El Classico nr 2 för året

Nu smäller det. Inbollningen är igång. Godisskålen på bordet. Westberg och Kareld bredvid i soffan. Äntligen är det dags igen för EL CLASSICO.

Snälla snälla gode gud…skicka ner Rogers forehand frÃ¥n himlen igen…Ã¥tminstone bara för idag….

Minns ni filmen “mÃ¥ndag hela veckan”

Det är sÃ¥ det känns. Som om samma elände upprepar sig om och om och om och om igen. Rädslan i mitt inlägg under matchen mellan Djokovic och Federer var befogad. Det hände igen. Mardrömmen börjar alltmer framstÃ¥ som en vardag för den forne dominanten. Det skär inuti och även om var sak har sin tid och det kanske är sÃ¥ att “the greatest” helt enkelt inte brinner för det till hundra procent längre, sÃ¥ känns det sÃ¥ oerhört sorgligt, trÃ¥kigt och annorlunda. Annorlunda pÃ¥ ett negativt sätt.

Man har blivit så bortskämd genom åren. Att ha fått äran att sitta framför tv:n och se RFs makalösa vinster, alla vändningar, alla de sjukaste bollarna just vid det allra mest utsatta läget i en match. Just då gjorde han så ofta sådant man inte trodde det gick att göra på en tennisbana. Men den tunna tunna sköra tråd han balanserade på under alla de största åren och lyckades hålla balansen på, verkar nu ge vika varje gång och han kan inte hålla balansen längre. Fötterna är lite långsammare, glädjen syns i princip aldrig i hans ansikte, de enkla misstagen haglar och även om han emellanåt fortfarande spelar sådär vackert och ouppnåeligt så verkar misstagen och felvalen alltför frekventa jämfört med de bra bollarna.

Kände man inte igÃ¥r dÃ¥ han missade läget att bryta dubbelt fram till 3-0 i andra set att “nej nej nej…det känns som vi sett detta scenario förut och det har inte slutat lyckligt”.

Herregud så dåligt han måste må nu. Frågan är om han spelar på touren året ut eller redan efter Wimbledon tar en time-out?

———————————————————————————————————————————–

Debatten om Robin Söderling som pågår på Gul Instinkt har jag lite svårt att förstå. Vad är det som är så märkvärdigt? Att Robin varit  negativ tidigare och slängt bort vissa matcher i onödan pga sitt humör är nog alla överens om. Inte minst han själv är nog väl medveten om detta.

Men matchen mot Nadal har jag INGEN FÖRSTÃ…ELSE alls för att han fÃ¥r kritik för. Han ville att domaren skulle visa märket han “overrulade” poängen för. Han sade samma sak om och om igen till överdomaren men när han sedan inte fick igenom det han ville sÃ¥ ställde han sig och skuttade och fokuserade pÃ¥ nästa retur. Jag tycker även att han sedan försökte göra allt han förmÃ¥dde för att mildra nederlaget. Han vore omänsklig om han inte reagerade pÃ¥ det som hände, men med tanke pÃ¥ hans historia rent temperamentsmässigt sÃ¥ tycker jag han skötte sig otroligt bra under matchen. Han kämpade och försökte och blev till slut precis sÃ¥ frustrerad som Nadal önskar av sina motstÃ¥ndare att de till slut överslÃ¥r och försöker avgöra bollarna tidigare och tidigare. Robin fÃ¥r i alla fall min respekt i denna match. Siffrorna kunde ha sett totalt annorlunda ut om starten av matchen hade gÃ¥tt Robins väg. Att sedan tappa tÃ¥lamodet är synd men väl förstÃ¥eligt, inte minst mot planetens bästa grusspelare genom tiderna. Man blir ju otÃ¥lig och fÃ¥r krampkänning bara av att sitta och titta pÃ¥ Nadal.

—————————————————————————————————————————————————–

Sitter och har ätit en god frukost ute hos vänner i Stockholms skärgård och tittar ut över båtarna som passerar. Finns det ett vackrare ställe på jorden än Stockholms skärgård en solig vindstilla sommardag.

Det kanske är ut hit Roger Federer skulle åka ut och fundera på framtiden.

Federer Roddick och Birk Borkasson

Herregud. Herregud. Herregud, vilken batalj det blev därute inatt! Jag vaknade just då matchen skulle börja och det var inte svårt att hålla ögonen öppna vill jag lova. Det var hårdrock från första slag. Inte death-metal, men riktigt klassisk musikalisk kontrollerad hårdrock.

Roggan kontrollerar matchen fullständigt till en början och man sitter med ett leende på läpparna och andas lugnt. Kaffet smakar till och med bättre än den där första nykokta rykande morgonkoppen. Roddick spelar inte dåligt på något sätt, men RF har full kontroll och är ett halvt steg före hela tiden.

Vid 6-3 2-1 till Federer har han dessutom 0-40 i Roddicks serve för att bryta och nästan döda matchen. Men vad händer?? Roddick vänder gamet och vid 3-3 har Federer 40-0 i egen serve och fortsätter kontrollera sina game utan bekymmer…tror jag!!! Där kommer vändningen. Roddick vänder 40-0 till break och plötsligt infinner sig en värkande känsla i kroppen, en orolig känsla och faktiskt en känsla av att Roddick sedan tar över matchen, spelmässigt. Man vill inte erkänna för sig själv att sÃ¥ är fallet, men man vet att man har rätt. Som om sommaren dÃ¥ man ligger i sängen ute pÃ¥ landet och hör den där irriterande myggan som lÃ¥ter nÃ¥gonstans i rummet men man inte ser. Man vet att den kommer ge sig pÃ¥ en om man inte fÃ¥r fatt i den, men samtidigt ligger man och tänker att den kanske tar sig ut själv genom rummet. Man vill liksom inte inse faktum, att man kommer ligga där med ännu ett kliande myggbett dÃ¥ morgonen kommer. Ni fattar. Roddick äger plötsligt initiativet i matchen.

Roddick känns lite mer stabil, gör färre unforced och jag sitter och undrar vad Roger hÃ¥ller pÃ¥ med. Vad rör sig i hans huvud? Gillar han att plÃ¥ga sig själv? Att försätta sig i situationer som är sÃ¥ svÃ¥ra att han mÃ¥ste göra nÃ¥got extra för att lösa dom? Har han haft det för lätt genom Ã¥ren? Söker mannen kickar genom att onödigt försätta sig i “omöjliga” lägen?

Hur länge kan han hÃ¥lla pÃ¥ sÃ¥här innan det är försent och han blir straffad. Ni minns väl i filmen om Ronja Rövardotter. Ronja och Birk stÃ¥r pÃ¥ varsinn sida av stupet och det livsfarliga helvetesskapet. Sprickan som är hundra meter djup och som skiljer barnen Ã¥t. PÃ¥ ena sidan bor Mattis med sina rövare och pÃ¥ andra sidan Bork med sina. Birk Borkasson tar en dag sats och hoppar över stupet till andra sidan. För att sedan visa sig modiga inför varandra springer de sedan i omgÃ¥ngar och hoppar fram och tillbaka…..tills Birk vid sitt sista hopp halkar pÃ¥ en sten och hänger i armarna vettskrämd, med döden väntande nedanför sig. Den gÃ¥ngen räddar Ronja sin nyvunna vän.

Precis sÃ¥här känns Federer just nu. Han “hoppar” perfekta hopp dÃ¥ han utmanar sig själv. Spelar som bäst pÃ¥ det svÃ¥raste bollarna. Vevar in en sinnessjuk forehand pÃ¥ linjen dÃ¥ han i 3e set är nere 15-40 ,och hänger där i armarna med fritt pendlande ben pÃ¥ väg att bli breakad och raka vägen ner i helvetesskapet. Vid 30-40 träffar han nätkanten som tar all kraft ur slaget, pÃ¥ väg fram i en approach och Roddick har drömläge att pÃ¥ en löst kommande boll passera med en forehand. Vad gör Roger Borkasson dÃ¥? Jo han gÃ¥r Ã¥t rätt hÃ¥ll och smeker in en vacker fotomodelliknande stoppvolley och det är 40 lika.

Sedan känns det som han vet att han lekt klart med elden för idag och går således ut och avslutar matchen så som han startade den, storartat.

Lycka och eufori innfinner sig men pulsen är lite för hög för att genast kunna somna om. Han har gjort det igen. Presterat max då det behövs som mest. Precis som mästare gjort genom alla tider. Med domaren emot sig, publiken emot sig och nutiden emot sig så löser han problemet och kravlar sig upp från sin vertikala ställning där vid stupet.

Det som oroar mig är att han förr eller senare medvetet eller omedvetet kommer halka på den där stenen igen och till slut inte ha armar som orkar hålla honom kvar, utan falla. Jag tror inte ens att Mirka har kraftiga armar nog att då fånga upp honom i sitt fria fall.

Tack ändå för showen. Klart bästa matchen hittills i turneringen är ett faktum. Ikväll mosar Nadal antagligen Del Potro.

MÃ¥tte vi fÃ¥ skÃ¥da ännu ett “El Classico” pÃ¥ söndag kväll….utan stenar att halka pÃ¥ och utan minsta tanke pÃ¥ att vilja hoppa fram och tillbaka över det där stupet. Fed behöver inte bevisa sig modig eller galen…inte för mig i alla fall.

Roger Federer vs Taylor Dent

 

 

   

Var det fler än jag som var uppe sent inatt och kände att “vilken tur jag inte gick o lade mig”??

Varför? Herrarna ovan är svaret pÃ¥ frÃ¥gan. Roggan och Taylor “Hulken” Dent bjöd stundtals pÃ¥ tennis av allra högsta klass och underhÃ¥llningsvärdet var maximalt.

Old School tennis från Dent. Chip and Charge, på nästan alla Federers andraservar. RF inledde matchen med 4 raka overkligt snygga backhandpasseringar och det femte gamet pågick en kvart!! Då hade planetens genom tiderna bästa tennisspelare räddat 8 breakbollar och höll serven fram till 3-2. Siffrorna 6-3 6-2 ljuger lite grann. Matchen var betydligt jämnare och Federer fick ta med hela verktygslådan ut på banan och använde den också.

Jag hoppas för tennisens skull att Dent får vara skadefri. Hans rygg har spökat de senaste åren. Det vore bra för tennisen tror jag. Det är få som spelar den gamla typen av tennis på ett sådant briljant sätt som Taylor Dent. Offensiv tennis och söker nätet i nästan alla lägen. Världsklass-volley och väldigt banbrytande jämfört med alla dagens baslinje-sluggers.

För mig var detta höjdpunkten hittills i Miami. Tack för underhållningen.

Inatt klockan 03 väntar förhoppningsvis ännu en höjdpunkt. En repris på fjolårets nattliga batalj mellan Federer och Roddick. Klockan är ställd och kaffekokaren förberedd.

Federers motivation

Inga större skrällar sÃ¥här lÃ¥ngt i Miami tycker jag.  De tvÃ¥ stora överraskningarna är väl att Nallen och Söderling Ã¥kte ut direkt. Vi som sÃ¥g Nalbandian mot Nadal i Indian Wells vet hur bra han är pÃ¥ att spela tennis. IgÃ¥r fick han 4 games mot Troicki. Jag tycker det är tragiskt, trÃ¥kigt och för j—igt att han har dessa toppar och dalar. InställningsfrÃ¥ga enligt mig.

Roggan vann sin första match (2a omg) easy och ställs idag klockan 18 mot tysken Kiefer. En mumsbit får vi hoppas.

Förhoppningsvis är Federer på mentalt, hela denna turnering. Ingen kan få mig att tro att han är sämre spelare rent praktiskt idag, än låt säga jämfört med finalen mot Murray i US Open eller hela vägen fram till sista set i årets Australian Open. Dels är Nadal så fruktansvärt bra just nu. I princip oslagbar de flesta dagar. Men den stora skillnaden är enligt mitt tycke, att Federer inte har den 100%iga motivationen vid varje boll eller game om ni så vill, i varje match och turnering därute längre. Det är kanske inte så märkligt. Även RF är människa, även om det oftast inte känns så=).

Det krävs så otroligt mycket att vara där Nadal är nu, rent mentalt menar jag. Men hungern som Nadal nu visar upp, var den hunger som gjorde Federer till världsetta under så många år. En nästan besatthet att vilja vinna varje titel, varje tävling vecka efter vecka. Roggan har gjort den resan. Rafas resa har just börjat. En 99%ig inställning räcker tyvärr inte, inte ens för den största, att vinna semifinaler i Masters 1000 mot ex Murray. Han kändes dock i princip 100% mot Verdasco i kvarten då han spelade och agerade otroligt imponerande, även om han borde avgjort andra set betydligt snabbare. Sen föll han ihop i 3e set mot Murren i semin. Inställning och motivation.

Vi fÃ¥r nog ställa in oss pÃ¥ att de enda gÃ¥nger vi fÃ¥r se en fulladdad Federer pÃ¥ varje boll, i varje match är vid de fyra GS-turneringarna samt vid OS i London 2012….

Därmed inte sagt att han fortfarande har stor chans att vinna varje tävling han ställer upp i. Vi talar trots allt om världens näst bästa tennisspelare. Och så länge han inte faller ihop i Grand Slam tävlingarna (19 raka semi eller bättre) så tänker åtminstone inte jag tro annat än att han och Nadal fortfarande regerar ensamma högst upp på toppen.

« Previous Page