fick uppleva hur jag hela tiden blev bättre, fastän jag aldrig blev nog bra.

Pappa, att inte platsa i ett lag kan vara en katastrof, ifall det inte finns något annat.

Pappa, jag hade dig hela tiden som ledde mig vidare till nya intressen.

Pappa, du fanns där hela tiden. Du förklarade och uppmuntrade.

När du nu packar upp min 60-års present till dig, så förstår du säkert varför du får mina alla första hockeyrör. De har aldrig fått vara med om att få göra några mål, men har 100-tals gånger knutits av en underbar pappa. Ta fram dem med jämna mellanrum och låt alla minnen komma till dig. Själv tar jag då och då fram par nummer två som jag fick i julklapp 1976.

Pappa, jag vill på detta sätt visa, att all den tid du tillbringat med mig på träning och matcher inte var förgäves.

Pappa, du gav mig ett intresse som fostrade mig och du hjälpte mig vidare den dagen hockeyintresset tog slut.

TACK PAPPA för att du alltid fanns och för att du fortfarande finns.

Din son som mycket ofta satt på BÄNKEN.