Kanske många såna här tankar den 4e juni 2009

Idag är det den där enormt stora dagen alla pratat om så länge. Min kostym är nästan oanvänd. Mina kompisar ligger förmodligen och sover fortfarande. Klockan är ju bara 9.30. Men jag har just tränat två timmar. Det var riktigt jobbigt idag. Tråkigt var det också. Jag hade hellre legat kvar i sängen då klockan ringde.

Senast jag var i skolan var i förrgÃ¥r. DÃ¥ berättade grabbarna om den senaste “studentskivan”. Aldrig sett sÃ¥dan glädje i deras ögon. IgÃ¥r hade jag ett endagsläger med fystester. Klarade tack och lov att hamna under 4 min / per kilometer i spÃ¥ret. Annars hade det förmodligen blivit nÃ¥got straff, typ ett varv till och en rejäl utskällning. Det har varit 8 studentskivor jag missat. Varit borta pÃ¥ träningar och tävlingar pÃ¥ varenda en.

Det är inte lika roligt längre att spela. Jag är ju helt värdelös dessutom. Förlorade mot den där skåningen i lördags. För två år sedan släppte jag ett game på honom. Vad har hänt? Jag tränar ju mer än någonsin. Gör ju allt som alla säger man skall göra. Men så fort jag gjort precis det jag ska så tar jag inte ett steg till.

 Jag kommer ju aldrig att kunna bli någonting ändå. Lika bra jag lägger av eller? Shit vad tråkigt det är med tennis. Albin och Ludde åker snart till Grekland i 2 veckor. Skall tydligen vara en helt galet rolig stämning där. Mycket tjejer också. Riktigt snygga tjejer sägs de. Jag då? Jag drar till Örebro först. Kul liksom. Sen en vecka i Bofors och därefter en vecka i Åmål. Vad håller jag på med? Okej, Båstad blir ju roligt som alltid. Men resten. Åka tåg runt bland ställen jag sett förr och helst aldrig vill se igen. För att förlora ännu mer. Det var roligare förut då man var mindre. Då vann jag ju i alla fall mycket och var lovande på riktigt.

Idag är det den största dagen säger många. Studenten. Min mössa är kritvit. Alla andra har fullt av namn skrivna inuti sina mössor. Jag har inga namn. Inte så konstigt då man knappt är i plugget.

Alla är imponerade och avundsjuka över att jag aldrig behöver vara i skolan. De frågar alltid 1000 saker då jag väl är där om hur allting går. Känns pinsamt. Jag skulle ju hellre vilja vara i plugget hela tiden. Lägga ner tennisen. Men vad skall alla säga då? Blir pappa besviken? Vad kommer mina tränare säga? Kompisarna? Ja, men det är ju dom jag vill vara med mera. Jag vill också åka till Grekland, istället för Bofors.

Kanske lika bra att fejka en skada? Eller börja säga att jag tränat fysen fast jag inte gjort det? Vem skall märka det liksom? Kan säga att jag har några prov kvar som släpar jag måste fixa. Då slipper jag träningen. Till skolan kan jag säga att har ett par viktiga tävlingar nu så jag inte kan skriva proven.

Enkelt. Jag kör såhär ett tag. Får se vad som händer. Tennisproffs lär jag ju aldrig bli ändå. Förlorade mot den där killen från Skåne senast ju. Han som är totalt värdelös. Hur dålig är inte jag då.

Nu slår det mig!!!

Jag skall fasiken med till Grekland i sommar. Ja, det är klart jag ska. Men, men, äh…jag vet, det gÃ¥r ju inte.

Men idag ska jag ta studenten. Och idag så tänker jag verkligen ta studenten. Jag tänker rusa ut på skolgården och slänga iväg min kritvita rena mössa så långt det bara går och hoppas det blir brun och skitig, den med.

Idag skall jag ta studenten, och jag tänker göra det precis på samma sätt som alla andra.

Och när jag kommer hem från festen inatt. Min första fest med klasskompisarna, då tänker jag ha mössan full av namn skrivna på insidan. Som alla andra.

Jag vill bara känna mig normal. Vem vill inte det.

fortsättning följer……

Inga liknande inlägg.