Det blir ett spännande år 2012 också på många sätt. Det är ju dessutom ett OS-år och tennisen går som ni säkert alla vet av stapeln på Wimbledon…eller All England som det ju heter.

Har varit och kollat på lite juniortennis i SALK de senaste dagarna och jag tycker det ser helt okej ut faktiskt. Man kan inte räkna med att det finns mer än någon eller ett par spelare i varje åldersklass som har det där “magiska” man letar efter. Men det finns några guldkorn som ser jätteintressanta ut. Lägg sedan till 5.000 timmars träning till så har man svaret vilka av dessa spelare som har chansen att bli proffs.

Några olika tårtbitar som jag njutit av ute på SALK: Daniel Windals bollträff, Daniel Appelgrens röreslseschema, Axel Holms inställning, Mikael Ymers intelligens på banan.

Vi hörs igen under 2012. Båder här på bloggen men också på Eurosport, där jag kommer kommentera i år igen. Först ut om ett par veckor från Australian Open.

Gott nytt år

No related posts.

Det snackas om hur dåliga alla är nuförtiden. Att det var bättre förr. Att klubbarna är värdelösa, förbundet gör allt för att förstöra svensk tennis och att spelarna inte fattar någonting. Det talas om att svensk tennis tappat allt och att regionalisering är boven, eller att det finns för få svenska f.d stjärnor som tränar spelare etc etc etc etc.

Jag börjar känna att det är dags att se detta med lite mer nyktra ögon. Först och främst finns det en genomgående sak som folk ofta glömmer. Sverige är ett litet land. I detta land finns det ärligt talat ett begränsat antal potentiella framtida idrottare bland ungdomarna. Det krävs en stor talang för idrott, en stor inre egen övertygelse att man kan, en inre drivkraft att vara beredd att offra nästan allt för att lyckas som idrottsstjärna i dagens stenhårda globala konkurrens. Det finns ett fåtal sådana.

Jag är säker på att J-O Waldner hade kunnat blivit stjärna i tennis. Att Thomas Brolin kunnat lyckas i hockey eller tennis, att Foppa Forsberg hade kunnat bli fotbollsproffs eller att Björn Borg lyckats i pingis. Jag tror ni förstår vad jag menar.

Ett problem vi haft har varit att andra idrotter “lockat åt sig” flera av dessa ungdomar. Fotbollen har och kommer alltid vara den stora slukaren av talanger. Hockey till viss del också. Friidrotten är jag säker på tog mängder av ungdomar från bl a tennisen under några år. De hade stora massmediala personer som ungdomarna ville likna. Carolina Klüft, Christian Olsson, systrarna Kallur, Stefan Holm, Kajsa Bergqvist med flera. Vi hade kanske ett glapp innan Robin slog riktigt igenom. Vi hade ärligt talat också lite oflyt med att 3 stora stjärnor vi hade som var mediala och kunde “sälja tennisen” i Sverige fick avsluta sina karriärer i förtid. Magnus Norman, Pim-Pim och Vinciguerra. Visst hade vi andra stora lirare såsom Björkman och Thomas Johansson, Thomas Enqvist osv men det var ett par mellanår där kanske massmedia i Sverige uppmärksammade andra idrottare i “mindre” sporter istället för de svenska tennisspelarna. Det kan även ha varit lite att man tog för givet att nya talanger väljer tennis i unga år och det är väl det enda frågetecknet jag har men det är länge sen och det är inget att älta eller försöka hänga ut någon för.

Det har dessutom skett fina resultat även de senaste åren. Vi vann 18 års lag-em 2009, Berta vann franska öppna för juniorer. I år har Elias Ymer varit i final i individuella em som ett år ung och dessutom vunnit ungdoms-OS. Mikael Ymer var i semi i Orange Bowl för att nämna några resultat.

Det finns ingen generalplan eller facit hur ett förbund eller klubb skall jobba. Hade det funnits det så hade det varit enkelt. Alla gör saker de tror på och kämpar. Vissa klubbar erbjuder väldigt lite träning med tränare och många timmar matchspel utan tränare. Vissa klubbar är emot privatträning för sina juniorer och andra är för det. Vissa ungdomar kör fulltidssatsning från unga år medans andra håller på med flera sporter och kombinerar sin tennis med seriös skolgång. Vad är rätt och vad är fel? Jag har inte svaren.

Dessutom finns det idag akademier såsom Good to Great där det ges möjlighet till ett seriöst upplägg. Kan inte tänka mig att syftet med GTG är att tjäna enorma pengar för eldsjälarna bakom den. Jag tror att Norman, Kulti och Tillström helt enkelt älskar tennis så mycket man kan och vill göra allt för att försöka få fram nya svenska stjärnor.

Thomas Johansson och Jonas Björkman kämpar med sina tävlingar men har också visat sig vara öppna och villiga att hjälpa till helt ideellt med enskilda timmar här och där för att försöka hjälpa spelare. Björkman har dessutom lagt ner mycket tid på SEB next generation.

Vår Davis Cup kapten Enqvist har tagit sig an det uppdraget och har lagt ner mängder av veckor av träning på Team Catella. Passionen finns lika stark där känns det som.

Dessutom jobbas det helt galet hårt ute i klubbarna, båda av anställda och av ideella krafter. Alla försöker så gott de kan, även om det sker på olika sätt.

Förbundet jobbar också stenhårt är jag säker på. Flera internationella tävlingar på hemmaplan har tillkommit, utbildningsprogram på universitetsnivå har lagts till. Samlingar till läger precis som i fornstora dagar finns kvar liksom representation i utländska tävlingar och mästerskap. Det görs en nysatsning på gymnasiet i Båstad med bl a Christian Bergström inblandad och andra före detta spelare.

Det finns massvis av duktiga tränare därute som jobbar arslet av sig och gör sitt bästa. Jag ser ju själv på vår klubb på KLTK vilket engagemang ex vår sportchef Rickard Billing har. Han jobbar dag och natt med passion för alla ungdomar hos oss. Magnus Ennerberg lever tennis. Mattias Arvidsson i Helsingborg är ett annat exempel. Calle Pihlblad i Växjö likaså. Och det finns såklart massvis av liknande som dessa nämnda i övriga klubbar.

Men vad man ofta glömmer är att det är upp till spelaren själv. Det är spelaren i 17-20 årsåldern som måste ha passionen och drivkraften. Det gäller att de guldkorn som föds med samtliga talanger som krävs för en idrottskarriär väljer tennis.

Det enda jag skulle vilja se mer av är pengar. Att företag och tennisälskare med stor plånbok visar samma drivkraft som ovan nämnda exempel. Jag tror att det är jätteviktigt att spelarna i 17-20 årsåldern med potential, kan resa med bra tränare året om. Jag tror att här finns det hav av möjligheter. Bara att se resultatet i år på finnen Harri Hellivora som slutar året som 196a gör att min övertygelse av det blir starkare. Johan Landsberg har jobbat med honom under året och gjort ett jättejobb ihop med sin spelare. Den typen av upplägg skulle vara kanon för våra bästa spelare som kommer ut på futuretouren. Men det behövs mycket pengar för att få det att gå runt.

Men sammanfattningsvis. Skitsamma om det är distrikt eller region. Skitsamma om det är privatträning eller bara i grupp. Skitsamma om det är tränare ofta eller sällan på banan. Skitsamma om det är klubb eller akademi.

Låt oss istället gemensamt hylla alla som ägnar sig åt vår älskade sport. Åt alla klubbar och åt alla personer som lägger ner så mycket tid och som på alla möjliga sätt försöker få tillbaka Sverige på den stora tenniskartan. Förbundet, regionerna, klubbarna, tränarna, akademierna osv osv.

Låt oss sluta leta fel. Sluta vara så negativa och leta syndabockar. Om allt och alla bara gnäller om hur dåligt det är så blir det otroligt svårt att vända allt till något positivt. Som med allt annat i livet.

Med detta stora engagemang och fyllda tennisskolor och hallar runt om i landet så kommer vi komma tillbaka till toppen igen. Bara att hoppas att nästa Waldner, Brolin, Wilander, Norman, Johansson, Björkman, Kulti, Zlatan eller Foppa som föds leds in i en tennisskola i unga år……

HÅLL IHOP. TILLSAMMANS ÄR VI STARKA

No related posts.

Denna veckan inleddes också med en vinst i första omgången från Berta. Dock föll Brydolf stort mot just nämnde Vezely. Robin Olin fick duktigt mot andraseedade i Kuwait och Lucas Renard åkte också ur första rundan i Thailand. Glädjande är att Kalle Averfalk fortsätter att ta ATP-poäng. Kalle vann sin första omgång i Kuwait. Vamos!!!

Det talas mycket ute i tenniscommunityn om hur mycket vinnare folk slår, hur fantastiska forehand-winners eller backhand-winners vissa spelare har och att det är det man måste utveckla hos juniorer och hos dom som slåss för att klättra in på världsrankingen.

Men inget kunde vara mer fokuserat!!! Det är precis tvärtom, även på så hög nivå som på topp 100 listan i världen. Det är så otroligt överlägset många fler poäng som avgörs genom att den ena av spelarna missar. Antingen ett vanligt transportslag eller att man missar då man går för en vinnare.

När jag kommenterade Nadal mot Muller i US Open pratade jag en del om detta. Då var det live och av de 18 poäng som analyserades rent spontant så slutade 15 av de poängen med att ngn av spelarana gjorde ett misstag. Ibland självklart ett misstag därför att att vinnaren av poängen slog ett bra slag så den som missade, missade under press. MEN ÄNDÅ.

Fokusera på alla nivåer på att göra spelarna bollsäkra och att göra så få misstag som möjligt. Spela enkel tennis som grund. Mycket crossbollar. Ju bättre man blir så kan man höja sin nivå men på samma sätt. Många av topp 100 spelarna är fantastiskt duktiga på att spela utan att missa i ett högre tempo än låt säga en spelare som ligger runt 400. Det ser inte så märkvärdigt ut när Alejandro Falla, Maximo Gonzalez etc etc spelar…men de har en förmåga som ser lätt ut, nämligen att spela med relativt få misstag i ett högt tempo.

Men min filosofi är inte att en kille runt 300-500 skall bli bättre på att slå vinnare, utan snarare att bli bättre på att spela med få misstag i högre och högre tempo.

Sen finns det några få Söderlingare, eller Berdychare, eller DelPotrorare…..men de spelarna är snarare undantag. Till och med planetens nuvarande gigant Djokovic vinner sina allra flesta poäng på att motståndaren missar. Dock är han fantastiskt bra på att mota tillbaka svåra bollar under press och fantastisk på att slå bollen så motståndaren hamnar under press. Men antalet winners är relativt få jämfört med hur många poäng han vinner under en match.

Så poängen min är att på alla nivåer från de minsta till de bästa – träna träna och träna, nöt nöt och nöt på att bli grymt bra på att minimera dina misstag då du spelar. Kan du inte slå bollen mer än 4-5 gånger över nät utan står för många misstag så anser jag att du spelar en för svår tennis. För att utveckla dig så gå ner lite i tempo så du kan slå över bollen åtminstone utan bekymmer 10 ggr över nät utan att missa. Först när du är dundertrygg med det kan du testa att höja svårighetsgraden i din tennis och spela i ett högre tempo mot bättre spelare.

Ett steg i taget – fullt fokus – kämpa på varje poäng oavsett om det är träning eller match.

Ett enkelt koncept som ändå tycks så svårt att anamma för de flesta.

No related posts.

Han hade ju på pappret den bästa lottning han kunde få i en ATP-turnering då han ställdes mot en annan österikare som fått WC, junioren rankad på 9e plats på ITF just nu, Dominic Thiem.

Visst, det kanske är svårt att dra några stora växlar från någon av dem med tanke på att motståndet för båda två är långt ifrån världsspelarna men ÄNDÅ…

Det fanns linjer i Thiems spel som jag bara älskade. Men framför allt måste jag säga att jag fullkomligt blev tagen på sängen av hans attityd och självförtroende. Nu snackar jag inget “Zlatan-confidence” utan en bild av ett rutinerat proffs i en 18-årings kropp. Han spelade fullständigt avslappnat och hade en vinnarattityd som om det vore vilken juniormatch som helst, trots att han mötte landets störta tennisstjärna genom tiderna, i denne spelares sista match inför hemmapublik. Allt annat än Thiems coola, självsäkra uppträdande hade varit väntat och normalt men han ägde scenen som om han aldrig gjort annat än att lirat inför nästan 10.000 åskådare. Dessutom fanns det massvis med intressanta inslag i hans tennis. Bra rörelseschema, solid från båda hållen. Fin enhandsbackhand, kanske inte den bästa hastigheten och släppet i armen i sin forehand, men det lär det jobbas på. Men grabben lirade helt utan nervositet och charmade både mig och publiken.

Det skall hur som helst bli riktigt kul att följa denna kille närmaste åren – och nästa år blir jätteintressant då han gör sitt första rena seniorår. Men han kan bli bra tror jag.

Ett följe av svenskar är ute på futureturneringar denna veckan igen. Daniel Berta var ju i final i Turkiet förra veckan och verkar så smått vara på gång igen. Låt oss alla hoppas Daniel insett sin möjlighet men också vad det kommer att kosta och kräva av honom om han skall nå toppen. Han har i alla fall visat tecken på att han vill hoppa på tåget igen. Stenhårt arbete varenda dag, fullt fokus och passion för att lyckas kommer göra Berta till en topp 100-spelare…det är jag säker på…bara att hoppas han är beredd att göra allt det.

Även denna veckan började bra för Berta som inledde med att vinna över 1a-seedade killen (rankad 340) i två raka set.

Kalle Averfalk stod också för en fin skalp då han slog ut 6e seedade Langer från Tyskland i Kuwaits future. Även Robin Olin vann första rundan efter en magnifik vändning av matchen.

Renard, Brydolf, Eriksson och Bonfré förlorade tyvärr sina förstaomgångar där de befann sig.

På hemmaplan håller vi tummarna för att Hilda Melander och Sandra Roma fortsätter vinna matcher efter att idag gjort sig klara för andra rundan i Djursholms ITF.

No related posts.

Hur som helst..jag har sagt det här och till andra tennisintresserade….och jag säger det igen…Jag tror att vi om 5-7 år kommer ha samma rafflande finaler mellan Tomic och Dimitrov i de stora GS-finalerna på samma sätt som vi varit så bortskämda med att se Federer-Nadal och numera Djokovic-Nadal.

Det är i alla fall mitt stalltips för framtiden….

Snart börjar Stockholm Open. Det skall bli så fantastiskt kul. Och det är så roligt att vara på klubben och imponerande att se hur hårt verkligen Björkman och Johansson jobbar med detta eventet. De är verkligen passionerade och jag önskar dem all lycka för nästa vecka.

En annan sak som gladde att det idag den 11 oktober spelades utetennis på våra grusbanor i den härliga eftermiddagssolen. 11 oktober!!!!

No related posts.

No related posts.

Igår startade Danderyd. Glädjande var att comebackande Tobias Blomgren krigade som ett djur och vände underläge till vinst mot Xander Spong från Holland. Jättestarkt av Blomgren som nu möter vinnaren i matchen mellan Renard och Rosenholm.

Daniel Berta vann mot Patrik Brydolf i en tresetare och även Stefan Borg vann i en tuff tresetare.

Grattis grabbar och lycka till alla svenskar in action vidare

No related posts.

No related posts.

Uppsala först ut…jag var där i måndags och kollade och matchcoachade Patrik Rosenholm. Patrik som nu har en ny roll att bära och var förstaseedad. All press på sig och mångas förväntningar att prestera efter det senaste halvårets framgångar. Det började perfekt och det såg ut som det gjort på tävlingar i år…6-2 i första mot Daniel Kumlin…sen ett sämre eget servegame och sen kom nerverna. Det gäller att lära sig älska detta också..att bli man och hantera att spela under press. Men jag måste ge Daniel Kumlin all cred i världen. Daniel spelade jättebra och framför allt servade och returnerade magnifikt. Stort grattis till Daniel Kumlin som välförtjänt tog hem segern. Jag är också stolt över sättet Patrik förlorar på. Uppträder exemplariskt och professionellt och gör allt han kan in i det sista. Han lämnade banan som förlorare men med rak rygg. Vore kul att se hur långt Kumlin kan komma med en rejäl satsning och flitigt tävlande. Mig imponerade han i alla fall på.

Tyvärr åkte Kumlin ut i en svintuff tresetare (tiebreak i avgörande) mot hyfsat meriterade Ehrat från Schweiz. Även där visar Kumlin hur nära det är spelmässigt från nuvarande ranking till de som ligger mellan 400-800. Bra start på denna månad!

Tobias Blomgren gjorde comeback och matchrosten lyste igenom litegrann i början av matchen vilket såklart är mer än förståeligt. Sen kom Tobban upp i bra nivå och började hitta vanan där ute. Servade för andra set men föll där i tiebreak. Bara att borra ner skallen och kämpa på. Måste vara en jätteskön känsla att äntligen vara tillbaka i matchsituation igen efter så långt break. Vamos!

Även Pablo Figureoa föll i en sanslöst spännande tresetare i andra rundan. Efter att ha slagit ut Berta i första var Pablo en av mina favoriter till att ta hem Uppsala, men resultatet visar hur tufft det är.

Allra roligast hittills är Kalle Averfalks framgång!! Kvartsfinal-klar efter en skrällseger mot Mackan Eriksson. Men återigen…det är inte så stor skillnad mellan spelarna på futurenivå utan det handlar mkt om hjärta och inställning och smartness på banan. Grattis Kalle.

Och även grattis till Calle igen…men nu Bergman som mosade dansken Habib med noll och noll. Kvartsfinal även där. Patrik Brydolf är också vidare till kvarten efter ha vunnit två tresetare.

Vad skall man säga om Novak Djokovic??? Visst är det ett magiskt år och vilken tennis killen presterar varenda vecka…..även om det var någon millimeter ifrån att han åkte ut i lördags kväll…en rejäl tankforehand för kung och fosterland som lika gärna kunde träffat Empire state building……och jag måste erkänna att jag fortfarande har svårt att smälta besvikelsen att Roggan inte fick vara den som höjde armarna i luften och veta att han var klar för ännu en Grand Slam-final…

No related posts.

Nästa vecka börjar en rad av 4 raka futures i Sverige. Skall bli kul att följa.

Jag tycker vi fått se en fantastiskt bra tennismatch mellan Djokovic och Tipsarevic i US Open. Förstår faktiskt inte varför de redan nu flyttar herrfinalen till måndag och damfinalen till på söndag. Eller förstår gör jag väl, men ärligt talat så tycker jag att de mkt väl kunnat köra på planerade dagar.

Wozniacki vidare och blir som en moralisk final i semin mot Serena. Kerber slog Pennetta i en overkligt dåligt tillställning. Det kändes som VM i gummiarm och misstag även om Kerber var den som kom upp med flest vinnare och stundtals spelade lysande…men det var en rejält ojämn och låg nivå för att vara en GS-kvart.

Till slut…kan inte förstå det som hänt i Ryssland. Tårarna rinner varje gång jag tänker på eländet i lugn och ro. Stackars anhöriga och stackars de små barnen som aldrig får se sin pappa komma hem igen.

Vila i frid Stefan Liv

No related posts.