Pax för att vara Roger

Jag har knappt kommit in i normala gängor efter gårdagens lyckorus. Imorse då jag lämnade lägenheten och gav mig ut på gatan var jag som i en annan värld.

Det var nästan sÃ¥ att jag stoppade den första människan jag mötte pÃ¥ gatan för att liksom hojta och frÃ¥ga “sÃ¥g du matchen igÃ¥r”…men jag lyckades hejda mig själv och Ã¥terfÃ¥ förnuftet just som jag tittade den gamle damen i ögonen och pÃ¥kallade hennes uppmärksamhet. Samma dÃ¥ jag köpte min morgonkaffe och expediten, eller som de själva vill bli kallade “baristan” stod och tillredde min kopp…Det var nära igen jag lite för att slippa tystnaden var pÃ¥ väg att säga högt och tydligt sÃ¥ hela caféet hörde “sÃ¥g du matchen igÃ¥r”..men baristan, flÃ¥t expediten, flÃ¥t jag menar BARISTAN sÃ¥g inte sportig eller vidare intresserad ut.  Hon sÃ¥g helt enkelt inte ut att var mycket “into” tennis sÃ¥ jag sade bara “inte för varm latte tack” och hon log mot mig lite malligt och sade “oroa dig inte”.

Och jag tänkte att nej oroa mig skall jag inte göra idag. Jag har oroat mig nog denna veckan och som jag oroade mig igår inför El Classico kan inte vara hälsosamt. Herregud jag har ju aldrig ens träffat mannen, myten, legenden Roger Federer. Ändå känns det personligt då han förlorar och ännu mer personligt då han vinner.

Men det gör liksom ingenting. Det är inte det som är det valida i att vara nervös då en person skall prestera, som man inte känner. Det är så det skall vara med idoldyrkan. Även fast jag snart fyller 34 så är det liksom en del av charmen med livet som kille att fortfarande kunna känna sig som den där 14 åriga killen som efter finalen i Franska Öppna gick ut och låtsades vara Michael Chang. Försökte spela backhand som han, serva som han och röra sig som han gjorde.

Herregud, tjejer fixar håret som Hollywood-skådisar, vill se ut som Cindy Crawford och bära samma plagg som den utsvultne Victoria Beckham. Så varför skall vi killar inte få vara som små pojkar då och då igen. Det är inte omanligt, det är nog det mest manliga som finns, näst efter att behandla sin kvinna och sina barn väl.

Hur många gånger i livet har man inte spelat guld och silver och skjutit straffar på varandra och bråkat om vem som skulle få vara Maradona. Om någon annan hann före så var det inte lika roligt. Man ville liksom inte vara Johnny Ekström.

Idag blir det träning med Landsberg och Kareld. Skickade just sms till de bÃ¥da, liksom för att redan nu tjinga…..det stod…

….”Pax för att vara Roger idag”

Må väl gott folk!

En vän kom och en annan åkte

En annan trygg vän, Johan Landsberg, lämnar idag Stockholm för några veckors tävlingar i Turkiet, som coach till KLTK-spelaren Daniel Danilovic. Landsy är i mina ögon en ruskigt bra coach och tränare. Seriös och lite mindre galen, rent utbrottsmässigt än på sin egen tid, 10 år på touren.

Danko har under året de jobbat ihop klättrat upp till en plats kring 500-strecket, och har alla chanser att snabbt avancera vidare uppåt på rankingen.

Lycka till nere i Turkiet boys!! Jag kanske tar en påsksemester och kommer ner och gästar er.

Bilden ovan är från min och Johans senaste resa ihop. Dubai i februari. Mer om det vid ett annat tillfälle.